Alves de Sousa; Minutiöst, Dr. Tiago

Vilka är en vinmakarens drivkrafter för att åstadkomma riktigt bra vin? I Tiagos fall är vårt förslag kärlek, nyfikenhet och vetenskaplig noggrannhet. Fast själv skulle han förstås skratta och direkt lägga in en korrigering. För han skrattar ofta, är intensivt engagerad med klara ståndpunkter och så kvick i både tanke och tal.

Frågan är felställd, skulle han mena, vinmakare är inte det rätta ordet. I alla fall inte i hans fall. För smalt, det handlar om druvorna, om vingården och hela ekosystemet kring platsen. Och dessutom är rollen vinmakare överskattad. Så det så.

Tiago Alves de Sousa är vinmakare på Alves de Sousa i portugisiska Douro. Vi träffar honom på Quinta da Gaivosa, en av sex vingårdar i familjens ägo. Gaivosa ligger i den svalare västra delen av Douro, distriktet som kallas Baixo Corgo. Det nya vineriet är fortfarande en byggarbetsplats. Men vad spelar det för roll? Tiago menar att det är väl inte så intressant att se ännu ett vineri. Han lockar istället med en unik vingård och drar iväg oss på en promenad i den härliga försommarvärmen. Vi är inte nödbedda.

Alves de Sousas nya vineri på Quinta da Gaivosa, under byggnation.
Alves de Sousas nya vineri på Quinta da Gaivosa, under byggnation, precis intill riksvägen.

Senare på eftermiddagen kommer vi med egna gommar kunna konstatera att hos Alves de Sousa, där hittar man riktigt fina viner; viner som skam till sägandes just nu inte går att få tag i via monopolet. Varken Dourovinerna eller Portvinerna. Nej, vi blir tvungna att åka Danmark eller söka hos nätleverantörer. Då går ändå hela 75% av produktionen från familjens sex quintor om totalt 143 hektar på export. 28 länder får del av kakan, med Kanada som största marknad.

Exportandelen är inte så konstig med tanke på den internationella uppmärksamheten. Alves de Sousa är omskrivna i vinpressen med utmärkta omdömen. Tidigare i år kammade de till exempel hem två guldmedaljer i Decanter World Wine Awards. I Portugal har de blivit utsedda till Årets producent både 1999 och 2006, dessutom den första producent som fått utmärkelsen två gånger. Så varför inte i Sverige?

Far och son, Domingos och Tiago Alves de Sous.
Far och son, Domingos och Tiago Alves de Sousa.

Släkten Alves de Sousa har i flera generationer ägnat sig åt att odla druvor. Tiagos far Domingos utbildade sig först till civilingenjör, men sedan kom kallelsen och 1987 började vinkarriären. Han lade fast en viktig strategi för företaget; att gå från att vara leverantör till de stora portsvinshusen till att producera under eget varumärke. Att utveckla Douroviner, vita och röda bordsviner, var en viktig del av den strategin. Vi vet nu att den varit framgångsrik.

Tiago anslöt 2003 till familjeföretaget och har sedan dess jobbat minutiöst för att utforska potentialen i de egna vingårdarna. Som vinmakare har han experimenterat med batcher för att få fram karaktärsdrivna viner baserade på vingårdarnas och de enskilda lotternas unika uttryck. Utforska och utveckla, med  kärlek, nyfikenhet och vetenskaplig noggrannhet.

Kärleken avser i det här fallet kärleken till hembygden, till Douro och den mångfald regionen kan stoltsera med. Varje vingård, varje enskild lott är unik. Lutning, solinstrålning, variationer i vattentillgång och i skifferjordarnas mikrobiologi. Tiago är också noggrann med att påpeka att hela ekosystemet runt vingården påverkar vinet, till exempel de eukalyptusträd som sedan länge funnits på Quinta da Gaivosa. Att bevara den naturliga vegetationen runt vingårdarna är en viktig del i omvårdnaden av ägorna.

Eukalyptusträd på Quinta da Gaivosa, invid vingården Lordelo.
Eukalyptusträd på Quinta da Gaivosa, invid vingården Lordelo.

Utöver mångfalden av olika mikroklimat finns i Douro den kanske mer välkända mångfalden av inhemska druvsorter. En skatt på den egna bakgården.

