Sauvion – härförare på Château du Cléray

Muscadet de Sèvre et Maine Sur Lie. Ett långt namn. Men när man stavat sig igenom namnet, hällt upp, doftat och tagit sig en klunk, det är då som både vi och våra räkor gör volter av lycka. Neutralt säger en del belackare, men tar man sig tid att verkligen dofta och smaka, då öppnar sig en palett som är både nyanserad och mångfasetterad.

Château du Cléray från Sauvion har varit ett säkert kort. Också ett bekvämt val genom sin närvaro i det ordinarie sortimentet på monopolet. Det finns naturligtvis goda utmanare. Vi har mött några hemma i Sverige och på plats har vi provat vad Château de Briacé har att erbjuda. Och vi vet att det finns fler spännande producenter som vi hoppas kunna upptäcka vid senare tillfällen. Men nu är det dags att få uppleva Château du Cléray på plats.

Château du Cléray

Vi är tillbaka till söndagen den 6 oktober. Från tätorten Vallet, en bit utanför Nantes, följer vi skyltarna ut på landet igen och svänger snart av till vänster. De stora fälten av Melon-rankor ligger här till synes nästan platta. Där borta i kanten av skogsdungen ser vi slottet som vi så väl känner igen från etiketten. Château du Cléray.

Här ska vi träffa Nathalie Mazubert, ansvarig för direktförsäljningen från Les Grands Chais de France alla egendomar, för en visning av slottet och provning av vinerna.

Ska vi börja med att reda ut namnen? Château du Cléray, så heter slottet, och är också det namn som står som varumärke på etiketten till vårt ”vanliga vin”. Sauvion, det är företaget. Men det är också efternamnet på den familj som ägt egendomen sedan 1935 och så också på egendomens nuvarande ledare och vinmakare; Pierre-Jean Sauvion.

Familjen Sauvion, bröderna Yves (far till Pierre-Jean) och speciellt Jean-Ernest, har genom åren gjort sig kända för sitt internationella marknadsföringsarbete; globala härförare av Muscadet-vinerna. Själva har de, för att markera kvaliteten på Muscadet-vinerna i sin serie ”Haute Culture”, övergett den för området traditionella ”flüte-flaskan” till förmån för en Bordeaux-inspirerad modell.

Muscadet gillas idag runt om i världen av den som söker en utmärkt kombination med skaldjur, musslor och ostron. Av Sauvions egen produktion går ca 60% går på export till ett 80-tal länder.

2008 såldes firman Sauvion till Les Grands Chais de France, som har en lång rad franska egendomar och varumärken i sin portfölj. Man fortsätter att satsa på Sauvion och Château du Cléray. Ifjol köpte man till ytterligare 60 ha mark, vilket gör att den totala vingårdsarealen nu uppgår till ca 100 ha.

Det lilla slottet i skogsbrynet är stilrent. ”Neoklassiskt,” säger Nathalie. Anses historiskt viktigt, men det är bara fasad och entrén med trapphus som är kulturminnesmärkt. Man påminner gärna om att slottet ägts av kardinalen Rickards familj. Kardinalen gick bort 1908 och hedras idag genom att ge namn åt ett av Muscadet-vinerna som produceras av Sauvion. Idag är slottet kontor för ett 30-tal personer som kan inta den medhavda lunchen i det vackra gamla köket.

I ett av källarvalven står det ofta fotograferade fatet med glassida. Här ska man på ett pedagogiskt sätt kunna se jästfällningen på botten av fatet. Alltså den ”lie” som ger vinet extra fyllighet, komplexitet, mineralitet och ibland även en liten spritsig känsla. Men idag är vätskan i fatet grumlig och där finns mycket lite fällning. Ska vi vara besvikna? Nej kanske inte. Det är faktiskt bara under två veckor per år som fatet ser ut som det gör just nu. Det är nyfyllt med jäsande must.

Vi ser hur det bubblar och rör sig på ytan i fatet. Här jobbar de mikroskopiskt små jästsvamparna hårt för att för att göra alkohol av druvornas socker. Och efter väl förrättat värv, när deras liv slocknar, faller de ner till botten för att där göra tjänst som smakförstärkare. Att ligga ”sur lie” är inte Muscadet-vinerna ensamma om. Med åren har det blivit en allt vanligare metod för att ge bland annat viner på Chardonnay och Chenin Blanc en extra dimension.

