Istället för glöggen – en andalusisk vintersaga

I år glömmer vi glöggen och förgyller istället den mörka årstiden med en sherry. William & Humberts halvsöta Amontillado, A Winter’s Tale, är en ren vintersaga med sina julnötter och småknäckiga toner. Läckrast serverad väl kyld, men den som inte kan undvara glöggens värme kan faktiskt hetta på den lite försiktigt.

Vacker mörk bärnsten som drar mot mahogny. Inbjudande doft med inslag av julnötter, välgräddad knäck, torkade fikon och en pust från bakbordets mjöliga matbröd på jäsning. Relativt fyllig, fräsch med en angenäm glycerolkänsla som sveper in alkoholen i taft och fyller gommen med runda smaker av valnötter, rostade mandlar, torkade fikon och knäckklubbor. Bra längd med dragning åt nougat. Behagfullt och lättdrucket.

Det är ganska sött, men samtidigt en fräschhet som balanserar. De 82 gram restsötma som finns i vinet väger också lätt jämfört med standardglöggen. En medium sweet amontillado i glaset och vi kan njuta till ungefär halva sockerintaget.

Hur fungerar den andalusiska vintersagan till adventsklassikern pepparkaka och ädelost? Utmärkt till pepparkakorna, där kryddigheten förstärktes av amontilladon. Skulle kunna knapra pepparkakor som aldrig förr, så länge glaset är fullt. Fungerade också okej även när ädelosten landat uppe på pepparkakan.

A Winter's Tale med ädelosttoppade pepparkakor.

”Men glöggen dricker vi ju varm,” protesterar kanske någon. ”Vi vill ha varmt i glasen i advent!” Lugnt! Har tänkt på det. Vi testade och värmde sherryn lite lätt. (Är detta att häda i sherrykretsar tro? Äh, strunt samma.) Resultatet, lite annorlunda, men inte alls dumt. Fram kom fruktiga toner, torkade äppleringar, dadlar och russin samtidigt som den rundades av och sötman klibbade till. Fram med den ädelosttoppade pepparkakan igen, och simsalabim, den kombon satt som en smäck.

 

Att vi hittade denna säsongsanpassade sherry var tack vare en inbjudan från ICEX Spain Trade & Investment samt Spanska Ambassadens Handelsavdelning, för några veckor sedan. Sherryprovning tillsammans med svenska tapas.

Susanne Berglund-Krantz guidade oss först genom sherrytillverkningens grunder. Sedan praktisk provning. Manzanilla och fino, amontillado, oloroso, palo cortado och PX. På tallriken blomkålskräm med löjrom till manzanilla och fino, lagrad matjessill med pickles till amontilladon, lufttorkad skinka och äpple till oloroso, västerbottenost med havtorn till palo cortado samt en baconnougatine med choklad till den avslutande PX:en. Gjorda för att matcha varandra, i den ordningen, även om vi förstås också korstestade några smaker.

Kort och koncis sammanfattning; Sherry är gott, mångfasetterat, prisvärt och användbart till många smaker. Det var väl i och för sig ingen nyhet. Den stora behållningen var att vi gavs en bra möjlighet att testa de olika kombinationerna i praktiken och dessutom prova en mängd olika sherry från den svenska utbudet.

Personligen tyckte vi den supertorra, eleganta manzanillan stack ut som en vinnare. En La Goya Manzanilla. Perfekt med sin mineralsälta i avslutningen som matchade sältan i löjrommen och blomkålskrämen. Men som även fungerade förvånansvärt bra till sillen och framför allt var en njutning av dricka som den var.

På andra plats kom Sánchez Romate Amontillado NPU som med sin torra nötiga karaktär lyfte fram kryddpeppartonerna i den ettåriga ”glömda” matessillen. Perfekt.

På den efterföljande sherrybuffén gillade vi, förutom vintersagan, även Manzanilla Pastrana från Bodegas Hidalgo – La Gitana. En pasada med fin brödjäst, lätt rökighet och faktiskt lite smörkolatoner i doften. Smaken mycket torr, torkade äppleringar, jäst och sälta i lång eftersmak. Läcker!

Avslutande kuriosa: Namnet ”A Winter’s Tale”, skulle kunna vara hämtat från titeln på den Shakespearepjäs som på svenska heter just En vintersaga. En googling på namnet hittar dock inte bara pjäsen, utan även en stjärnbeströdd film med Sverigepremiär i början av nästa år samt en Queen-låt, den sista som Freddie Mercury sjöng in och skriv texten till innan han gick bort.

Annonser