Oxå, men bara lite, Garnacha; Bonbon Rosé 2013. Djävulskt gott godis.

En sydfransk rosé på 100% Grenache läser vi på monopolets hemsida. Rosé på bara Grenache, kul! Det måste vi naturligtvis prova när vi är inne i Garnacha-mode.

Men, men… i vinets värld stämmer di Levas ”vem ska jag tro på, tro på, tro på när allt är så här?” alltför väl. Dubbelkolla, trippelkolla, och, inte så ovanligt, slita sitt hår över motstridiga uppgifter och formulera om.

Den här gången litar vi på källan; på producentens hemsida som besöks efter att vi hällt de ljust laxrosa dropparna till lunch. No, no, säger den. Ingen hundraprocentig Grenache här inte. Bara 20 (!) procent av den eftersökta druvan. Som så vanligt i de sydfranska roséerna dominerar här Cinsault med 50%, och så adderas en ganska rejäl skvätt Syrah, 30%, till cuvéen.

Men eftersom det här är droppar som vi gillar, hittar det franska godiset (bonbon) från producenten med djävlarna (des diables) i namnet vägen till de ljuva druvorna.

Bonbon Rose 2013, från Domaine des Diables i Côtes de Provence Sainte Victoire, är som en smällkaramell med läcker fruktsötma, vibrerande syra och behagliga 12,5% alkohol. Som gjord att sippa på i bersån, likväl som den passade utmärkt till den medelhavsinspirerade lunchen med bland annat grillade röda paprikor och squash.
Ljust laxrosa. Ung, stor fruktig doft, dominerad av sommarsöta jordgubbar och smultron, citrustoner och därtill en mineralitet åt det rökiga hållet som anas i bakgrunden. Lätt i kroppen, men med gomfyllande fruktighet, frisk syra och uttalad fruktsötma. Tankarna går åt sommarens lätta jordgubbsaft, nu uppfriskad med några citronskivor. Och så en liten kritig mineralitet. Längden är finfin; fruktig av jordgubbar med en karaktärsfull avslutning i grapens tecken.

Druvorna till vinet kommer till stor del från en 100 år gammal vingård (planterad just 1914). Vinet har fått en minimal kontakt med syre under hela tillverkningsprocessen. Kallmaceration före jäsning vid låg temp. Därefter sex månaders ståltankslagring på jästfällningen med regelbunden battonage. Ingen malolaktisk jäsning i syfte att bevara friskheten (jodå, det känner vi genom den fina, fräscht vibrerande syran).

Domaine des Diables hittar vi nära Aix-en-Provence, vid foten av berget Mont Saint Victoire, i Provence. En egendom som verkar vara specialiserad på rosé och som sedan 2007 drivs av barnen i familjen Fabre; Virginia och Aurélien. De jobbar också tillsammans med sina föräldrar på familjens ursprungliga egendom Domaine Sainte Lucie, startad av Michel Fabre 1979. Här produceras både vitt, rött och rosé. Vi skulle gärna prova fler viner från de här vingårdarna.

På SB: Bonbon Rose 2013, best.nr 99075, 135 kr (maj 2014).

 

 

 

Annons

Chateau Montelena Cabernet Sauvignon 2010

Mörk finstämd frukt, intensivt väldoftande svarta vinbär, diskreta fat och den där obeskrivbara mixen av intryck som bara kan sammanfattas som komplexitet. Tätt och fokuserat. Ljuvliga tanniner; väl markerade och samtidigt silkeslena. Ypperlig balans och en rent oemotståndlig struktur. Eftersmaken som vibrerar i gommen en mindre evighet.

Chateau Montelena Cabernet Sauvignon 2010

Vi har hällt upp Chateau Montelena Cabernet Sauvignon 2010 i glasen denna kväll. Från Calistoga, Napa Valley, Kalifornien – till svenska västkusten. Det är så här vi vill uppleva Kalifornien. Nyanserat med finstämd frukt.

Montelena dricker vi med tanke just idag, den 24 maj. Det är några år sedan vi skrev 1976. Då var det Montelena Chardonnay som tog hem segern i Paris Judgment. Jim Barrets mål var dock redan från början inriktat på förstklassig Cabernet Sauvignon.
Chardonnay eller Cab? Vilket som i våra glas. Lika bra.

Mer om Montelena och The Paris Judgment på ljuvadruvor finns här och här. Länk till Chateau Montelenas hemsida här.

Ordlek i Douro, Passa Douro 2008

Häller Passa i glasen, bläddrar i boken och tittar på bilder. En dryg vecka borta från den egna vinkällaren, istället utforskande nya vingårdar och vinhus.

