Ur hyllans käftar, flirtig elegans à la Françoise

Jag rycker och drar, men den rör sig inte en tum. Försöker med nästa. Likadant där. Finvinhyllans plåtkäftar i den lokala monopolbutiken har Françoise stolthet i ett fast grepp. Expedit tillkallas. Han bänder isär käftarna och plockar mödosamt fram flaskan. Jag är inte imponerad.

Yppig flaska inpressad i alltför litet fack resulterar ofrånkomligen i fatala etikettskador, sorgligt sönderriven är den på flera ställen. Det strikt böljande, i svalt blått och grått, har mist sin fotogeniska attraktionskraft. Det kan förstås verka lite löjligt att bekymra sig om. Flaskan klarade ju behandlingen och innehållet är lika läckert oavsett. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på hur många som gjort samma övning, gett upp och valt en annan butelj.

Nu är expediten av det serviceinriktade släktet och går på min förfrågan direkt ut på lagret, för att snabbt komma tillbaka med begärt antal Les Coères 2013 i mer välaktad utgåva. Jag tackar, men kan inte låta bli att lägga till en kommentar om att Françoise Feuillat-Juillots flaskor borde placeras in i de vanlig hyllorna. Han håller med.

Françoise Feuillat-Juillot, till vänster, tillsammans med Giulia Negri och Sarah Goedhart på Ästad Vingård.

Vi träffades på TWWD2015, Terrific Women’s Winemaker Day, på Ästad Vingård i mars. Runt vinmakarbordet diskuterades då vad som utmärker ett feminint vin.  För Françoise Feuillat-Juillot är det viktigt att ursprunget lyser igenom:

”Jag gör vinet väldigt rent, från jorden, utan för mycket ek och väldigt mycket terroir. Mycket elegant, mycket fint.”

Provningen bekräftar. Så sant som det är sagt från en kvinna som har vinet i ådrorna, bördig som hon är från vinodlarsläkt i Mercurey i södra Bourgogne. I unga år blev det endast en kort sejour med studier i internationell ekonomi innan kallelsen till vinet tog överhanden. Universitetet i Paris byttes mot oenologiinstitutionen i Dijon. Sedan väntade praktiken i Côte Chalonnaise. Men inte i hemmabyn Mercurey, utan en dryga milen söderut: Montagny. Där har hon blivit kvar.

1989 var året då Françoise blev affärspartner till en Monseiur Bertrand, med hemmavist Domaine Bertrand-Juillot i byn Montagny-lès-Buxy. Vid hans bortgång 2004 köpte hon egendomen och ändrade namnet till Domaine Feuillat-Juillot. Idag sköter hon den tillsammans med ett par anställda. Inriktningen är ”lutte raisonnée”, dvs. ekologisk hållbart, men med möjlighet till avsteg när så bedöms nödvändigt för att rädda skörden.

Montagny omfattar totalt ca 350 hektar och är en appellation för vitt vin på Chardonnay. Egendomens röda Pinot Noir bär följaktligen endast den enklare appellationen Bourgogne Rouge. Domaine Feuillat-Juillot omfattar 14 hektar, varav 12 Premier Cru.

Filosofin är att låta var och en av lotterna ge sitt individuella uttryck till vinet. Således kan vi i Frankrike hitta hela 13 olika viner bärande Domaine Feuillat-Juillots etikett. Till Sverige har en röd och två vita hittat vägen, bland dem Les Coères i monopolets ordinarie sortiment. Den som i sin yppiga flaska alltså så lätt fastnar i hyllans käftar.

I skrivandes stund tvekar jag vid valet av foto till inläggets huvudbild, men bara för en kort stund. Visserligen är den bortvalda mer distinkt, men med ett ljus som gör den svala blågrå etiketten än kallare och det blir fel. Françoise viner är inte kyliga, utan tvärtom varmt feminint eleganta. Bilden med lavendelns skira grönska i bakgrunden och några små fläckar av solljus ger rätt associationer.

