Pryo i vinland?

Det är inte konstigt att så många dras till vinprovningar, kurser och andra arrangemang där den gemensamma nämnaren är att kunskapen om vin fylls på. Intresset för mat- och dryckeskultur i teori och praktik verkar bara öka år från år. Vin kan ju vara så mycket mer än en ljuvlig dryck. Vi pratar om vinets historia, geografi, druvor, kemi och så vidare. Det finns massor att lära om vin! Och genom att lära sig lite mer, kan man uppskatta vinet ännu lite mer. Samtidigt föder kunskap vår sociala gemenskap kring vinet och vice versa.

Om jag nu vill öka kunskapen, vad har jag då för alternativ? Helst vill jag ju att det jag lär mig faktiskt fastnar i teflonminnet, så att jag kan plocka upp det vid det rätta tillfället. Till exempel när jag står och lite spontant ska inhandla en flaska vin. Det där namnet på etiketten – var det nu frågan om ett vin från en fin einzellage eller kommer det från en mycket större grosslage och är troligtvis betydligt enklare. Och hur vad det nu som ett vin de paille tillverkades – vad kan jag förvänta mig av innehållet? Eller när vill kasta mig in i diskussionen om vinmakningsmetodernas effekt på kvällens viner.

20%, så mycket (eller lite!) brukar man säga att det är som fastnar i minnet när vi ser och hör någonting. Det vill säga den vanliga situationen när vi sitter och lyssnar på en föredragshållare som illustrerar sitt föredrag med lite bilder. Det är ju ofta så det går till när vi får till oss teoretisk vinkunskap. Sitter vi hemma och slöläser i en vinbok, så är risken stor att ännu mindre fastnar.

Hur vore det att fyrdubbla chansen? För att nå 80% behöver vi också använda kunskapen i praktiken. På kursen om vintillverkning borde vi alltså tillverka vin. Kanske inte så lätt, men det finns ju andra sätt för den genuint intresserade.

För egen del vill jag gärna kombinera lärandet med en trevlig social upplevelse, gärna tillsammans med goda vänner och vinentusiaster. Vad har jag då för alternativ? Blir det grått, blått, grönt eller guldgult i min lite förenklade lärande/sociala upplevelse-matris?

Sitter jag ensam hemma med min vinbok, ja då blir lärandet och den sociala upplevelsen låg. Grått, grått… jag hamnar ohjälpligt nere i det grå träsket i matrisen. Det hjälper bara lite om jag har ett bra vin i glaset som ska illustrera resultatet av det jag försöker lära mig.

Går jag vinkursen eller på en vanlig provning, då tar jag mig förhoppningsvis upp i det blå fältet. Trevligt ihop med andra vinvänner och lite mer fastnar i minnet. Speciellt om föredragshållaren kan berätta om temat på ett målande och pedagogiskt sätt samtidigt som det knyts till det som vi provar på ett bra sätt. När hen har varit på plats och kan krydda med lite egna upplevelser och anekdoter blir tillställningen än mer trevlig och lärorik. Är det vinmakaren själv som berättar, och om det görs bra med tillfälle till frågor och diskussion, ja då kan det bli riktigt, riktigt givande.

För att nå det gröna molnet, då måste jag ut och röra på mig. Att resa i vinlandskap och besöka producenter. Att se med egna ögon, samtala, insupa atmosfären. Reser jag med en kunnig guide, speciellt om det är första besöket i området, då blir det ännu bättre. Inititierade besök och diskussioner med vinmakare och vinodlare ökar lärandet ännu mer. Och den sociala upplevelsen brukar bli stor när man umgås med likasinnade.

Hur når jag då den guldgula solen? Där lärande och upplevelse blir som allra störst genom att jag verkligen får göra något i praktiken. Ut i vida vinvärlden och inte bara för att se, träffa och diskutera. Utan också praktiskt prova på. Och samtidigt få en upplevelse för livet.

Tänk om man skulle kunna få prya en vecka eller två hos en vinodlare/vinmakare som brinner av att få dela med sig av sin kunskap! Få leva och lära vin i praktiken. Ett slags vin-kollo för vuxna. För mig en ultimat kombination.