Sauvion gör Muscadet-vinerna utan tillsatt jäst och socker. Efter jäsningen och ligger vinet kvar på fällningen i faten minst fem månader, oftast längre. Buteljering sker under perioden mars till november och fram till dess görs ”battonage” 3-4 gånger. Det här lilla fatet blir vår inblick i tillverkningsprocessen. Produktionsanläggningen ligger nämligen inte på slottet, utan en bit bort.

Vingårdarna ligger däremot runt slottet. Vingårdar och vingårdar. ”Filosofin är att se vinodlingarna som vår trädgård,” förklarar Nathalie. Än så länge en konventionellt skött sådan där förutom Melon de Bourgogne även odlas andra druvor såsom Gros Plant och Chardonnay.

Vi pratar om årets säsong. Även här maskinskördar man. Ofta börjar skörden runt den tionde september. I år gick startskottet först den 25:e. Vi får höra om det extremt dåliga vädret 2013, något som många upprepar under vår resa. Här var det en kall, dålig vår, hemskt i juni. Sedan soligt resten av sommaren innan regnet slog till i september. ”Vilken kvalitet kommer årgång 2013 att hålla?” frågar vi. ”För tidigt att svara än, vi får se,” svarar Nathalie.

Vi provar tre AOP Muscadet Sèvre et Maine Sur Lie, alla av årgång 2012:

Château du Cléray, klassikern, är torr, lätt och slank med fin, markerad frisk syra, bra fruktighet och viss mineralitet. Citrus, ananas och ett stänk buxbom. God längd.

Jardins Secrets är en cuvée från sex olika terroirer. Här överväger de vita blommorna doftintrycket. Lite fylligare än det förra, rund känsla, frisk syra. Fräscht fruktigt med citrus samt mineral med kalkkänsla. Fin komplexitet och elegans. Bra längd.

Cardinal Richard är en cuvée som görs av vin från andra odlare. På våren görs ett flertal olika cuvéer som på ett stort event presenteras för en ”jury” bestående av restaurangfolk, vinamatörer m.fl. Dessa har till uppgift att välja ut den bästa blandningen som ska bli årets Cardinal Richard. Årgång 2012 har en uttalad mineralitet, fruktigt komplex med päron och grape. Anar en lovikavante där också. Frisk syra, bra kropp och lång eftersmak.

Här blir vi oense, maken och jag. Det händer inte så ofta, men den här gången skiljer vår uppfattning om bästa vin. Han föredrar kardinalen, medan jag upplever grapen för dominerande och istället framhåller kvaliteterna i trädgårdarnas hemligheter. Nåväl, ingen stor sak. Bra viner båda två.

Under namnet Domaine du Cléray görs dels en Chardonnay och dels en Sauvignon Blanc, båda IGP Val de Loire. Här tycker vi Chardonnay-vinet från 2012 har ett intressant anslag med mineralinslag och fruktiga toner av gröna äpplen, passionsfrukt, citrus och melon. En rund start med limegrönt utropstecken i finalen. Torrt, relativt fylligt med frisk syra och god längd. Inte Chardonnay som i Chablis. Inte som längre söderut i Bourgogne. Utan Chardonnay på Sauvionska.

Vi provar även tre mousserande gjorda enligt traditionell metod. Crémant de Loire Sauvion Brut på 50/50 Chardonnay och Chenin Blanc och en dosage på 15 gr/liter gillar vi bäst. Komplexitet i fin doft. Gröna äpplen, mineral, liten rökighet. Torr, fin, krispig. Bra mousse. Fräsch final med ett uns fruktsötma och lätt nötighet.

Nathalie påminner oss innan vi åker. Muscadet kan lagras. Bra årgångar, som 2009:orna, åtminstone tio år. Resultatet? Aromerna utvecklas och komplexiteten ökar. Det vore roligt att prova. Det är väl bara att lägga undan några flaskor och vänta några år.

