Vinvägsintryck från Pfalz och Baden

Vi satt under strålande påsksol, bläddrade i noteringarna och pratade om intrycken. Det tog en stund, många sidor och mycket att smälta, men summeringen var egentligen väldigt enkel och lika strålande som solen: överväldigande positivt. Och det gäller inte bara vinerna utan hela upplevelsen. Resan, naturen, maten, boende och framför allt alla underbara människor vi träffat. Har redan tappat räkningen på antalet reserekommendationer vi hunnit dela med oss av sedan vi kom tillbaka.

Idag har det hunnit gå två veckor sedan vi kom hem från vinresan i Pfalz och Baden. Vårt allra första besök. Ja, första riktiga vinresan i Tyskland överhuvudtaget, det ska villigt erkännas. Och hade det inte varit för vårt möte med VDP-producenterna på Sommelierernas Dag tidigare i år, hade nog den här resan aldrig blivit av.

Det blev några korta poster under resan (om resstarten, om Familie Menger-Krug, om Weingut Siegrist, om Schloss Neuweier och om besök kring Kaiserstuhl). Under våren kommer mer om vingårdsbesöken. Noteringsböckerna är fulla med intryck och kameran har gått på högvarv. I avvaktan på det som komma ska, ett försök till summering av intrycken.

Siegriest wines.

Om vinerna vi provat. Rena, frächa smaker. Skicklig vinmakning med klar idé som tar tillvara på plats och förutsättningar. Experimentlusta med kvalitet i förarsätet.

Det besvärligaste? Långa vinlistor, en producent kan göra upp mot 50-60 viner (samma år!). Svårt att välja för oss, men vi har fått förklarat för oss att efterfrågan finns. En överraskning var att så stor del av produktionen såldes direkt till privatkund på ort och ställe. 60% hörde vi som siffra hos en producent. Lägg till direktinköp från restaurang och det blir bara mindre volymer kvar till export.

Vitt är torrt, rent och distinkt. Fin mineralitet och kittlande nerv i många. Ofta ståltanksuppfostrat, men också lagrat på fat av olika storlek. En rad utmärkta Weissburgunder (Pinot Blanc) blev en ögonöppnare för ett utmärkt matvin som vi ser alldeles för lite av i Sverige. Flera mycket fina Chardonnay. Naturligtvis Riesling och Grauburgunder (Pinot Gris). Yes, säger vi till dem!

Det görs också fina söta viner, vi provade utsökt Beerenauslese. Mousserande, sekt, ingår i sortimentet hos flera producenter.

Rött är i kvalitetssegmentet främst Spätburgunder (Pinot Noir). Och vilken Spätburgunder!!! Redan i instegsklassen kan man få riktigt bra viner för relativt liten peng. De bästa är fruktiga, utsökt balanserade med superintegrerade fat och välpolerade finkorninga tanniner. Texturen blir som sammet i gommen. Wow, så gott!

Wine tasting

För den som inte varit på vinvägen i Pfalz och Baden tidigare, några erfarenheter, råd och tips:

Om landskapet. Södra Pfalz är så vackert. Inte konstigt att det kallas för Tysklands Toscana. Mjuka, böljande kullar som ansluter till den skyddande Pfalz-skogen i väster. Här växer mandelträd och fikon och citroner mognar fram.

Deutsche Weinstrasse, den tyska vinvägen, börjar i södra Pfalz och ringlar norrut genom pittoreska små byar med vackra sten- och korsvirkeshus. Man märker att sandsten är en vanlig jordmån. Den syns som vackert byggnadsmaterial i både hus och murar.

I Baden ligger det mäktiga Schwarzwald i öster. Från slottet Staufenberg i Durbach, Munskänkarnas vinby 1999, har man en vacker vy över bergen och dalarna fyllda av vingårdar.

Utsikt från Schloss Staufenberg, Durbach, Baden.
Utsikt från Schloss Staufenberg, Durbach, Baden.

I södra Baden, mot franska gränsen, hittar vi Tysklands varmaste vingårdar på sydvästra Kaiserstuhl. Den känns annorlunda att klättra omkring i och vandra på denna gamla slocknade vulkan som reser sig från ett i övrigt platt landskap. Mörkt grå vulkansten och taggiga kaktusar påminner om ursprunget.

Kaktusarna växerpå sydvästra Kaiserstuhl.
Kaktusarna i vulkanjorden på sydvästra Kaiserstuhl.

