En grålockig, lite satt man sträcker fram handen och hälsar oss välkomna direkt vi kommer innanför dörren. Flera andra väntar nästan som på led bakom. Det var ett ovanligt högtidligt mottagande till ett provningsrum. Mannen? Jo, visst ser han lite bekant ut? Vi visas fram till gästboken och upptäcker samtidigt att det är många andra besökare i lokalen.
Eyjafjallajökull var anledningen till att vi då, 2010, gjorde ett snabbstopp i Bergheim. Det beryktade askmolnet hade brett ut sig, luftrummet stängts och flyg byttes mot Volvo. Siktet var inställt mot Bourgogne, men vi kunde ju inte bara passera det älskade Alsace utan ett inköp. Snabbstopp? Minuter blev till timmar och vi måste ringa väntande vänner i Beaune och ursäkta en ”liten försening”.
Vi hade lyckats pricka in dagen för Domaine Marcel Deiss årliga event ”portes ouvertes” / ”open door” och den grålockige var naturligtvis ägaren Jean-Michel Deiss i egen hög person.
Ett mycket trevligt arrangemang var det. Sonen i huset Matheiu Deiss, ansvarig för vinifikationen (pappa Jean-Michel fokuserar främst på vingårdarna), visade runt. Alla viner fanns till provning och tilltugg därtill. Först några timmar senare lämnar vi, lastar in inköpen i bagaget och trycker gasen i botten mot Beaune.
Varje vår kommer nu Deiss inbjudan på mailen och varje år säger vi att det hade allt varit roligt att åka ner. I våras var det väldigt nära, men annat kom i vägen och först i slutet av maj kunde vi ställa kosan söderut. Ett par dagar i Alsace stod nu överst på den högst improviserade resplanen. Vi hade ju faktiskt inte varit där sedan snabbesöket 2010.
Domaine Marcel Deiss är en gammal Alsacefavorit, inte bara hos oss, det är en internationellt hyllad producent. Årets upplaga av öppet hus hade visst dragit flera hundra besökare. Deiss är också välkänd för sina samplanteringar av olika druvsorter i samma vingård. Mycket ovanligt, ja, fast egentligen inget nytt påfund av Jean-Michel, bara en återgång till så som det var förr i Alsace.
Deiss vingårdar, 26 hektar spridda i nio kommuner längs en ca 20 km lång sträcka, sköts biodynamiskt. Filosofin är att skapa uttrycksfulla viner där terroir, druva och årgång förenas i en enhet. Vingårdsläget och jordmånen är basen, komplexitet och koncentration ledord.
Vi gillar Deiss viner inte bara för deras utmärkta kvalitet. Intrycket är speciellt, ett fokus med mångfasetterade och ändå integrerade dofter/smaker kombinerat med en fantastisk känsla i munnen. Det är viner som ligger kvar i gommen, länge, länge och därmed också räcker länge, länge. Det finns det där lilla extra hos Deiss, speciellt hos de så kallade terroir-vinerna.
Vinportföljen är nämligen indelad i tre grupper, ”fruit wine”, ”terroir wine” samt ”time wine”. I den sistnämnda faller de mycket sent skördade druvor som blir till söta viner, traditionellt kallade ”vendange tardive” respektive ”sélection de grains nobles”.
Vi droppar in ganska sent på dagen iprovningsrummet och inriktar in oss på ett urval av de två första 
kategorierna.
Kategorin ”fruit wine” innehåller ett antal endruveviner gjorda på de traditionella alsaciska sorterna klassificerade som AOC Alsace.
Pinot d’Alsace 2014 är gomfyllande, torr, ren och delikat fruktig med aprikostoner. Angenäm och lätt att tycka om i den subtila stilen.
Riesling 2014 kommer bli svår att spara, även om Deiss säger upp till
10 år. Det är så gott redan nu.
Delikat fruktighet, citrus, vit frukt, mineralitet och ett uns honung. Lindar sig in i gommen hela vägen, attack, mellan och slut. Integrerat, koncentrerat, torrt, lätt och precist. Vi gör lilla vågen vid bordet.
