Muscadet – melonen från Bourgogne

Första gången jag intresserade mig för druvan Melon de Bourgogne var för snart 20 år sedan. Vi provade oss då igenom Systembolagets utbud av viner från Loire, från Atlantkust i väster till de inre östra delarna. Provningsrutten började alltså i Muscadet i Nantais-området, med dess lätta viner som passar så bra till skaldjur.

Det blev en hel del Muscadet tiden därefter. Till räkor. Till lättare fiskrätter. Och till musslor. Sedan kom andra områden in på repertoaren. Till skaldjuren dök istället alltsom oftast upp en Chablis eller en Sancerre. Muscadeten förvisades till att bli ett exempel på vin gjort ”sur lie” som snarast pliktskyldigt provades som en del i översikten av franska vita viner.

Så tidigt i våras dök en Muscadet upp på Systemet. Munskänkarnas vinjournal gav det ett bra betyg för prisklassen och utnämnde det till ett perfekt ostronvin. Vi instämde i lovsången och gav det utmärkelsen ”sommarens räkvin”. Intresset för Muscadet var därmed återuppväckt.

Melon de Bourgogne, eller bara Melon, är druvan bakom Muscadetvinerna. Den enda godkända. Och antagligen mer känd under just namnet Muscadet. Jag fascinerades av namnet redan för 20 år sedan. Melon de Bourgogne, alltså översatt från franskan som ”melon från Bourgogne”. Varför melon? Var druvorna speciellt stora? Eller skulle vinet dofta melon?

Melon kom till Loire från Bourgogne redan på medeltiden, då man vet att den var planerad i Anjou. Sin stora utbredning fick den dock först efter den förskräckliga frostvintern 1709. I Nantais dog nästan alla vinstockar och Melon fick ersätta många av de tidigare planteringarna. Inte ett så konstigt val eftersom sorten är härdig mot kyla och dessutom ger en bra avkastning. Skulle de första knopparna skadas av en sen vårfrost, kan även den andra generationen av knoppar ge druvor. Sin dominerade ställning i Nantais erhöll Melon på 1800-talet, då holländska handlare efterfrågade stora volymer neutrala vita viner som kunde användas till destillering.

Idag vet vi genom DNA-analys att Melon har Pinot och Heunisch Weiss (även känd som Gouais blanc) som föräldrar. Den senare är en fransk druva som var vanlig under medeltiden. Men redan på 1500-talet började den på myndigheternas order att bytas ut mot bättre sorter eftersom man tyckte att vinet höll en medioker kvalitet. Det intressanta med Heunisch Weiss är istället att den är pappa till ett flertal moderna druvsorter. Vad sägs om Gamay? Eller den ädla Chardonnay? Inte illa av en gammal bonddräng.

Tillbaka till melonerna. Hur ser den här gröna druvan ut? Små till medelstora druvor. Nehe, då kan det ju inte vara storleken som gett den namnet. Doft och smak då?

Jancis Robinson beskriver i boken Druvor och viner, Melon som blindprovarens skräck på grund av den neutrala karaktären. Men lite citrus, mineral och svaga äppletoner, ibland till och med lite sälta, kan man hitta. Det är lätt och fräscht, med mer syra än frukt. När den lagras ”sur lie” blir resultatet en ökad fyllighet, en lätt spritsighet och små jästtoner.

Näsa och gom var därför riktigt inställda på att leta efter melontoner, när vi nyligen provade ett antal Muscadeter. Kanske aningen honungsmelon i ett av vinerna, men kanske inbillade jag mig eftersom jag så gärna ville hitta det. Doften försvann lika fort som den kom.

Den nya favoriten från i våras höll i provningen ställningen som gott och prisvärt räkfavoritvin. En utmärkelse som validerats under sommarens räkfester.

Vinet är Château du Cléray, Muscadet Sèvre et Maine sur lie (nr 2185, 62 kr), från producenten Pierre-Jean Sauvion. Årgången är nu 2011, jämfört med vårens 2010.

Doften friskt fruktig med citrus, mineral, gula äpplen och aningen jästton. Smaken frisk med bra frukt, relativt fyllig och en lätt spritsig känsla. Hygglig eftersmak med citrus och lite anis.

Men frågan återstår. Varifrån kommer melonerna?

Annons

Kryddigt till Gewurztraminer

Sommar och semester. Underbart. Långa dagar och ljusa kvällar. Bara avkoppling. Den mesta matlagningen är enkel och ackompanjeras av viner i den lättare stilen.

Häromdagen var ett undantag från hemmalivet och vi njöt av en utsökt middag på Falkholts i Dalslands. Underbar mat och så trevligt bemötande. Dit åker vi gärna igen. Där blev vi också påminda om hur väl Gewurztraminer passar till kryddiga rätter.

En krämigt currymajonäs med rotselleri och äpple serverades med den rökta bävern. I glaset var en 2011 Neethlingshof Gewurtztraminer den helt perfekta matchningen. Så där som när 1+1=3. Massor av litchie, roser och söta sommarblommor i doften. En välbehaglig rund, kryddig smak med aningen sötma, en fräsch finish och bra längd.

När vi provar vinet på kurser, gillas oftast den parfymerade mjuka Gewurztraminern. Vinets roll som aperitif står oemotsagd. Men sedan samma fråga varje gång. ”Vad kan vi servera till det här vinet? Finns det verkligen något som matchar?”

Svaret, naturligtvis; ”Prova det till en kryddig, men inte alltför het rätt, istället för att ta den vanliga ölen.” Oftast ser man misstänksamhet i ansiktena efter det förslaget. Men efter några veckor, när de kommer tillbaka efter att ha provat kombinationen, har de fått en ny vinupplevelse. Och är frälsta.

Min lista av favoriter på Gewurztraminer domineras stort av Alsace och producenter såsom Gustave Lorentz, Hugel, Trimbach, Marcel Deiss och Comtes d’Isenbourg. Den senaste tiden har jag också uppskattat Jean-Baptiste Adams ekologiska Gewurztraminer Les Nature 2010. Nu tar sig också Neethlingshof in på listan.

Sommarens dofter

Spara på sommarens dofter och smaker! Nu är det en underbar tid med massor av färska intryck. Blommor och blad, frukt och bär. Många som vi bara kan uppleva nu. Men det är under de kyliga årstiderna som vi behöver dem. Då, när vi ska beskriva dofter och smaker i vinets värld.

Vinprovaren tar tillfället i akt och fångar intrycken. Samlar dem aktivt och försöker spara dem så de blir åtkompliga i doftminnets vindlande labyrint. Den färska jordgubben. Rabarbersaften. Krusbären. Svartvinbärsbladen. Rosorna. Kaprifolen.

Ett knep är att skapa bilder av intrycken. En bild som du associerar doften, smaken och känslan med. Det kan vara så enkelt som bilden av en jordgubbe eller en ros. Men det skulle också kunna vara ett barndomsminne. Du kanske sitter som 10-åring med din mamma och äter en skål med blåbär och mjölk vid köksbordet på landet.

Stoppa in bilden på en väl vald plats i din ”doftskåp”. Kan du känna hur du doftar och smakar på jordgubbarna, sluter ögonen och stoppar in intrycket i en vacker burk och ställer på en hylla? Där ska du lätt kunna hitta igen intrycket, när du i vinterkylan njuter av ett glas Pinot Noir.

Har du inte redan börjat spara på sommarens intryck? Då är det hög tid nu. Bara ett råd till på vägen. När du skapar din minnesbild, var medveten om det du gör. Fokus och koncentration!