Mogna franska vinskönheter i Tjörns Tour de France

I det här fallet har åldern bara fördjupat de vackra fransyskornas  skönhet. Rynkor? Nej, verkligen inte. Däremot hade tidens tand gnagt på några korkar och gett upphov till en svag nervdallrande oro hos korkdragaren innan det första doft- och smakprovet säkerställt kvaliteten. Vi sniffar och smakar oss fokuserat genom hela flighten. Så vidtar diskussionerna. Vilket var egentligen bäst? La Chapelle eller Cos? Och då, där på slutet dök den där Engeln upp för att med lite insmickrande sött konkurrera om hjärtegunsten.

Tjörn är känt för seglingens Tjörn runt som äger rum i den ljumma augustivärmen. Nu var det en kylig och snöig januarikväll och istället Frankrike runt som lockade. Vi hade hörsammat inbjudan att dela några vackra viner från Stenungsbadens vinkällaren under rubriken ”Tour de France”. Fem äldre viner, varav fyra från 1980-talet, från skulle matchas av fem yngre från samma distrikt. En lika intressant som bra provning, som också påminner oss om vikten att lägga undan lite godis då och då.

Medan ungdomen förför med fräsch frukt brukar de mogna vinerna stå för ett större inslag av torkad frukt och framför allt en högre komplexitet. Allt sprunget ur en bra lagring där kemiska reaktioner brutit ner ungdomens estrar och istället bildat nya, en fortlöpande process med alkoholen, syror och vatten som främsta ingredienser.  Vinet utvecklas till en enhet där det inte alltid är lätt att urskilja druvors karaktärsdrag och område och storheten är den just den integrerade mogna skönheten.

Passande nog stod ett par champagner för inledningen. Passande, eftersom vinodlarnas skyddshelgon Saint Vincent firades i Champagne med högtidlig procession just denna dag den 18 januari.

Vi firade med en utsökt Louis Roederer Champagne Brut 2005 på magnum. Här fanns en underbar komplexitet, toast och lätt rökiga toner kombinerat med mörk frukt och frisk citrus i lång eftersmak. Ett vin som verkligen gav mersmak.

1982 Quenardel et Fils Champagne från Verzenay, troligvis degorgerad runt år 2000, fick här en alltför tuff match. En mjuk liten mousse vädjade om uppmärksamheten. I doftpaletten övervägde tonerna av nougat och smörkola, kryddade av några blå plommon och bokna äpplen.

I den röda flighten reste vi först till Bourgogne. Här hade den fräscha versionen av Louis Jadot’s Corton-Pougets Grand Cru 1995 sina anhängare, medan undertecknad föredrog den perfekt balanserade och angenäma ungdomligheten och fruktigheten i 2009:an. Röda bär, hallon, smultron, lingon och distinkta rostade fat. Finfin längd.

Därefter stod slaget mellan Hermitage i norra Rhône och St Estèphe i Bordeaux. För min del avgick Hermitage med en klar seger. Inte minst på grund av uppställningen med suverän deltagare i både den yngre och äldre klassen. Den äkta hälften uppskattade dock det klassiska Bx-iga mest.

Guigals Hermitage 2006 briljerade med stor läcker doft och stram dräkt, koncentration och balans. Animalisk, svartpeppar, färska örter, björnbär och fat. En ung skönhet i slankig, åtsmitande aftonklänning. Men vad hjälper väl det när den mogna skönheten talar?

Jaboulets La Chapelle 1986. Här var doften utsökt mogen med torkad frukt, russin och fikon, lite björnbär och utvecklade animaliska toner från den rökiga delen av charken. Välstrukturerat saftig med stuns. Komplext och koncentrerat med utsökt längd. En sofistikerad äldre skönhet som bara blev vackrare och vackrare allt eftersom kvällen gick.  Min klara favorit.

