1620 är inget årtal – bara sprit

Nej, 1620 avser inte året när Gustaf II Adolf fick sin Maria Eleonora. 1620 är istället antalet anledningar som den dryckesintresserade har att besöka lilla Fiskebäckskil på västkustska Skaftö. Speciellt om man gillar whisky.

Av de 1620 spritflaskor som finns på restaurang Brygghuset är det whisky i ungefär 1300. Ett urval som bör få även den mest erfarne whiskykonnässör lätt knäsvag. När man dessutom faktiskt kan se och känna på flaskorna själv, blir upplevelsen speciell.

Joels Bar

Att Brygghuset i fredags förärades utmärkelsen Årets Whiskykrog på Stockholm Beer & Whisky Festival tycker vi är välförtjänt. Ett stort grattis till Reine Patriksson som med enormt kunnande och engagemang skapat denna oas för oss whiskyälskare.

Att maten dessutom är bland det bästa som serveras på västkusten norr om Göteborg, gör saken bara bättre. Väl värt en omväg!

Veckans fångst, en läckert anrättad uer.

Länk till Brygghusets hemsida.

Länk till Bohusläningens reportage 2013-09-29.

Annons

Korkade nyheter

Det doftar som i en unken, fuktig källare, gärna kryddad med lite gamla tidningar och trasmattor som riktigt dragit åt sig fukten. Eller svampig och fuktig wellpapp. Vanliga beskrivningar på korkskadat vin. Och när känner jag det, ja då har jag svårt att överhuvudtaget uppfatta några andra dofter. Det känns som om odören lägger sig som en gammal fuktig filt över de andra dofterna och fullkomligt kväver dem.

Som många känner till, är det kemiska ämnet 2,4,6-trikloranisol inblandat i uppkomsten av odören. Eller TCA som ämnet oftast förkortas. Det är dock inte bara naturkorkar är boven i dramat, det finns även andra källor. Men det var inte det jag tänkte gå in på. Utan istället senaste rönen från forskningen om TCA, där några japanska forskare tror sig ha kommit en uppseendeväckande förklaring på spåren.

Det visar sig att den där filtliknelsen kanske inte är så tokig. Det forskarna har kommit fram till är nämligen att TCA-molekyler inte ger upphov till en specifik, externt tillförd lukt. Ämnet stimulerar nämligen inga enskilda receptorer i luktcellerna. Istället verkar TCA blockera funktionen hos viktiga kanaler (CNG, cyclic nucleotide-gated channels) i receptorerna. Vilket får till följd att de totala doftintrycken minskar.

Upplevelsen av dålig lukt verkar istället vara en skapelse av vår hjärna.  Den ”tror” bara att det luktar dåligt, när det i själva verket tycks bero på att de ordinarie luktintrycken minskar.

TCA är inte det enda kända ämnet som reducerar luktintryck. Andra ämnen används inom parfymindustrin. Men TCA verkar ha en betydligt starkare effekt än dessa.

Forskarna undersökte också förekomsten av TCA i andra livsmedel. Det visade sig att dessa fanns i en rad olika produkter. Det fanns till exempel hög koncentration av TCA i bananskal, jordnötter och öl. Man hittade också TCA i produkter som normalt inte ska innehålla ämnet, men då bara när produkterna av specialister bedömts vara av låg kvalitet (brist på doft eller obehaglig doft). I den senare gruppen av livsmedel fanns bland annat vatten, whiskey, äpplen, russin och räkor.

Intressant. Och en förklaring till fuktiga filten. Men inte alltid den stackars korkens fel.

Inte alls bara ditt fel.

Källa: Takeuchi, Kato & Kurahashi (2013), ”2,4,6-Trichloroanisole is a potent suppressor of olfactory signal transduction”, Proceedings of the National Academy of Sciences. www.pnas.org/cgi/doi/10.1073/pnas.1300764110

Abraxas 2008 – ett vin för gudar

Ett vin för gudar. Eller kanske av gudar? En urgammal ”lek” med siffror och bokstäver ger siffran 365, alltså så många dagar som bidrar till att skapa vinet. 365 är också talet som motsvarar namnet Abraxas. Vilket alltså inte bara är namnet på Santanas andra album. Eller efternamnet på sångerskan Rebecca Abraxas. Utan namnet på gudarnas gud. Och namnet på Robert Sinskeys innovativa skapelse från det soliga Kalifornien.

Namnet Abraxas förklaras så här: 365 blir summan av bokstäverna i ordet Abraxas när man skriver det på grekiska (ΑΒΡΑΣΑΞ) och använder sig av de gamla grekernas metod att göra nummer av ord. Varje bokstav motsvarade en siffra och dessa summerades alltså ihop.