Så när får vi se den första förmedlingen av ”vinpryo-platser” till vinamatörer på nätet? En ny affärsidé? Eller finns det redan?

Annons

Vilket vin har vi i glaset år 2050?

Det känns som det är långt till år 2050. Vad har du tänkt att göra då? Jag har i alla fall förhoppningen att kunna fortsätta njuta av goda viner ända fram tills dess. Och även ha hälsan i behåll så det räcker att fortsätta utforska vinvärldens alla skrymslen och vrår. Men vad har jag då i glaset och vart är det jag reser?

I mitt vinkällarperspektiv ligger jag ungefär 20 år framåt i tiden. Men nu pratar vi om en än mer avlägsen framtid. Det är hela 37 år fram till år 2050. När en tid så långt bort gör sig påmind, ja då brukar det oftast handla om reklam för olika pensionslösningar. Inte den här gången. Nu är det en samling forskare från USA, Kina och Chile som har tittat in i framtiden för att se vad klimatförändringarna skulle kunna innebära för odlingen av vindruvor (1).

Resultaten är uppseendeväckande. I det värsta scenariot, RCP 8.5 (se not), kan arealerna lämpliga för vinodling minska med mellan 25% och 73% fram till år 2050 beroende på var i världen vi befinner oss. Vid mindre påverkan (RCP 4.5) rör det sig om mellan 19% till 62%. Den högsta siffran 73% avser de delar av Australien som har ett medelhavsklimat. I Europa ligger medelhavsregionen på en nettominskning av vinodlingsarealen om 68% och Kalifornien på 60%.

Bordeaux, Rhône, Toscana och Piemonte är klassiska vinregioner som riskerar att bli alltför varma för att vara lämpliga för vinodling. Likaså Stellenbosch i Sydafrika, Colchagua och Maipo i Chile och de inre, varmare delarna av Kalifornien och Australien. Ja, det är bara att titta på var de röda områdena finns på kartan nedan. Det är många vinfavoriteter som hotas.

Det finns mer intressant att titta på. Grönt står, liksom rött, för dagens vinodlingsområden. Men här kan vi ha ett större hopp om fortsatt vinodling. De mörkt gröna områdena är mest säkra. Här finns det en mycket hög grad av samstämmighet från resultaten av de 17 olika klimatmodeller som forskarna använt, mer än 90%. För de ljusare gröna områdena gäller att mer än hälften av modellerna ger resultatet att området är fortsatt lämpligt för vinodling. Alltså kan alla älskare av Loire-viner andas ut. Också delar av Kalifornien, Chile, Sydafrika och Australien täcks av den gröna, lugnande färgen.

Men det kanske är så att vinet i vårt glas på ålderns höst kommer från ett helt nytt vinlandskap. De blå områdena på kartan indikerar var vinodling skulle kunna etableras med framgång. Nordeuropa ligger högt på den listan med hela 99% ökning av nettoarealen lämplig för vinodling. På Nya Zeeland och i västra Nordamerika är ökningen ännu större med 168% respektive 231%.

Dock måste vi ju konstatera att vinodling bedrivs framgångsrikt i många av de blå områdena redan idag. De modeller och antaganden som använts har alltså inte tagit hänsyn till att många områden i det blå Tyskland sedan århundraden producerat utmärkta viner.

För egen del tycker jag den svagt blå kanten runt södra Sveriges kuster är intressant. Det kanske till och med är ett riktigt fint bohuslänskt vin i mitt glas år 2050.

————————————-

Not:
RCP står för Representative Concentration Pathways vilka beskriver fyra olika scenarior för hur koncentrationen av växthusgaser ökar över tid. RCP används av FN:s klimatpanel i deras rapporter om klimatförändringar och även av andra som forskar kring dessa frågor. RCP 8.5 innebär den högsta påverkan, medan RCP 4.5 står för näst lägst påverkan.

