Från Graham’s och Porto. Ett häfte, ett liv, en tid.

Ett litet häfte dök upp ur högen med vinpapper. Ganska tunt, knappt 40 sidor, enkelt spiralbundet, men i elegant mörkblått omslag med guldtext: ”A Life in the Port Trade by James Symington” [1]. Ett minne från Graham’s i Porto och ett besök för nästan precis ett år sedan.

Jag kunde inte låta bli utan läste berättelsen igen. Korta nedslag i historien, kryddade av anekdoter från familjen Symingtons liv i och utanför portvinsvärlden. Tidslinjen löper över 100 år, från bakgrunden till varför James Symingtons farfar Andrew Symington kom till Porto 1882 fram till James egen pensionering i slutet av 1990-talet. Spännvidden är stor, från den atlantfarande grodan till marknadsansträngningar för att bredda portvinsmarknaden, speciellt till USA. Lättsam läsning som lockar fram trevliga minnen från besöket i Porto.

Angenämt är också minnet av att besöka Graham’s lodge och restauranten Vinum en vacker söndag i maj. Det vänliga och trevliga bemötandet från alla i personalen, från guide (jo, vi gick en allmän visning här) till bar-, restaurang- och butikspersonal. Den avspända miljön. Utsikten över Douro, Porto och Gaia. Maten som var förstklassig. De utmärkta vinerna, port- likväl som bordsviner.

Här finns mer än port. Vi provade bra vitt, men det var det röda Dourovinet som knep hjärtat. Toppvinet Chryseia är sanslöst bra. Vi imponerades också av Altano, Quinta do Ataíde 2010 Reserva med sin fina struktur och täthet mellan smakmolekylerna: kryddigt, lagerblad, mörka bär, körbär, fat och så en blommig touch. Uttrycksfullt. Efter lunchen stannade vi till i butiken och lät en flaska få en av de starkt begränsade platserna i resväskan hem.

Häftet med James Symingtons berättelse låg där på en hylla i butiken. För dig som tycker om känna vingslagen genom vinhistorien, hoppas jag det finns kvar något exemplar. För ett besök i Porto och på Graham’s Vinum rekommenderas som ni förstår varmt.

Viner på hemmaplan? Ja, till sommaren kan vi rekommendera att ha den enkla, men smaskigt goda rubyn Graham’s Six Grapes Reserve Port (SB 8045) på lut. Till osten, chokladkakan eller bara ett glas för sig självt när sötsugen efter maten sätter in. Port klarar av att leverera även i kyliga svenska sommarkvällar.

[1] A life in the Port Trade by James Symington. Published by The Symington Family, Oporto, Portugal, 2007. 

 

Annons

Osvavlad charm, CARM

Japanerna har fallit stort för det. Charmen från CARM SO2 free. Är det ekologiskt, stor japansk efterfrågan. Osvavlat, ännu större. I alla fall när det gäller Douro-vinerna från familjen Madeira. Så berättar vinmakaren António Ribeiro. Vi faller också för charmen, men spetsar öronen lite extra när vinifikationen kommer på tal.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är långt borta. Vi åker länge på vindlande vägar från hotellet i Régua. Vi tar oss ända upp mot den spanska gränsen. När vi står i vineriet och tittar mot bergen vid horisonten är det bara 5 km fågelvägen till gränsen och mobilerna plingar till både här och var för att informera om de spanska taxorna.

Det är vackert. Vägen upp till den lilla orten Almendra i kommunen Vila Nova de Foz Cóa i Douro Superior har gått genom ett intagande kuperat landskap, allt från brantare sluttningar till välondulerade platåer. I marken är det mager skiffer. I luften varmt, torrt och soligt.

Det är anrikt. Här har familjen Roboredo Madeira haft odlingar sedan 1600-talet. (Efternamnet inte har något med ön att göra, däremot betyder det trä, virke eller ved – något som det ju innan skövlingarna fanns gott om råvara till på Madeira.) Firma- och varumärket CARM står för Casa Agrícola Roboredo Madeira.

Det är stort. 220 hektar olivlundar, 60 med mandelträd och 125 hektar vingårdar fördelade på flera egendomar. Ansvarig vinmakare António Joaquim Magalhães Ribeiro har en kapacitet i Quinta das Marvalhas vineri på hela 1 miljon liter. Det behövs några händer till. Till exempel från de assisterande vinmakarna Nuno Férnandes och Vera Lúcia.