Abraxas var gudarnas övergud enligt de gnostiska basilidianerna och den som regerade över de 365 himlarna. Hör talas om basilidianerna tidigare? Inte jag i alla fall, men vi pratar ca 100-200 e.Kr. Var ju ett tag sedan. Nåväl. De trodde alltså på en himmel, med tillhörande gud, för var och en av årets 365 dagar. Ganska gulligt det där, att vi skulle se en helt ny himmel varje dag. Ja, nästan ny i alla fall. För visst måste varje himmel få komma tillbaka igen ett år senare, så den aktuella underguden kan få träda i tjänst igen? Dagarna och smågudarna varierar alltså, men den store Abraxas består.

Gudagott är vinet i all fall. Robert Sinskeys skapelse är av druvor vi normalt inte förknippar med Kalifornien. Snarare Frankrikes nordostsida. Eller vad sägs om 49% Pinot Gris, 22% Gewurtztraminer, 20% Riesling och 9% Pinot Gris? I endruvevinernas paradis Alsace görs ibland den här typen av blandning med namnet Edelswicker. Och en kaliforniska Edelswicker, det är vad vi har i glaset.

Sonoma är druvorna hemvist, närmare bestämt the Scintilla vineyard, som ägs och brukas av Robert Sinskey Vineyards. Alla odlingar är certifierat ekologiska och även biodynamiska metoder används. Druvorna till Abraxas har fått jäsa separat på ståltank. Därefter har cuvéen blandats (olika druvsammansättning olika år) och slutligen har vinet fått vila ytterligare en kort tid på ståltank innan buteljering.

Vackert gyllengult. Mångfasetterad aromatisk doft med petroleum, gula äpplen, litchie, karamell, kola och en näve nötter. Smaken är rund och moget fruktig med ett glatt återseende av den komplexa doftpaletten. Relativt fylligt med bra syra och en lätt fruktsötma. Lång härlig eftersmak. Ett glimrande vin som förför med nya facetter i varje sipp. 

Inte ett vin som älskas av alla. Men för den som uppskattar unikitet och aromatisk karaktär är det underbart gott.

Vi har njutit Abraxas flera gånger den här sommaren och tycker vinet passar utmärkt till kallskuret med sälta. Också en favorit till en vegetarisk pastarätt med bland annat rostad squash. Rostad squash och Abraxas, den kombon sitter som en smäck.

Abraxas-matchad pasta med rostade grönsaker: Koka pastafjärilar. Lägg ut bitar av grön och orange paprika, klyftad rödlök och tärnad squash på en plåt. Strö över ett par klyftor hackad vitlök. Ringla över lite olja samt salta och peppra. Rosta i ugnen på 225 grader tills grönsakerna blivit mjuka och fått fin färg. Blanda i pastan, urkärnade svarta oliver och rejält med tärnad fetaost med bra smak. Ställ in i ugnen en kort stund, tills fetan smält lite lagom. En extra skvätt fin olivolja och några droppar pressad citron höjer upplevelsen. Servera!

2008:an är ett moget vin, så vi föredrar att dricka och njuta det innan året är slut! I USA är årgång 2012 släppt.

Läs mer på importören Terrific Wines eller Robert Sinskey Vineyards hemsidor.

PS 1. Abracadabra? Magiska trollerikonster? Ordet abracadabra har enligt wikipedia använts av basilidianerna som en magisk formel mot sjukdom och skrevs på abraxas-stenar som användes som amuletter. På Robert Sinskeys hemsida påstås att när man skriver Abraxas på en iPhone rättas det till abracadabra. Men inte när jag testat.

PS 2. Lyssnat på amerikanska Rebecca Abraxas? På Spotify finns hennes album med det i sammanhanget intressanta namnet ”When Heaven Meets Hell”. Denna lätt regniga höstdag, en dag före årets hummerpremiär, strömmar fina ”Let the Rain Fall Down” ur högtalarna.

Gott nu – en Rhônare; Graillot 2001

Men, vad är det här nu då? Gott nu, om Graillot Crozes-Hermitage 2001? Den minnesgode skakar kanske på huvudet. Här påstods ju att 2001:an var på topp redan för ett år sedan!?

Jo, den var helt underbar då. Insvept i en välsittande kostym av enrisrökt cognacmedvurst. Precis så som vi älskar en norra Rhônare. Men intressant att se vad som hänt på ett år.