I St Estèphe-duon kämpade Château de Pez 2009 från underläge. Trots fin fruktighet med typiska svarta vinbär, insmickrande rostade kaffepulversfat och en touch av mjölkchoklad så överskuggade syran och kärvheten kvällens intryck. Sorry, i detta sällskap blev matchen alltför tuff.

Att Château Cos d’Estournel 1982 hade sina förespråkare är inte konstigt. Det här är Bordeaux som bäst. Bordeaux som på den riktigt gamla goda tiden. Uttalad mogen doft med mörka bär, rotfrukt och riktigt mycket ceder. Lite stallighet och en touch av mint. I gommen komplex, välstrukturerat och mycket läckert som räckte riktigt länge.

Så lite avslutande godis från Alsace. Men tyvärr svarade Hugels Riesling Vendange Tardive 1981 inte upp till förväntningarna. En enorm petroleum i både doft och smak. Frukten hade försvunnit längs med lagringsvägen och det kändes mest som torrt drivmedel i gommen efter att de mörkt gula dropparna svalts ned.

Övertygade gjorde däremot Fernand Engels Pinot Gris Vendanges Tardives 2009 . Stor doft av honung, aprikos och klistriga toner som tilltog allteftersom vinet luftade sig. Fin sötma och smaker som känns igen från doften. Ett vin som kilar in sig i alla sinnen och likt Deirdre viskande dansar in i hjärtat med ett ”jag är bra”. En fin avslutning.

Den stora hågkomsten från provningen är La Chapelle och kära gamla Cos. Franska mogna skönheter i bästa klass, utan den mänskliga ålderdomens rynkor och skavanker. Två vackra viner från gömmorna i Stenungsbadens vinkällare, ett stenkast från det bohusländska salta havet. Värt ett besök, sommar som vinter.

Annons

California dreamin’ and reading

Mitt i den svenska snöiga vintern är det ont om bruna löv, men himlen kan vara lika grå som den i New York när låten skrevs i början av 60-talet. Och värmen i Los Angeles kan vi längta efter lika mycket nu som då. I år är det förstås en och annan vinälskare som har blicken riktad lite längre norrut; Napa och Sonoma har utsetts till 2014 års vinort av Munskänkarna. I väntan på att drömmarna ska uppfyllas botaniserar vi bland böcker och buteljerat solsken.

Men egentligen, varför begränsa sig till bara Napa och Sonoma när man glatt kan sluka både kunskap och vin från hela Kalifornien? Bland boktipsen nedan finns ett par gamla bekantingar, men också ett par nyheter från 2013. Av dem borde Bonnés om det nya kaliforniska vinet, bli standardläsning för alla Kalifornien-intresserade.

För att komma i rätt stämning börjar vi med att hälla ett vin från en av de producenter Bonné lyfter fram. I glaset landar sålunda en gammal favorit; Au Bon Climat Pinot Noir 2010. Vi gillar den utvecklade syltfruktiga doften med animaliska inslag, fatkaraktär och fruktighet av röda bär, lingon, rabarber och kryddat av multna löv, peppar, och ett stänk vanillin. Relativt lätt, saftig och koncentrerad med frisk syra, mjuka tanniner och  utmärkt längd. Läckert, lättklunkat från Santa Barbara County med Jon Clendenen som avsändare.

I kunskapsväg grundar vi med kartor och basfakta från Johnson & Robinsons senaste utgåva av sin eminenta vinatlas; The World Atlas of Wine. I höstas utkommen i 7:e upplagan. Sedan fyller vi på med lite lättsmält historia.

George Tabers Judgment of Paris; California vs. France and the Historic 1976 Paris Tasting that Revolutionized Wine (2005) är lättläst och intressant, närmast i romanform. Naturligtvis är Parisprovningen 1976 beskriven, men framför allt bakgrunden till de kaliforniska vinnarvinerna. Här finns historierna om de olika vinmakarna och ägarna till egendomarna. Och här berättas också om nybyggarandan i Napa Valley, om hjälpsamheten producenter emellan och om lusten att experimentera, förnya och förbättra vinmaknings-metoderna. (Läs mer om boken och kopplingen till filmen ”Gyllene druvor från Montelena” här; Historiens Vin(g)slag från 1976.)

