Jean-Paul Brun & Carl Butler

Jean-Paul Brun på Domaine des Terres Dorées har förfört oss med sin Beaujolais. Det här är Gamay behandlad med respekt och resultatet är beundransvärt. Nu plockade vi en flaska Fleurie 2010 ur den tyvärr alltmer krympande lådan i källaren, för att ackompanjera en improviserad variant av Butlers Dijonkyckling, och kunde konstatera att den rara blomman är i toppform.

Terres Dorées Fleurie 2010

Uttalad, utvecklad komplex doft med initialt blommiga toner som växlar över till rökig mineral, kol, jord och röda bär, lingon och hallon. Sommarlätt med frisk syra, bra fint polerade tanniner, rökig mineralkänsla och smaker av smultron, syrliga lingon och björnbär som ligger kvar i en lång fin eftersmak. Utmärkt, nyanserat, sammansvetsat tätt. Ett egensinnigt, karaktärsfullt vin som så snällt ber om lite ackompanjerande mat.

Mat? Ja, naturligtvis skulle vi bifalla den önskan. Inriktningen var kyckling. Vi följer med intresse Anders Öhmans provlagningar ur Carl Butlers kokbok. Dijonkycklingen lockade oss, men i kylskåpet fanns inte exakt rätt ingredienser. Receptet fick bli basen och så lite tillämpad improvisation med kycklingfiléer och lätt-crème fraiche till såsen kombinerat med råris och skärbönor.

Vi rynkade väl lite på näsan när kycklingen kom ur ugnen. Blekt och tråkigt såg det ut (inte värt ett foto inte). Men rynkorna varade inte länge. Smaken var ljuvligt finstämd och kombinationen med Bruns Fleurie satt som en smäck. Det kommer bli da capo på den.

Om Domaine Terres Dorées och Jean-Paul Brun går att läsa mer på importören, Prästgårdens, hemsida. Kort kan sägas att producenten hör hemma i den lilla byn Charnay i södra Beaujolais. Startade 1979 och har idag ca 30 hektar odlingar, den ena halvan i Charnay och den andra fördelad mellan Côte de Brouilly, Morgon, Fleurie and Moulin à Vent.

På Domaine des Terres Dorées används bara druvans naturliga jäst. Ingen kolsyrejäsning här inte, utan istället vinmakning på äldre vis. Druvorna avstjälkas och jäser under fyra till sex veckor med nedtryckning av hatten. Fleurien får åtta månaders mognadslagring på betongtank, sedan en mycket lätt filtrering innan buteljering med en mycket liten dos svavel.

Det blev en skvätt kvar i flaskan som åkte in i kylskåpet tills nästa dag. Fortfarande förförisk pigg och fräsch, där dofter och smaker enbart fördjupats. Vi behöver inte ha bråttom med flaskorna som är kvar, om det nu går att hålla fingrarna borta.

Potent à la Sabon – Clos du Mont-Olivet

Våra smaklökar åker bergochdalbana. Ömsom skriker de av ofattbar lycka när aromerna virvlar runt och det hissnar i maggropen. Ömsom går det lite tveksamt segt i uppförsbackarna. Däremellan ett stillsamt förnöjsamt gillande. Vi fortsätter förra lördagens vinmakarprovning i  Lilla Paris med att bege oss till påvarnas nya slott och trakterna däromkring. Plats på scen för David Sabon från Clos du Mont-Olivet.

David SabonEgendomen Clos du Mont-Olivet i Châteauneuf-du-Pape räknar 1932  som sitt födelseår. David tillhör den fjärde generationen, liksom vinmakaren och brodern Thierry Sabon.  På hemmaplan äger man 28 hektar, spridda på en rad olika lotter, och i Côtes-du-Rhône finns ytterligare 17 hektar i kommunen Bollène. Därtill några lotter med druvor för egendomens bordsvin.

Grenache är naturligtvis stjärnan på den Sabonska himlen. Vi befinner ju oss i druvans franska högborg.  ”A beautiful variety,” betonar David. Men påpekar samtidigt att det är en druva som inte alla älskar. Anledningen är att vinet lätt springer upp i alkoholhalt när druvans sockernivå når höga höjder i väntan på  smakämnenas optimala mognad.

