Domaine aux Moines – hos damerna ovan dimman

Hade vi kommit ett par timmar tidigare hade vi sett det själva. Hur Roche aux Moines i Savennières stuckit upp i solen, medan dimmorna dansade i dalgångarna. På vår väg från Muscadet mot Savennières i Anjou, strax väster om Angers, passerar vi broarna över Loires förgreningar. Här fångar vi de sista älvorna när de leker strax över vattenytan och solstrålarna glittrar i de ännu daggvåta spindelnäten.

Domaine aux Moines väntar oss och vi siktar egendomen genom diset högt uppe på höjden. Här skapar kvinnliga händer ett elegant, uttrycksfullt och mycket lagringsdugligt vin på Chenin Blanc. Madame Monique Laroche var kvinnan bakom vinet till och med årgång 2000. Året därpå iklädde sig dottern Tessa, oenolog från universitet i Reims, ansvaret för egendomen och blev därmed nästa generation Madame Laroche vid rodret.

”Ni är så välkomna,” hade Tessa skrivit i svarsmejlet på vår förfrågan om ett besök. ”Vi kommer vara i full gång med skörden, men min mor kommer ta hand om er.”

Det känns nästan lite högtidligt när vi promenerar ut i vingården tillsammans med Monique Laroche. Förundras över vilt växande små ljust lila cyklamen. Solen gassar, härligt ljummet. Men det är inte bara solens strålar som värmer. Inte nog med att vi trampar helig mark i Chenin Blanc-hänseende, vi gör det på skördens allra första dag. Hjärtat klappar lite extra och bara upplevelsen i sig värmer inombords.

Vi börjar med att gå bort mot nyplanteringen, en fin sydvästsluttning. På de här tre hektaren odlades druvor i början av 1900-talet. Nu är det åter röjt och planterat i tre omgångar; 2010, 2011 och 2012. Men det är först fem år efter plantering som druvorna får sluta som vin i en flaska med AOP Roche aux Moines på etiketten. Än så länge blir det Vin du France. Nyplanteringen blir förstås ett värdefullt arealtillskott och innebär att de tidigare åtta hektaren Chenin Blanc utökas till elva. Endast en hektar avviker med Cabernet Franc och Cabernet Sauvignon som blir till den röda Anjou Village.

Tessa Laroche står med sekatören i högsta hugg när vi möter henne på vår vandring mellan vinraderna. Här skördar man i omgångar och väljer bästa tidpunkt för respektive druvklase. I år planerar man tre tries. Vi tittar på nyplanteringen tillsammans. Ser på vinrankor och druvor. ”Ekologisk odling, med vissa biodynamiska inslag,” förklarar hon. Vi pratar 2013. Det är ingen lätt årgång.

Vädret har varit uselt även på den här normalt solindränkta kullen. Blomning först den fjärde juli. Grön skörd i september. Normalt skördar man i slutet av september. I år går starten alltså idag, måndagen den 7 oktober. Men Monique kommer ihåg 1993. Då var det ännu värre, med skörd först den elfte november.

Vi tittar in i vineriet. Hydralisk press. Ståltankar där jäsningen startar innan en del läggs över på fat, nya och gamla. När jäsningen är klar dras vinet om för att ta bort gros lie, den stora fällningen. Det som bildas därefter, fin lie, får vara kvar och beroende på årgång görs ibland battonage. Vinet ligger länge, 2012:an buteljerades i mars 2014. Bra årgångar görs också en special cuvée som får 25 månader på fat, senast producerat 2011.

Fortsätter bakom huset och trädgården. Mer vackra små cyklamen. Och fyra av egendomens tolv hektar vingårdar. En del rankor har uppnått den aktningsvärda åldern av 88 år. Här är avkastningen så låg som 12 hl/ha.

Vinodlingarna på Roche aux Moines har anor tillbaka till medeltiden. Som på så många andra ställen var det munkarna som började odlade druvor på platsen. Huset från 1700-talet är ståtligt. Här bodde klostrets abott fram till den franska revolutionen. Efter försäljning 1793 har egendomen vandrat genom en lång rad händer innan den kom i familjen Laroche ägo 1981.

Madame Laroche tog hand om vingård och vinmakeri redan från start. Vinmakningens grunder hade hon lärt under sin apotekarutbildning. Maken uppskattade gott vin, men var notarie och förblev så. Men vi förstod att det inte var lätt att vara kvinnlig vinmakare vid den tiden. Karlarna fnös och dömde ut vinerna utan att prova. En kvinna kunde ju bara inte göra vin. Det var den gängse uppfattningen. Vad fel de hade.

VinerDomAuxMoines-14

Dags för provning!

Domaine aux Moines 2011, ett år med mycket liten skörd, 16 hl/ha, knappt hälften av de vanliga 30 hl/ha. Litet är i det här fallet naggande gott. Hälften uppfostrat 16 månader på fat, resten på tank. Hela 14,5% alkohol.
Vackert ljust gyllengult. Stor komplex, fruktig doft med läckert insmugna fattoner. Gröna äpplen, persika, aprikos och honungstoner kryddade av en pust från jasminbusken och mineralitet i vardande. Vi slås av kraften i gommen; fruktigt av äpplen, nektarin, citrus och med väl integrerade fat. Torrt, drygt medelfylligt med frisk syra. Lång, komplex eftersmak med honungstoner. Summa summarum; välbalanserat och fullmatat, elegant och expressivt. Vackert, ungt med potential att åldras i välbehag, under många, många år. Kan man klara att hålla fingrarna borta i 20 år?