Det är också ekologiskt. Alla familjen Madeiras odlingar, som omfattar ett antal egendomar, är ekologiskt odlade. Ekologi står högt på agendan, men det gör också teknologi.

Det är nytänkande. António är en innovatör. Svavelfritt är en sträng på lyran. Det finns mer idéer. Vi tittar på ett nygjort hål marken intill vineriet. En ny byggnad ska upp här, en lagringsplats för ännu ej etiketterade flaskor. Plus, lite mer spännande, det ska också bli en anläggning för att torka druvor. Vita druvor, sent skördade från gamla stockar ska få torka i öppna lådor med hjälp av fläktar. Ett sött passito-vin är målet. Nästa årgång, eller kanske redan denna, ska bli den första. Först i Portugal.

Och så var det det här med att hoppa svavlet. I CARM SO2 free, Portugals enda svavelfria vin enligt António Ribeiro, finns bara det naturliga svavlet som bildas under jäsningen, inget tillsatt.

”Vi gör den malolaktiska jäsningen de första dagarna under alkoholjäsningen,” förklarar António Ribeiro. ”Redan efter tre till fyra dagar är den klar.”

”För SO2 free adderar vi inte något svavel efter alkoholjäsningen. Det som skyddar vinet är polyfenoler som extraheras från druvorna under en lång maceration. Också så stänger vi till tankarna och avslutar alkoholjäsningen. Då stannar den koldioxid som produceras under jäsningen kvar i vinet och skyddar det.”

”Men de andra vinerna,” undrar vi, ”då gör ni väl malolaktiskt jäsning på vanligt sätt, efter alkoholjäsningen?” Men svaret blir nekande. Alltid malolaktiskt i början av alkoholjäsningen, endast svåra år måste man göra undantag från den vinmakningsregeln.

Idéen till att göra ett svavelfritt vin kom från ägarens son, som upptäckte att det vin han gillade mest under en vinprovning var gjort utan svaveltillsats. Lite forskande och experiment följde, och så presenterades första årgången av CARM SO2 free 2009.

Vi provade det på plats och gillade dess klara renhet. En flaska följde med bagaget hem. När vi korkade upp det, följde vi Antonios anvisning; ”Öppna en halvtimme innan det ska drickas. Känner ni någon spritsighet kommer den från koldioxiden från jäsningen. Den kommer försvinna snabbt.”

CARM Touriga Nacional SO2 Free 2011.
100% Touriga Nacional, 80% lagrat på ståltank, 20% en tid på franska fat.
Tät, blåröd färg. Ung-utvecklad doft av medelintensitet. Mycket koncentrerad, nästan tuggig bärig doft av björnbär, blåbär med en nypa örtkryddor, grönpeppar och svag blommighet. Fyllig med frisk syra och balanserade, lena torra tanniner. Mycket fruktig smak med björnbär, slånbär. Lång eftersmak, björnbär, lätt fattouch och ett tag med pepparkvarnen. Härligt fräsch, fruktigt, koncentrerat gomfyllande.
Så fräscht, så rent, så tydligt, så distinkta aromer, så gott! Utmärkt!

CARMs svavelfria vin finns inte i Sverige. Däremot finns Vinha da Urze Reserva 2011 i sortimentet (art.nr 6832, 99 kr, nov 2011), från quintan med samma namn. Ekologiskt odlade druvor: 45% Touriga Nacional, 35% Touriga Franca, 20% Tinta Roriz. 8 månader på franska och amerikanska fat.
Blåröd, halvtät. Fruktig med björnbär och blåbär, liten örtighet och små blommiga toner och en touch fat. Medelfyllig, med frisk syra och mjuka tanniner. Saftigt, mörka bär, morell, körsbärskärna, fat. Hygglig längd. Lättklunkat, mjukt saftig av enklare snitt.

Vi var betydligt mer imponerade av den CARM Reserva 2011 som vi provade på plats. 65% Touriga Nacional, 20% Touriga Franca, 15% Tinta Roriz, 12 månader på fat (45% nya), 90% franska och resterande amerikanska.
Här hittar vi en liknande aromprofil, med fina mörka bäriga toner där björnbären ackompanjeras av hallon. Men vi upplevde mer markerade tanniner, utmärkt balans, större koncentration, struktur och elegans i vinet. Förtjusta!
(Noteras kan att årgång 2007 av CARM Reserva tog sig in på en niondeplats på Wine Spectators top 100-lista 2010.)

Vi besökte CARM i maj 2014.

