Clouet-mysteriet

Det krävdes något bubblande för att lätta upp den grå och regntunga sena lördagseftermiddagen. Stegen styrdes mot källaren och champagnehyllan. Lite plockade fram och tillbaka och efter en stund låg en flaska André Clouet Grande Réserve Brut i handen. Något förvånad över fyndet. Kände inte igen buteljen. Producenten vet vi är bra och säljer stort, men brukar sällan stå på vår handlalista. Dessutom en omärkt flaska. Hur och när hade den hamnat i källaren?

André Clouet Brut

Flaskan öppnades och redan korken gav vid handen att den inte var purung. En klar champinjonform med intryckt, nästan lite anfrätt fotbas. I glaset bekräftades intrycket. Vacker mörkt gul färg. Mångfasetterad doft, mogna toner med dragning åt kaffe och kolahållet, en fin mörk frukt och en dov brödighet. Torrt, friskt och fräscht, med tyngd och komplexitet i gommen och en bra eftersmak. Riktigt läckert!

Vi slår upp producent och champagne i Juhlins senaste tegelsten. Grande Réserve Brut är gjord på 100% Pinot Noir. Firman André Clouet, under ledning av Jean-François Clouet, håller till i grand cru-byn Bouzy, i Montagne de Reims, en bit öster om Épernay. Ägorna består av nio hektar i Bouzy och Ambonnay.

Med tanke på både kork och vinkaraktär borde det alltså varit ett tag sedan flaskan fann sin väg in i källaren. Vi spekulerade om ursprunget. Hade den blivit över från någon provning? Hade vi köpt den till något speciellt ändamål och den sedan blivit bortvald för ett annat alternativ? Eller var det en ”dubblett” från något liknande sammanhang? Eller, hemska tanke, hade vi fått den och glömt bort vem den gode givaren var?

Det brukar normalt räcka att kasta en blick på flaskan för att komma ihåg var den kommer ifrån. För mer detaljer konsulteras den lilla märkningen. Inköpta flaskor som hittar vägen ner i källaren förses nämligen med en liten etikett. På etiketten skrivs när och var flaskan köpts, till vilket pris och beräknad bästa konsumtionstid. Sådan har rutinen varit i många år nu.

Jo, vi vet att man bör registrera i något datorprogram istället. För att veta vad man har, kunna bevaka när det ska drickas och så vidare. Har försökt. Mycket förnuftigt… men ack så tråkigt. Och så lätt det är missa att ta bort uppdruckna buteljer ur den administrativa samlingen. Nu är ju källaren inte så stor, så den lilla etiketten räcker långt. Och det är trevligt att välja på plats i källaren.

Fådda flaskor får också en liten etikett där givare noteras. Man vill ju så gärna kunna skänka en tacksamhetens tanke när flaskan väl öppnas. Eller som ibland sker, öppna den och smyga in i en provning när givaren är på besök. Kommer den att kännas igen?

Vi njuter av resten av bubblet på söndagen. Vår nyfunne vän Clouet står sig väl även efter en natt i kylskåpet. Nu med en tillkommande svag dragning åt Pommac-hållet i smaken, men med läskedryckens sötma ersatt av den fräscha, friska syran. Lika gott denna dag!

Våra pannor låg dock fortfarande i djupa veck. Varifrån kom flaskan? När hamnade den i källaren? Vi brukar ju faktiskt ha lite koll på det även utan att kika på etiketten. Störande.

Klart är att vår André Clouet bevisar tesen att det ofta lönar sig att lägga en välgjord standardchampagne (non vintage) i källaren i några år. Om man nu gillar lite mognare, komplexa toner med dragning åt kaffe, höstlöv, svamp och nougat förstås.

Nu är det ett par dagar sedan de sista dropparna tog slut. Dimmorna har däremot inte skingrats. Clouet-mysteriet består.

Annonser