Vi hade bestämt att helgens viner skulle vara av typen ”fruktiga och smakrika”. Middagsmaten skulle matcha med lite olika kötträtter. Men så råkade jag passerade fiskhandlaren och där i disken låg så fin marulk. En favoritfisk som av välgrundande skäl sällan hamnar på tallriken. Men den här gången kunde jag bara inte motstå. Två bitar inhandlades och hemfördes till köket.
Kvällens utvalda vin var en Peter Lehmann Signature Barossa Shiraz 2010. Enligt bolagets hemsida passande till kötträtter, företrädesvis ”smakrika, gärna grillade, rätter av mörkt kött”. Pannan lades i djupa veck. Skulle vi få till den här matchningen?
En sås skulle behövas. Sålunda tillreddes en mörk skysås med tillsats av samma vin som vi skulle ha i glasen. 2 dl oxfond fick koka ihop med 1,5 dl vin och två fint hackade katrinplommon tills drygt hälften återstod. Den reddes av med lite maizena och fick en skvätt extra vin på slutet.
Till det ca 1,5 hg skivat rökt sidfläsk som skars på tvärsen i drygt centimeterbreda skivor och sedan stektes tillsammans med champinjoner. Samtidigt, i en annan stekpanna, en klick smör och marulksbitarna som stektes klara med en fin stekyta. På tallriken fick de sedan sällskap av lite råris och sockerärtor.
Om det matchade? Jo, det gjorde det verkligen. Helt suveränt. Såsen, det rökta sidfläsket och den smakrika fisken gifte sig perfekt med det fruktiga vinets toner av plommon, mörka bär och gummi.
Barossa Valley är känt för sina odlingar av Shiraz, en del av dem mycket gamla. Det finns vinstockar som planterades redan på mitten av 1800-talet. Peter Lehmann spelade en viktig roll för att bevara druvan under en tid på 1980-talet när Cabernet Sauvignon var det som var inne och Shiraz ansågs helt ute. Den australiensiska staten gav till och med bidrag till de som drog upp Shiraz-vinstockar och ersatte dem med det som marknaden efterfrågade. Idag är vi tacksamma för att druvan bevarades och att vi kan njuta viner i olika prisklasser från oympade stockar odlade i phylloxerafri jord.
”Våra vänner kommer ibland över på ett glas rödvin.”
Reagerar du på den meningen? Kanske inte. Men jag gör det. På ordet rödvin. Jag minns inte när jag hörde rödvin nämnas på det sättet sist. Det var därför som jag lyfte på ögonbrynet när det i veckan gick att läsa i tryck. Ett hemma-hos reportage i en av våra stora tidningar.
Naturligtvis är det inget fel på ordet rödvin. I recept kan det stå rödvin. Tidningarna skriver om nya forskningsrön; att det kan nyttigt med rödvin i det ena eller andra sammanhanget. Och hamnar vinet på duken istället för i glaset får vi en besvärlig rödvinsfläck att ta hand om i tvätten. Men när vi pratar om att dricka vin?
”Vi drack ett glas rött vin till middagen igår.” Det är så vi brukar säga. Rött vin och inte rödvin.
Rödvin för tankarna till 70-tal. Parador och lantvin. På något sätt känns det väldigt enkelt. Och gammalmodigt.
Har det hänt något med språket de senaste årtiondena? Eller har vi blivit anglofierade? Red wine blir rött vin och inte rödvin. Eller är det dialektalt? I andra delar av landet är det kanske rödvin som gäller och man tycker där att det är vi som använder fel ord.
Ja, en tidningsrubrik kan i alla fall sätta igång tankarna.
Jag reser inte långt från Intendenten i staden Bordeaux’s centrum. Tänkte söka upp januarifavoriten Château La Gardes hemvist i Graves, närmare bestämt i Pessac-Léognan.