 

Stilren portglasetikett

För att använda glaset med stil behöver nybörjaren en bruksanvisning eller, ännu bättre, en lektion av någon som kan.  Vi får vår av Jorge Serôdio Borges under lunchen på Quinta do Passadouro. Glaset är inte vilket glas som helst, utan det officiella portvinsglaset. Jo, det finns ett sådant, tydligen välsignat av portvinsinstitutet.

Jorge har serverat oss Passadouros utsökta Vintage Port 2011 när vi kommer att om prata om glaset.  På håll skulle man kunna missta det för ett vanligt ISO-glas. En närmare titt och skillnaderna framgår. Naturligtvis sägs det vara utformat för att framhäva den ädla dryckens alla sensoriska förtjänster. Den portugisiske designern Alvaro Siza har dessutom lagt till ett par detaljer som direkt avslöjade vår brist på kunnighet.

Stjälken på glaset är inte rund, utan formad med fyra sidor. Ganska högt upp finns en liten urgröpning på en av kanterna. Passar en finger bra, så min tumme hamnade där.

Fel, fel, fel, som Brasse skulle ha sagt. Urgröpningen ska inte vara vänd mot kroppen när man fattar glaset, utan på motsatt sida. Ingen tumme alltså, utan pekfingern. Och naturligtvis inga fingrar om glasets kupa, bara om stjälken.

Då gör vi ett försök igen. Greppa glaset om stjälken med pekfingret i urgröpningen vänd från dig och tummen på baksidan.  De andra fingrarna gömmer du lite diskret i handen, med undantag för långfingret som får lova att stötta lite under tummen. Alltså, endast en finger fram och två bak på stjälken.

”Bara pekfingret på framsidan?” frågar jag Jorge för att riktigt kolla om jag fattat rätt. Jag som alltid brukat ha två fingrar på framsidan stjälken, oavsett vinglastyp. ”Jo,” bekräftar han, ”bara ett finger, men det är mest en fråga om etikett.” Jaha, ska det vara med stil, så blir det alltså att lära om.

Så har vi Sizas andra lilla detalj. Utformad för den som gillar att balansera glaset genom att hålla det i foten. Även här gäller det att se upp.

Stjälkens sidor mynnar ut på den runda foten och delar upp den i fyra delar. Tre lika tjocka, men den fjärde är lite tunnare. Och det är här, på den tunnare fjärdedelen, som du greppar med tumme och långfinger. Snyggt.

Lektionen och den ljuvliga vintagen tog all uppmärksamhet och vi glömde se till att få ett presentabelt foto på glaset. Den som inte sett det tidigare kan till exempel titta här; Siza Official Port Glass.

Då har vi lärt oss att hantera portvinsglaset med stil och etikett också. Tack Jorge för lektionen!

Alla inlägg om våra besök hos Quinta do Passadouro och Wine & Soul i portugisiska Dourodalen, maj 2014:

• Lunch med Sandra & Jorge.
• Quinta do Passadouro; ett vitt, tre röda och två port.
• Wine & Soul; fint vin med fläckar.

Wine & Soul; fint vin med fläckar

Plötsligt ser det ut som vi blivit gula i skinnet, hela högen. En blixtsnabb färgförändring i samma stund som vi kliver in genom den bastanta porten till Wine & Soul. Men det är lugnt. Anledningen visar sig vara en energisnål belysning i fatlagret som väver in allt i ett dämpat, dimmigt gult ljus. När Jorge visar oss uppför trappan och in i nästa utrymme, där årgång 2013 ligger på fat staplade i vineriets lagares, återtar skinnet normalfärg.

”Wine & Soul är ett litet företag,” säger Jorge. ”Och så vill vi behålla det. Small is beautiful. Men vi har faktiskt växt lite under åren.”

Jorge Serôdio Borges och Sandra Tavares da Silva startade Wine & Soul när de köpte det här gamla vineriet och 2,2 hektar vinodlingar. Året var 2001. Under åren som gått har de köpt till ytterligare vingårdar och förfogar idag över 22 hektar. Ett nätt litet jobb att ta hand om, samtidigt som de dagligdags jobbar som vinmakare på andra quintor.

Ytterligare en familjemedlem med fäblesse för druvor har spelat en viktig roll i företaget. Jo, Pintas gillar faktiskt druvor. Denna söta hund, med bedjande ögon och en mängd små fläckar utspridda över den vita pälsen, har gett namn åt Wine & Souls röda vin och vintage port. Pintas betyder fläckar på portugisiska. Så pryds också Pintas Characters vita etikett av en mängd grå och silverfärgade prickar.