Referenser:
(1) Lee Hannah, Patrick R. Roehrdanz, Makihiko Ikegami, Anderson V. Shepard, M. Rebecca Shaw, Gary Tabor, Lu Zhi, Pablo A. Marquet, and Robert J. Hijmans (2013), Climate change, wine, and conservation, Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America; PNAS 2013: 1210127110v1-201210127. www.pnas.org/cgi/doi/10.1073/pnas.1210127110

2 x Grönt; Sparris & Sauvignon blanc

Vi skiner som små solar när vi hittar en Sauvignon Blanc från Nya Zeeland i en flight av blint provade viner. På en tiondels sekund sitter den där. Den gröna, friska, krispiga karaktären. Svartvinbärsblad, fläder och nässlor. Katten som slår sin lov runt krusbärsbusken. Allt finns där. En maxad urtypisk vinupplevelse.

Men lika förtjusta som vi är när vi prickar rätt i provningsprotokollet, lika konfunderade är vi när det gäller matkombinationen. Den vegetativa karaktären blir bara allt för mycket i våra gommar. Det finns de som säger att de alltid väljer en Sauvignon Blanc till räkorna. Nej tack, säger vi, ”det skär sig”, och vänder oss i stället till hyllan med Muscadet. Så vad är det som vi ska lägga på tallriken?

Nu har vi i alla fall äntligen hittat en perfekt kombination. Och vi får tacka Michel Jamais för det. I boken Vin & Mat. En resa i dofter och smaker, fann vi receptet på en toast med grön sparris och en getostkräm baserad på gräddfil och smaksatt med bland annat basilika och timjan.

I glaset hade hade vi en 2012 Saint Clair Pioneer Block 3 från Marlborough.

En kombination som satt som en smäck!

Konsumentansvar i vinvärlden

Radioprogrammet Kaliber hade idag ett inslag om chilenska vinarbetares situation. Kontentan är att de vackra ord som ställs upp i Systembolagets riktlinjer för socialt ansvarstagande (CSR, Corporate Social Responsibility) inte följs i praktiken. Och att SB valt att ”skynda långsamt” för att inte äventyra sina affärsrelationer. Alla vinintresserade borde ta sig tid att lyssna på reportaget.

Vi får i glaset det vi betalar för. (I alla fall så länge vi håller oss till rimliga prislägen och avhåller oss från de riktiga finvarumärkenas pristillägg möjliggjorda av en efterfrågan som är större än utbudet.) Det kostar helt enkelt mer att producera kvalitet.

Men en alltför låg prislapp på flaskan eller boxen innebär mer än sämre kvalitet i glaset. Det blir mycket svårt för vinbonden att bedriva jordbruket på ett hållbart sätt (jo, vinodling är ju faktiskt jordbruk). Och lönen till de som jobbar i vinindustrin blir också därefter. Liksom även andra anställningsvillkor, vilket belyses väl i Kalibers reportage.

Lars Torstenson har på sin läsvärda blogg vinifierat flera inlägg som belyser problematiken. Läs till exempel det här om Systembolagets sortimentpolitik som innehåller ett intressant räkneexempel och pekar på effekterna av ett alltför lågt pris.

Det är verkligen hög tid att markera att det här inte är okej. Naturligtvis ska vi inte köpa de här underprissatta produkterna. Och närhelst lämpligt tillfälle ges bör vi prata om det och informera. Hjälpa till att skapa en medvetenhet både bland andra vinintresserade och vinköpare i allmänhet. Och agerar inte SB och importörer, så måste vi konsumenter tala om för dem att vi inte tycker det är acceptabelt. Markera med ord och handling – ta konsumentansvar och försök att påverka!

Ho Bryan – vinvarumärke i 350 år

Den 10 april 2013 är det 350 år sedan namnet på det allra första etablerade vinvarumärket från Bordeaux nämndes vid namn. Då förde Samuel Pepys in följande notering i sin dagbok (1): ”Drack […] ett franskt vin som hette Ho Bryan, med en god och den mest särpräglade smak jag någonsin råkat på.” Vinet, ja det är ju naturligtvis Château Haut-Brion som den gode Samuel syftar på. En av de fem röda premier cru-vinerna i Bordeaux. Ett varumärke fortfarande på topp.

