Henri Bourgeois i Chavignol, vallfärd till baronessornas jordar

GPS:en hade lett oss på småvägar den sista biten på vår resa från Chenonceaux till Sancerre. Små gårdar, jordbruksmarker, inga vinfält. Så när vi äntligen siktade Sancerre, kändes det plötsligt och överväldigande. En sådan vy!

Vi hade kommit ut på kanten av en platå. I fonden, Sancerre tronande på sin sockertopp. Åt vänster, på den branta sluttningen ner mot botten av grytan, vingården Les Monts Damnés. Neråt till höger, den berömda getostbyn Chavignol. Vårt mål för dagen ligger överst, bredvid kyrkan och kyrkogården. Det är fredagen den 11 oktober, solen silar försiktigt fram genom dimmolnen, det drar lite småkyligt och strax kommer vi att vara framme hos producenten Henri Bourgeois.

Byn Chavignol med Henri Bourgeois nya gravitationsanpassade vineri överst till höger.

Varför ville vi besöka just Henri Bourgeois i Sancerre? Svaret är enkelt. Vinet Sauvignon Blanc Les Baronnes har varit en trogen gäst på många kursprovningar som ett bra exempel på Sauvignon Blanc i dess typiska buxbomsstil. Alltså var vårt stopp här ett slags vallfärd till vinets källa, denna Sauvignon Blanc på baronessornas vis. Men på plats var det nyfikenheten som stod i första rummet. Det skulle finnas mer att upptäcka. En stor producent, en palett av jordmåner och en mängd karaktärsfulla viner.

Henri Bourgeois är ett familjeföretag, gammalt och ungt på samma gång. Vinodlare i många generationer, men farfar Henri hade bara två hektar vingårdar i Chavignol i början av 1950-talet. Som brukligt var i området, var han en bonde med flera grödor i portföljen. Henri bestämde sig dock för att satsa på vinodlingen och tillsammans med sönerna Rémy och Jean-Marie började expansionen, som var som störst på 60- och 70-talen. Idag har man ca 70 ha, fördelade på 120 olika lotter i Sancerre och Pouilly-Fumé.

”Varje lott vinifieras separat,” säger Jean-Michel Fenioux som visar oss runt. ”Vi blandar heller aldrig vin från druvor som växt på kalkhaltig lera med med vin från någon annan jordmån.” Han berättar också att vinodlingen är ekologisk, men att man inte är certifierade.

Vi går uppför backen till det nya vineriet. Bara åtta år gammalt, halvt ingrävt i sluttningen och byggt i flera våningar för att kunna utnyttja graviationen och undvika att pumpa musten. ”Det ger oss mer aromer i vinet,” menar Jean-Michel. ”Vi var det andra vineriet i Frankrike som byggdes enligt de här principerna.” På den översta våningen kommer skörden in på, en våning ner pressas det och till tankarna på bottenvåningen leds det via ett rörsystem. Här nere finns också den moderna buteljeringsanläggningen. ”Buteljeringen är en viktig del i processen och vi vill säkerställa kvaliteten hela vägen till flaskan, därför har vi gjort stora investeringar här.”

Skörden närmar sig sitt slut, men det fortfarande fullt ös. På översta våningen, som bara används tre veckor per år, vibrerar det av liv. Pinot Noir i fokus. Många runt sorteringsbordet, koncentration, prat och skratt. Det är problem med gråröta i år och sorteringen är viktig. Samtidigt kommer en traktor med Sauvignon Blanc som går direkt ner till pressarna. Två personer i datorrummet har fullt upp, mäter syra och sockerhalt, registrerar data och styr flödena till rätt tankar.

Gammalt och nytt på samma gång, flinka fingrar och teknik. Dofter och ljud. Klara roller. Tempo. Lugn och puls. Allt på samma gång. Vi följer Jean-Michel i hälarna runt blänkande maskiner och tankar i det glänsande rena vineriet. Han visar, förklarar och svarar tålmodigt på våra frågor. Fördelen med att resa i skördetid. Det är en upplevelse.

Musten till de vita vinerna kyls ned till 4-6 grader och får två dagar i tank för debourbage, därefter en snabb jäsning under cirka fyra till sex dagar. För att bevara syran i Sauvignon Blanc stoppas den malolaktiska jäsningen. Vinerna får sedan vila på fällningen, från fem och upp till 10-14 månader. Ståltank för till exempel Les Baronnes som görs för att drickas ung och frisk. Men hos Henri Bourgeois används också ekfat.

Farfar Henri var den förste i Sancerre som 1985 använde ny ek i vinifikationen och idag får flera av egendomens toppviner närkontakt med fat. Till exempel vinet Etienne Henri, en hommage till farfar, som jäses och lagras tolv månader på fällningen i små fat. Man testar också olika fattyper. I fatkällaren tittar vi på ett tjockt och tungt österrikiskt fat (bilden högst upp till höger nedan). ”Vi har börjat testa det lite försiktigt, det ger mer finess och rund kropp till vinet.”

Vi har vandrat genom flera små källare, på båda sidor om bygatan, och kommit tillbaka upp till provningsrummet. Vi tittar på behållarna med prover från olika jordmåner som står i rummet. Hos Henri Bourgeois framhåller man fyra huvudtyper; kalkhaltig lera, flinta med mjuk kalkhaltig jord i de djupare lagren, kimmeridge-märgel med gott om snäckskalsfossil i leran samt till sist ren flinta.