Nästa historiebok är samtidigt både lättare (i vikt) och tyngre (i innehåll). Målgruppen torde vara de mest hängivna och historietörstande vinälskarna. Om Taber koncentrerar sig på historien från 50-tal och framåt, så har Sherry Monahan gjort ett gediget arbete med att kartlägga det tidiga vinlandskapets skapare i California – Vines, Wines & Pioneers (2013).

Monahans historia tar sin början i det tidiga 1800-talet, alltså redan före guldrushens dagar. Framför allt beskrivs här vinodlar- och vinmakarpionjärerna i Napa och Sonoma. Vi kan också läsa om historiska vingårdar som fortfarande brukas. Bokens avslutande kapitel tar oss tar oss in på 1900-talet när de två ”dödliga p:na” beskrivs; phylloxera och prohibition, alltså förbudstiden.

Monahans pionjärverk består är 150 faktaspäckade sidor. Det är namn, mycket namn. Kända vingårdar, dess ägare och brukare. Som sagt, för den mest intresserade. Efter första genomläsningen lär det bli en uppslagsbok att gå till när man önskar lite historisk krydda till vinupplevelsen.

Från dåtid till nutid. Jon Bonné, vinredaktör på San Fransisco Chronicle, kom sent i fjol ut med The New California Wine : A guide to the producers and wines behind a revolution in taste. Ett nöje att läsa, där vi ömsom följer författaren i spåren och ömsom får hans perspektiv på den kaliforniska vinindustrins utveckling berättad för oss. Dessutom kryddad med vacker ögonfröjd i form av Erik Castros bilder. Castros spänningsskapande lek mellan skärpa och oskärpa bidrar till en känsla av att berättelsens huvudpersoner stiger fram ur de brett anlagda dimridåer av storvulenhet som enligt Bonné döljer vinets verkliga själ.

Bonné myntar begreppen Big Wine och Big Flavor för att beskriva den av många vinmakare och konsumenter eftersträvade vinkaraktäristiken under eran som tog sin början 1997 och, påeldad av Parkers bedömningar, har fortskridit in i nutid. Men det boken handlar om är motsatsen till Big Wine. Den berättar om de nutida pionjärer som vill låta nyanserna från druva och terroir fylla vinet.

The New California Wine är uppdelad i tre delar. Den första delen beskriver bakgrunden och framväxten av den rörelse av framförallt yngre vinmakare som sätter vinets ursprungskänsla främst.

I den andra delen reser vi med Bonné till både gamla välkända områden och till de inte lika omtalade. Varje plats är också ett möte med en vinodlare, vinmakare eller de som kombinerar rollerna på mer europeiskt vis. Som vignerons säkerställer de att druvorna sköts och skördas vid den bästa mognaden, som alltså i det här fallet inte är max brix. Och de väljer sin plats noga. För att ge vinet den önskade karaktären gäller det att hitta rätt jordmån och klimatförhållanden i det lapptäcksliknande kaliforniska vinlandskapet.

Den avslutande tredje delen tar vinet och dess druvsort som utgångspunkt. Varje druva får sitt avsnitt och Bonné lyfter fram de producenter som han anser står för det nya kaliforniska vinet. Jag får erkänna att det är få som jag provat viner från eller ens läst om tidigare. Au Bon Climat, Calera och Ridge tillhör de få.

Det är inte så många böcker som genererar ett entusiastiskt telefonsamtal med tack för boktipset. Bonnés The New California Wine resulterade i ett. Vi var rörande överens. Oerhört intressant, inititierat och välskrivet. Läs den!

Avslutningsvis, ett vinortsutnämnande gav drömmar om Kalifornien och resulterade i längtan efter att fylla på kunskapen. De här fyra böckerna ger fyra infallsvinklar på Kalifornien. Men egentligen saknas en dimension. Vem har berättat om de producenter och vinmakare som hyllats under den fortfarande pågående Big wine-eran? Ett hål i bokhyllan. Någon som har några tips?