Annons

Château de Briacé – bland hästar och vinrankor

”Har vi kört fel?” Vi stack in näsan genom den stora grinden. Framför oss låg ena kortsidan på en stor, vit modern byggnad. Inte det gamla slott vi förväntade oss. Vänder och kör ut till vägen igen.

Men det var ju in genom den här grinden som skylten Muscadétour pekade. Ett par bilar kör förbi och svänger in. Vi hänger på. På andra sidan byggnaden en stor parkering. Och där, knappt hundra meter bort, där låg det. Ett litet slott. Vi var rätt. Det är söndagen den 6 oktober och på Château de Briacé ska det vara öppet hus i parken och provning av viner under temat ”de la vigne au verre” – från vinrankan till glaset.

Château de Briacé

Vi promenerar fram till det vattenomgärdade slottet. Gillar den ålderdomliga fasaden och det lilla tornet som verkar hämtat ur sagornas värld. Som gjort för elaka häxor som vill spärra in vackra prinsessor. Så vibrerar näsvingarna till. Stalldoft? Inte precis det vi förknippar med Muscadet. Men det har inget med vin att göra. Det visar sig vara en hästhoppningstävling i parken. Vi viker istället runt hörnet på slottet och siktar en liten grupp med glas i händerna. Några euro byter ägare och snart är även vi utrustade med glas.

Château de Briacé är gammalt. Slottet har anor från den tidiga medeltiden, men sedan 1957 är området omvandlat en gymnasieskola med internat. Därav den stora vita byggnaden vi först stötte på. Här finns bland annat utbildningar i vitikultur och oenologi.

Vår lilla grupp blir omhändertagna av Simon Castagnet och Isabelle David, lärare i vitikultur. Med glasen i händerna troppar vi ut i vingården. Här är skörden av druvan Melon de Bourgogne, alltså Muscadet, precis avklarad. Det är svensk sommarvärme och vi njuter. Simon stannar till här och var. Visar och berättar.

Det är bara vi som kommer långväga ifrån, så det blir mest på franska. Oh, önskar kunskaperna vore lite bättre. Men förstår sammanhangen och kombinerat med lite frågor och svar på engelska har vi ett par trevliga timmar. Och vinerna talar ju för sig själv.

Har ni funderat över varför en riktigt bra flaska Muscadet inte kostar så mycket? Ja dels spelar väl trendfaktorn roll. Trots att det är ett utmärkt vin, är det inte speciellt inne. Inga stora påslag för ursprung och varumärke alltså. Marken lär inte heller vara så dyr. I vingården spelar den gängse använda maskinskörden en stor roll. Simon berättar att det kostar ca 1500 € per hektar att skörda för hand mot 450 € för maskinskörd. Detta trots att priset för en skördare ligger runt 150.000 €. Å andra sidan hinner den med ca 60 hektar under skördeperioden, därför kan normalt tre odlare dela på en skördemaskin.

Vi tittar på rankorna, hur skördemaskinen gått fram och bara lämnat stjälkarna kvar. Vi tittar på jorden. Översta jordlagret är en blandning av sand och silt (sable et limons) och under finns skiffer (schiste). Vi tittar på hur man håller på att plantera buskar kring vingården för att öka mångfalden av nyttiga småkryp.

Maskinskördad Melon-ranka.

Château de Briacé tillämpar ”viticulture raisonné”, alltså metoder för en hållbar produktion från ranka till flaska, och är medlemmar i Terra Vitis. I vingården samlar man in information och övervakar för att med hjälp av datamodeller se om det finns risk för utveckling av sjukdomar. Man experimenterar bland annat också med olika grödor mellan vinraderna. Det visar sig att olika växter, och metoder att sköta dem, ger olika effekt olika år beroende på väderförhållanden, mängden nederbörd etc.

Nä, nu är det väl dags för lite vin? Vi stannar till ute i vingården. Ur en kylbox plockar Simon fram två av slottets Muscadet-viner och en alkoholfri, kolsyrad druvjuice. Vi hoppar över den senare.

