Låter (bx)vinet tysta mun

Bordeaux, bordeaux. Med så’na viner i glasen är det svårt att låta bli. Låta vinet tysta mun. Det blir fokus. Tyst hänförelse. Egentligen synd att ens tillåta den lilla distraktion som det innebär att föra pennan över noteringspappret.

Är det inte konstigt? Här gör vi vårt bästa för att distanseras oss från vinerna som förekom så ofta i vår tidiga vinprovarbana. Idag verkar många fått lätt högfärdshosta av ivrig östlig uppvaktning med påföljande monetära effekter. Och ändå, när en förförande bx smyger runt hörnet och sänder ut klassiska vibbar är vi som trollbundna.

Suverän juniprovning, sammansatt av Herr P. Vi är tysta på svenska, men för, tack vare långväga trevligt sällskap, den efterföljande stillsamt lidelsefulla diskussionen på engelska. Fem bx-ar, kryddat med en Supertuscan och, lite oväntat, en Tannat. Han ska ju testa oss, den gode P.

Château Cambon la Pelouse 2006, Cru Bourgeois, Haut-Medoc. Intro som en slags referens, så vi riktigt ska uppskatta det som kommer. Stilig, merlotty med mjukare anslag. Bra, men hamnar snabbt i bakvatten (och det enda av vinerna som vid omprovning två dagar senare – från små helt fyllda flaskor förvarade i kylskåp 🙂 – changserat).

Les Forts de Latour 2001, Pauillac. Toppvinet!!! Helt suveränt! Utvecklad till mogen, härligt bx-ig. Läder, mörka bär. Struktur, så tätt mellan smakmolekylerna, fint sandpapper i gommen. Evighetslång. ”Old style Bordeaux” precis som vi älskar dem.

Carruades de Lafite 2004, Pauillac.  Nosar föregående tätt i hälarna, men spelar lite fin flicka och håller på sig, men ändå – så tät i smaken. Finlemmad, rotfrukter och mörka plommon och läder. Hänger länge, länge. Old-style vibbar här också, utsökt.

Pontet-Canet 2004, Pauillac. Intar tredjeplatsen. Lite återhållen, lätt tjurig tonåring som inte vill släppa oss in på skinnet – ännu. Koncentrerat, komplext, fruktigt. Mycket strävt, medium på sandpapperskornen. Utmärkt längd. Lås in till tonåren passerats.

Cos d’Estournel 2004, S:t Estèphe. Ett kyligare intryck,  svart vinbär, försiktiga fat, koncentration med lite större korn på sandpappret. Gröna tankar och undertecknad tror inte vi är i Bordeaux. Fel, fel, fel. En Cos, mycket bra, men inte färdig att komma ut ur källaren än.

Chateau Montus 2001, Madiran. Här kom första icke-Bx:en. Tannat. Doft av ålderdom, kemi och russin. En syra- och tanninbomb utan frukt. Icke för oss, på väg mot vinnekrofilernas helgedom.

Ornellaia 2004, Bolgheri, Toscana.  Super tuscan, klassisk bx-blend. Men något sa att det här inte var äkta vara. Den där lilla medicintonen i doften? Kryddigt, svart vinbär, fat, komplext. Utsökt balanserat, koncentrerat, men i svansen dyker den eldsprutande draken upp. Naturligtvis bra, men ändå lite rustikare, lite mer rakt på än de nobla från B.

Toppen, Les Forts, Carruades, Pontet-Canet. Följd av Cos, Ornellaia och Cambon La Pelouse. Pladask.

Naturligtvis får vi leta i gömmorna och hitta lite godis till den röda flighten på midsommar. Färre runt bordet ger färre flaskor, men inte mindre läckert. Tystnad. Provning.

En finlemmad tät Margaux, Chateau Giscours 1998, fräscht mogna toner, frukt, örter, svartvinbärsnoter. Sammetslen attack, integrerade sidenlika tanniner. Lättnjutet i fin sidenklänning. Elegant, utsökt.