Hos Clos du Mont-Olivet är det just druvornas fenoliska mognad som är viktigast och man väntar därmed att skörda tills den infunnit sig. Att skörda tidigare anser man inte vara något alternativ, visserligen skulle alkoholhalten bli lägre, men vinet så mycket fattigare på smakämnen.

I vinkällaren är utmaningen att bevara renheten i frukten och skapa välbalanserade viner. Något som man anser bäst görs med gamla ekfat, det enda som finns i källaren förutom betong och stål. Liksom hos föregående talare, Christoph Schaefer från Weingut Willi Schaefer, så är det flitiga avsmakningar i källaren som ligger bakom varje cuvée.

David Sabon förklarar Mont-Olivets husstil; komplexa, eleganta viner där målet är att balansera den friska syran med fruktens renhet och bra tanniner. Rätt nivå på extraktionen är ledstjärnan. Alkoholhalt anser han inte vara något problem när vinet är välbalanserat.

”Vi vill inte göra trendiga viner som behagar kritikerna,” säger David. ”Vi gör vin baserat på det naturen ger oss och som vi är stolta över.” Tydligen går stilen hem hos kritikerna också. Speciellt toppvinet La Cuvée du Papet brukar kamma hem höga betyg.

I Clos du Mont-Olivets vinportfölj finns flera cuvéer från Châteauneuf-du-Pape och Côtes-du-Rhône, inklusive en vit Châteauneuf-du-Pape och en rosé från Côtes-du-Rhône, samt ett enklare bordsvin. Vi provar fyra av vinerna, varav ett i två årgångar.

Clos du Mont-Olivet Wines

Montueil-La Levade Vielles Vignes 2011, Côtes-du-Rhône. 80% Grenache, 15% Carignan, 5% Syrah. Från 60 år gamla stockar i vingårdarna Monteuil respektive La Levade. Jäst på betongtank, därefter har den färdiga cuvéen mognat på stora ekfat och tankar. Ofiltrerat.

Tät röd färg med utvecklad doft av mörka bär, russintoner och peppar. Drygt medelfyllig, frisk syra med en medelstor dos tanniner. Kryddig smak dominerad av peppar, med inslag av mörka bär och lakrits. Frikostig eldighet i ganska lång eftersmak. Hmm, de 15 procenten slår rakt igenom och det hela blir lite väl eldig för vår smak. En start direkt in i bergochdalbanans uppförsbacke för våra smaklökar. Men efter uppför, blir det en härlig färd och dags för omtumlande glädjetjut:

Serre de Catin 2011, Côtes-du-Rhône. I den här buteljen  härskar Grenache i ensamt majestät. Vinet är jäst på betongtank, sedan lagrat på ståltank fram till sommaren efter skörd. Gjort i en modernare stil, avsett att drickas ungt. Druvorna kommer från en liten, sandig vingård med samma namn som vinet; inköpt 2002, knappt en hektar stor och planterad med drygt 40-åriga stockar. David förklarar att man köpte vingården för att använda druvorna till att blanda med andra till Côtes-du-Rhône. Men när första skörden, årgång 2003, låg färdig i tank var resultatet så bra att man beslöt buteljera det under egen etikett. Det tackar vi för.

Mycket tät röd färg. Utvecklad komplex, kryddig och örtig doft. Medelfyllig, välbalanserad med frisk syra och markerad strävhet. Komplex fruktig och kryddig smak där blåbär, björnbär, nejlika och lagerblad når hela vägen ut i den långa eftersmaken. Känslan sitter i ännu längre; uttrycksfullt, rent och klart. 15,95%!? Reflekterar inte över detta faktum. Bara betagna. En Grenache som pratar personligt rakt in i våra hjärtan. Klar köprekommendation!

Så förflyttar vi oss in i appellationen Châteauneuf-du-Pape. Clos du Mont-Olivet görs på 80% Grenache, 10% Syrah, 6% Mourvèdre och så en krydddning med totalt 4% av Cinsault, Counoise, Vaccarèse, Muscardin, Terret noir, Picpoul noir. Druvorna kommer från en rad olika lotter, väl spridda över appellationen, med en mångfald av olika jordmåner (allt är ju inte stora rullstenar, även om man kan få det intrycket när man matas med sådana foton från distriktet). Detta vin är jäst på betongtank och den färdiga cuvéen lagrad på stora fat. Vi provar två årgångar och smaklökarna nickar sitt förnöjsamma stilla gillande, med 2004:an som knapp favorit.