Pessac-Léognan är kommunappellationen som vi ska komma ihåg för tre saker: anor, klass och rött. Anorna är av yppersta rang. Klassningen omfattar de bästa slotten, men glöms ofta bort när vi pratar klassificeringar i Bordeaux. Och rött? Ja, Pessac-Léognan är ju faktiskt rödvinsnästet i vitvinsland.
En kvart tar det från centrum och där, inklämda bland stadens södra förorter, ligger de första anrika vingårdarna. En luftburen ankomst till Bordeaux, alltså till Mérignac-flygplatsen, innebär också en landning i Pessac-Léognan, den nordligaste delen av Graves. Platsen där druvor odlades redan för 2000 år sedan. En plats som kan stoltsera med fina anor.
Claret, det ljust röda Bordeaux-vinet som vann engelsmännens hjärta redan på medeltiden, kom från de här trakterna. Odlingarna i Graves var nämligen väl etablerade sedan århundraden när holländarna kom till Médoc för att utföra sitt utdikningsuppdrag på 1600-talet. Under de 300 år som Aquitanien var under engelskt styre, från 1152 till 1453, fullkomligt flödade clareten till London från Graves.
Château Haut-Brion, det enda slott i Graves som klassades för rött vin 1855, utmärkte sig också tidigt. I år är det jubileum! Det är 350 år jämnt sedan ”Ho Bryan” etablerade sig som ett lyxvarumärke i London. Ägaren Arnaud de Pontac hade drivit en framgångsrik strategi och differentierat sitt vin från konkurrenternas. Mörkare, med mer kraft – en klass bättre helt enkelt. Och tre gånger dyrare. Den gode Arnaud var en god affärsman.
I Pessac-Léognan ligger också den allra äldsta egendomen i Bordeaux. Château Pape-Clémant räknar 1299 som sitt födelseår. Det var året då den blivande påven Clemant V fick egendomen i gåva av sina äldre bröder. Idag räknat som ett av appellationens bästa slott.
Rött, rött, rött. På de fina lätta grus- och sandjordarna görs utsökta viner på både blå och gröna druvor. Vi tänkar ofta vitt när vi tänker Graves, men faktum är att i Pessac-Léognan är ca 80% av produktionen rött vin! På de ca 1700 hektaren odlas de traditionella Bordeaux-druvorna. Cabernet sauvignon är signaturdruvan för de röda vinerna, med Merlot som andre spelare. Sauvignon blanc och Sémillon dominerar de vita.
Pessac-Léognan är en kommunal appellation av ungt datum. Födelsedagen var den 9 september 1987. Och vi kan notera det ovanliga för Bodeaux; appellationen omfattar alltså både röda och vita viner. Man skulle kunna tro att den endast består av de två kommuner som gett appellationen sitt namn. Men så är inte fallet. Hela tio kommuner, eller kanske snarare byar, ingår; Mérignac, Pessac, Talence, Gradignan, Villenave d’Ornon, Canéjan, Léognan, Cadaujac, Martillac, Saint-Médard-d’Eyrans. Kom ihåg dem om du kan! Men nej då, det behövs inte, Pessac-Léognan räcker gott.
Så kommer vi till klassningen. Graves har en alldeles egen sådan, något som vi lätt glömmer bort i vår iver att lära oss de förnämsta slotten i 1855 års klassificering. I Pessac-Léognan finns alla de 16 slott som är upphöjda till ”cru classé”. En klassning utan inbördes ordning som tillkom så sent som 1953, med en utökning 1959 till dagens omfattning. Det är intressant att klassningen omfattar både röda och vita viner. Sex slott är klassade både för röda och vita, sju för enbart röda viner och tre för vitt. Château Haut-Brion ingår naturligtvis även bland slotten som klassades i Pessac-Léognan och är alltså ”dubbelklassificerade”.