Så övergår vi till kategorin ”terroir wine”. Här hittar vi de samplanterade vingårdarna, så kallade ”field blends” där läge, jordmån, druvor och årgång blir till en uttrycksfull enhet med terroir i första rummet före druvsort. I den här kategorin kvalar också Deiss grand cru-lägen in.
Vi provar fem utmärkta viner från samplanterade premier cru-lägen. Alla kan lagras, men ack så fina redan idag.
Två av vinerna har Gewurztraminer med i blenden och således inslag av den druvkaraktäristiska rosigheten, men av olika dignitet. Passande nog kommer de från lägen som båda börjar på G, Gruenspiel respektive Grasberg.
Gruenspiel 2010, en field blend på Riesling, Pinot noir och Gewurztraminer uppvuxen på en blandning av sandsten, granit och gnejs över vit kalksten, visar på näsan rosor, mineral, citrus och ananas. I gommen torrt, komplext och smakrikt. Söta kryddor och gul frukt i långt avslut.
I Grasberg 2011 har Pinot noir ersatts av Pinot gris och jordmånen, på toppen av grand cru-läget Altenheim de Bergheim, är kompakt kalksten. Återhållen, lite rökig doft, gul frukt och toner av rosor. Lite tjockare i gommen, kryddiga inslag och fruktsötma i lång eftersmak.
Både Gruenspiel och Grasberg är ljuvliga viner, men vi hittar våra personliga favoriter i den följande trion:
Langenberg 2013 är en blandning av Riesling, Pinot gris, Beurot, Muscat och Pinot noir växt på granit.
Finstämd med florala toner, honung och mineralitet. I gommen torr, lätt, komplex, gomfullande med mineralisk nästan saltig eftersmak. Subtilt, superbalanserat, komplext. Ett utmärkt vin, ett vin att bli lycklig av.
Engelgarten 2013, änglarnas trädgård, har samma field blend som Langenberg däremot är jordmånen grus.
Finstämd, komplex doft. Går lite bredare och tjockare i gommen än Langenberg, mer kraftfull med lång, lång eftersmak. Änglarna lockar, det här också utmärkt, men måste vi välja sätter vi Langenberg med den spännande sältan främst.
Schoffweg 2012, översatt fårvägen, är från bergig gul kalksten planterad med Riesling och Pinot noir.
Lätt aromatisk, viol, vita kryddiga blommor, smultron, brioche, vanillin. Torr finlemmad, komplex, salivframkallande. Rikt i fin stil. Oändlig eftersmak. Det är ett sådant där ospottbart vin som lämnar en med ett fånigt leende på läpparna. Tre utropstecken landar i marginalen på anteckningsboken.
De terroir-viner som inte är Grand cru är i vinlistan benämnda ”premier cru under classification”. Vad är detta undrar vi? Någon Alsace premier cru kan vi inte påminna oss om.
”Jo,” förklarar den trevlige mannen som servar oss med viner i Deiss provningsrum, ”det finns sedan ca 10 år tillbaka en begäran hos myndigheterna om att införa en speciell beteckning för de gamla lägena som ligger på sluttningarna. Detta för att skilja dem från de enklare och mer lättbrukade vingårdarna nere ‘på platten’. Om beteckningen blir premier cru eller något annat det vet vi inte.”
Premier cru-beteckningen skulle alltså bli en signal till konsumenterna. Och naturligtvis en prismotivator. Idag säljs olika kvaliteter med samma AOC/AOP-beteckning på etiketten. Den franske genomsnittskonsumenten förstår inte vad skillnaden är och väljer den enklare flaskan som bara kostar några få euro i butiken.
Tiden går som vanligt alldeles för snabbt när man har trevligt. Klockan närmar sig sex och stängningsdags. Till superba sötkryddiga och oändligt komplexa droppar av Grand cru Mambourg 2012 (Pinot gris, noir, meunier, blanc samt Beurot), provningens i särklass mest utsökta vin, väljer vi vad som ska läggas i lådorna för transport hem.
Den trevliga nyheten för Deiss svenska fans är att några av vinerna väntas i kommande SB-släpp av små partier. Håll utkik och tveka inte!
Länk till Domaine Marcel Deiss hemsida.
Svensk importör är Johan Lidby Vinhandel.
Ljuva Druvor 