Den som gillar att vandra och cykla kan få sitt lystmäte stillat i båda regionerna. Det är gott om småvägar och väl skyltat genom vingårdarna. Det var många vandrare även vid denna tidiga årstid.

Välskyltat längs vandringsleder på Kaiserstuhl.
Välskyltat längs vandringsleder på Kaiserstuhl.


Om att besöka vinproducenter. 
Vi hade förbokat flera besök, men gjorde också en del spontanbesök baserat på lite research hemmavid. (Allt nogsamt dokumenterat i ”excellistan”, den för oss oumbärliga resplanen.) Det är enkelt att titta in hos en ”weingut” och man är varmt välkommen till provningsrummet, probierstube. Man provar, får en trevlig pratstund (går bra på engelska för det mesta) och köper med sig det man fastnar för.

De flesta producenter har öppet på vardagarna från ca 9 till 18, med ett längre lunchuppehåll. Lördagar är också försäljningsdag, men öppettiderna kan variera lite. Söndagar är däremot vilodag för de allra flesta. Checka hemsidorna.

Om själva resan. Vi försöker ta bilen ut i vineuropa när vi kan. Vi vill ju kunna köpa med oss viner hem, speciellt som vi tycker det är kul att upptäcka nya producenter och/eller viner som inte finns att köpa på hemmaplan. Bil blev det också denna gång.

Pfalz ligger på behändigt bilavstånd. Det går ju faktiskt att köra på en dag från södra Sverige. För att slippa passa färjetider och få naturliga bensträckar- och matpauser tar vi oftast färjorna via Helsingborg-Helsingör och Rödby-Puttgarden. Den här gången startade vi vid lunchtid, valde en övernattning i Danmark på vägen ut och var nere i Deidesheim strax före fem. Hemresan gick i ett sträck från södra Pfalz till Bohuslän, en resa på 15-16 timmar. En liten chockartad upplevelse blev det att köra de sista milen i förfärlig snöstorm, när vi startat från blommande mandelträd på morgonen.

Ett tips. Se till att ha en GPS i bilen. Det blir så mycket lättare att navigera fram i byar och hitta rätt till producenterna. (Och så mycket mer avkopplande för den = yours truly, som förr i världen mest satt med näsan i kartorna.)

Om säng och mat. Det brukar bli en blandning av olika slags boenden, så också denna gång. Allt från pensionat till slottshotell. Wifi är ingen självklarhet. Checka om det är viktigt.

”Weinhotel”, alltså vinhotell som drivs av en vinproducent, var en ny trevlig upplevelse. Kul att sitta i restaurangen på kvällen och prova ett urval av producentens viner. På flera ställen har vi kunnat beställa in små karaffer med 10 cl vin i varje. Perfekt när man vill prova ett antal viner till maten. Maten? Ja, vi har ätit gott, mycket gott!

Att tänka på när det gäller betalning. Kreditkort är fortfarande inte en självklarhet i Tyskland. På de flesta ställen (hotell, restauranger och producenter) gick det bra att betala med. Men en del accepterar bara så kallade EC Card (Maestro), ett slags kontantkort. Ibland kan man behöva betala en extra avgift för att betala med kreditkortet. En reservkassa i kontanter som klarar av en övernattning eller vininköp är alltså att rekommendera. Vi fick användning av vår flera gånger om.

Om bästa tiden att åka. I mars och april blommar mandelträden med skyar av ljust vitrosa blommor. Folk vallfärdar till Pfalz för att se dem. Tiden för mandelblomsfestivalen startar i början av mars och håller på genom april. Naturligtvis beroende på väderleken.

Almond flowers-24

I år hade blomningen bara precis börjat när vi var där i mitten-slutet av mars. I vingårdarna hade skotten inte börjat bryta ännu. Beskärningen var avklarad på de flesta håll och man höll på att böja ner grenarna och fästa mot ståltråden. Lite vinterkänsla kvar alltså.

”Kom tillbaka när det är grönt,” var det många som sa. ”Kom gärna i maj, då är det så vackert här!” ”Kom tillbaka och upplev någon av alla vinfestivaler under sommaren!”

Gemensamt var att alla underbara, vänliga och gästfria människor tog emot oss med hjärtat och verkligen ville att vi skulle komma tillbaka till deras paradis på jorden. Vi kommer efterfölja uppmaningarna. Vi kommer gärna tillbaka och nästa gång kommer vi när det är grönt!

Södra Pfalz, utsikt mot norr över byn Eschbach.
Södra Pfalz, utsikt mot norr över byn Eschbach.
Annonser