Insolia

Säg det högt och lyssna; Insolia. Inzolia. Inzzzåååliiaaaa. Det lockar och pockar. Väser nästan lite mystiskt. Som vinden som just nu viner runt knutarna och trots att solen ler så vackert håller oss inne en stund längre än vanligt en sommarmorgon. Inzolia. Namnet hänger fast och rullar runt på tungan.

På flaskans sparsmakade etikett står namnet på druvan; Insolia. Och producentens Cusumano. Nyfikenheten över denna läckra lokala varietet resulterar i några knapptryckningar. Och vips befinner vi oss på resa i Cusumanos vingårdar i det nordvästra hörnet av Sicilien.

Scenerierna som spelas upp under rubriken Vineyards på hemsidan är förförande vackra. Bildspelet visar dalgångar med gröna vinstockar i det annars så solbrända landskapet. Långt i fjärran havet. Hetta i Presti e Pegni. Kritvita jordar i San Giacomo. Vi utforskar, lockas och en längtan söderut börjar krama hjärtat.

Vi flyger uppåt, mot vingården Ficuzza nära Piana degli Albanes, moderjorden till de gröna Insolia-druvorna. Det ligger högt, hela 700 meter över Medelhavets blågröngnistrande havsyta. Så högt att snön kan slå till om vintern.

Inzolia. (Foto: VIVC; Vitis  International Variety Catalogue)
Inzolia. (Foto: VIVC; Vitis International Variety Catalogue)

Stora temperaturskillnader ger friskhet till druvorna. Något som behövs när det gäller Insolia som ger stora, saftiga druvor men med en lite lägre syranivå.

Insolia står det på etiketten. Inzolia med ”z” verkar vara minst lika vanligt. I Toscana blir namnet Ansonica.

Ursprunget är numera fastslaget till Sicilien där den odlats sedan urminnes tider och har släktskapsband till andra lokala sorter såsom Grillo, Frappato och Nerello Mascalese.

I Cusumanos händer har vi fått ett läckert vin av bra kvalitet. Det har en härlig, mångfasetterad utvecklad arom. Fruktigt med vegetativa inslag. Citrus, gula äpplen, persika, aprikos, lite fläder och ett uns peppar och torkade örter. Lätthet med lite fet struktur, fräscht trots den återhållna syran. Ett uns fruktsötma. God längd med kryddig mineralitet. Karaktärsfullt och mångfasetterat. Varför jag kommer att tänka på svensk lövskog vet jag inte. När jag ser bilderna från vinets hemtrakter, så är vi verkligen så långt borta från en björkdunge eller en lummig bokskog som man kan vara. Kanske är det den lilla halmiga vegetativa tonen som först mötte näsan som slog an associationen.

Bröderna Alberto och Diego Cusumano tog över vingården 2001. Då hade fadern Francesco drivit den i fyrtio år. Nu fick vinerna snabbt internationellt erkännande och utmärkelserna haglade. Bra druvmaterial från faderns vingårdar kombinerades med nytänkande – och marknadsföring. Vi fortsätter den virtuella rundvandringen in i det nya vineriet som byggdes under åren 2003-2006. Elegant, sparsmakat.

Inzolia. Namnet lämnar inte tungan, det hänger sig fast och smakar länge. Ett gott exempel på vad som kan göras med unika, lokala druvsorter. Det är nästan så att man faller in i ABC-kören. Om det nu inte vore för att Chardonnay i rätt kostym tillhör favoriterna. Det är ju karaktär vi vill ha. Och variation. Likriktningen och likgiltighetens motsats. Unikitet, kvalitet och ursprung. Det hittar vi här på Sicilien och på så många andra ställen. När vi tar oss tiden att leta och upptäcka. Eftersmaken ligger läckert kvar och fortsätter sitt mystiskt förförande väsande. Inzzzåååliiaaaa.

Annonser

One thought on “Insolia”

Kommentarer inaktiverade.