Château de Briacé Muscadet Sèvre et Maine Sur Lie 2012 har legat på sin fällning i tank 6-12 månader. Här tillåts ett skördeuttag upp till 55 hl/ha. Alkoholhalten får vara max 12%. Vinet känns ungt med eleganta ambitioner. Vi hittar fruktiga toner av aprikos, gula äpplen, en försiktig blommig ton och inslag av våt sten. Fyllighet och syra ligger på medel. Rent och fräscht med fin tyngd i munnen och bra längd med mineral och citrus. Ett bra vin.

Château de Briacé Muscadet Goulaine 2009 ligger minst 18 månader på fällningen, för denna årgång gäller 24 månader på ståltank. För att sätta området Goulaine på etiketten ska uttaget bara vara 45 hl/ha. Här tillåts max 12,5% alkohol. En ”tjock” uttrycksfull doft av mogen frukt, med klara blommiga och kryddiga inslag. Drygt medelfylligt med tjock härlig känsla, medelsyra. Mogen frukt med ett stänk honung. Lång fin kryddig eftersmak där den mogna frukten går igen. Utrycksfullt, rikt med härlig tyngd. Återigen ett bra vin, detta med mer fyllighet, kraft och komplexitet än det första.

Muscadet Sèvre et Maine begåvades 2011 med tre kommunala appellationer; Clisson, Le Pallet och Gorges. Dessa har striktare regler med lägre skördeuttag (45 hl/ha jämfört med 55 hl/ha för ”sous-régional”, alltså Muscadet och Muscadet Sèvre-et-Mains, och 65 hl/ha för övriga områden), vinstockarna ska vara minst sex år gamla och druvorna ska kunna ge ett vin med minst 11% alkohol. Chaptalisering är alltså inte tillåten. Dessutom ska vinet lagras längre på jästfällningen, ofta upp till 36 månader eller mer. Däremot kan man inte sätta ”sur lie” på etiketten. Varför då, det har ju lagrats på jästfällningen? Jo här säger regelverket att en ”sur lie” ska buteljeras mellan 1 mars – 30 november året efter skörd.

Det andra vinet vi provade kom från Goulaine. Det är alltså inte bland de tre utnämnda kommunerna som specificeras på de franska myndigheternas hemsidor. Men en erkänt god terroir är det. På nätet kan man läsa att det troligen ligger i pipeline för godkännande. De högre kraven för de kommunala appellationerna tillämpas i vilket fall som helst redan.

Vineriet på Château de Briacé

Jästankarna är nedsänkta i golvet.

Det var svårt att lämna den goa sommarvärmen, men dags att gå in i vineriet. Här jäser musten för fullt i betongtankar nedsänkta i golvet, täckta enbart av ett ”snubbelskydd” i trä. Temperaturkontrollerade till 18-20 grader genom ett kylelement som hängs ner i tanken. Tillsatt jäst, olika beroende på del av vingården som druvorna kommer ifrån. 10-15 dagar är normal jästid. I år har man på grund av det extremt dåliga vädret varit tvungen att chaptalisera den vanliga Muscadeten, något som inte krävdes i fjol.

Dags att prova fler viner, nu under vinmakaren Jacques Brelets ledning. Förutom Muscadet görs ett flertal vita, röda och mousserande. Vi provade viner på Pinot Gris, Chardonnay och ett rött på 60% Merlot och 40% Cabernet Franc som lagrats 2 år på gamla fat. Genomgående god kvalitet.

Det avslutande vinet var en helt ny upplevelse. Ett mousserande gjort enligt ”méthod ancestrale” alltså det urgamla sättet att göra halvtorra, lätt bubblande viner. Den typ som fransmännen kallar ”mousseux”. Metoden innebär att musten helt enkelt buteljeras innan allt socker omvandlats till alkohol. Jäsningen fortsätter i buteljen och bubblorna skapas genom koldioxiden från den första jäsningen (till skillnaden från den traditionella metoden där bubblorna skapas genom en andra jäsning på flaska).

Mademoiselle de Briacé är en demi-sec, gjord på Gamay, med 8,5% alkohol. Doften är återhållen men smaken fräsch med tutti-frutti och hallon. Lite sockerdrickskänsla. Varför inte till jordgubbar och glass? Kul att smaka.

