Alla inlägg av Anna

Högrev med Thelema – båda med anor

Våren har varit vacker på ön, om än något kall. Termometern envisas med att hålla sig runt 14 grader trots att solen lyser. Fint väder brukar vi alltsom oftast ha här. Det är inte ovanligt att mörka moln syns åt alla håll. Men över vår ö, där öppnar sig den blå himlen och solen strålar.

Avsaknaden av värme har inverkat på matvanorna denna försommar. Grillen har fått stå oanvänd under sitt svarta skynke och väntat på bättre tider.

Så hade vi vägarna förbi butiken i grannbyn och träffade Peter. Goda nyheter. Det fanns en högrev med anor i butiken. 120 dagar hade den hängt och bara blivit mörare och mörare. Högrev brukar vara ett bra kött och när det sedan får sådan specialbehandling så blir det riktigt fint.

En stor skiva av läckerheten bars hem. Nästa morgon fick den lägga sig i en lätt marinad. Öl, lite ingefära, olja och en mycket liten skvätt soya. Och på kvällen fick grillen äntligen göra tjänst.

Några färska morötter och dito lökar gjorde köttskivan sällskap på grillgallret. Den fina blasten på löken skars i bitar och toppade en varm potatissallad.

Resultatet blev riktigt lyckat. Högreven precis lagom rosa i mitten. Vi skar den i bitar lite på snedden. Ett trevligt sätt att dela en större köttbit på. Det blir många små härliga bitar.

Och det smakade precis lika gott som vi förväntat oss. Högreven var jättefint mör med bra nötköttsmak. Grönsakerna, bra tuggmotstånd och koncentrerad smak.

I glaset? En fin gammal Cab från Sydafrika. Thelema Cabernet Sauvignon 2003 hade fått fina mognadstoner. Fortfarande pigga tanniner, lagom fattoner och de svarta vinbären fanns där. Gott i munnen, länge, länge.

Annonser

Fjärsing – en fisk i vår smak

Bobo har försett oss med en av de smakrikaste fiskarna vi stött på. Inte har vi vågat oss på fjärsing innan. Den är ju giftig. Som en huggorm sägs det. Fångster i hummertinorna har snabbt och försiktigt förpassats tillbaka i havet.

Men Bobo filéar och vi får dem helt giftfria i en påse.

Vi får reda på att fjärsingen går så här nära kusten om våren. Och nu finns det så gott om dem att man skulle kunna tro att de simmar i stim. Men det gör de alltså egentligen inte. Våra små fiskar är fångade precis utanför piren. Intill kusten finns de fram till midsommar. Sedan söker de sig ut till djupare vatten. Undrar var?

Första gången frågar vi hur vi bäst lagar till den. Bobo och damen intill är samstämmiga. ”Bara stek i pannan. Blir godast så.”

Så vi vänder filéerna i lite mjöl med salt och peppar. Steker dem sedan snabbt i gjutjärnspannan. Janne hade färskpotatis och fina gröna sparris i butiken. Så det blir tillbehören.

En enkel vitvinssås blir pricken över i:t. Gjord på ett litet kick. En bottenredning på 1 msk smör och 2 msk mjöl. Vi späder med 1 dl fiskbuljong, 1 dl grädde, 1 dl mjölk och 1 dl vitt vin. California white – enkelt och rent till ändamålet. Det får koka några minuter. Salt och peppar efter smak. Klart.

Ett stramt och syrarikt rosévin får ackompanjera fjärsingen. Les Galets Rosés från Chateau Mourgues du Gres är gjort på Syrah och Grenache. En sydfransos från Costière de Nîmes, distriktet som numera uppgraderat sig från Languedoc till södra Rhône. Flaskan kommer från förra årets sändning och har fått ligga till sig över vintern.

De små fjärsingfiléerna är härligt smakrika. Mycket gott. En ny favoritfisk. Vinet fräscht och fruktigt. En riktig mat-rosé som matchar fisk, sås och sparris perfekt.