MoniqueLarocheDomAuxMoines-21Monique ursäktar sig när hon plockar fram nästa vin. ”Vi har tyvärr inget mer torrt vin att sälja från 2000-talet. Efterfrågan har varit stor från Japan och USA.” Så vi dyker ner i det förra århundradet.

Domaine aux Moines 1999. Djup, ljust guldgul. Uttalad doft med torkad frukt, honung och mandlar. Drygt medelfyllig, frisk avrundad syra och helt torrt. Läckert komplext med mogna frukter, äpple, päron, honung och fin mineralitet i svansen och mycket bra längd. Ett vuxet vin med fördjupad skönhet – underbart moget, gott! ”Kan lagras tio år till,” säger Monique. ”Ger än mer komplexitet och honung.” Vi dricker det gärna nu. Varför inte med en grillad hummer på tallriken?

Coing

Vi diskuterar frukten i -99:an och Monique säger ”coing”. ”Coing??” undrar vi. Kan inte stava till namnet, vet än mindre hur frukten ser ut eller smakar. ”Som en blandning mellan äpple och päron,” förklarar hon. Och visst stämmer det. Det kunde vi konstatera när vi handlar lite lunch en butik strax efter besöket och hittar mänger av coing i fruktdisken. Smaken? Ja, vi kan väl säga att det smakar … coing. Och visst fanns det tydlig coing i -99:an.

Domaine aux Moines 1998. Gyllengul. Mycket elegant, komplex doft med torkad frukt, honung, nötter och mineral. Relativt fylligt, hög syra, helt torrt. Lång, komplex eftersmak. Lätt i gommen och elegant, elegant… Ordet kommer tillbaka gång, på gång. Dofter och smaker är så djupt inlindade i varandra att det är svårt att bena ut dem. Men varför vara så analytiskt? Det räcker väl att njuta? Mycket bra. Elegant.

Kan det bli så mycket bättre? Knappast. Men det är bara vad vi tror. Monique dyker in i kylen efter nästa flaska. Och det är nu vi faller pladask.

Domaine aux Moines 1994. Ett riktigt kallt år med frost i april, vilket återspeglas i vinet. ”Det var helt omöjligt att dricka som ungt. Syran var enorm, 7 gram per liter och en restsockerhalt på bara 1,7 gram.” Chaptalisering? ”För AOP Savennières är det tillåtet, men inte för Roche aux Moines.” Vinet är verkligen mycket, mycket torrt.
Gyllengult. Stor, rik doft med mineral, petroleum, honung och saffran. Medelfylligt, markerad men avrundad syra. Torkad frukt, persika och saffran. Smakar länge, länge. Ett vin som går rakt in i själen och förflyttar oss till en annan dimension av verkligheten.
Så här smakar lycka!!! Kan inte någon stoppa tiden?

Domaine aux Moines 1992. ”Ett svårt år med vit svamp inne i klasarna. Vi gick över fälten och plockade hela sju gånger.” Återigen ett fantastiskt vin, men en tuff match att komma efter -94:an. Gyllengul. Fin doft med kryddighet, torkad frukt, honung, saffran och curry. Drygt medelfylligt, frisk avrundad syra och för första gången ett minimalt uns sötma. Smaken är komplex med torkad frukt och tryfflar. Fin längd. Vi smackar gott och funderar på en kyckling med gräddig sås och mängder av champinjoner på tallriken.

Honung är sött. Vi stannar till i tanken och kan inte låta bli att förundras. Ljuvliga honungstoner förgyller alla viner. Samtidigt är de alla torra. Mycket torra. Druva? Terroir? Fascinerande. För när så det sötare vinet avslutar flighten, då är det första gången ordet inte finns i noteringarna. Märkligt.

Ibland, men inte ofta, görs ett halvtorrt vin, en ”moelleux”. Vi provar Domaine aux Moines Cuvée des Nonnes 2011 gjord på druvor som skördades i oktober (sent det året, inte i år). Här har vi 30 gr restsocker och ändå en alkohol på 14%.  Ljust gul. Fräsch, fin doft med ungdomliga sötfruktiga toner, lätt kryddighet och kåda. Relativt fylligt, halvtorrt med frisk syra. Fräscht, kryddigt med lång eftersmak där torkad frukt och saffran redan börjat sticka upp. Läckert!
Här längtar vi efter klassiska matkombinationer; varför inte lite foie gras? Eller blåmögelost? Monique föreslår en klassisk fransk tarte aux fruits på persika eller aprikoser.

Här hade vi kunnat stanna länge. Men timmarna har gått, vinet är slutsmakat och beställningen expedierad. Kanske komma tillbaka en varmare årstid och hyra den gîte som nyligen byggts alldeles intill vingården? Ett är i alla fall säkert. Till Domaine aux Moines viner kommer vi komma tillbaka.

DörrProvningsrumDomAuxMoines-17

Annonser