Not. The Mamas & the Papas gav 1965 ut ”California Dreamin’”, som skrevs i New York och inleds med de klassiska raderna: ”All the leaves are brown, And the sky is gray. I’ve been for a walk, On a winter’s day. I’d be safe and warm, if I was in L.A. California dreamin’, on such a winter’s day.”

Champagne Vilmart, fatlagrat av klass

Vi återvänder gärna till champagnerna från Vilmart & Cie. Varför? Jo, vi gillar helt enkelt den elegans, utrycksfullhet och komplexitet som dessa bubblande viner troget levererar. Vi har provat några av Vilmarts champagner från de senast årgångarna.

Hemort för Vilmart är den lilla byn Rilly-la-Montagne i hjärtat av Montagne de Reims, strax söder om Reims. Det här är ju känt som Pinot Noir-dominerat land, men Vilmart har faktiskt en stor andel Chardonnay i sin champagne. Firman är känd för att producera ypperliga viner från ”endast” premier cru-klassade vingårdar, men också för att basvinerna jäses och lagras på fat.

Druvorna kommer från 11 hektar premier cru-klassade vingårdar i Rilly-la-Montagne, där några vingårdar sträcker sig över gränsen till grannbyn Villers-Allerand. Fördelningen är 60% Chardonnay och 40% Pinot Noir. Odlingarna är i stort sett ekologiska och baseras på riktlinjer benämnda ”Ampelos”, vilket vad vi förstår är en strikt tolkning av lutte raisonnée. De äldsta stockarna är mer än 50 år gamla och används endast till prestigechampagnen Coeur de Cuvée.

Champagne Vilmar & Cie grundades redan 1890, men det var först med den nuvarande och femte generationen som fatlagring av topp-cuvéerna på nya små fat introducerades. Laurent Champs tog över ansvaret 1991 och har sedan dess etablerat Vilmart som en erkänd topproducent på de internationella marknaderna.

Vilmart är alltså en av de ganska få som jäser och lagrar sina viner på fat. Till basvinet för champagnerna Grand Reserve och Grand Cellier används stora ekfat, foudres på 50 hl, medan årgångsvinerna Cellier d’Or och Coeur de Cuvée får nöjet att tillbringa sin första tid på 228 liters fat.

För samtliga viner gäller 10 månaders fatlagring oavsett fatstorlek. Den malolaktiska jäsning stoppas i syfte att framhäva friskheten i vinet. Buteljering tillsammans med ”pris de mousse”, alltså den jäst och lilla sockermängd som behövs för att sätta igång den andra jäsningen på flaska, sker i juli. Efter cirka  åtta veckors jäsning, väntar sedan en rofylld buteljvila, som längst sju år för Coeur de Cuvée.

Coeur du Cuvée är alltså firmans hyllade prestigecuvée.  Vid vår senaste provning väckte den stort gillande och slog mer kända namn på fingrarna.

Våra provningsnoteringar för några av Vilmarts senast släppta champagner:

Vilmart Grand Resérve Brut Premier Cru
70% Pinot Noir, 30% Chardonnay. Basvin från 2009 och 2010 som legat 10 månader på stora fat. 10 gr dosage.
Ung, fin doft, med lätta inslag av mineralitet, fat, kryddiga toner och brödighet. Drygt medelfyllig, frisk syra, torr med aningen fruktsötma och bra mousse. Mörka smaker, lite fatig, kryddig och nötig. Mjuk, rund med medellång eftersmak. Behagligt, balanserat. En ung instegschampagne, vi går vidare till de Chardonnay-dominerade cuvéerna:

Vilmart Grand Cellier Brut Premier Cru
70% Chardonnay, 30% Pinot Noir. Basvin från 2008, 2009 och 2010 med 10 månader på stora fat. 9 gr dosage.
Elegant, fin doft med diskreta blommiga toner och brödighet. Drygt medelfyllig, med markerad frisk syra och fin mousse. Citrustoner med fin liten mineralitet i avslutningen. Bra längd. Finstämt med fyllighet. Också ungt, vi lägger undan det två-tre år och låter det blomma ut. Vi vet att det brukar utvecklas fint och erbjuda mer komplexa smaker efter några år (läs om den Grand Cellier som vilat tre år i källaren här).