För att sätta scenen till denna milstolpe i vinets historia behöver vi gå tillbaka till åren kring 1200, då London blivit den primära exportmarknaden för vinerna från Bordeaux. En position staden fått efter en kedja av händelser som startade när den otroliga Eleanor av Aquitanien efter sin skilsmässa med den franske kungen, gifte om sig och blev drottning av England år 1154. Det fortsatte med att kung Richard, alltså Eleanors son Rickard Lejonhjärta, fattade tycke för Bordeauxvinerna. Det var fina viner som minsann alltid skulle finnas på det kungliga engelska hovets middagsbord, tyckte Rickard.

Men det blev Eleanors yngste son, kung Johan ”utan land” som år 1203 verkligen öppnade portarna till London genom att ta bort de höga tullarna på vin som skeppades ut från Bordeaux. Clareten började flöda norrut och gjorde så genom århundradena, med en del avbrott på grund av krig länderna emellan. Engelsmännen älskade vinet, men det var fortfarande av högst ordinär kvalitet.

Vi tar ett stort steg framåt i historien, till 1660-talet. Plats på scen för Arnaud de Pontac. Överhuvud i släkten de Pontac, president i provinsparlamentet och en god affärsman. Han var fast besluten att föra familjens vin mot nya höjder. Planen inkluderade ingredienser väl kända för moderna tiders varumärkesbyggare.

Arnaud började med att differentiera sin produkt från konkurrenternas genom att höja kvaliteten. ”Ho Bryan” var ett kraftfullt, mörkt färgat vin som höjde sig rejält över den gängse standarden. Det saknades inte resurser för att sätta in i produktionen, så kvaliteten uppnåddes antagligen genom att välja de bästa druvorna och förbättra vinmakningsmetoderna.

Dessutom tog Arnaud ett helt nytt grepp genom att som allra första Bordeaux-producent placera ett varumärke på sitt vin. Det var noggrant utvalt för att visa härkomsten på vinet. Och namnet var då naturligtvis hämtat från familjens egendom strax söder om staden Bordeaux, Haut-Brion.

Strategin var att skapa hög efterfrågan i England. Marknadsföring behövdes alltså. Arnaud valde försäljningskanal noggrant och behöll dessutom kontrollen inom familjen. 1666 öppnade han ett exklusivt värdshus, den första riktiga restaurangen i London. På ”Pontack’s Head” var både maten och vinet utsökt. Liksom prislappen. ”Ho Bryan” såldes för ett pris som var mer än tre gånger så högt som ett ordinärt vin. Arnaud positionerade sitt vin som en dryck av yppersta kvalitet och siktade på marknaden av välbärgade Londonbor.

Succén kom snabbt. Ett lyxvarumärke var fött. London skrek efter Arnaud’s toppvarumärke ”Ho Bryan”, liksom det lite enklare ”Pontac” som producerades på hans andra egendomar. Efterfrågan drev upp priset ännu mer. Och efter 350 år är Haut-Brion fortfarande ett varumärke på topp.

Samuel Pepys, vem var han då? En engelsk ämbetsman, mycket känd för sina dagböcker som intressant nog författades med hjälp av chiffer. Och eftersom Samuel verkligen gillade vin, var det inte konstigt att noteringen om ”Ho Bryan” blev nedtecknad. Vid sin bortgång 1703 hade han en mycket stor samling böcker och manuskrift, vilka tillsammans med dagböckerna tillföll Magdalene College på universitet i Cambridge där han en gång tagit sin examen. Den som är intressad kan besöka Pepys bibliotek i Cambridge.

Ikväll, den 9 april 2013, uppmärksammar Cambridge University Wine Society 350-års jubileet av Pepys omnämnande av ”Ho Bryan” och firar med en stor middag på Magdalene College. Jag väntar tills imorgon kväll för att höja en skål för Pepys och ”Ho Bryan”.

(1) Hugh Johnson (1990), Vin genom tiderna, s. 201.