Spritsande baskisk geologi, Flysch Txakolina

Killarna visar med livliga gester. Inte hålla flaskan nära glaset vid upphällning. Nej, nej, ajabaja, inte så. Den ene visar och armen gör en rörelse uppåt i en vid båge. Det ska vara rejält avstånd mellan glas och flaska. Den andre nickar instämmande. Så ska det vara. Oj, jag mäter med blicken. Det där måste vara åtminstone 50 centimeters avstånd. Hur ska detta gå till?

Flysch Txakolina

”Tjackovadå?” sa Han när jag visade flaskan och berättade om den mycket bestämda bruksanvisningen. ”Txakolí,” upprepar jag.  Fast egentligen säger jag något i stil med tschackålii, ett uttal som jag på eftermiddagen fått godkänt på.

Kanske inte så konstigt att polletten inte ramlade ner direkt. Txakolí nämns knappast på Munskänkarnas kurser och sommelierutbildningen sprang mycket hastigt förbi. Vi har aldrig provat, så den överräckta flaskan från givarnas hemtrakter blev mycket uppskattad.

Vi tar fram Johnson och Robinsons vinatlas (2013). Jo, där nämns helt kort Baskien och tre små distrikt för vinet som kallas Txakolí på baskiska och Chacolí på spanska. Stycket avslutas med: ”They are served locally by pouring from a great height into tumblers.” Där var det igen. Vi får nog hålla till utomhus för den här serveringen.

Sagt och gjort, en solig kväll knallar vi ner till hamnen. Vad kan väl vara bättre omgivning till ett vin som är så nära förknippat med hav och fisk? Och lite berg finns det runt omkring, även om vi inte stoltsera med de fantastiska klippformationer som gett vinet sitt namn.

Flysch Txakolina

Flysch Txakolina 2013.
DO Getariako Txakolina.
Ljust gul, med skummande kanter.
Ung, lite blyg doft. Fräscht av citrus och våt sten.
Relativt lätt i gommen med frisk syra och lätt spritsighet. Mycket fräscht fruktig med citrus, lime och mineralitet. Eftersmaken är närmast evighetslång med fruktsötsyrlig gomfyllande citrus, våta stenar och en läcker touch av sälta. 

En såpbubbla har växt upp över kajkanten och stänger ute sorl, båtar och vågor. Vi tittar på varandra över glaskanten. Orden dröjer. Förväntningarna var kanske så jättehöga. Är det därför vi känner oss lite lätt förstummade? Det känns lite spännande: livligt, aptitretande, läckert. Behagfulla 11,5% alkohol. Och den där eftersmaken. Den släpper ju aldrig. Och vi som bara har denna, enda flaska…

Flysch visar sig vara varumärket från en nystartad producent med 2011 som första årgång på marknaden. Däremot är inte Juan Mª Etxabe, mannen bakom vinet, ny i branschen utan fjärde generationen txakolímakare. 2008 nyplanterade han Hondarribi zuro-rankor i det som kallas för ”the Basque Coast Geopark”. Bodegan, som heter Gorosti, liggeri i Elorriaga, strax innanför kustlinjen, mellan orterna Itziar-Deba och Zumaia. De flesta skakar nog på huvudet till alla dessa namn, men säger vi mellan Bilbao och San Sebastian, då blir det lättare att lokalisera sig.

I området för DO Getariako Txakolina odlas till 95%  den gröna druvan Hondarrabi Zuro. De kvarvarande procenten utgörs av den blå Hondarrabi Beltza. Det är ett fuktigt område och traditionellt binder man upp högt. Vanligt är ca två meter ovanför marken i pergolasystem vilket underlättar för vinden att komma åt och torka upp.

Vinet har hög syra och en lätt spritsighet som kommer av att det ligger på jästfällningen, alltså ”sur lie”, under flera månader fram till buteljeringen. Det är gjort för att drickas ungt. Den speciella upphällningsmetoden är till för att öka spritsigheten i vinet och samtidigt lufta det lite.

Ja, vi kan väl säga att det inte var helt lätt att hälla upp på anvisat sätt. Lite hamnade utanför, men spritsen, den blev fin den.

Flysch, Zumaia. Foto: Jean Michel Etchecolonea (wikimedia)
Flysch, Zumaia. Foto: Jean Michel Etchecolonea (wikimedia)

Basque Coast Geopark sträcker sig  13 km längs kusten. Den fick sin utnämning 2010 och ingår i ett europeiskt nätverk av ur geologisk synvinkel intressanta platser. (I Sverige finns ännu inga geoparker, men vi ligger i startgroparna.) Hit kommer geologer och turister för att studera och uppleva klippformationer, kända som flysch. De skapades under vattnet för 60 miljoner år sedan och ser fascinerande ut med sina lager på lager. I de inre delarna av parken finns speciella kalkstensmassiv med namnet karst.

Flysch vid Ermita de San Telmo, Zumaia. Foto: Simoncio (wikimedia)
Flysch vid Ermita de San Telmo, Zumaia. Foto: Simoncio (wikimedia)

Hav, geologi och vackra vyer. Vill vi bli mer kulturella finns arkitektur och konst i Bilbao. Gastronomin ska vara på topp med både finkrogar och enklare barer där läckra pintxos, den lokala varianten av tapas, står uppdukade på diskarna och txakolín flödar. Vinupptäckter kan man göra genom att åka Txakoli route genom Getaria och det är inte långt till Rioja.

Oh, det här låter ju som rena turistreklamen. Men efter en flaska txakolí och lite nätsurfande känns det lockande; ett besöksmål att sätta upp på önskelistan.

 

Annonser