”Vi har någorlunda hyggligt lärt oss om 20 inhemska druvor,” säger Tiago Alves de Sousa, ”men det finns 80 sorter till att utforska. Varför skulle vi då plantera internationella sorter? Det vore heltokigt, när vi nu har något så unikt att ta tillvara.”

I Douro finns också riktigt gamla vingårdar, samplanterade med olika druvsorter. Resultatet av äldre generationers riskreduceringsstrategi. Efter att först oidium och sedan vinlusen slagit till i Douro i mitten och slutet av 1800-talet, gick resonemanget som så, att om man planterade många olika sorter, var förhoppningsvis en del sorter mer resistenta mot sjukdom än andra och man skulle i alla fall få någon skörd.

På Quinta da Gaivosa vårdar man nu ömt den mycket branta, för bara drygt tio år sedan nästan övergivna vingården, som av vingårdsarbetarna fått det talande namnet Abandonado. En samplantering av cirka 20 druvsorter, där vinstockarna uppnått en ålder av drygt 80 år.

Här finns också Lordelo, målet för vår eftermiddagspromenad. Den mycket tätt planterade, amfiteaterliknande vingården med sina vackra torrmurar av skiffer. 50 meter i höjdskillnad från botten till topp. Över 100 år gamla vinstockar. Drygt 30 olika sorter. Med en avkastning så låg, så låg. En klase per vinstock, en mycket liten klase om i genomsnitt 200 gram. Varje druva med en exceptionell koncentration och balans berättar Tiago.

Lordelo, Quinta da Gaivosa.
Lordelo, Quinta da Gaivosa.

Ja, Tiagos  engagemang för vingårdarna verkar oändligt stort. Inte så konstigt kanske. Det var vitikultur som var huvudämnet för hans långa universitetsstudier. Först en examen i ”agricultural engineering” 2002. Sedan den slitsamma vägen fram till en doktorsexamen 2010.  Avhandlingen handlar om bevattning av vinrankor och syftade till att få fram goda riktlinjer för praktisk användning. Resultatet av mödosamt skrivande, analyser och slutsatser baserat på experiment i en inte helt okänd vingård uppe i Douro Superior.

Så där har vi grunden till den vetenskaplig noggrannheten.  Pytsa på en stor dos nyfikenhet om vad den älskade egna bakgården kan erbjuda.

”Förr när vi gjorde våra bästa viner, till exempel Quinta da Gaivosa, så samjäste vi druvor från de bästa lotterna. Men jag var nyfiken på vad varje vingårdslott bidrog med till helheten. Så 2003 började vi vinifiera varje lott för sig. För att lära oss essensen av vad varje enskild lott gav för resultat i vinet.”

Det är vingårdens uttryck som är det intressanta. Tiago trycker på att han tycker att det är mycket mer spännande att känna vingården i vinet än att känna vinmakaren.

Tiago Alves de Sousa

”Den gode vinmakaren är den tyste vinmakaren,” säger Tiago. ”Du ska känna druvorna och ursprunget i vinet, inte vinmakaren. God vinmakning handlar bara om att föra fram karaktären från den specifika vingården i vinet.”

Tiago menar på att vinmakarens roll ofta är överskattad. Så skrattar han och säger något om att det är bäst att pappa Domingos inte hör det; så han inte kommer på tanken att sänka sonens lön. Nej, skämt åsido, Tiago understryker att även den tysta vinmakaren behöver vara närvarande. Han inte kan lägga alltför mycket tid på att resa runt världen och marknadsföra vinerna. För vinets bästa behöver han vara på plats, i vineriet och i vingårdarna.

Efter att ha lyssnat på Tiago under eftermiddagen, så är egentligen den sista frågan helt onödig. Men vi ställde den ändå. Alves de Sousa har en stor portfölj av olika viner, vad är tanken bakom det? Svaret konfirmerar vad vi tidigare hört:

”Douro är som ett pussel, ett lapptäcke av små lotter, alla med olika förutsättningar. Det underbara är att få visa detta. Det är därför vi har så många olika viner. När du smakar varje enskilt vin, kommer du att smaka vingården och du kommer att smaka något speciellt. Det är grunden till varför vinerna är så många. Varenda ett av dem är som en individ.”

Ja, vad kan vi annat säga efter denna eftermiddag än ett:  ”Minutiöst, Dr. Tiago”.

Fortsättning följer, om Alves de Sousas Douroviner.

Tiago Alves de Sousa

Not. Vi besökte Alves de Sousa i maj 2014.

Annonser