Vilmart Grand Cellier d’Or 2008 Brut Premier Cru
80% Chardonnay, 20% Pinot Noir. 10 månader på 228 liters fat, med battonage. 8 gr dosage.
Bra doft med tonvikt på fat, örtiga toner och bröd. Drygt medelfyllig, frisk syra, torr med ett mycket svagt uns gomfyllande fruktsötma. Komplext med inslag av färska örter, fat och med små kolatoner. Mycket bra längd. Elegans i ett nötskal! Återigen ungt, vi sparar upp till tre år innan nästa provsmakning.

Coeur de Cuvée 2005 Premier Cru
Druvor från de äldsta stockarna, 55 år gamla. 80% Chardonnay, 20% Pinot Noir. Endast första pressningen, le coeur (hjärtat) om 1400 liter används. 10 månader på 228 liters fat med battonage.
Vackert intensiv gul färg. Doften komplex med fattoner, frukt och kryddor som minner om julen, vanilj och bakverk. Drygt medelfyllig, torr med fin frisk syra, härlig mousse och en ljuvlig koncentration av smaker. Utmärkt längd med lätt ek och smöriga toner samt en fin, mycket lätt fruktsötma i avslutningen. Elegant, krämig, utsökt. Superbt redan idag, men kan lagras och utvecklas många år framåt.

Vi summerar upp och den korta sammanfattningen är: Mycket bra i respektive klass, behagligt och elegant, men ungt. Till källaren! Vi gömmer och glömmer i några år innan det är dags för nästa uppkorkning.

Champagne Vilmarts korsvirkeshus i Rilly-la-Montagne, lika vackert som ovanligt inslag i champagnebyarna.

Vinets Dag, Saint Vincent och Aragonien

Den 22 januari är det planerat att Vinets Dag ska firas runt om i Sverige. Och tänk, vi som alltid trott att varje dag var vinets dag. Vad fel vi hade, nu blir det till att lära om. I år är det en mörk januari-onsdag som ska lysas upp med festligheter i vinets tecken. Varför den 22 januari? Jo, helt enkelt för att det är Saint Vincents dag.

Om snart två veckor är det alltså dags. Hedra vinet, det katolska helgonet Sankte Vincent av Zaragoza eller varför inte bara dig själv med något gott i glaset? Välj själv. Men har du tänkt att uppmärksamma den gode Vincent med något från hans hemtrakter, så är det dags att börja planera nu. Du vet, leveranstider från BS och så.

Det är Vinakademien i Sverige som har utnämnt den 22 januari till Vinets Dag, vilket rapporterades av Lars Torstenson på bloggen vinifierat hösten 2012. Efter den första trevande starten 2013, är det i år tänkt att bli lite mer buller och bång. Bland annat kan vi läsa på vinifierat att lag-SM i blindprovning ska avhållas denna dag i Stockholm, med Munskänkarna som en av de arrangerande parterna. Ja, det är ju tur att man läser vinifierat, för på Munskänkarnas hemsida finner vi ingen information, vare sig om Vinets Dag eller tävling.

Om man nu tänkt att fira lite mer i hemmets lugna vrå, vad häller vi då i glasen? Vi föreslår Bourgogne,  Champagne eller varför inte spanskt från Aragonien. Det sistnämnda skulle vara ett välmotiverat alternativ som vi återkommer till.