Men nu är det väl dags att prova? Och det gör vi. Många olika viner; rött, vitt och rosé. Gemensamt är de är helt torra med bra kvalitet rakt över, men som vanligt är det några faller oss speciellt i smaken:

La Bourgeoise Sancerre Rouge 2010. Pinot Noir som växt på flinta, lagrat på ett år gamla 228 liters fat. Läcker rökighet som bryter igenom fat och frukt av röda bär. Lätt med frisk syra och bra tanniner. Bra längd med komplexa toner av fat, röda bär och kokta grönsaker. Gott nu, men skulle klara några år i källaren i fint. Den där härliga flintarökigheten, den lyfter verkligen vinet till intressanta dimensioner.

Les Baronnes Rosé 2012. Pinot Noir från kalkhaltig lera. 90% av den här laxfärgade, ståltankslagrade drycken konsumeras mellan 15 juni och 15 september berättar Jean-Michel. ”Vi dricker det till allt, men bara i sommarvärmen.”  Mycket fräsch, intensiv jordgubbsdoft med blommiga inslag. Lätt med rund fräsch syra, tutti-frutti-toner och jordgubb. Bra eftersmak med fruktigt slut. Ja, det här är den ”vanliga” rosén som vi kunnat köpa hemma också. Dock ej provad av oss tidigare. Bra rosé, kan rekommenderas, är vårt omdöme. 

Les Monts Damnés. Sist på plockningslistan.
Den branta sluttningen på Les Monts Damnés, ”det förbannade berget”, sist på plockningslistan.

Från den berömda kimmeridge-sluttningen på det förbannade berget strax bakom oss, Les Monts Damné, odlad och eftertraktad sedan medeltiden, provar vi två årgångar: Le MD de Bourgeois 2007 och 2011. Här är det ståltank som gäller. 2011:an är ännu lite ung, men visar fin mineralitet, lätta toner av fläder och gräs i elegant, frisk kostym. 2007:an har mognat fram och är nog på topp nu; stor doft och rund kropp med tropiska toner, citrus och fin mineralitet, lång komplex eftersmak. Vi gillar mineraliteten och den fina syran.

Sancerre d’Antan 2011. Fatlagrad Sauvignon Blanc från en gammal vingård på flinta. Jäst på gamla fat (4-6 år), därefter tolv månader på fällningen med battonage två gånger per vecka under oktober till mars, därefter bara en. Endast två omdragningar (vid fullmåne!) på hela året. Varken klarat eller filtrerat. Ljuvlig komplex doft med fin mineralitet, fat och fruktighet med gröna toner. Välväxt i kroppen och fräsch syra. Lång komplex eftersmak. Riktigt toppvin med utmärkt potential. Något som vi får känna prov på i d’Antan 2008 som blev provningens vin med största ”wow-faktor”. Exceptionellt stor doft med en bukett av intryck; tropisk frukt, litchie, söt melon, mineral med rökiga inslag. Relativt fyllig med distinkt syra och lång komplex eftersmak där faten gjorde stilsäker entré. En mycket bra årgång, som kan sparas några år till. Men varför vänta? Det är Wow! redan idag.

Kimmeridge-märgel med snäckskal och stenar, från slänten intill vineriet.
Kimmeridge-märgel med snäckskal och stenar, från slänten intill vineriet.

Sancerre Jadis 2011. Samma slags vinifiering som föregående vin, men nu på Sauvignon Blanc som växt på kimmeridge. Ett lättare vin, med vassare syra och med mer dominans från de gröna tonerna. Fin grön SB-doft, återhållna väl integrerade fattoner. Lätt kropp med mycket frisk syra och aromatiska svartvinbärsblad. Mycket lång eftersmak. Stramt för källaren.

Så dags för ”farfars vin” som sitter perfekt till några smakbitar Crottin de Chavignol, byns berömda getost. (Chavignol lär vara den enda byn i Frankrike som har AOP både för ett vin och en ost.)

Etienne Henri 2011. Vinifieras som d’Antan, med den skillnaden att det endast är nya fat, att vinet filtreras och att det dessutom bara görs de bästa åren och då på en mycket koncentrerad must från gamla vinstockar på flinta. De senast producerade årgångarna är -03, -09, -10 och -11. Ung, nyanserad elegant doft med skolkrita, fin fruktighet, återhållna SB-toner och väl integrerade fat. Medelfyllig med frisk syra och lång fatdominerad eftersmak. Vi gillar verkligen farfars välbalanserade och koncentrerade vin med de läckra fattonerna som nästan ger oss Bx-vibbar. Men det är ett vin för källaren. Vi glömmer det nog en si så där fem år innan det är dags.

Nyfikenheten är stillad, men bara för stunden. Sancerre har visat upp ett prov på områdets olika skepnader i Henri Bourgeois palett av viner. Men det här är ju bara början. Vi har skrapat på ytan. Vi bestämmer oss på stående fot, att till Sancerre måste vi åka tillbaka och då stanna flera dagar. Här finns så mycket mer att utforska.

Annonser

One thought on “Henri Bourgeois i Chavignol, vallfärd till baronessornas jordar”

Kommentarer inaktiverade.