Porto, backar och bubbel

Sorlet utanför hotellet på Rua do Almada i Porto når upp till vårt rum på andra våningen. Det är varmt och de franska balkongdörrarna står på glänt. Luftkonditioneringen väser stilla och ackompanjerar glada, festande röster på väg mot nästa bar. Sopbilar och varutransporter tar över i arla morgontimmen. Det känns bra. Staden Porto lever, dygnet runt.

San Bento

Porto fascinerar. Vi står utanför järnvägsstationen São Bento efter att beundrat dess azulejos. De vita och blå kakelplattorna har här målat upp vackra motiv från historiens värld. Drar upp kartan. Jo, vi föredrar fortfarande pappersvarianten. Oslagbart att kunna vika ut och sekundsnabbt få både detalj och överblick.

Nu tittar vi på kartan och på gatorna som går åt alla håll. Uppåt, nedåt, snett åt sidan. Här krävs en stund för att orientera sig. Kartbladets papper är platt. Verklighetens Porto lutar, lutar åt alla håll.

Backar, backar, backar. Stigningen från Douro och torget i världsarvsklassade stadsdelen Ribeira, upp till tjusiga Avenida dos Aliados är betydande. Men kullarna går också på tvärsen. Det är bara att välja. Antingen bättrar vi med automatik på kondisen eller så blir det till att flanera i sakta mak. Backar, backar, backar.

Bebyggelsen väcker också intresse. Många vackra gamla hus. Men tjusiga, renoverade står här sida vid sida med rena ruckel. Övergivna av sina ägare under ekonomiskt mörka tider. Delvis taklösa, fönsterlösa, ibland till och med vägglösa. Öppna för väder och vind. Intagna av ogräs. Stenen och murbrukets dekadens.

Synen av en telefonkiosk ger upphov till kommentarer. Tänk, så utrotade de är ur vår svenska vardag. Nu vi ställer oss och begapar den regnbågsfärgade kiosken med matta utanför. Lyfter mobilen och knäpper av. Snart vänjer vi oss. Det finns gott om dem i Porto. Även om rött fortsättningsvis är den förhärskande färgen.

Det var den hjälpsamme portieren, som direkt räckte över kartan till oss. Vi behövde inte ens fråga. Först nyckel, sedan karta. Han vecklade upp den och ritade snabbt två markeringar.

”Här hittar ni den berömda bokhandeln, Livraria Lello. Här ligger Clérigos-kyrkan där ni gå upp i det gamla tornet, underbar utsikt.” ”Ett glas vin, var kan vi få det här i närheten?” frågar vi. Så landade lika snabbt en tredje ring på kartan. ”Cafe Guarany, runt hörnet på Avenida dos Allados.”

Cafe Guarany, Porto

Så sitter vi här vår första kväll i Porto. I ena glaset en fräsch Vinho Verde. Han föredrar bubbel. Portugisiskt bubbel? Ingen stor vara i Sverige. Ingen stor vara överhuvudtaget. Espumante. Método Clássico eller Método Tradicional. Så udda att det knappt nämns i vinlitteraturen. Men ändå, vi stöter på några trevliga bekantskaper under resan.

Terras do Demo Brut 2012 Távora-VarosaTerras do Demo Brut 2012. DOC Tàvora-Varosa, ett mycket litet distrikt, inklämt mellan Douro i norr och Dão i söder, med odlingar på hög höjd. 100% Malvasia Fina, traditionell metod, från kooperativet i Távora. 
Aromatiska toner, fruktighet och mineralitet. Lätt, torrt med frisk syra och fin mousse. I gommen gula äpplen, relativt kort längd. Enkelt, lätt och svalkande i den varma majkvällen.

Senare provar vi också ett mousserande från en av Portugals allt fler unga, kvinnliga vinmakare, Filipa Pato.

3B Non dosage Filipa Pato3B Brut Nature. En rosé, traditionell metod. De tre b:na syftar på druvorna Baga och Bical samt ursprunget Bairrada. Flaskan deklarerar också Sem Dosagem. Sem Maquilhagem – ”utan dosage, utan make-up”.
Lätt brödigt, med liten grönaktig ton och mycket bärig; Hallon, med stort H. Torrt, friskt med lätt mousse och bra längd. Som en uppfriskande hallonsoda med karaktär. Numret större än föregående.

Det ska bli mer bubbel. När vi första kvällen i Régua besöker utmärkta vinbaren och restaurangen Castas e Pratos och frågar efter mousserande, då rekommenderas vi en Vértice Cuvée Brut. Vi nickar glatt åt förslaget. En försmak är ju alltid roligt. För Celso Pereira, han ska vi ju träffa imorgon.

Annonser