Yngst i kvällens skara. Chateau Petit Village, Pomerol. Vinet som så ofta stod på provningsbordet som Pomerolrepresentant i gamla tider (så känns det nu i alla fall).
Nu i årgång 2001. Läckert mogna toner, läder, rökig touch, plommon, fat, kryddig, paprikapulver. Saftigt insmickrande intryck med köttiga vibbar där tanninerna snart biter till. Komplext, slingrar sig genom gommen. Stiligt.

Inte heller vi kan motstå frestelsen att stoppa in en utom-bx-ing. En Chinon av matchande årgång, Les Cornuelles Vielles Vignes 1999 från Serge & Bruno Sourdais. Utvecklad till mogen doft, komplext, röda vinbär och lingon, örtig, kryddigt. Stiligt, rent, fjärilslätt, syrligt saftigt, utmärkt längd. Attraktivt, så gott, så gott!

Chinon tar våra vinälskarhjärtan med storm och lägger sig tätt före Giscours. Sorry lilla byn, så ofta förr var du störst. Du är fortfarande stor, men ikväll blev sällskapet för stort.

Tystnad. Provning. Pratning. Inte tystar vinet mun mer än en kort stund.

Annons

Kardemummakryddad rabarber – Midsommarsnaps 2015

Den blev sanslöst god i år, överträffade de högt ställda förväntningarna. Kvantiteten däremot en besvikelse.

Dyrt och heligt försäkrade Han att hela satsen skulle bli kardemummakryddad. Något som till och med offentliggjordes på media: Midsommar och snaps… 

Grundorsaksanalysen är ännu inte genomförd. Det är alltså oklart om anledningen kan spåras till en akut brist på små svarta frön, otydliga instruktioner eller helt enkelt en okontrollerad liten mänsklig nyck.

Faktum är dock att när färdig snaps transfereras från burk till flaska noterar jag att endast halva satsen uppfyller kravspecen.  Den andra halvan visar sig vara en betydligt sötare honungskryddad, vilket inte bara märks i smak utan även i en mindre klar vätska.

Fjolårets snaps, Rabarber – Midsommarsnaps 2014, uppträdde också i dessa två skepnader. Några små finjusteringar i recepten resulterar i dock i en aromrikare kardemumma och sötare honungssötad. Årets kardemumma anser undertecknad vara ännu godare än fjolårets, med lite mindre sötma och lite mer kardemumma.

Årets recept: Skär rabarberstjälkarna i tunna skivor. Skalet ska vara kvar, där sitter den vackra färgen. Lägg i syltburk och häll på 75 cl Brännvin Special. Låt stå mörkt ca en vecka. Ta bort rabarbern.

Tillsätt knappt ca 1,5 msk flytande honung och skaka om för att blanda. Tillsätt ca 20 kardemummafrön och låt stå mörkt ytterligare ca en vecka.

Viktigt! För att få och behålla den vackra rosa färgen – förvara alltid snapsen mörkt, från kryddningsprocessen början tills sista dropparna är uppdruckna.

Kom ihåg att smaka av dagligen, hälsar Han. Viktigt för att kryddnivån ska bli optimal för just din smak. 🙂

Den honungskryddade snapsen fick dryga 3 msk flytande honung. Blev lite sötare än fjolårets. Fin rabarbersmak, men midsommaraftonens femhövdade smakpanel föredrog dock den kardemummakryddade tack vare dess större komplexitet.

PS. I skrivandes stund står Han och skär mer rabarber. Det ska bli mer kardemummakryddat. Inte för att åtgången i detta hus är så stor, tro inte det, men det är en trevlig present att ge bort.

 

Viner utan mascara

Lägg ihop makeup-fri vinmakning med ekologisk vinodling och krydda med personlig energi och intuition. Summan kommer bli Minges viner i ett nötskal. En reflektion samtidigt som jag motstår reflexen att spotta. Den här Rieslingen är underbar. Ändå, enligt Regine, från ett medelmåttigt år, men som senare visade sig bli en av de ljuvligaste årgångarna.