Orden Montagny 1er Cru på etiketten skvallrar alltså om att det är Chardonnay i flaskan. I det här fallet Chardonnay präglad av en koncentrerad, finlemmad elegans. Provningsnoteringen från det första mötet avslutades med den målande beskrivningen ”elegant ung dam, fin hatt med fjädrar i, flirtig nu i ungdomen”. Omprovningen nu i juli bekräftar med emfas det första intrycket. Känslan i gommen är superb.

Montagny 1er Cru, Les Coères 2013. Från en premier cru-klassad lott om 4 ha , östligt läge, 300 m ö h på märgel och kalksten. Drygt 25 år gamla vinstockar, några till och med 75 år. Jäst och lagrat på ekfat, varav ca 10% nya. Åtta till tio månader på jästfällningen.

Ljust guldgul med ungdomligt fräsch doft. I början överväger toner av citrus, knappt mogna gula äpplen, mineralitet och försiktiga fattoner, som utvecklas i glaset och för in en mycket lätt svävande exotisk touch. I gommen medefylligt med frisk fin syra, citrus, gröna äpplen, mineralitet och försiktiga, integrerade fat. Välbalanserat, strukturerat och gomfyllande härlig textur. Eftersmaken är lång och förförisk.

Pigg och finlemmad, koncentrerad elegans. Les Coères är flirtig med finess. Utsökt nu, men kan sparas några år (vår sista lilla slatt var lika god efter flera dagar i kylskåpet). Enbart den fina texturen ger en klar rekommendation om att utmana plåthyllan, resten kommer på köpet.

På Ästad provade vi även kommunvinet Montagny Les Crêts samt den röda Coeur de Rubis på Pinot Noir.

Montagny Les Crêts 2011. En hektar med kalkhaltig lera i svalare öst-nordöstligt läge på 350 meters höjd. Drygt 25 år gamla stockar. Jäst på ståltank med efterföljande åtta månader på jästfällningen.
Ljust guldgul. Utvecklad, något återhållen fräsch doft med citrus, aprikos och mineralitet. Medelfyllig med relativt frisk syra. Finstämd med god munkänsla och bra eftersmak, aprikos och citrus. ”Lätt lärling” har jag skrivit sist i noteringarna. Lättillgängligt och tilltalande.

2011 är en trevlig, väldigt öppen årgång, anser Françoise, men tillägger att det var ett tufft år. Hela 50% av skörden gick förlorad på grund av hagel i juli. 50 procent!

Bourgogne Coeur de Rubis 2011. Endast en halv hektar är planterad med Pinot Noir. Druvorna vinifieras traditionellt med avstjälkning, jäsning i tank och därefter fatlagring. Målet är skapa ett vin som är ”soyeux”, som silke.
Röd med mognadston. Utvecklad, finstämd doft, parfymerad, smultron, syrliga lingon och tranbär. Medelfylligt med frisk syra och mjuka men tydliga tanniner. Jordgubbar, inte helt mogna, rabarber och lingon. Bra längd. Gott och karaktärsfullt.

Elegant, rent och klart, sammanfattade jag provningens intryck på Ästad. Någon i åhörarförsamlingen yttrade omdömet ”ärliga viner i mellanprisklassen”. Kan bara hålla med. Min favorit, Les Coères ger  mycket upplevelse per krona.

Ett PS från avdelningen med kuriöst vetande: På Ästad hade Françoise bland annat sällskap av chablisspecialisten Clotilde Davenne (vars superba bubbel vi skrev om i förra veckan). Clotilde och Françoise är inte bara mycket goda vänner utan också båda medlemmar av ”Femmes & Vins de Bourgogne, en organisation för professionellt utbyte mellan ett 30-tal kvinnor aktivt verksamma i Bourgognes vinvärld. Ett exempel på samverkan mellan de namnkunniga medlemmarna är marknadsföring, såsom när de delade en monter på vinmässan Vinexpo i Bordeaux nu i juni. Domaine Feuillat-Juillot var naturligtvis representerad.
Skulle dina vinvägar vika av mot Bourgogne, kan du ta del av organisationens restips under rubriken ”Address book” på hemsidan.

