Kategoriarkiv: Mat

Muscadet och musselsoppa

Ett av vinerna från vår Muscadetprovning har vi kunnat njuta av i en riktigt klassisk kombination – musselsoppa med muscadet.

Vi gör oftast musselsoppan med fint hackad scharlottenlök, fänkål och lite vitlök. Mycket vitt vin och en skvätt vispgrädde. Så också denna kväll.

I glaset, från Gadais Père et Fils, La Grande Réserve du Moulin 2010, Muscadet Sèvre et Maine Sur Lie.

Suverän kombination!

Annonser

Härlig jordgubbsröra och Gewurztraminer

Ibland är vi väldigt traditionella. Ta till exempel det här med jordgubbar på midsommar. Visst skulle det kännas lite konstigt att hoppa över dem. Så när midsommaraftonens lunch diskuterades, kom vi ofrånkomligen fram till, just det, jordgubbar.

Men tack vare systrarna Eisenmans förträffliga receptsida i DI Weekend blev det i år en ny variant. Ny för oss alltså, inte för världen.

Eton Mess, som desserten heter, är ingen ny uppfinning. Den har anor tillbaka till 1930-talet då denna röra med jordgubbar och vispgrädde serverades vid Eton College årliga cricketmatch mot Winchester College. Krossade maränger kom till senare, men det är just dessa som är pricken över i:et.

På midsommaraftonens tidiga morgon, iväg tidigt till butiken för att inte bli utan de läckra bären. Lite lat letade jag rätt på hyllan med maränger. Stod och höll i påsen och läste att det nu var ännu mer innehåll i den. Och vi som äter maränger så sällan. Inte ska den stora påsen med, i min smak, lite väl torra maränger få stå och skräpa i hyllan hemma. En extra äggkartong fick istället ta plats i korgen.

Hemma bakades för första gången på många, många år maränger. Tänk vad lätt egentligen. Äggvitor, lite vinäger och strösocker. Klicka ut på plåten och grädda så de fortfarande är lite, lite krämiga inuti.

Röran gjordes à la minute. Några jordgubbar mixades med socker till en sås. Bitar av jordgubbar tillsammans med marängbitar, vispgrädde och jordgubbsåsen. Försiktig omrörning. Smarrigt!

Repris dagen därpå. Den här gången utan jordgubbssåsen, men med lite limeskal i vispgrädden. Tyckte det blev mindre sött och ännu godare. Så får det bli hädanefter.

Vad fanns då i glaset? Jo, vi fortsatte med huvudrättens vin. Efter rekommendation var gräddfilen till matjessillen utbytt mot brynt smör. Då passar nämligen ett glas Gewurztraminer från Alsace alldeles utmärkt till sillen.

Denna Gustave Lorentz Gewurztraminer Réserve, med sina rosentoner, lilla kryddighet och aningen honungssötma, passade också riktigt bra till vår Eton Mess, speciellt reprisvarianten. Läckert fräscht!

Årets midsommarsnaps, vårbrodden med lilla söta kolatonen, gjorde sig förresten både till sillen och efterrätten. Gewurztraminer och vårbrodd – ja det gick, men kanske en lite märklig kombination.

Det är fest – det är braai!

Mousserande Cap Classique pärlade i de vackra champagneglasen och förväntan dallrade i luften. Samtalet rörde både ditt och datt, men mest vad som hänt sedan sist – resor, vänner, viner och mat – och vad som väntade under kvällen.

På bordet lite tilltugg. De kalla köttbullarna var inte lika något vi smakat tidigare. Små. Kryddade med kummin och gröna oliver. Goda. Strykande åtgång. Nötterna, hemkryddade och rostade, likaså. Det var en inledning som satte tonen för kvällen.

Det var fest. Det var sydafrikanskt. Det var Braai!!!

Så vad gjorde det att knotten anföll för fullt? Ingenting. Vi fäktade och intalade oss att de egentligen inte gillade oss. Var ute efter någon helt annan och bara hade flugit vilse. Skymningen närmade sig, men grillen skulle skötas. En stor en. Tillverkad av en uppskuren tunna med rejält grillgaller över den glödande kolen.

Det vankades sosatie-kryddade lammspett och fläskkarré. Köttet hade fått gotta sig i marinaden ända sedan morgonen. Lök, vitlök, aprikosmarmelad, curry, gurkmeja och lite annat.

Torkade, blötlagda aprikoser och blancherad lök fick sedan göra lammet sällskap på spetten.

Chakalaka hör väl också till när det är grillfest? Rivna morötter, grön paprika, lök och vitlök fick mjukna i en kastrull tillsammans med ingefära, gurkmeja och salt & peppar. Sedan i med en burk vita bönor i tomatsås. När den svalnat var den redo för buffébordet. Mycket smak!