”Vin är inte ‘något för huvudet’, det är ‘något för magen’,” slår Regine Minges fast med mycket energi i rösten. ”Det är därför som våra viner är bättre dåliga år. Ett bra år, och du tänker alltför mycket, bara för att du har tid till det.” Där var den, intuitionen som snabbt poppar upp när vi pratar och provar några av de vita vinerna från Weingut Theo Minges, Flemlingen, Pfalz.

Regine Minges.

Theo Minges Riesling 2010  från sandsten har så mycket energi, tight struktur och en klar syra som bidrar med nerv. På samma gång fina juiciga aromer, honung, pollen, cykeldäck, persikor, tomater. Superb aromatisk längd.  Jag hittar orden ‘can’t stop smile’ nerklottrade bredvid provningsnoteringen i min anteckningsbok. Gissar att Regine tyckt jag sett underlig, sittandes där helt tyst med ett fånigt leende på läpparna.

2010:an var den sista i en rad av imponerande Rieslingviner. De mycket speciella Froschkönig Riesling har du kunnat läsa om i föregående blogpost. Men dagen startade, på vanligt vis, med ett kvalitetsvin av enklare snitt, i det här fallet dock fylld med härliga ‘solstrålar i glaset’. Riesling Aura trocken 2013 är lätt, mild med nerv.

”Ett gult vin”, deklarerar Regine. Jag lyfter ögonbrynen och lyssnar nyfiket. Det är andra gången på en vecka som jag hör någon säga att de tänker på vin och druvor i färger. Båda av dem unga kvinnliga vinmakare. Riesling var gul för Marie Menger-Krug också.

För Regine  räcker det inte med färger. Viner är personligheter, hon tänker på dem i bilder. Redan i tidiga tonåren gjorde hon teckningar av dem. Ett vin var en ung flicka med fräknar, ett annat mer likt en målning av Renoir. Inte konstigt att Froschköning blev Froschköning, bröderna Grimms grodkung med sin guldkrona.

Därefter entré för ett par potenta potent spätlese trocken: Först den livliga, vibrerande Riesling Spätlese ‘Buntsandstein’ trocken 2013  uppfostrad på ståltank. Sedan Riesling Spätlese ‘Kalkstein’ trocken 2012 som fått tio månader på träfat. Så olik från Buntsandstein-vinet, ett mörkare intryck, torkade örter, oregano, timjan. Hög densitet, rund och gomfyllande. Skulle matcha grillad tonfisk eller vitt kött, ackompanjerade av örter för att understryka örtigheten i vinet. Kan naturlighetvis lagras några år. Regine och hennes familj dricker nu årgång 2008.

Weingut Theo Minges är sedan 2008 medlemmar i VDP och således är toppvinerna märkta GG, förkortningen för Grosses Gewächs, dvs. VDP:s Grand Cru-nivå. 2012 är Minges första GG-årgång.

GG Riesling Gleisweiler Hölle trocken 2012, är gjord för ett långt och vackert liv. Druvorna växer upp i en jordmån med sand- och kalksten. Uppfostrad på ståltank på den första jästfällningen. Kraftfull och samtidigt mjuk, fräsch delikat syra. Mycket torr, gomfyllande, vit frukt, citrus, makadamianötter. Evighetslång eftersmak. Utsökt.

GG Weissburgunder Böhinger Rosenkrantz trocken 2013 bekräftar vår nya kärlek för den här druvan. Regine menar att det är ett feminint vin och jämför det med en Renoir-målning. Jordmånen i vingården Rosenkrantz är löss. I källaren, ståltank. Fruktig, blommiga noter, en hint rökighet. Hög densitet, ljuvlig krämig textur. Evighetslång eftersmak.  Utsökt. Det här är sommar, med solskenet som flödar och glöder.