Länk till Domaine Feuillat-Juillots hemsida.

Importör Terrific Wines.

 På SB (juli 2015):
(1) Montagny Les Crêts, art.nr BS 73009 (139 kr).
(2) Montagny Premier Cru Les Coères, art.nr 2812 (169 kr).
(3) Bourgogne Coeur de Rubis, art.nr BS 71860 (129 kr).

 

 

 

Annons

Om en Garnacha; #32 Plaisir de Vigne Grenache 2014. Bussig budgetrosé.

Ibland är det något rosa fräscht, enkelt och okomplicerat som står högst på önskelistan. Till exempel till lunchsalladen en varm sommardag. Då vi alltid håller lite span på rena Garnacha-viner, hamnade flaskan för ett tag sedan i beställningssortimentets virtuella inköpskorg. Nu provad kan vi konstatera att den sydfranska rosén väl uppfyller önskemålen med sin generösa gomfyllnad och goda längd.

Plaisir de Vigne Grenache 2014, Pays d’Oc IGP, Languedoc-Roussillon.  Ljust laxrosa. Fruktig trevlig doft. Röda bär, generöst gomfyllande, torr med fast syra i ryggraden. Bra längd med tilltalande avvägd fruktsötma. En trevligt bussig budgetrosé.

Det franska ”nöjet”, Plaisir de Vigne, är framställd av eko-odlad Garnacha, oh förlåt, Grenache får vi ju säga när vinstockarna står i fransk jord. Avsändare är storproducenten Les Grand Chais de France, importerad av janake wine Group. Närmare omständigheter kring vinets tillblivelse okända.

På SB: Plaisir de Vigne Grenache 2014, beställningssortimentet art.nr 74013 (79 kr, juli 2015).

Superba bubblor à la Clotilde

Vi träffade den supertrevliga Clotilde Davenne i mars då hon var en av de sex ”terrific wine women” som gästade Ästad Vingård. Då radade hon radade upp några superba viner från sitt breda utbud. För Clotilde är inte bara supertrevlig, utan också en superkompetent vinmakare. Resultatet i vinflaskan blir förträffligt.

Nu var det här inte tänkt som någon djuplodande artikel i ämnet Clotilde, utan bara en påminnelse om vilket trevligt bubbelvin som kommer ut från hennes källare efter 18 månader i flaska på jästfällningen: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Brut Extra. Traditionell metod alltså och utan dosage. Krispigt, uppfiskande med brödighet, citrus och äppletoner. Härlig mousse, gomfyllande, munvattnande syra och långt härligt häng.

 

Hemmavist för Clotilde är gården ”Les Temps Perdus” strax utanför Chablis i norra Bourgogne. Huvudnumret är också utsökta Chablisviner, Chardonnay behandlad med den största finess.  I crémanten finns de klassiska Bourgognedruvorna, alltså desamma som används i Champagne. Cuvéen består av  60% Pinot Noir och 40% Chardonnay.

Crémant när den är som bäst. En kvalitet som kan överglänsa mången enklare champagne. Något att ha på lut, när andan för lite superkrispigt bubbel faller på. Clotildes superba bubblor.

På SB: Clotilde Davenne, Crémant de Bourgogne, Brut Extra, art.nr 7725 (135 kr).
Svensk importör: Terrific wines.
Länk till Clotilde Davennes hemsida.

 

Broder Jacob, inte sover du?

Vår resa bland Stellenbosch vingårdar för några år sedan var en riktig hit. Tack Maja och WOSA för det! Men fastän besökslistan var mer än diger, var det faktiskt ytterligare en vingård vi gärna hade velat addera till programmet. En trotjänare som följt oss länge. En producent som ovanligt nog, länge bara gjorde ett enda vin.