Vi tackar för oss i vinkällaren. Ansluter istället till publiken vid hästhoppningen för en  god macka späckad av rilette. Så härligt gott i solen. Här skulle man kunna sitta och njuta hela dagen, men det är dags att åka vidare. Vi tar våra glas och promenerar tillbaka genom parken till bilen.

Muscadet – en tur i räkans tecken

Väskustsk pinfärsk räka, det är något speciellt det. Fångad, kokad med rätta saltmängden och snabbt kyld (det sistnämnda, det är viktigt det). Och inte långt efter koket landad i hamn, hemburen och uppäten. Då äter vi helst räkan som den är i ensamt majestät. På sin höjd tillsammans med en brödbit täckt av ett tunt lager hemgjord majonäs. Mer behövs inte. Förutom något i glaset då.

Muscadet har med tiden blivit ett av de få viner vi tycker passar riktigt bra till den salta räkan när den serveras naturell, utan avledande tillbehör. Passar bra till? Ja, det är väl lite av en underdrift. Vi ska väl snarare säga att kombinationen sitter som en smäck. Att Muscadeten dessutom är en ypperlig följeslagare till musslorna och ostronen, och även fungerar till de andra havskrypen; krabba, havskräfta och hummer, det minskar ju inte precis vårt intresse för detta vin.

Melon de Bourgogne, så heter druvan bakom Muscadet-vinet (skrivit om tidigare här). Ja, den kallas ju också Muscadet. Alltså samma namn som ursprunget AOP Muscadet och det mindre AOP Muscadet Sèvre-et-Maine. Det senare i den gyllene triangeln runt floderna Sèvre och Maine och med tillägget ”sur lie” i de fall vinet vilat på jästfällningen. Fler druvor odlas i området, men det var Melon vi var intresserade av. Hur ser vingårdarna ut här i räkvinets hemtrakter?

Så när tillfället kom att dra iväg till Frankrike under några höstdagar väcktes tanken att besöka vinets uppväxtplats. Visserligen är det långt, ca 200 mil till huvudorten Nantes nästan vid Atlantkusten. Men, men, några mil mer eller mindre, vad gör det? När vi dessutom upptäckte att det pågick något slags vinarrangemang helgen vi skulle komma ner, då var saken avgjord. Vi skulle börja vår resa i Muscadet och sedan följa Loirefloden österut.

Inte Loire, men väl bifloden Sèvre där den flyter förbi Vertou, en förort till Nantes.

Les Muscadétours, så hette evenemanget, som i år genomfördes för andra gången efter premiären 2012. Det handlade inte bara om vin utan inkluderade även olika kulturella begivenheter. Aktiviteterna pågick fredag till söndag 4-6 oktober, men vår tidplan medgav ankomst först lördag kväll. Vad gjorde väl det tyckte vi? Vi hade ju hela söndagen. Dock visade det sig att utbudet av aktiviteter inte var lika stort den här dagen. Söndag är söndag, en ledig dag.

Maison du Muscadet i Vallet. Inga öppna dörrar denna söndag.

Ett par besök fanns i alla fall på programmet för vår tour i räkans tecken. Château de Briacé, som inte bara är en vingård utan också en stor skola, samt det i Sverige välkända Château Cléray.

Alltså, vi damp ner i Vertou, strax utanför Nantes, sen eftermiddag lördagen den 5 oktober. Och sedan var det dags att börja utforska vinlandet Muscadet Sèvre-et-Maine…

Vingårdar i Muscadet Sèvre-et-Maine.

Franska minnen i en stor hög

Åter hemma efter höstens vinsemester i Frankrike. Efter att ha följt Loirefloden österut, tog vi ett skutt från Sancerre över till Chablis och därefter vidare till Champagne, innan det var dags att ratta längre norrut, hem till Sverige.

Chablis var den här gången ett riktigt kort stopp. Men som vi vet är inte kvantitet och kvalitet samma sak. Det blev en eftermiddag av mycket hög kvalitet för den vetgirige vinälskaren.