Regine förklarar att en grundtes i vinmakningen är att hålla en naturlig approach. Vinerna får kontakt med jästfällningen, men battonage används aldrig. Hög respekt för naturen, vilket understryks av den nyligen genomförda ekologiska certifieringen 2013. Alltså, att hålla hela processen naturlig, frisk och sund. Jag skulle kalla resultatet uppriktiga viner. Regine talar om känsliga viner och summerar upp filosofin med ytterligare ett kvickt uttalande: ”Jag gillar viner utan mascara.”

Vi fortsätter provningen och Rieslingen följs av en Bourgogne-druva. En sann skönhet, här behövs ingen makeup. Den tilltalande Chardonnay Spätlese ‘Kalkmergel’ trocken 2011 har aromer av gula äpplen och citrus, läcker krämighet, runt intryck, ändå med frisk distinkt syra. Stolt och välsmakande.

Scheurebe är en ganska ny bekantskap, men en bekantskap som baserad på dagens möte har god potential att utvecklas till djup vänskap. Regine berättar att Minges är välkända för sin Scheurebe och lovar att den kommer utvecklas underbart upp till 30 år.

Den ljuvliga Scheurebe feinherb 2014, buteljerad för endast två veckor sedan, visar en charmig örtig karaktär, nästan torr, fin gomfyllnad och bra längd. Dess äldre bror, Scheurebe Gleisweiler trocken 2012,  är fantastisk. Komplexa aromer som minner om buxbom om våren, rökig, torkade örter, fräsch, torr, utmärkt längd. Viner att ställa sig i kö för. Bara 8% av produktionen är ‘Scheu’.

En trio av förförande Gewürztraminer avslutar Regines urval för vår provning. Gewürztraminer Spätlese trocken ‘Edition Rosenduft’ 2013  är medelfyllig, torr, delikat med kryddighet, rosor och örter. Gewürztraminer Spätlese 2013, med lätt sötma, finstämd elegant med rosor, kryddor, kardemumma. Chica damer, båda två.

Slutligen den söta Gewürztraminer Auslese ‘Flemlinger Herrenbuckel’ 2012, underbart läcker. Mycket kryddig, litchie, kvitten, rund attraktiv kropp, evighetslång eftersmak. Komplexa aromer som hela tiden utvecklar sig i glaset. Som Regine säger, ett vin som behöver full uppmärksamhet. Och så jämför hon det med ‘Das Lavendelzimmer’, lavenderrummet.

Vi är tillbaka där vi startade. Bokspåren till vinmakaren. Das Lavendelzimmer är en bok av Nina George, översatt till engelska med titeln ‘The Little Paris Bookshop’. Regine rekommenderar den. Jag läste ut den för ett par dag sedan. Sorglig och glädjerik på en gång. Det är skillnaden mot vinerna, de är bara glädje, en enorm glädje.

Så kommer problemet. Hur ska jag kunna välja vilka av glädjeämnen vi ska köpa och ta med oss hem? En plötslig impuls och jag gör något jag aldrig tidigare gjort. ”Regine, snälla, välj viner till oss!” Ett bra val och nästan som julafton när lådorna packas upp hemmavid.

Ett stort varmt tack Regine, för att du delade din tid, vin och passion. Vi kommer tillbaka och hoppas att ditt nästa  besök till Sverige blir till den vackra, soliga västkusten.

Tidigare på Ljuva Druvor om vårt besök hos Regine Minges, Weingut Theo Minges:

• Bokspår till en vinmakare
• Från Minges med kärlek 
• Kyssar till grodkungen

Länk till Weingut Theo Minges hemsida.

 

Kyssar till grodkungen

En liten grön groda. I sagans värld inte så söt, utan istället fet och ful. Absolut ingen guldkrona på huvudet. Däremot hjälpsam och ihärdig. Magi är inblandad. En kyss från en prinsessa, och wow, grodan förvandlas till en vacker ung prins.

In pfalziska Flemlingen heter prinsessan Regine. En kyss, och wow, ett vackert vin väcks till liv. Kungen är hennes far Theo Minges, kungadömet Weingut Theo Minges.