Saint Vincent är vinodlarnas och vinmakarnas skyddshelgon. Han är dock populär och tar även vinägermakarna (hm, det kanske var bäst i äldre tider när steget från vin till vinäger kanske inte var så långt alla gånger) samt städerna Lissabon, Vicenza och Valencia under sitt beskydd.

I Bourgogne har Saint Vincent hedrats sedan medeltiden, men under början av 1900-talet hade det hela tydligen blivit lite väl urvattnat i sekulariseringens spår. Brödraskapet för Bourgognes vinodlare, Le Confrérie des Chevaliers du Tastevin (de som har sin hemvist på slottet Clos du Vougeot) tog då initativet till ett större firande.

Sedan 1938 äger Bourgognes ”Saint-Vincent Tournante” rum årligen den första lördagen efter den 22 januari. ”Tournante” betyder rullande och det syftar på att plats och arrangörskap för festligheterna roterar mellan byarna. Saint Vincent själv, eller snarare hans avbild i form av en liten staty, roterar också. De flesta byars lokala brödraskap har nämligen i sin ägo en Saint Vincent som får bostad hos en av byns familjer under ett år. På Saint Vincent-dagen flyttar han så vidare till nästa familj.

2014 års firande av Saint-Vincent i Bourgogne går av stapeln den 25-26 januari i byn Saint-Aubin, söder om Beaune.  Det blir parad, gudstjänst, ceremonier, stor bankett samt, naturligtvis, provning av vin. Sex speciella cuvéer har också tagits fram dagen till ära. Besökare kan vandra från cave till cave och prova i ett specialdesignat glas, vilket tillsammans med provningsbiljetter ingår i ett paketet för 15 Euro. Arrangemanget brukar dra stora skaror av besökare.

Även i Champagne hålls festligheter Saint Vincent till ära. Redan 1930 såg ”Archiconfrérie Saint-Vincent” dagens ljus, ett gemensamt brödraskap bildat av ett hundratal av byarnas lokala brödraskap. (Ett ovanligt brödraskap på så vis att det har två ordföranden, en som representerar Champagnehusen och en som representerar odlarna.) Men det var inte förrän 1991 som ceremonin utvecklades till det stora evenemang som det är idag.  Även detta firande cirkulerar bland olika platser i Champagne.

Vill du inte bara besöka Bourgogne, utan även åka till Champagne och fira så går det utmärkt. Här hålls festligheterna nämligen helgen före den 22:e. Den 18 januari hålls i Epernay en stor parad för att hedra Saint Vincent, beskyddaren av ”Champagne, kungen bland viner”. Man ser också paraden som en manifestation för att stödja den ansökan Champagne gjort för att bli utsett till kulturlandskap av UNESCO.

I övrigt verkar Saint Vincent-dagen hedras lite mer stillsamt och försynt i vinodlingslandskapen runt om vårt klot. Sökningar på olika slumpmässigt valda distrikt och Saint Vincent ger magra svar tillbaka. (Någon av er läsare som känner till fler ställen där Saint Vincent-dagen uppmärksammas i det större formatet?)

Vem var då den helige Vincent? Han levde på romartiden, född på 200-talet i Huesca i spanska Aragonien. Vincent blev diakon och tjänade biskopen Valerius i Zaragoza, huvudorten i Aragonien. Men Dacian, guvernör under den romerska kejsaren Diocletianus, lät tillfångata både biskopen och Vincent och ställde dem inför rätta på grund av deras kristna tro. Den åldrige biskopen dömdes till landsflykt, men Vincent, som upprört guvernören genom sin frispråkighet och dessutom vägrade avsäga sig sin kristna tro och låta bränna de heliga skrifterna, torterades och led martyrdöden i Valencia den 22 januari år 304.  (Källa: Wikipedia och Catolic Online; Saints and Angels) 

Men varför har Saint Vincent blivit vinodlarnas skyddshelgon? Ja, det verkar vara svårt att få ett helt klart svar på den frågan. Idogt surfande har bara fått legender och hypoteser till svar, vilka sammanfattas på 2013 års burgundiska Tournante St-Vincent hemsida:

Den enklaste teorin är att början på namnet Vincent helt enkelt är ”vin”. Eller att namnet Vincent uttalas som ”vin sang”, vilket betyder ”vinets blod”. En mer makaber variant av det senare är att Vincents kropp krossades under tortyren och blodet flöt ut precis som när druvor krossas i en press.