La Chablisienne

På La Chablisienne fick vi nämligen förmånen att under några timmar lära oss mer om Chablis olika ansikten under inspirerande ledning av kooperativets vinambassadör Hervé Tucki. Viner, lika i form av klass och årgång, men ändå så olika, trots att kimmeridge var den gemensamma nämnaren. Mycket intressant!

Även i Champagne har vi varit tidigare, men den här gången hade vi tid att köra runt i de olika delarna och se närmare på byar och vingårdar. I Hautvillers slank vi in på den kombinerade butiken och vinbaren Au 36. Rekommenderas. Och vi hann även ett snabbt besök på Vilmart i Rilly-la-Montagne för att fylla på förrådet.

Riktigt bra och trevliga besök hade vi hos tre små producenter; Pertois Moriset i Le Mesnil, Moussé & Fils i Cuisles och Coulon Père & Fils i Ville-Dommange. Här görs det champagne som vi gillar, både unga och åldrade skönheter.

Byn Cuisles i Vallée de la Marne

Så hur sammanfattar man en resa i vinland? 1787 foton. 508 mil i bil. 14 dagars semester. 13 producentbesök med ”degustation”. 1 stor hög med vinkartonger…

Nja, siffror i all ära. Det vi kommer minnas mest är alla möten med människor. Naturligtvis har de som skett över ett glas vin med fantastiska vinmänniskor en speciell plats i våra hjärtan. Men tätt efter kommer alla andra vänliga, trevliga, hjälpsamma fransmän och fransyskor vi mött på vår resa. Där vi bott, ätit, handlat, sett oss omkring eller bara behövt en vägledning.

Fast den där ettan i uppräkningen ovan spelar förstås en speciell roll. Genom vinerna i den stora högen kommer vi kunna återuppleva alla intryck. Och, inte minst viktigt, dela med oss till våra vinvänner på hemmaplan. Franska minnen, många år framåt.

PS. Fylligare blogposter om respektive besök kommer senare.

Loire på 6 dagar

Vår första vinresa i Loire är snart till ända. När vi var här för mer än 25 år sedan var det slott vi tittade på. Den här gången har siktet varit inställt på vinrankor, vinproducenter och vinflaskor. Vin för hela slanten alltså.

Hur gör man då Loire på sex dagar? Omöjligt. En så stor region, stora avstånd och mångfald. Valet blev att göra några nedslag för att upptäcka lite översiktligt. Se vad vi gillar och veta mer för kommande resor.

Vi började vid Atlantkusten och Muscadet Sèvre et Maine. Vinet vi föredrar till de pinfärska västkustska räkorna. Besök på Château Briacé och Château du Cleray. Här var skörden i stort sett klar. 

Muscadet

Färden gick därifrån ett stycke österut. I Savennières, på skördens första dag, gick vi runt i sommarvarma vingårdar och provade ljuvliga unga och äldre Chenin Blanc på Domaine aux Moines.

Därefter några besök med Cabernet Franc i fokus. Hos Serge &Bruno Sourdais i Cravant-Les-Coteaux, Château Yvonne i Parnay och Domaine Wilfred Rousse i Savigny-en-Veron. Parnay hör till Saumur, de andra två till Chinon. Här var skörden precis på gång/startad.

Ett skutt vidare och vi landade i Touraine, närmare bestämt i Vouvray. Åter Chenin Blanc alltså. Ett besök hos Domaine Huet. Elegant i olika form: petillant, cremant, torrt, halvtomt och sött.

Ett snabbesök på Domaine Le Rocher des Violettes i Ambois resulterade i en låda Côt (Malbec) från gamla stockar. Oprovad eftersom ägaren/vinmakaren Xavier Weisskopf var ute i skörden. (Tack till Lessrof för tipset! )

Sista Loirestoppet blev Sancerre. Hos Domaine Henri Bourgeois i Chavignol var man mitt i skörden och vi fick se både Sauvignon Blanc och Pinot Noir anlända till vineriet. Här blev vi speciellt förtjusta i de lätt fatade vita.

Sancerre

Idag säger vi adjö till Loire och styr mot Chardonnay-land. Första stopp Chablis sedan Champagne.

PS. Mer om respektive besök kommer efter hemkomst.