”Det var min fars idé,” säger Regine Minges. ”Vinet vilar orört i sin tank. När den så öppnas, väcks det plötsligt till  liv som av en kyss.”

Ja, idén må vara hennes fars. Etiketten är av prinsessan Regines design. Der Froschkönig, det är grodkungen på tyska.

Riesling är druvan. Naturligtvis, kungen av druvor. Spontan jäsning i rostfri ståltank utan temperaturkontroll. Torr eller med sötma, naturen bestämmer. Inget svavel tillsatt, vare sig under jäsningen eller när det vilar i tanken på sin primära fällning. Tanken hålls stängd hela tiden. Inga provningar. Efter 18 månader öppnad och vinet kysses till liv. Precis som grodkungen.

Sagan förd in i vinets värld. När jag sitter där vid det stora bordet i Minges provningsrum får jag plötsligt bilderna i huvudet. En källare, en glänsande tank och prinsessan av Flemlingen i vacker klänning som kastar slängkyssar. Tanken öppnas, spänning, avsmakning. Det glittrande ögonblicket, magin fungerade.

Den först kyssta årgången var 2007, senast buteljerad 2011:an. I källaren väntar 2012, som troligen får en kortare tid på fällningen, ett experiment. Regine serverar 2011 och 2009; dags för mig att kasta några slängkyssar.

Froschkönig 2011 kom ut som ett torrt vin. Komplexa aromer med typiska Riesling-markörer. Lite cykeldäck föreslår jag och noterar hur aromerna utvecklas i glaset medan vi pratar. Regine tycker det finns lite färska lagerblad i doften och hämtar ett blad åt mig så jag kan känna och jämföra. Ja, hon har rätt. I gommen mycket klar and slank. Torr, syran frisk och integrerad, mångfasetterat, utmärkt längd. En sådan attraktiv prins. Kärlek vid första ögonkastet.

Froschkönig 2009 är en fantastisk spätlese. Komplexa aromer som börjar få en mogen touch. En läcker liten sötma, balanserad av fräsch syra. En mycket speciell, angenäm gomkänsla. Mycket komplex med citrus, örtighet, lagerblad, cykeldäck. Väldigt mycket Riesling, full av karaktär. Superlång eftersmak. Elegant, stilig. Värd en flott guldkrona.

Så läckert fina Rieslingviner. Jag kan inte bli annat än förförd.

Det var alltså den tredje ledtråden från högen av böcker, sagoboken av bröderna Grimm. (Även om prinsessan in min gamla bok föredrar att kasta grodan i väggen istället för att kyssa den. Jag gillar mer den romantiska kyssversion av den gamla folksagan.)

Minges gör fler fina viner, fortsättning följer…

Tidigare på Ljuva Druvor om vårt besök hos Regine Minges, Weingut Theo Minges:

• Bokspår till en vinmakare
• Från Minges med kärlek 

Länk till Weingut Theo Minges hemsida.

Regine Minges

Illustrationen ovan av prinsessan och grodkungen är gjord av Janusz Gabianski och finns in min gamla sagobok, ”Bröderna Grimms SAGOR”, Albert Bonniers förlag, 1963.

Från Minges med kärlek

Vinmakaren är en hon. Spåren från böckerna leder till en liten by i södra Pfalz, Flemlingen. Till ett stort hus, precis intill vingårdarna. Det är där hon jobbar med sina föräldrar.

”Vi jobbar tillsammans,” säger hon med eftertryck. ”Många unga vinmakare säger att de vill göra det på sitt eget sätt. Inte jag inte, jag jobbar tillsammans med min familj.” Stolta ord från den åttonde generationen i en släkt av vinmakare.

Hon är Regine Minges på Weingut Theo Minges. Dotter till Theo och Martina Minges. ”…whip-smart and passionate and imaginative, and when you meet her you’ll love her immediately.” Det är vad Terry Thiese skriver i sin tyska vinrapport 2014. Jag kan bara hålla med. Hennes passion sprider sig ända in i hennes e-mail.

