Lingon, gorgonzola och rosé

Sommarens sista kväll. Solen strålar. Svag vind in från öarna. Lugnt och fridfullt. Ljuset så vackert nordiskt.

Det är inramningen till kvällens clue. Lingonbröd bakat på surdeg. Gorgonzola. Och till detta en underbar rosé från Mourgues du Gres; Les Capitelles 2010. Visst är det givet med ett glas rosa en kväll som denna.

image

Vinets fina fruktighet och syra matchar lingonen så fint. Likaså till gorgonzolas krämiga sälta.

image

Lingonbrödet från Lyckans Stenungsbageri. En säsongsspecialitet. Lingonen som lysande röda stjärnor gömda i brödets inre.

Återigen – lyckan i det enkla. Bröd, ost och vin.

Vinsamlare

Idag hörde jag i förbigående ett uttryck som jag inte tidigare reflekterat över; ”wine collector”, alltså en vinsamlare. Vad är det för någon typ?

Visst, vi är väl många som stoppar ner en och annan flaska i vinkällaren. Jag gör det i alla fall för att kunna plocka fram vid ett senare tillfälle och njuta av vinet. Helst i sällskap av goda vinvänner. Är jag då en vinsamlare?

Samlare, ordet väcker många associationer. Frimärkssamlaren, en äldre man med förstoringsglas och pincett över välfyllda album. Sockerskålssamlaren, damen med hela huset fyllda av sockerskålar i alla former.  Konstsamlaren, knappsamlaren, växtsamlaren… Det är många som samlar på saker.

En del samlar upplevelser istället. Till exempel den idag så vanliga resmålssamlaren. Hon som flänger kors och tvärs för att kunna pricka av så många länder, städer och sevärdheter som möjligt. Ornitologen får väl också räknas till den här gruppen.

En vinsamlare skulle egentligen kunna plats i båda kategorierna. Att samla saker, alltså själva vinflaskorna – oftast fyllda, även om en del faktiskt samlar på både tombuteljer och vinkorkar – är det uppenbara. Men har ni tänkt på att det faktiskt finns en del som samlar på vinupplevelsen? Likt ornitologen vill de pricka av de fina vinerna de provat; Krug, Petrus, d’Yquem osv.

Att samla, går det överstyr, så kan det bli till en besatthet. Gäller det vinsamlare också? De som prickar i sin lista – ja, kanske ivern att ha fått smaka alla de stora kan leda till en viss grad av besatthet. De som samlar flaskorna då? Här tror jag risken kan bli större. Ha-begäret kommer lätt krypande. Men än har jag inte sett något TV-program där rensningteamet med psykolog och rengöringsexperter i spetsen fått rensa ut en bostad överfylld av fina viner.

Känner jag mig då som en vinsamlare? Jag har ju i alla fall en vinkällare. En liten en, men ändock med ett antal omhuldade flaskor. Nej, faktiskt inte. Jag känner inte det minsta av själva samlandets iver. Bara längtan efter de trevliga stunder när var och en av vinerna ska öppnas och njutas.

Så vad är jag då? Ingen samlare. Bara en vanlig liten ekorre som sparar för de goda stunderna.

En bubblande vecka

Johann Rucks mousserande från Franken avslutade förra veckan. Dopff au Moulin, Antech, Hélène Dorléans och fler därtill har satt guldkant på terminens första vecka. För visst känner man sig lite lyxig när bubblorna gnistrar som stjärnor i glaset och munnen fylls av den krämiga moussen?

Champagne är ju förstås alltid Champagne. Bonnaire och Thierry Perrion har stått för inslagen från de mousserande vinernas högborg. Fina viner från mindre producenter. Men bra mousserande vin görs ju också i en rad andra franska distrikt. Störst efter Champagne är faktiskt Alsace, det trodde ni kanske inte? Ja, själv trodde jag det var Loire, men viker mig snabbt när flera källor uppger motsatsen.

När det står Crémant på den franska flaskan är vinet gjort på samma sätt som i Champagne. Alltså den traditionella metoden där den andra jäsningen, som skapar de vacka bubblorna, sker på flaska. Efter lagring avlägsnas jästfällningen från flaskan och den fylls upp med ”liqueur d’expédition”, en blandning av vin och socker, till önskad söthetsgrad.  Vi provade tre Crémant-exempel, från Alsace, Bourgogne och Loire. Personligen utnämnde jag vinet från Loire som vinnare i denna täta kamp.