Under lunchen har vi pratat om Jorge och Sandras vinmakningsfilosofi. Nu undrar jag om namnet Wine & Soul, varför ”soul”? Den här gången kommer svaret blixtsnabbt.

”Det är inte bara ett företag, det är vår passion,” förklarar Jorge. ”Vi respekterar våra familjers traditioner, vill ta vara på dem och bygga vidare för framtiden. Det här är vårt liv.”

Wine & Soul producerar totalt 40.000 flaskor fördelade på fyra röda viner, ett vitt och två portviner. Alla druvor till port och röda viner fottrampas och får jäsa i lagares.

Idag är vineriet för litet,  kapacitet saknas att jäsa alla druvor. Alltså säljs en del vidare till ett portvinshus. Avsikten är att bygga ut och få större fatkällare. Idag får lagares tjäna som fatlagringsplats och det ett omständligt jobb med omtappningar när faten behöver flyttas. Men det är en långsam process att få tillstånd i det världsarvskyddade Douro.

Redan vid lunchen fick vi prova Wine & Souls senaste tillskott. Den vita Guru 2012. Gjord på fyra olika druvor från mycket gamla stockar. Sandra förklarar att Viosinho bidrar med tropiska frukttoner, Rabigato med krispig syra och de neutrala Cordega och Gouveio med volym i gommen. Vinet är jäst och lagrat fem månader på fat med battonage. Ingen malolaktisk jäsning för att behålla friskheten.

Gulgrönskimrande. Stor, utvecklad smörig doft med fruktighet av gula plommon, citrus och en touch fat. Drygt medelfyllig, torr med frisk syra. Fräscht och samtidigt lite tjockt smörig i gommen, mineralitet, tropiska toner, aprikos, ananas, väl integrerade fat. Bra längd med fin fruktighet. Karaktärsfullt, fräscht. Mycket gott!

Nu är det dags att prova rött. Vi står i ett hörn av källaren, insvepta i det gula, dimmiga ljuset. Jorge häller upp det första vinet och vi sniffar samtidigt som han berättar om Manoella.

Manoella Tinto 2012.
Från Quinta da Manoella, 5 km härifrån. Vem kvinnan Manoella var, det är dock höljt i dunkel, trots att egendomen varit i Jorge släkts ägo sedan 1838.
Druvsorterna i Manoella är främst Touriga Nacional, Tinta Roriz och Tinta Fransesca. Ett år på gamla franska fat. 2012 var ett mycket kyligt år och vinet är lättare, men i den fräscha, eleganta stil som Jorge eftersträvar.

Blåröd färg. Lite blyg doft, örtig och röda bär. Knappt medelfyllig, frisk syra och balanserade mjuka tanniner. Tät struktur med mörka bär, körsbär och fatig ton. Bra, lätt eftersmak med syrliga röda bär. Ett stramt, lite lättare och friskare vin.

Pintas Character 2011.
Från gamla stockar, en field blend där Touriga Franca dominerar. 16 månader på franska fat, varav 50% nya.

Tät, mörkt röd med lite blyg ung doft. Drygt medelfylligt med frisk syra och markerade fina tanniner. Mörk frukt, mycket komplext, välbalanserat, fin textur, struktur och koncentration. Lång eftersmak med en avslutande läcker sötmogen frukt. Utmärkt, elegant. Kan lagras länge.

Jorge skickar runt korken. Naturkork, utvald av Jorge och Sandra hos producenten. De är noga med kvaliteten. På toppen står siffran sju. Sjuan betyder något speciellt. Det är Sandra och Jorge sjunde årgång av Pintas Character.

Vi fortsätter med portvin. Wine & Soul Tawny Port 10 years, har en faktisk medelålder på 15 år, fem år mer än de stipulerade tio. Varför? Helt enkelt för att göra ett bättre vin förklarar Jorge.

Rödbrun bärnsten. Fin doft; nötig, karamell, farin och björnbärsfrukt. Gomfyllande med fräsch syra, behaglig sötma, stor fruktighet bland karamell och farin. Läcker tawny med koncentration och förvånansvärt mycket frukt. Gillar.

Pintas Vintage Port 2011.
2011, året då allting stämde. Vädergudarna välsignade september och alla vingårdslotter kunde skördas vid exakt rätt mognad. För vintage blev det ett perfekt år. Århundradets bästa menar många. Med Quinta do Passadouros Vintage 2011 blev jag betagen. Så detta någon timme senare. Det här blir portvinet som definitivt vänder mig från skeptiker till frälst.