Clos du Mont-Olivet 2006, Châteauneuf-du-Pape.
Röd halvtät med brun ton. Utvecklad komplex doft med russin och en lätt rökighet. Drygt medelfyllig, balanserad frisk syra och tannin. Komplex, koncentrerad smak. Lite eldigt, med fruktighet från russin och katrinplommon. Fin pepprighet och goda fattoner. Utmärkt längd. Tilltalande, omslutande.

Clos du Mont-Olivet 2004, Châteauneuf-du-Pape.
Brunröd halvtät färg. Mogen doft; kryddor, läder,lite stallig, skogssvamp och torkad frukt. Medelfyllig, balanserad syra och tannin med ett uns sötma sprunget ur en komplex smakpalett med torkade frukttoner, peppar och läder. Lång eftersmak. Elegant och välstrukturerat med mognadens fina komplexa välbehag.

David påpekar att Châteauneuf-du-Pape-vinerna gärna bör få några år på nacken. ”Det är ungefär vid tio års ålder som komplexiteten har utvecklats. Vi kan jämföra med ett isberg, efter tio år börjar vi upptäcka det som finns under vattenytan. Frukten har avtagit, men komplexiteten i aromer och smaker vuxit. Vinet utvecklas i glaset och visar för varje gång vi återkommer till det nya aromer.”  Jovisst är det så.

La Cuvée du Papet Clos du Mont-Olivet 2006

Till sist prestigevinet, La Cuvée du Papet 2006, Châteauneuf-du-Pape.   Utvalda druvor från de bästa lägena. Här varierar druvblandningen beroende på årgång. I 2006:an hittar vi 80% Grenache, från mycket gamla stockar (en del över 100 år), kryddat med 10% Syrah och 10% Mourvèdre. Alla druvor har jäst tillsammans, varefter 50% lagrats på fat och 50% på tank.

Utvecklad stor koncentrerad bärig doft med svarta vinbär, cassis, russin och fat. Relativt fyllig med balanserad frisk syra och tannin samt koncentrerade komplexa smakintryck i välskräddad kostym. Eftersmaken mycket lång, komplex, kryddig med russin och fat. Oj, oj, oj. Det här tar oss med storm och våra smaklökar tjuter så förtjust igen. Ett komplett vin, verkligen numret större än de föregående och kvällens bästa, alla kategorier.

Grenache, grenache. Vi har provat druvan i lite olika skepnader de senaste månaderna, oftast under stort gillande. Den kräver tydligen det rätta handlaget, men när förutsättningarna  är på plats blir det riktigt bra vin som passar våra gommar.

Potent Grenache från Clos du Mont-Olivet väcker också gillande. Det var vår första djupare bekantskap, men definitivt inte den sista. Vi låter våra smaklökar bestämma och plockar russinen ur kakan.

Ett avslutande tack till Vinklubben Bordeaux’s Vänner och Origo Wine för att vi fått nöjet att träffa intressanta producenter i Lilla Paris.

Herrarna Schaefers känsla för smak

Mosel. 4,2 hektar på otroligt branta skiffersluttningar. Riesling, 100% Riesling, på varenda liten lott. Stockarna gamla och oympade och i källaren bara stora, gamla fat.  Och till det,  herrarnas Schaefers väl utvecklade känsla för smak. Från druva till butelj.

Vi lyssnar på Christoph Schaefer på lördagens vinmakarprovning i Lilla Paris. Det är han som idag representerar familjen bakom de ansedda vinerna med etiketten Willi Schaefer. En riktigt gammal producent. Inte många som kan stoltsera med anor ända tillbaka till 1121. Willi? Ja, det är Christophs pappa det.
Christoph Schaefer

Egendomen består av ett antal små lotter belägna i vingårdarna Graacher Himmelreich (2 ha) och Graacher Domprobst (2 ha). Och så var det de där 0,2 hektaren som gör att vi kan räkna rätt till totala 4,2; en liten lott i Wehlener Sonnenuhr. Den gemensamma nämnaren är jordmånen Devon skiffer. Och så var det alltså brant, upp till 70 grader. 70 grader, det låter som om det knappt går att stå upprätt där.