Vouvray Hélène Dorléans Brut 2008, från producenten Domaine Bourillon Dorléans, är alltså en Crémant från Loire, närmare bestämt från distriktet Vouvray utanför staden Tours. Ett vackert område som breder ut sig på båda sidor om floden Loire. Förutom vingårdar finns det gott om romantiska slott i omgivningarna. Det otroligt vackra Chenonceau, faktiskt byggt över själva floden Cher, är ett självklart utflyktsmål när man är i trakterna.

Hélène Dorléans Brut är gjort på 100% Chenin blanc och det känns. Ylletoner och äppletoner skvallrar tydligt om druvan. Härligt att kunna ursprunget. Smaken är drygt medelfyllig. Aningen sötma maskerar lite av syran, men det är friskt med viss komplexitet. Moussen är klart godkänd. Det trevliga är att vinet växer sig större under provningen och detta, tillsammans med ursprungskaraktären, bidrar starkt till min förstaplats. Dessutom prisvärt för 129 kr.

Intressant var också att prova en Blanquette från distriktet Limoux. AOC Blanquette de Limoux på etiketten innebär också traditionell metod. Limoux ligger i den västra delen av Languedoc och ordet blanquette betyder helt enkelt ”vit” på det lokala, urgamla språket occitanska. Distriktet gör anspråk på att vara det mousserande vinets vagga. Det sägs att jäsning på flaska skapades här långt innan metoden nådde Champagne. Man vet att klostret St-Hilaire framställde mousserande viner redan 1531.

I Blanquette de Limoux Réserve Brut 2010 från Roger Antech överväger den traditionella druvan Mauzac med 90%. Resten är lika delar Chenin blanc och Chardonnay. Här märks en lite högre sötma tillsammans med en mjuk mousse. Doften är fräsch, fruktig med blommiga toner, grape och gröna äpplen. Gott, friskt. Den här serverar jag gärna som aperitif.

Till sist en helt ny bekantskap som jag gärna kommer att hålla vid liv. Mitt emellan de röda vinernas nästen i norra respektive södra Rhône hittar vi Die, hemvist för bland annat Clairette de Die. Det är ett sött vin tillverkat enligt ”méthod Dioise”, en metod som innebär att vinet bara jäser en gång, till skillnad från den traditionella metodens två gånger. En annan skillnad är den mycket låga temperaturen under jäsningen på ståltank som innebär att processen tar flera månader. Det halvfärdiga vinet buteljeras innan jäsningen är klar och jäser alltså färdigt inneslutet i flaskan där koldioxiden skapar bubblorna. Fällningen avlägsnas genom att det färdiga vinet sugs ur flaskan under tryck. Därefter buteljeras det på en ny flaska.

Jaillance Muscat Clairette de Die är gjort på ekologiskt odlade druvor; 90% Muscat och 10% Clairette. Alkholhalten är 7% och sötman 68 gram per liter. Det här är mycket prisvärt för sina 89 kr och helt förförande gott. Doften stor, parfymerad, med liljor och mysk. Det är fylligt, sött med lite lägre syra och en läcker badskumsliknande mousse. Smakar länge. Ett självklart alternativ till fruktsalladen istället för den populära italienska Moscato d’Asti. Vi testade den också till ost. Perfekt till vår hårda getost och tillsammans med sältan i ädelosten.

Bartolomeus

På Bartolumeusdagen är malörtsblommorna perfekta för besken. Och det var ju igår som herrn hade namnsdag! Oj, oj. Får inte missa detta. Förrådet behöver fyllas på.

Maken ger sig ut på en snabb tur med cykeln. Vet vilken trädgård den växer i…

image

Väl hemma, bara att stoppa i kvistarna. Blir godast om inte spriten är alltför stark. Föredrar Brännvin special med sina 32%. Ger ett runt fint resultat.

image

Så där ja, då var det klart. Och redan imorgon ska kryddningen vara färdig. Exakt tidpunkt bestäms av gommen. Avsmakning varannan timma för att få den rätta beskan.

Därefter några månader på flaska innan konsumtion för att runda av smaken och höja upplevelsen ytterligare. Den som väntar på något gott…

Graillot på topp

Alain Graillot har glatt oss vid många tillfällen. Så också ikväll.

En tuggig Syrah från norra Rhone, med typiska animaliska toner. Enrisrökt konjaksmedvurst!

image

2001:an är alldeles perfekt nu. Stor doft. Underbar smak. Kryddig, komplex,
balanserad. Fina tanniner, bra syra,  fin frukt. Lång, lång eftersmak. Och all den underbara korven!

Vi bugar och tackar Monsieur Graillot.

Till er som har har årgången i källaren. Dags att ta upp. Kan inte bättre bli.