Den där Garnacha; #8 Valmell Cannonau di Sardegna 2011

Den här gången kommer vår Garnacha, förlåt Cannonau, vi är ju på Sardinien, från ett kooperativ: Cantina Santa Maria la Palma.

Vi är i det nordvästra hörnet av Sardinien, i den lilla staden Alghero (där för övrigt även det stora Sella & Mosca, producent av vår Garnacha #7 Cannonau di Sardegna 2011, håller till). Det var här, år 1959, som kooperativet startades. Det började med att en mängd familjer fick egna ägor genom en landreform på 1950-talet. Man kom fram till att det var lämpligt att odla druvor och sålunda producera viner. Idag består kooperativet Cantina Santa Maria la Palma av hela 326 odlare som tillsammans förfogar över 700 hektar vinodlingar.

Valmell Cannonau di Sardegna 2011Valmell, Cannonau di Sardegna DOC, 2011 tillhör kooperativets instegsserie Classici och är inte fatlagrat.
Röd färg, låg intensitet. Mycket återhållen doft, där syrliga röda bär och en lätt blommighet anas. I gommen lätt med balanserad syra och lätta tanniner. Bärig karaktär där de syrliga röda bären går igen. Hygglig längd.
Lättviktigt med viss charm, där vi stör oss på de svaga doftintrycken.

Vi rör oss liksom för ovan nämnda Garnacha #7 i vardagsvinssegmentet. Men eftersom priset här är lite högre, så har vi rätt att förvänta oss lite mer. Utfallet är snarare lite mindre.
Tja, ska det slinka ner, kan väl en lätt kycklingsallad eller liknande vara ett lämpligt ackompanjemang.

På SB: Valmell 2011, art.nr 75698 (beställningssortimentet), 90 kr.

Annonser

Den där Garnacha; #7 SM Cannonau di Sardegna 2011

Den där Garnacha, den som i blå version har efternamnet Tinta i Spanien och Noir i Frankrike, se den byter naturligtvis namn när man vänder näsan mot Italien och stiger iland på Sardinien.
Cannonau var det här. Öns viktigaste druva anses den till och med vara; odlad på hela 6.288 hektar. Allt enligt Robinson et al:s Wine Grapes (2012).

Här har myndigheterna tillägnat druvan en alldeles egen DOC, Cannonau di Sardegna, där druvorna kan komma varifrån helst på ön. I vår iver att utforska vad Garnacha kan ge, från olika områden och i olika prisklasser, har vi provat ett par olika sardinska flaskor. Det här är den första.

Sella & Mosca Cannonau di Sardegna 2011SM Cannonau di Sardegna 2011 kommer från Sella & Mosca, en stor producent på Sardinien med 500 hektar vingårdar. Grundad redan 1899 och idag ägd av Campari. Vinportföljen är stor, men som brukligt hittar vi endast det enklaste vinet i monopolets ordinarie sortiment. Det finns annat från producenten att upptäcka i BS, bland annat Marchese de Villamarina, en Cabernet Sauvignon som fått lång tid på fat. Vår enkla Cannonau har endast mycket snabbt passerat några stora och medelstora fat på sin väg till flaskan.

Utvecklad, medelstor doft. Kryddig av lagerblad och frukten betonar syrliga mörka bär. Efter några dagar i kylen, som det klarar galant, adderas vitpeppar och tydliga körsbär. Medelfylligt, med frisk syra markerade tanniner och liten eldighet. Kryddigt, stramt med hygglig längd. Enkelt, men med god textur och en karaktär som vinner i längden.

På tallriken lade vi sedan en ugnsstekt marulk med rödvinssås och blomkål. Den sistnämnda både i form av puré och mycket lätt kokta buketter som begåvats med lite pressad citron och salt. Och se, inte förvånande, men med den syran, då växte vinet till sig en smula.

Sammanfattningen lyder; ett enkelt vin med vissa kvaliteter. ”Everyday pleasure” kallar Sella & Mosca det själva. Jodå, ett vardagsvin, och till mat med lite syra i, det fungerar.

På SB: SM Cannonau di Sardegna DOC 2011 (nu bytt till årgång 2012), art.nr 2162, 79 kr (vår flaska inköpt tidigare i år).

Koka soppa på en spik

”F-n oxå, korkskadat!” TCA-filten uppenbarar sig direkt och en flaska fylld av hemligheternas trädgårdar måste dömas ut. Odrickbar.

Besvikelsen är alltid lika stor. Nyligen inköpta viner går förstås att reklamera. Men sparade flaskor, ofta med tillhörande minnen. Fy! Nu gällde det en enkel, men mycket trevlig Muscadet, hemförd från resan längs Loire i höstas.

Den här gången häller vi dock inte ut innehållet i vasken. Fisksoppa och musslor stod på veckans meny. Vitt vin krävdes. Vi gör istället som Bird [1] rekommenderar, använder det i matlagningen. TCA ångar nämligen bort när vinet kokar. Så likt spiken i soppan, som luffaren i sagans värld lagar åt den snåla gamla gumman, blir det utdömda vinet en grund att bygga vidare på.

I vår fisksoppa kompletteras vinet med fiskbuljong, passerade tomater, sardeller och några bitar lax och kolja. Sardellerna ger fin smak som minner om Medelhavet. Gott.