Château La Garde då, hittar jag dit? Jo, men det blir en resa så långt söderut jag kan komma i Pessac-Léognan, till kommunen Martillac. På vägen söderut passerar jag många kända namn och gommen börjar längta efter de läckra dropparna. Till exempel de klassade slotten Domaine de Chevalier, Château Olivier, Château Smith Haut Lafitte, Château Haut-Bailly…
Jag kan också konstatera att Pessac-Léognan är André Lurton-land. Den kände vinmakarens egendomar ligger tätt. Det är namn väl kända från etiketterna på de flaskor med vitt som vi så ofta hittar i Sverige: Château de Cruzeau, Château la Louvière, Château Couhins Lurton, Château de Rochemorin och Château Coucheroy. De två sistnämda pålitliga, prisvärda, rena Sauvignon blanc-viner som ofta återfinns på våra provningar som typexempel på vad Bordeaux kan åstadkomma när det gäller vitt. Men återigen – här görs också rött på alla slott.
Varför inte välja en röd Pessac-Léognan nästa gång?
Not. Alla de 16 klassade slotten i Pessac-Léognan (Crus Classés de Graves):
Vita viner: Château Couhins, Château Couhins-Lurton, Château Laville Haut-Brion.
Röda viner: Château Haut-Brion, Château de Fieuzal, Château Haut-Bailly, Château La Mission Haut-Brion, Château La Tour Haut-Brion, Château Pape-Clément, Château Smith Haut Lafitte.
Både rött och vitt: Château Bouscaut, Château Carbonnieux, Domaine de Chevalier, Château Latour-Martillac , Château Malartic-Lagravière, Château Olivier.
Jag började min resa i Médoc i början av året, men måste ha fastnat i Bordeaux på resan söderut. Troligtvis hos Intendenten, den roligt utformade vinbutiken där vinerna ligger staplade kring väggarna utmed en spiraltrappa som leder från den ena våningen till nästa och nästa. Alla fyllda med åtråvärda Bordeaux-viner.
Det är väl det som skiljer. Medan Intendentens lager består av Bordeaux, så har mina läppar mött viner från all världens olika hörn de senaste veckorna. Strama Riesling och Grüner Veltliner från Österrikes Weinviertel. Ljuvliga unga Bourgogner kivades med varandra om uppmärksamheten. Sherry, port och madeira – så gott, borde öka konsumtionen. Chilensk Carmenère imponerade, urtypisk Pinot från Nya Zeeland, osv. osv. Och ögonen har fått rusa genom många rader av information och minst lika många kartor. En expressresa genom vår värld av vin på alltför kort tid.
Sommelierernas dag i Göteborg var en riktig höjdpunkt den gångna månaden. Expresståget saktade ner till mjölktågsfart under några innehållsrika timmar. Det erbjuds ju tråkigt nog ganska få provningstillfällen på den här sidan landet jämfört med utbudet i huvudstaden. Sommelierernas dag är därför extra välkommen. I år var det riktigt tätt mellan borden och det blev många intressanta samtal kring bra viner med ursprung och känsla från en mängd olika områden.
Ett av de bästa vinerna jag provat den här månaden är faktiskt just en Bordeaux. Gillade Château La Garde 1998 från Pessac-Léognan. Finns att köpa idag i denna årgång liksom 2009 och 2010. 57% cabernet sauvignon, 40% merlot och 3% cabernet franc. Uttalad doft med läcker mogen bouqet av rotfrukt, läder, mörka bär och plommon. Relativt fylligt, strävt med balanserad syra och lång komplex eftersmak med läder, svart vinbär och rotfrukter. Underbart gott nu men har potential för ytterligare ett antal år i källaren. Varför inte en jämförande provning av alla tre årgångarna?
Men det är dags att resa vidare. Jag tar ut kompasskursen, får några flaskor från Intendentens hyllor nedpackade i kartonger och tar mig ut ur butiken. Reser söderut, en liten bit.
Kvällens utvalda vin var en Peter Lehmann Signature Barossa Shiraz 2010. Enligt bolagets hemsida passande till kötträtter, företrädesvis ”smakrika, gärna grillade, rätter av mörkt kött”. Pannan lades i djupa veck. Skulle vi få till den här matchningen?
Ljuva Druvor 