Vi träffas en solig dag i mars. Hon verkar ha goda relationer med väderguden; hon skrev i sitt e-mail, när hon bekräftade vårt besök, att hon skulle prata med honom och be om fint väder för vårt allra första besök i Pfalz.

Tiden bara försvinner tillsammans med Regine. Vi pratar mycket, om livet, resor, vänskap och naturligtvis om vin. Vi tittar till hönorna och ankorna i vingården bakom huset. Det är första gången jag klappar en höna, en vacker svart höna. Så provar vi vinerna.

”Vi gör inte bara vin, vi gör vin med all vår passion och vi hoppas att ni kan känna det.” Ett citat från Regines e-mail, och ett ämne vi kommer tillbaka till flera gånger. ”Det vi gör, det gör vi helt och fullt.” ”Det är så mycket känsla involverad för att göra vin, precis som för att bygga vänskap.” ”Vin, precis som relationer med människor, behöver vara djupa. Vi gör det med våra hjärtan.”

Passionen börjar i vingårdarna. 25 hektar, spridda mellan byarna Flemlingen, Böchingen, Burrweiler och Gleisweiler. Vårdade med kärlek. Ekologisk odling sedan 2010, certifierade 2013. Idag med en del biodynamiska inslag.

”Vi använder de delar av biodynamiken som är bra för våra vingårdar,” förklarar Regine. ”Det går inte bara att kopiera och klistra in. Din egen känsla är så viktig.”

Weingut Theo Minges har en lång historia. Egendomen har rötter tillbaka till 1500-talet då den ägdes av grevarna von der Leyen. Släkten Minges har drivit den i åtta generationer och är idag en hyllad Pfalzproducent. Fyra stjärnor i Eichelmann 2015, den tyska vinbibeln. Sedan 2008 medlemmar i VDP. Personligen är jag bara förvånad över att jag inte hittat vinerna i Sverige.

”Var det ett självklart val att bli vinmakare och börja i familjeföretaget?” undrar jag.

Regine engagerade sig i företaget tidigt och växte tidigt in i kärleken till vinet. Hon tog hand om vinförsäljningen tillsammans med sin mor. Lördagar den stora dagen, med en lång kö av kunder som väntade på att få komma in. En trevlig väntan när de fick ett glas vin, och, antar jag, ackompanjerat av ett leende och entusiastiska ord från Regine.

Hon kommer tillbaka till passionen flera gånger. Den måste finnas där, annars kan du inte leva ett lyckligt liv med vin. Det är så mycket jobb bakom varje glas. Är du beredd på det? Du måste vara säker. Är det här det du verkligen vill göra?

Regine arbetade två år på andra egendomar innan hon började studera. ”Något alla unga borde göra, för att veta om passionen finns där, om det här är vad du vill.” För Regine bekräftade de två åren hennes yrkesval. Det blev raka vägen till Geisenheims vinuniversitet.  Sedan 2012 är Regine anställd på Weingut Theo Minges.

Hur var det då med bokspåren i den förra artikeln? Nå, i USA ingår Theo Minges viner i Terry Theises collection och är tillgängliga genom Michael Skurnik Wines. Därav Theises ”Reading between the wines” överst i bokhögen.

Romanen, Nina Georges ”The little Paris Bookshop”? En svår ledtråd. Rekommenderad av Regine. Jag lovade att läsa. En vacker berättelse, glädje- likväl som tårframkallande, precis som hon lovade.

Då återstår bara den tredje ledtråden. Folksagorna, samlade av bröderna Grimm, och en liten grön groda.

Om en groda och ett vin, to be continued …

Grodkungen i min gamla sagobok, gjord av Janusz Grabianski i ”Bröderna Grimms SAGOR”, Albert Bonniers Förlag, 1963.

 

Länk till Weingut Theo Minges på Internet.

Tidigare på Ljuva Druvor om vårt möte med Regine Minges på Weingut Theo Minges i Flemlingen, Tyskland:

• Bokspår till en vinmakare