Mycket tät, blårödsvart. En symfoni av dofter; mörk frukt, svarta vinbär, blommig, rökig, kryddighet med kanel, spiskummin och peppar, komplexiteten tar över och förför. I gommen mycket fyllig, med supermjuka fina markerade tanniner och en frisk syra som tonar ner sötman. Underbart komplex, fruktig, blå bär, nötter. Evighetslång fruktig och komplex eftersmak. Wow, ett sån’t fantastiskt vin! Högsta betyg landar i kanten på anteckningsboken.  

Vi står och bara myser med fåniga leenden ända upp till örsnibbarna. Jorge noterar reaktionen och skrockar leende tillbaka med stor värme; ”Ni vet, det är en av vinmakarens viktigaste uppgifter att göra någonting som kan göra människor lyckliga.”

Jo, nog är vi lyckliga alltid. Så lyckliga att vi gör vi resans största misstag, vi skulle köpt med oss många flaskor hem.

”Vill ni se vår gamla vingård innan ni åker?” frågar Jorge. Han menar den 2,2 hektar lilla vingården med 80-åriga vinstockar, där Wine & Soul startade. En liten vingård med mycket själ. Självklart vill vi det.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Wine & Souls viner importeras till Sverige av Handpicked Wines.

Tidigare inlägg om vårt besök hos Jorge Serôdio Borges och Sandra Tavares da Silva i maj 2014:

• Lunch med Sandra & Jorge. 
• Quinta do Passadouro; ett vitt, tre röda och två port.

 

 

 

Quinta do Passadouro; ett vitt, tre röda och två port

”Det är ett litet, men mycket effektivt vineri,” understryker Sandra. Hit kommer skörden för att vinifieras separat, lott för lott. Druvornas öde är förutbestämt. Varje vin är knutet till utvalda vingårdslotter, samma år från år. Grundregeln är enkel, varmare läge port, svalare läge rött Dourovin.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sandra Tavares da Silva tar emot oss utanför Quinta do Passadouros vineri. Hennes man, och Passadouros vinmakare, Jorge Serôdio Borges, är försenad.

Quinta do Passadouro köptes i början av 90-talet av den belgiske affärsmannen Dieter Bohrmann. Han älskade Portugal och portvin, men hade också visionen att producera rött Dourovin på egendomen. Så blev det också. När Dieter Bohrmann gick bort för tre år sedan gick ägandet har vidare i familjen till hans två döttrar. Jorge Serôdio Borges är också delägare, med ansvar för den dagliga skötseln av egendomen.

Runt Passadouro finns 20 hektar odlingar, varav Sandra räknar sju av dem till de mycket gamla: ”Vi börjar säga gamla när stockarna fått mer än 60-70 år på nacken och då är det alltid ‘field blends’ alltså samplanteringar av olika druvsorter.”

Odlingarna sköts ekologiskt, men man är inte certifierade. Sandra förklarar att certifiering inte varit så viktigt för dem och dessutom mycket pappersarbete för ett litet företag. Klimatet är torrt, vingårdarna etablerade och väl ‘balanserade’. Endast oïdium kan vara ett problem, vilket man behandlar med svavel. Biologisk mångfald och biologiska metoder är det som gäller enligt Sandra.

Vingården strax intill vineriet har uppnått den aktningsvärda åldern av nästan 80 år, en field blend av ungefär 30 sorter, tätt planterade vinstockar, 7000 per hektar. Det här basen för Quinta do Passadouros Reserva.

De bästa röda vinerna och portvinet startar sin bana med fottrampning och jäsning i lagares, de stora rektangulära stenkaren i granit. De enklare vinerna får också börja i lagares, med fottrampning under en eller ett par dagar, men flyttar över till ståltankar när det är dags för jäsningen. Druvorna till de vita vinerna går direkt till ståltank.

Fatlagringen av Passadouros viner sker uteslutande på franska fat. Större andel nya, upp till 50%, för premiumvinerna Reserva och Touriga Nacional vilka får mellan 16-20 månaders lagring, beroende på årgång.

Quinta do Passadouros röda instegsvin, Passa, provade vi inte vid besöket. Fem andra Passadouro-viner avsmakades däremot under trädgårdslunchen med Sandra och Jorge: ett vitt, tre röda och två port. Och det kan vi säga direkt. Passadouros viner föll oss helt på läppen.