Eller så har vinodlarna helt enkelt övertagit Saint Vincent från de medeltida burgunderna. Samtidigt som de gamla frankerna tog St Martin som skyddshelgon, tog nämligen burgunderna St Vincent.

En annan variant är att den 22 januari helt enkelt verkar vara ett bra datum. Ett talesätt är att på Saint Vincents dag, då börjar antingen vintern om igen eller så försvinner den bort för det här året. Dagen infaller mellan tiden då vinrankan går i vinterdvala och när den börjar vakna till liv igen. Runt Saint Vincents dag brukade sålunda beskärningen att påbörjas.

En sista legend: Vincent stannade en dag till vid en vingård för att prata med en vinodlare. Vincents åsna passade på att kalasa på den närmaste vinrankan. När det var dags för skörd upptäcktes att just denna ranka gav extra mycket druvor. Saint Vincents åsna ska alltså ha uppfunnit beskärningen.

I våra glas den 22:e?

Vi kan förstås välja vin från distrikten som firar störst och mest; Bourgogne eller Champagne. Men varför inte fästa blicken lite längre söderut på kartan? Hedra Saint Vincent av Zaragoza med ett vin från hans hemtrakter i den spanska regionen Aragonien.

Aragonien tillhör de mindre kända spanska regionerna. Föräras inte ens med en egen sida eller karta i Johnson & Robinsons vinatlas. Här finns fyra delområden med DO-status att botanisera bland. Distriktet Somontano ligger strax öster om Vincents födelseort Huesca. Närmast Zaragoza, i väster finns Cariñena. Calatayd ligger ytterligare ett snäpp västerut. Nordväst om Zaragoza finns Campo de Borja.

Druvan vi ska lägga på minnet är Garnacha Tinta. Här finns gamla stockar, Gobelet-beskurna till buskar. I Campo de Borja växer de på hög höjd i bistert klimat med torra, heta somrar, kyliga vintrar och risk för frostskador om vårarna.  Avkastningen är låg.

En sökning på SB ger några få förslag. Erkänner att vi endast provat ett av dem tidigare, men då under stort gillande i klassen fruktig stil.

Bodegas Borsao i Campo de Borja gör Tres Picos (74456 i BS), ett mycket fruktigt vin när vi provade det i 2010 års kostym: Fruktigt, bärigt med tonvikt på blåbär, kryddat med julkryddor, fat och inslag av mint. Fylligt med balanserad syra och strävhet. Mycket fruktig åt det syltiga hållet med tonvikt på björnbär, plommon, fat. Bra längd.

För den som vill satsa en mindre peng på okänt distrikt och druva (de flesta har nog bara provat den i blandningar, t.ex. från södra Rhône eller Priorat) finns från Campo de Borja ett av oss oprovat budgetvin som fått för priset bra recensioner. El Rey Old Vine Garnacha 2012 (2260) från Bodegas Santo Cristo. Maskinskördade druvor (alltså inte buskvinstockar) och en kortare lagring på stål- och cementtank, ger ett fruktigt bärigt och relativt mjukt vin.

Fast vi provar gärna något nytt. Pagos del Moncayo Garnacha 2010 (70168), också från Campo de Borja, väcker intresset. Gjord av druvor från 90-åriga stockar, lagrad 10 månader på amerikanska fat.

Den ambitiöse firar naturligtvis i dagarna tre. Champagne den 18 januari, Aragonien den 22:e och avslutar med en eller flera läckra Bourgogner den 25-26 januari. Skål för Saint Vincent och Vinets Dag!

Bilder av Saint Vincent av Zaragoza från Wikimedia Commons (CC-PD).