Dessutom en jättesmarrig kall sallad på korngryn och linser, toppad med lite purjolök, sockerärtor, cocktailtomater och gurka. Dressing med färsk persilja och koriander.

Vi flydde undan knotten och njöt av maten. Så mycket goda smaker på tallriken!

Många glas stod på bordet och vi provade olika sorters vin till maten. Väl utvalda av festdeltagarna för att passa de kryddiga rätterna. Och visst gick det bra med både vitt, rött och rosé.

För varje glas en ny god upplevelse i kombinationen mellan maten och vinet. Matchade fint gjorde fransk Gewurztraminer och tysk Spätburgunder. Likaså sydafrikansk Pinot Noir och kalifornisk mjuk Zinfandel. Till och med en ljust laxfärgad blandning av Chardonnay och Pinot Noir från sydafrikanska Boschendal föll mycket väl ut.

Mörkret hade fallit och knotten gett sig av när vi nöjda och glada sa tack och farväl för sommaren.

Högrev med Thelema – båda med anor

Våren har varit vacker på ön, om än något kall. Termometern envisas med att hålla sig runt 14 grader trots att solen lyser. Fint väder brukar vi alltsom oftast ha här. Det är inte ovanligt att mörka moln syns åt alla håll. Men över vår ö, där öppnar sig den blå himlen och solen strålar.

Avsaknaden av värme har inverkat på matvanorna denna försommar. Grillen har fått stå oanvänd under sitt svarta skynke och väntat på bättre tider.

Så hade vi vägarna förbi butiken i grannbyn och träffade Peter. Goda nyheter. Det fanns en högrev med anor i butiken. 120 dagar hade den hängt och bara blivit mörare och mörare. Högrev brukar vara ett bra kött och när det sedan får sådan specialbehandling så blir det riktigt fint.

En stor skiva av läckerheten bars hem. Nästa morgon fick den lägga sig i en lätt marinad. Öl, lite ingefära, olja och en mycket liten skvätt soya. Och på kvällen fick grillen äntligen göra tjänst.

Några färska morötter och dito lökar gjorde köttskivan sällskap på grillgallret. Den fina blasten på löken skars i bitar och toppade en varm potatissallad.

Resultatet blev riktigt lyckat. Högreven precis lagom rosa i mitten. Vi skar den i bitar lite på snedden. Ett trevligt sätt att dela en större köttbit på. Det blir många små härliga bitar.

Och det smakade precis lika gott som vi förväntat oss. Högreven var jättefint mör med bra nötköttsmak. Grönsakerna, bra tuggmotstånd och koncentrerad smak.

I glaset? En fin gammal Cab från Sydafrika. Thelema Cabernet Sauvignon 2003 hade fått fina mognadstoner. Fortfarande pigga tanniner, lagom fattoner och de svarta vinbären fanns där. Gott i munnen, länge, länge.

Fjärsing – en fisk i vår smak

Bobo har försett oss med en av de smakrikaste fiskarna vi stött på. Inte har vi vågat oss på fjärsing innan. Den är ju giftig. Som en huggorm sägs det. Fångster i hummertinorna har snabbt och försiktigt förpassats tillbaka i havet.

Men Bobo filéar och vi får dem helt giftfria i en påse.

Vi får reda på att fjärsingen går så här nära kusten om våren. Och nu finns det så gott om dem att man skulle kunna tro att de simmar i stim. Men det gör de alltså egentligen inte. Våra små fiskar är fångade precis utanför piren. Intill kusten finns de fram till midsommar. Sedan söker de sig ut till djupare vatten. Undrar var?

Första gången frågar vi hur vi bäst lagar till den. Bobo och damen intill är samstämmiga. ”Bara stek i pannan. Blir godast så.”

Så vi vänder filéerna i lite mjöl med salt och peppar. Steker dem sedan snabbt i gjutjärnspannan. Janne hade färskpotatis och fina gröna sparris i butiken. Så det blir tillbehören.

En enkel vitvinssås blir pricken över i:t. Gjord på ett litet kick. En bottenredning på 1 msk smör och 2 msk mjöl. Vi späder med 1 dl fiskbuljong, 1 dl grädde, 1 dl mjölk och 1 dl vitt vin. California white – enkelt och rent till ändamålet. Det får koka några minuter. Salt och peppar efter smak. Klart.

Ett stramt och syrarikt rosévin får ackompanjera fjärsingen. Les Galets Rosés från Chateau Mourgues du Gres är gjort på Syrah och Grenache. En sydfransos från Costière de Nîmes, distriktet som numera uppgraderat sig från Languedoc till södra Rhône. Flaskan kommer från förra årets sändning och har fått ligga till sig över vintern.

De små fjärsingfiléerna är härligt smakrika. Mycket gott. En ny favoritfisk. Vinet fräscht och fruktigt. En riktig mat-rosé som matchar fisk, sås och sparris perfekt.