Kokta musslor hör till favoriterna. Tack till B som introducerade oss till det här lika enkla som suveräna receptet baserat på ett nät musslor:

Musslor kokta med vitt vin och purjo.
Fräs rejält med hackad purjo i olivolja, komplettera efter en stund med fint hackad vitlök, timjan, salt och peppar. Tillsätt ett par deciliter torrt vitt vin och lägg ner musslorna (naturligtvis endast levande – checka att de stänger sig – och väl skrubbade). Lägg på locket och låt koka några minuter tills skalen öppnat sig.  Tar max fem minuter.

I glasen givetvis musslornas (och de pinfärska räkornas) vän nummer ett: Muscadet. Jo, nästa flaska som öppnades av de hemliga trädgårdarna var bra. Och den fick sällskap av en syster.

Muscadet från Sauvion

Cardinal Richard, Muscadet Sèvre et Maine sur lie, 2012. 
En cuvée av vin från olika odlare i området, vilka väljs ut av en jury och buteljeras av Sauvion.
Torrt, fruktigt, med fin mineralitet, balanserad syra och bra eftersmak. Gomfyllande, flinta, päron, lime, aprikos samt en skätt grape i eftersmaken. Bra vin, finstämda toner. 

Jardins Secrets Brut 00, Muscadet Sèvre et Maine sur lie, 2012.
En cuvée från sex olika terroirer från Sauvions odlingar.
Torrt, med frisk syra och mineralitet åt kalkhållet. Fin fruktighet, citrus, lime, grape. Riktigt bra längd. Fräscht, rent, stramt. Riktigt bra vin, numret större än föregående, där vi speciellt gillar den fina känslan av kristallklar renhet.

Intrycken stämmer fint med de vi fick vid vårt besök hos Sauvions, på Château du Cléray,  i höstas. Lite utvecklade smaker, grundkaraktären består. Utmärkt, både i och till musslor.

Musslor och Muscadet

[1] Bird, David (2010), Understanding Wine Technology; The Science of Wine Explained, Third Edition, DBQA Publishing, UK.

Vértice revisited, we would wish

Det hände inte bara en, utan två gånger. Två olika restauranger i Peso da Régua, kvällarna efter varandra. Och det fick oss att två gånger om önska oss tillbaka till Caves Transmontanas.

Vi beställer ett vin ur den gedigna vinlistan. Första gången ett rött, andra gången ett vitt. Vi får båda gångerna ett beklagande svar, just det vinet vi tänkt oss är slut. ”Får jag föreslå ett annat vin?” ”Jovisst, gärna,” svarar vi.

Båda gångerna täcks flaskans framsida av ett höstfärgat vinblad.
Båda gångerna är vi överväldigade av det vi får i glasen.
Båda gångerna är rekommendationen… Vértice.

Castas e Pratos, intill järnvägsstationen i Régua.
Vinoteket på Castas e Pratos, invid Réguas  järnvägsstation.

 

Vértice Grande Reserva Branco 2010Vértice Grande Reserva Branco 2010.
Castas e Pratos sommelier är lite osäker på druvblandningen, men helt säker på vinets kvalitet. Detta vita vin vill han så gärna att vi dricker till ställets moderna (och mycket goda) bacalhau. Lite surfande ger resultatet att vinet är en blandning av Gouveio och Viosinho och fått vila nio månader på små franska fat. Baksidesetiketten anger, precis som för Vértices mousserande viner, buteljeringsmånad. Här är det mars 2012.

Vértice Grande Reserva Branco 2010Vackert mörkare guldgul med stor, fräsch utvecklad till mogen doft. Tropisk frukt, passionsfrukt, citrus, vanillintoner och väl integrerade fat. Relativt fylligt med fin frisk syra och härlig tjock känsla i gommen. Välbalanserat, fräscht, komplext. Rostade fat, citrus, ett uns torkade örter och mineralitet. Lång eftersmak där frukt och fat kryddats av lite smörkola.
Perfekt i mognaden, så läckert. Ja, utsökt är rätta ordet.

Provningsnoteringen får en mycket hög siffra intill sig. Och vi frågar oss var i hela världen vi varit om vi fått detta vin blint? Ja, en bra bourgogne hade nog varit den närmsta gissningen. Ack, så fel, så fel vi hade haft.

Douro kan också. Och Celso Pereira, han kan.

Vértice Grande Reserva Tinto 2008Vértice Grande Reserva Tinto 2008.
På Douro In, tvärs över gatan från kajkanten vid den breda Dourofloden, äter vi också gott. Här är det en röd Vértice som efter rekommendation landar i glasen. Vinlistans druvor Touriga Roriz, Touriga Franca och Touriga Nacional kompletteras efter surfande med Tinta Barroca och Sousão samt 12 månader på barrique. I flaska april 2010.

Vértice Grande Reserva Tinto 2008Blårödsvart, mycket tät. Stor, utvecklad till mogen, komplex doft med mörka frukter, katrinplommon och moreller, läder och fat, insvepta in en lätt blommighet. Drygt medelfyllig, välbalanserad med fin, fräsch frisk syra och sammetsmjuka, väl markerade tanniner. Tätt i smaken, oerhört koncentrerat, komplext med ett doft-da capo. Lång eftersmak med läder, katrinplommon, kakao.
Så kraftfullt, men samtidigt den fina texturen; sammetslent, stramt, elegant.

”Kraft med elegans och balans” sammanfattar intrycket av det röda.  Siffran i kanten på noteringsboken är på samma höga nivå som det vita.

Celso Pereira, Vértice
Celso Pereira, Vértice.

Kära Celso. Om vi vetat vilka stilla skatter det fanns där uppe i lilla Alijó, då hade vi så gärna velat prata om mer än ”bara” Caves Transmontanas mousserande!