Första kontakten med Sydafrika som kvalitetsproducent var för vår del någon gång på 90-talet. Det var då vi tog bilen till den välsorterade monopolbutiken i stora staden och inhandlade ett par lådor blandade sydafrikanska kvalitetsviner. En recension av Anders Röttorp i Dagens Industri hade väckt intresset. Det var mycket smått och gott i de där lådorna, lagringsdugliga utmärkta viner. Välkända Meerlust med årgång à la-slutet 80-tal ingick bland annat i samlingen och det inte alltför länge sedan som sista flaskan intogs med stor belåtenhet.

Nu är det en annan producent vi har i åtanke. Jacobsdal Wine Estate i Stellenbosch, Sydafrika. Tror att årgång 1995 var den första vi provade. Ett gammalt produktblad som blivit liggande kvar i källaren bredvid aktuell kollektion tyder på det. Den första Jacobsdal Pinotage värmde i alla fall våra vinhjärtan till den grad att den numera alltid finns i källaren.

Broder Jacob sover gärna länge i källarens mörka hyllor. 10 år utan vidare, upp mot 20 menar en del, men faktum är att det kan vara svårt att låta bli att dricka direkt. Vi har hunnit fram till årgång 2008 i glasen, som trots sina sju år känns något nymornad i doften.

Jakobsdal Pinotage 2008 må upplevas ung i doften, men förför med den läckraste frukt och siden i gommen. Vackert röd, halvtät. Doften fortfarande ungdomligt återhållen. I gommen fin mörk fruktighet, massor av mörkröda körsbär. Lägg till en kryddig touch, en nypa intressant kemi och väl integrerade fat. Fyllig, men på samma gång stiligt slank i kroppen. Tanninerna finns där, men spelar diskret. Utmärkt struktur och  balans och så den där ljuvliga texturen. En läckerbit med längd. Som att dricka fruktmättat siden. 

På sommaren god till den grillade köttbiten. Under de mörkare årstiderna till grytor, vilt och stekar. Vi sippar gärna som det är, men har fått reaktionen från vänner av den enklare, fruktdrivna stilen att de vid första matlagningsglaset undrat vad vi rekommenderat, men faktiskt sedan gjort vågen när maten kom på bordet.

Vinet föddes när Cornelis Dumas, vid sin faders hastiga bortgång 1966, som 21-åring i ett slag fick avbryta sina universitetsstudier och axla ansvaret som vinmakare och ägare till Jacobsdal. Snabbt behövde han ställa om från huvudsakligen starkvinsproduktion till bordsvin för hänga med när marknadsvindarna vände. Idag har Cornelis fått assistans av sonen Hannes Dumas.

Länge producerade Jacobsdal endast detta vin på Pinotage, men i början av 2000-talet släpptes också, till marknadens förvåning, även ett vin på Cabernet Sauvignon.

Pinotage-druvorna skördas från ekologiskt skötta buskvinstockar på grusig, sandig lerjord inte långt från False Bay. De 85 hektar stora vingårdarna är inte bevattnade, vilket bidrar till små bär med stor koncentration av smakämnen. Avkastningen hålls även ner med kraftig beskärning.

Intressant är att musten jäser utan tillsatt jäst, något mycket ovanligt i Sydafrika. Jäsningen sker i öppna cementtankar där hatten trycks ner manuellt med hjälp av träredskap. Efter jäsning får vinet mogna på franska fat i 18 månader. Ansatsen är så lite inblandning i processen som möjligt, en ”naturvinsapproach” skulle det kunna kallas. Oavsett vilken etikett man väljer att sätta, resultatet talar för sig självt. Gott!

Nu njuter vi någon mer 2008 till sommarens grill och sparar resterande ytterligare en tid. Framtida konsumtion är också säkrad. Källaren är nyligen påfylld med årgång 2011. Och den lilla pojken ska inte behöva bli väckt till morgonbönen på många år än.

På SB: Jacobsdal Pinotage 2011, art.nr 22050, 115 kr (juli 2015).

Länk till Jacobsdals hemsida.

Om den sovande munken i barnvisan ”Broder Jakob” på Wikipedia.