Intressant är också att den usla lilla vinlusen inte trivs här. Så vinstockarna frodas på egna, oympade rötter. Medelåldern är 50 år, de äldsta har ungefär 100 år på nacken.

De många lotterna, kombinerat med den tyska traditionen att vinifiera med olika restsötma, gör att man trots få hektar producerar ungefär 15 olika stilar varje år. Allt från helt torrt QbA till sött Beerenauslese.

Jordmånen ger enligt Christoph ger en utmärkt struktur, elegans och mineralitet till vinerna. Men det är ändå skillnader mellan de olika lotterna, beroende på olika struktur i jorden och olika solinstrålning. Målet är att vinet ska avspegla både lottens karaktär och årgångens förutsättningar. Generellt anses Himmelreich ge charmiga viner i en fruktigare stil som domineras av gul frukt. Domprobst däremot mer kraftfulla, jordiga mineralrika viner. Ja, vi får strax se vad vi själva tycker.

Så var det det här med känslan för smak. Herrarna Schaefers smakande börjar redan i vingården. Man väntar gärna länge med skörden och baserar beslutet om tidpunkt på druvornas smak, inte uppmätt sockerhalt. Varje lott plockas när smaken är den rätta. Skörden kan hålla på i upp till fyra veckor.

Väl framme i vinkällaren fortsätter besluten att tas baserat på smak. Krossa druvorna före pressning eller pressa hela klasar? Olika val, olika år. Smaken bestämmer.

Jäsning görs med druvornas naturliga jäst, sedan vila på den fina jästfällningen i sex månader. I källaren används endast klassiska fuder, 1000-liter stora gamla fat. Bara gamla fat. De ger inte ifrån sig någon smak, men Christoph menar att de låter vinets frukt och mineralitet komma fram på ett balanserat sätt. Så provar man igen, smaken avgör vilken vinstil lottens druvor ska frambringa detta år. En torr Kabinett eller halvtorr Spätlese? Smaken avgör.

”Vi jobbar inte efter någon strikt plan,” säger Christoph, ”Vi är flexibla. Det som är rätt ena året är fel nästa.” Valen beror på beror på årgångens förutsättningar. Och smaken.

Estate wine, det är den enklaste QbA-kvaliteten; torrt som Christoph rekommenderar till havets läckerheter. Feinherb är nästan torrt och passar till lättare fiskrätter. Spätlesen blir rikare, mer komplex och förslaget är asiatiskt kryddad mat till den. Därefter kommer vi upp till de sötare dessertvinerna; Auslese och Beerenauslese.

Dags att prova. Vi börjar med 2007:orna, gjorda av druvorna som fått mogna på stocken den längsta tiden någonsin, och fortsätter sedan med några yngre årgångar.

Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2007. Stor, utvecklad doft med mineral, petroleum och en fin rökighet. Sötfruktig med aprikos och honungstoner. Smaken är drygt medelfyllig, halvtorr med frisk syra, intar snabbt hela gommen och håller kvar den i ett långt fint grepp där petroleum och honung dominerar. Utmärkt, karaktärsfullt.

Willi Schaefer Wines

 Graacher Domprobst Riesling Spätlese 2007. Lite återhållen, utvecklad doft med lätta petroleumtoner och markerad mineralitet. Medelfyllig, halvtorr med frisk syra och fin lång eftersmak. Tydlig mineralitet som för tankarna till snäckskal, våta stenar och skiffer, samt fina petroleum- och honungstoner. Utmärkt, utsökt.

Graacher Domprobst Riesling Spätlese 2011. Ung, medelstor fruktig doft av omogna gröna päron, lätta sötafruktiga slöjor och mineralitet i vardande. I gommen medelfyllig, med frisk syra och knappt halvtorrt intryck, päronsoda och mineral. Bra eftersmak efter en lite tunnare mitt. Ungdomligt, lockande.

WilliSchaeferHimmelsreichSpätlese2012-34

Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2012. Ung, fruktdominerad Rieslingdoft med tyngdpunkt på citrus och mineral. Medelfyllig, halvtorr med frisk syra dold bakom honung och lätta mineraltoner. Bra eftersmak. Koncentrerat och komplext.

Domprobst Riesling Spätlese 2012. Ung doft, friskt fruktig med tonvikt på gråpäron. Medelfyllig, halvtorr med frisk syra. Fruktig med gula äpplen, honungstoner och våt sten. Lång eftersmak med insmickrande fruktsötma. Fin koncentration med tyngd i anslaget.

