Chenin Blanc – knappast en hunddruva

Hög fruktsyra och våta lovikavantar. Det fick vi en gång i tiden lära oss som kännetecken på Chenin Blanc från Loire. Syran håller vi fortfarande med om. Men de där yllevantarna tycks ha blivit lika omoderna i vinets världs som lovikan i modets. Antingen det, eller också har våra luktreceptorer mottagliga för doften helt lagt av. Nej, idag hittar vi istället anteckningar om äpplen, aprikoser, mineral, blommiga och kryddiga toner och gärna några droppar honung i våra noteringsböcker.

Chenin BlancVi har lärt oss att Chenin Blanc kan ge fantastiska söta viner. Vem har inte provat en gammal Moulin Touchais och förundrats över hur friskt vinet är och över paletten av dofter? Ett otroligt lagringsdugligt vin.

Men det är inte bara de söta vinerna som åldras med behag. För några år sedan fick vi uppleva en åldrad torr Chenin från Château Yvonne i Saumur-Champigny. Provningsnoteringarna verkar ha gått förlorade, men den bör ha haft drygt tio år på nacken. Och de komplexa mogna tonerna, de glömmer vi inte i första taget.

Det är ju lite roligt med Chenin, den används ju till så många olika vintyper. Vitt torrt, halvtorrt och sött. Mousserande med både lägre tryck, petillant, och ordinarie bubbelfaktor, crémant. Loire, det är distriktet framför allt och då de mittersta delarna; Anjou-Saumur och Touraine. Visserligen finns en del små odlingar i Limoux i västra Languedoc, där den används främst till Crémant de Limoux men även till stilla vin, och några få hektar på Korsika, men det är Loire som står för den absoluta majoriteten av odlingarna. Tillsammans blir det nästan 10.000 ha eller 1,2% av den franska vinodlingsarealen (2008). 1,2%, det låter nästan som en raritet, men franska vinindustrin är ju stor så det blir ju några hektoliter av det.

Att Chenin Blanc fått en sådan spridning i Sydafrika, knappt 19000 ha, dvs. nästan dubbelt så mycket som i Frankrike, det kan vi tacka brandy-industrin för. Med sin höga syra är vinet utmärkt till destillation. Man skulle därför kunna tro att holländarna, när de etablerade sig med destillerier i Frankrike på 1400- och 1500-talet, använde vin gjort på Chenin Blanc. Men runt La Rochelle vid atlantkusten, som var en viktig utskeppningshamn, fanns det främst odlingar av Gros Plant medan Cognac lite längre söderut använde vin på Colombard för destillering.

Att Chenin Blanc fanns på den tiden, det är vi säkra på. En del hävdar att den är betydligt äldre och åberopar ett gåvodokument från 800-talet, men vilken druva de vingårdar som åsyftas i detta dokument var planterade med, det framgår inte. Däremot finns källor från slottet Chenonceau som visar att druvan planterats runt slottet år 1496, då under namnet Plant d’Anjou. Namnet stämmer med att druvans vaggan tros ha stått just i Anjou.

Efter att i början av 1500-talet ha blivit planterad på en egendom i  Monchenin tillhörande klostret i Corméry, en by nära Chenonceau, blev det troligen namnbyte. Chenin Blanc efter Monchenin. Visst låter det troligare än teorin att namnet skulle kommit av att franska hundar (chien) gärna kalasade på druvan?

Lite kul är att det verkar som om Chenin Blanc är syster med Sauvignon Blanc, båda med Savignan som ena förälder medan det fortfarande är okänt vilken fadern(?) är. Alltså nära släktskap mellan mellersta Loires stora gröna druva och centrala Loires.

På vår franska resa försökte vi återknyta bekantskapen med Château Yvonnes utsökta Chenin Blanc. Här lyckades vi inte. Slutsåld. Men i Savennières slog åldrade Chenin nästan nock på oss. Vi säger bara 1994 Domaine aux Moines…

Poeten Rabelais festar om på gobeläng hos Domaine aux Moines. Kanske vin på Chenin Blanc? 1534 satte han det i alla fall på pränt.
Poeten Rabelais festar om på gobeläng hos Domaine aux Moines. Kanske vin på Chenin Blanc? 1534 satte han det i alla fall på pränt.

Källa: Robinson et al. (2012), ”Wine Grapes”.

Annons

2 reaktioner till “Chenin Blanc – knappast en hunddruva”

  1. På vår senaste provning var vi några som tyckte att det ibland i chenin blanc finns en doft och smakmässig ”brödighet” påminnande om den i champagne. Annars är kramsnö i lovikavantar (barndomens ”mulning” i ansiktet) det jag fortfarande ofta känner.
    Har f ö kvar en flaska vardera av Dom aux Moines 92, 94 och 99. Alltid lika svårt att veta när man skall öppna det sista…. Årets I-landsproblem 🙂

    Gilla

    1. Vi kanske ska dra på oss lovikavantarna när första blötsnön kommer. Uppleva barndomsdofter med några flaskor Chenin på lut i stugvärmen. 🙂
      94:an var en fullträff nu. Vi kommer inte spara denna årgång så länge. Provade även 11, 99, 98 och 92. Noteringarna kommer i nästa post.
      Önskar trevlig helg med gott i glasen!

      Gilla

Kommentarer är stängda.