En utmärkt resa på alla vis. Vi har provat bra viner, ätit gott och träffat många trevliga vinmänniskor. Vi har njutit av sol och värme, begapat hisnande vackra landskap uppe längs Dourofloden och fascinerats av ett karaktärsfullt Porto.

Välkomnandet hos producenter har varit hjärtligt och engagerat. De röda Douroviner vi provat har i de allra flesta fall levererat vad vi förväntat och oftast lite mer därtill. De vita var en vit fläck som vi nu med börjat fylla med intressanta ljust gyllengula toner. Mousserande en helt nu överraskning.

Port har väl inte direkt varit vår ”cup of tea”. Jovisst har vi provat någon gång då och då, men utöver provningstillfällen har det väl blivit en flaska till jul. Konsumtionen kommer att öka, så mycket är klart. Några Vintage Port 2011 och Tawny 20 years gjorde skillnad.

Passa 2008 från Douro var ett av vinerna som inköptes inför resan i syfte att dofta och smaka in sig lite. Då tiden sprang förbi blev några flaskor stående i ett hörn, däribland detta röda.

Passa utfaller till stor belåtenhet: Relativt tät, mörkt röd. Utvecklad, relativt stor fruktig doft med björnbär, hallon, muskot, en liten blommig ton och diskreta fatantydningar. I gommen fylligt med frisk syra och matchande tanniner. Björnbär, moreller, choklad, svartpeppar och toner av väl integrerade fat. Bra längd med fin frukt. Välbalanserat och bra strukturerat, läckert fruktigt i stramare stil.

Så vänder vi på flaskan och förstår med ens ordleken på etiketten. Passa duoro 2008. Gjort på Quinta do Passadouro, där välkända och hyllade Jorge Borges står för vinmakandet. Quinta do Passadouro, en av de gårdar vi hade nöjet att besöka; dock ingen Passa på bordet den gången. Däremot andra utmärkta viner, ja några av de bästa vi provade.

Passa är en blandning av Touriga Franca, Tinta Roriz och Touriga Nacional. Fottrampat. 70% lagrat på ståltank och 30% på franska fat. Mycket prisvärt för de 109 kr det betingar från beställningssortimentet (nr 71462) och en stark rekommendation inför sommarens inköp.

Tack till Mitt Kök och Munskänkarna för resestipendium, ett välkommet bidrag till vår Douroresa.

Sydväst

Nej, nu får det vara nog med Garnacha för ett tag. Vi siktar mot den 41:e breddgraden. Till ett land där den totala ytan av Garnacha endast uppgår till 84 hektar. Och som det verkar, inga odlingar alls på resmålet. (1)

Lite märkligt är det. Att Garnacha är så stor i Spanien, men att den nästan helt lyser med sin frånvaro i grannlandet Portugal. Här finns istället en uppsjö av spännande, lokala druvor att utforska, till exempel alla dem på T: Touriga Nacional, Tinta Roriz, Tinta Cão …

 

Vinskörd à la 1953 (från British Pathé-arkivet)

 

(1) Anderson, Kym (2013), Which Winegrape Varieties are Grown where? A Global Empirical Picture, University of Adelaide Press(www.adelaide.edu.au/press)

Oxå en Garnacha; Roger Perrin Côtes du Rhône, Cuvée Prestige Vielles Vignes, 2006

När vi nu är inne på spåret Garnacha Tinta i form av sydfranska Grenache Noir, återigen ett utsökt exempel på vad druvan kan prestera. Det här vinet har varit undanstuvad längst in i källarhörnet. Och till skillnad från den föregående Châteauneufen, prydligt uppmärkt såsom inköpt på monopolet. Och om Domaine Roger Perrin går det att läsa både på producentens och importörens (Tryffelsvinet) hemsidor.

Vi provade några flaskor då det köptes in. Tyckte det var bra, men med potential för något ännu bättre. Åren har gått och antagandet visar sig stämma väl.

Domaine Roger Perrin Côte du Rhône, Cuvée Prestige Vielles Vignes, 2006 är riktigt, riktigt bra. Tätt koncentrerat med utvecklade till mogna toner. Komplext i doft och smak; russin, lingon och tranbär, lite animaliskt, fat, torkade örter, peppar och till och med lite malört har letat sig in. Stramt uppsträckt. Stort i doft och smak, bra längd. Helt rätt att vänta, det känns som det är på topp nu.

Druvor från gamla vinstockar. Grenache dominerar med minst 75%, kompletterat med främst Syrah, men även Mourvèdre och lite annat. Ja, visserligen inte Grenache i ensamt majestät här, men i klar majoritet och så bra. Den där Grenache, den kan den.