Sammanfattningsvis höga betyg. Petroleum, honung och fin mineralitet. Karaktär, koncentration, kvalitet.

Halvtorrt av kvalitet har en speciell reserverad liten plats i vinhjärtat, även om det oftast är torrt i glasen. Vi hör dock flera i församlingen som ställer samma fråga; ”Vad äter vi för mat till? Vad passar det halvtorra till? Mer än att sippa på i en solig berså förstås.” Kanske en kommande matlagningsutmaning att ta tag i?

Vinmakare i Lilla Paris

Förväntan ligger i luften. Ett stilla sorl bland gästerna. Rummet är stort, många långbord med vita dukar, sex upphällda glas på varje plats. Tre vita och tre röda. Vi vet redan nu varifrån de kommer, men inte det exakta innehållet. Spännande, vilka viner ska vi få prova?

Vi har dragit till lilla Paris, alltså den sömniga småstaden Vänersborg, denna lördag eftermiddag på den internationella kvinnodagen. Något som dock inte märks av när vi sneglar upp mot de kavajer som febrilt är involverade med de sista förberedelserna. Dagens kvinnliga fägring finns endast i den mer jämställda publiken. Nåja, det är väl mer en tillfällighet att kvinnodagen råkat infalla just denna dag. Vi är mer än glada att arrangörerna lockat representanter från två så välrenommerade producenter upp till den västgötska vischan.

För det är ju så. Det mesta händer i Stockholm. Då och då något evenemang i Göteborg. Men utanför det? Nej, västkusten är verkliga bonnvischan i vinsammanhang. Alltså, en ovanlig dag och vi spetsar både öron och näsa för att insupa mesta möjliga.

Willi Schaefer Wines

Först på scen, Christoph Schaefer från Weingut Willi Schaefer. Det är Mosel. Det är 100% Riesling. Och det är spätlese  i vacker skrud av petroleum, mineralitet och honung.

Clos du Mont-Olivet WinesSå dags för rött, representerat av David Sabon från Clos du Mont-Olivet i Châteauneuf-du-Pape. Här står istället Grenache i fokus. Oftast i sällskap med andra sydfranska skönheter, men bland de tre röda på bordet, är det glas nummer två som överväldigar oss med sin grenachiska renhet på Côte-du-Rhône-vis.

Tiden går fort, alldeles för fort. Bra viner vill man gärna reflektera över. Känna nyanserna och hur de utvecklas i glasen. Men det är dags för sortimentsprovning. Fler smakprover från de båda huvudpersonerna och lite annat smått och gott från importörens portfölj. Kan inte undgå att bli förförd av Kellers renhet. Och gilla de tuffa tanninerna i Barolon från Pira.

Sorlet tilltar. Humöret är på topp hos de gästerna. Det provas och det frågas, mycket om vad som är torrt, ibland om något initierat. Nåja, det är roligt med det stora intresset. Och vi, ja vi får ju prata lite mer med både Herr Schaefer och Monsieur Sabon. Insupa lite känsla tillsammans med de högkvalitativa dropparna i glasen (återkommer om dem). Jo, kavajernas eftermiddag på internationella kvinnodagen gav mersmak. Vi hoppas på fler vinmakarbesök och sortimentsprovningar på bonnvischan framöver.

Vinmakarprovning Vänersborg-32

Trevligt återseende – Pouilly-Fumé Le Troncsec 2012

Vi träffade på en bekant från vår franska vinresa i går. Ett oväntat möte som på ett ögonblick tog oss tillbaka till Auberge Joseph Mellot i Sancerre, där vi en kylig oktobereftermiddag i fjol fikade med Sauvignon Blanc i glasen och små gestostcrottiner på bordet.

Joseph Mellot, Pouilly-Fumé Le Troncsec 2012

Joseph Mellot Pouilly-Fumé Le Troncsec 2012 var precis lika bra då som nu. Fräscht fruktig; aprikos, citrus och fin mineralitet. Frisk, men lite avrundad syra. Härligt lång eftersmak med smörkolavibbar. Läs mer om vinet, Joseph Mellot och getostcrottiner här.

Le Troncsec finns i beställningssortimentet med nummer 89415. Rekommenderas!