Mogna franska vinskönheter i Tjörns Tour de France

I det här fallet har åldern bara fördjupat de vackra fransyskornas  skönhet. Rynkor? Nej, verkligen inte. Däremot hade tidens tand gnagt på några korkar och gett upphov till en svag nervdallrande oro hos korkdragaren innan det första doft- och smakprovet säkerställt kvaliteten. Vi sniffar och smakar oss fokuserat genom hela flighten. Så vidtar diskussionerna. Vilket var egentligen bäst? La Chapelle eller Cos? Och då, där på slutet dök den där Engeln upp för att med lite insmickrande sött konkurrera om hjärtegunsten.

Tjörn är känt för seglingens Tjörn runt som äger rum i den ljumma augustivärmen. Nu var det en kylig och snöig januarikväll och istället Frankrike runt som lockade. Vi hade hörsammat inbjudan att dela några vackra viner från Stenungsbadens vinkällaren under rubriken ”Tour de France”. Fem äldre viner, varav fyra från 1980-talet, från skulle matchas av fem yngre från samma distrikt. En lika intressant som bra provning, som också påminner oss om vikten att lägga undan lite godis då och då.

Medan ungdomen förför med fräsch frukt brukar de mogna vinerna stå för ett större inslag av torkad frukt och framför allt en högre komplexitet. Allt sprunget ur en bra lagring där kemiska reaktioner brutit ner ungdomens estrar och istället bildat nya, en fortlöpande process med alkoholen, syror och vatten som främsta ingredienser.  Vinet utvecklas till en enhet där det inte alltid är lätt att urskilja druvors karaktärsdrag och område och storheten är den just den integrerade mogna skönheten.

Louis Roederer 2005 magnum

Passande nog stod ett par champagner för inledningen. Passande, eftersom vinodlarnas skyddshelgon Saint Vincent firades i Champagne med högtidlig procession just denna dag den 18 januari.

Vi firade med en utsökt Louis Roederer Champagne Brut 2005 på magnum. Här fanns en underbar komplexitet, toast och lätt rökiga toner kombinerat med mörk frukt och frisk citrus i lång eftersmak. Ett vin som verkligen gav mersmak.

1982 Quenardel et Fils Champagne från Verzenay, troligvis degorgerad runt år 2000, fick här en alltför tuff match. En mjuk liten mousse vädjade om uppmärksamheten. I doftpaletten övervägde tonerna av nougat och smörkola, kryddade av några blå plommon och bokna äpplen.

Quenardel & Fils 1982

I den röda flighten reste vi först till Bourgogne. Här hade den fräscha versionen av Louis Jadot’s Corton-Pougets Grand Cru 1995 sina anhängare, medan undertecknad föredrog den perfekt balanserade och angenäma ungdomligheten och fruktigheten i 2009:an. Röda bär, hallon, smultron, lingon och distinkta rostade fat. Finfin längd.

Därefter stod slaget mellan Hermitage i norra Rhône och St Estèphe i Bordeaux. För min del avgick Hermitage med en klar seger. Inte minst på grund av uppställningen med suverän deltagare i både den yngre och äldre klassen. Den äkta hälften uppskattade dock det klassiska Bx-iga mest.

Guigals Hermitage 2006 briljerade med stor läcker doft och stram dräkt, koncentration och balans. Animalisk, svartpeppar, färska örter, björnbär och fat. En ung skönhet i slankig, åtsmitande aftonklänning. Men vad hjälper väl det när den mogna skönheten talar?

Jaboulets La Chapelle 1986. Här var doften utsökt mogen med torkad frukt, russin och fikon, lite björnbär och utvecklade animaliska toner från den rökiga delen av charken. Välstrukturerat saftig med stuns. Komplext och koncentrerat med utsökt längd. En sofistikerad äldre skönhet som bara blev vackrare och vackrare allt eftersom kvällen gick.  Min klara favorit.

Jaboulet La Chapelle 1986

I St Estèphe-duon kämpade Château de Pez 2009 från underläge. Trots fin fruktighet med typiska svarta vinbär, insmickrande rostade kaffepulversfat och en touch av mjölkchoklad så överskuggade syran och kärvheten kvällens intryck. Sorry, i detta sällskap blev matchen alltför tuff.

Att Château Cos d’Estournel 1982 hade sina förespråkare är inte konstigt. Det här är Bordeaux som bäst. Bordeaux som på den riktigt gamla goda tiden. Uttalad mogen doft med mörka bär, rotfrukt och riktigt mycket ceder. Lite stallighet och en touch av mint. I gommen komplex, välstrukturerat och mycket läckert som räckte riktigt länge.

Så lite avslutande godis från Alsace. Men tyvärr svarade Hugels Riesling Vendange Tardive 1981 inte upp till förväntningarna. En enorm petroleum i både doft och smak. Frukten hade försvunnit längs med lagringsvägen och det kändes mest som torrt drivmedel i gommen efter att de mörkt gula dropparna svalts ned.

Övertygade gjorde däremot Fernand Engels Pinot Gris Vendanges Tardives 2009 . Stor doft av honung, aprikos och klistriga toner som tilltog allteftersom vinet luftade sig. Fin sötma och smaker som känns igen från doften. Ett vin som kilar in sig i alla sinnen och likt Deirdre viskande dansar in i hjärtat med ett ”jag är bra”. En fin avslutning.

Tour de France Stenungsbaden 18 jan 2014

Den stora hågkomsten från provningen är La Chapelle och kära gamla Cos. Franska mogna skönheter i bästa klass, utan den mänskliga ålderdomens rynkor och skavanker. Två vackra viner från gömmorna i Stenungsbadens vinkällare, ett stenkast från det bohusländska salta havet. Värt ett besök, sommar som vinter.

Annonser