Passadouro Branco 2013.
En blend av Viosinho, Rabigato och Códega do Larinho odlade på skiffer- och granitjordar, 500-600 meters höjd, runt byn Murça som ligger 50 km nordost om Passadouro. Jäst och uppfostrad på ståltank.
Mycket ljust gul. Medelstor, utvecklad doft av mineral och päron. Relativt lätt, torrt med frisk syra. Passionsfrukt, aprikos och mineralitet åt skolkritehållet i gommen. Läskande, fräscht.

Passadouro Tinto 2011.
40% Touriga Nacional, 25% Touriga Franca, 25% Tinta Roriz och 10% ‘field blend’. 18 månader på mestadels gamla franska fat. (Årgång 2010 tog sig 2013 in på 37:e plats på Wine Spectators top 100-lista, där kriterierna kvalitet, pris, kvantitet och importerad kvantitet till USA vägs samman.)

Jag frågar Jorge om blandningen alltid är lika år från år. Svaret blir att vinet alltid bygger på de tre druvsorterna, men andelen kan variera lite år från år beroende på druvkvaliteterna. Bilden av vad han vill åstadkomma är dock alltid helt klar innan blandningsproceduren tar sin början.

Blåröd. Stor, utvecklad doft dominerad av mörk frukt, fat och en liten kryddighet. Medelfyllig, med frisk syra och fina markerade tanniner. Fin fruktighet av mörka bär och plommon. Fint integrerade fat. Kryddigt åt pepparhållet. Lång härlig eftersmak. Stramt, elegant, strukturerat. Mycket bra!  En låda av detta skulle inte sitta fel.

Passadouro Touriga Nacional 2011.
En ren Touriga Nacional som avgick med guldmedalj vid årets International Wine Challenge. 50-70 år gamla stockar, 18 månader på franska fat, varav 50% nya. Spara länge råder Jorge, minst fem år.

Blåröd, tät. Stor, ung till utvecklad doft av mörk frukt, björnbär, plommon, tillsammans med en lätt blommig touch. Fyllig, mycket frisk syra och markerade fina tanniner och bra längd. Kraftfullt, koncentrerat.

Passadouro Reserve 2011.
Field blend av mer än 20 olika druvsorter från drygt 70 år gamla stockar. 1,5 år på fransk ek, varav 70% nya fat. Mycket stor lagringspotential.

Blåröd, tät. Utvecklad, medelstor doft med komplexitet. Mörk frukt, plommon, björnbär, finstämd fatighet och lätta blommiga toner. Fyllig, frisk syra och mjuka, men markerade tanniner. Mycket bra längd. Fokuserat, tätt, fräscht, mycket koncentrerat och komplext. Utmärkt, urläckert!

Så över till portvinerna, först en Ruby och sist en Vintage.

Passadouro Porto Ruby Reserva.
Field blend från gamla stockar. En blandning av ca fyra årgångar, lagrade på stora fat i genomsnitt fem år, där det äldsta vinet är 10 år gammalt och det yngsta 3 år.
Gjort för att vara lätt att dricka och temperaturen är viktig framhåller Jorge. Servera vid 12 till max 14 grader.

Djupt röd. Fruktig med blommiga toner. Medelfyllig, fräsch syra och medelstor sötma. Fina chokladtoner i eftersmaken. Ja, fräscht och lättklunkat, sina 19,5% till trots.

Quinta do Passadouro Vintage 2011.
Återigen en guldmedaljör från IWC 2014. Field blend, gamla stockar. Alla förhållanden perfekta denna superårgång 2011. Endast 4000 buteljer producerade. Mycket ungt idag.

”Perfekt att dricka idag, men om 20 år har komplexiteten och elegansen utvecklats så fint,” säger Jorge. ”Så varför dricka nu när det blir så mycket bättre? Det är gjort för att kunna sparas mer än 50 år. Tyvärr kommer det att överleva mig.”

Tätt, oerhört koncentrerat med mörk fruktighet, fräsch syra, balanserade tanniner, behaglig nedtonad sötma och läcker kropp. Mycket fin längd, mörka bär och chokladtoner. Ungt, fokuserat och förförande.

Vi njuter den sista skvätten Vintage och diskuterar när bästa tillfället är att dricka ett så underbart vin. För egen del konstaterar jag att tillfället var precis rätt just då. En varm och solig eftermiddag i maj, i trädgården på Quinta do Passadouro, i sällskap av Jorge, vinmakaren själv.

 

Quinta do Passadouro importeras till Sverige av Vinovum och ett par av vinerna finns för närvarande på monopolet (okt. 2014).

Vi besökte Quinta do Passadouro i maj 2014.