Det började med en inventering av Graillot-buteljer. Hur var tillgången av olika årgångar? Då upptäcktes ytterligare några 2001:or. Vi som trott årgången var uppdrucken, men de hade bara kommit undan på lite fel ställe. En butelj dekanterades och betyget blev högt. Graillot -01 är fortfarande i fin form. Visserligen var fjolårets övertydliga smörgåspålägg ersatt av lite mer subtila animaliska toner, men vinet var fortfarande mer än bra. Sådär så att man nästan fyller en hel sida i noteringsboken.

Rödbrun, halvtät. Stor, mogen komplex doft. Animalisk karaktär med integrerade fat. Köttigt, toppat av lättrökta charkuterier och ett drag med svartpepparkvarnen. I gommen relativt fylligt och ”tuggigt”, välbalanserat med frisk syra och lena men markerade tanniner. Smakrikt och komplex med animalisk karaktär, rått kött, rökta charkuterier, fat. Frukten fortfarande fin med mörka bär och moreller. Bra eftersmak med kryddiga toner och ett uns gummi. 

Summa, summarum: En vältränad Graillot, i högform ännu efter tolv år. Spänstig i sammetsoverall, på toppen av sin karriär även om upploppssträckan har påbörjats. Men nu kan det nog inte bli bättre. De sista dropparna smeker gommen. Alltså, gott nu – drick nu!

Så kommer då frågan om vi ska fylla på med nästa årgång, alltså 2011 som finns ute i butikerna nu? Graillot är nog det enda vin vi konsekvent köpt år efter år. Ska den traditionen brytas?

Anders Röttorp på Vinbanken rapporterade om Graillot 2011 som ”en fallen stjärna” tidigare i somras, efter att ha provat från två olika flaskor, båda av tveksam kvalitet. Munskänken ansåg det var ungt, spensligt, med lättsam avslutning och utdelade 14- i betyg. Men Niklas Jorgensen, Wine Virtuosity, som provat vinet tidigare i år, ser vinet som ”formidabelt”, gott nu och lagringsbart upp till tio år.

Ja, vad ska vi tro? Någon gång har en enskild flaska gjort oss besvikna. Men aldrig en hel årgång. Vi har heller aldrig provat det ungt. Det har alltid fått några år i källaren innan den första korken dragits upp. Vinet släpptes nu i september, men verkar inte haft samma strykande åtgång som tidigare år. Inte konstigt med tveksamma recensioner. Det finns flaskor kvar på Bolaget. Jo, det får bli köp i år också.

Gott nu – en Chablis & en Bordeaux

Då och då slinker det ner några flaskor i källaren. Inte med något superallvarligt vinsamlande för ögonen, utan snarare som ett sparande på lättsamt ekorrvis för framtida goda stunder. Både enklare och finare vinare kan ju bjuda på så mycket mer efter några års vila. Nyligen bjöd två viner, en Chablis och en Bordeaux, på sådana goda stunder.

Jean-Marie Brocards Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2006 har vilat sedan 2008 och är nu härligt mogen med frisk avrundad syra. Här finns en smörighet i doften tillsammans med mogna frukter, gula äpplen och gula plommon, samt en lätt rökig ton som för tankarna till flinta. Smaken är smörig med friska bokna gula äpplen. Fin längd med smörkola och grapesvans. Stor doft och en go’ tyngd i munnen med alla rätta drag på plats. Just sådär bra som en Montée de Tonnerre brukar vara. Mums.

 

Château Reysson Reserve du Château 2005 är också gott nu. En Haut-Médoc, Cru Bourgeois Supérieur, inhandlad på basis av BLM-strategin. Fick goda betyg när den lanserades 2009. ”Vin med extra dimensioner av högklassig årgång” skrev bland annat Munskänken. Och detta till ett för Bordeaux sympatiskt pris. 50% Cabernet Sauvignon och 50% Merlot. Ett antal flaskor inhandlades och noteringen konsumtion 2013-2017 gjordes. Nu öppnades den första. Och, ja, det var väldigt gott nu.

Tät, mörk färg. Stor utvecklad doft med fruktighet och fatkaraktär, viss rökighet. Mörka bär, mogna plommon och animaliska toner. Fylligt med frisk syra och markerade sammetstanniner. Nyanserad smak med fatkaraktär; kaffe, rök och kola. Fruktighet med svarta vinbär, plommon och rotfrukter. Lång eftersmak med fat, kaffe och svarta vinbär.  Helgjutet, stramt och tätt, koncentrerat med utmärkt balans. Ett vin som visar var Bordeaux-skåpet ska stå! I början av ”godast-perioden”. Ja, det här är urläckert och typiskt Bx-igt. Kan nog inte hålla fingrarna borta så länge från de andra flaskorna i källaren.