Kategoriarkiv: Franska vinresan 2013

Champagne Coulon Père & Fils, med paradiset i portföljen

Vi tillhör dem som uppskattar en åldrad champagnes skönhet. Däremot har vi alltför sällan fått möjlighet att njuta denna dryck. Så när säker källa vittnade om fint mogen årgångschampagne var det inte konstigt att vi nogsamt lade tipset om Champagne Coulon Père & Fils i Ville-Dommange till önskelistan. På vår sista franska vinresedag kunde vi konstatera att tipset stämde, men också att det fanns mer att upptäcka.

Vines in La Montagne de Reims

Vi susar fram på småvägar genom det sydvästra hörnet av nationalparken Montagne de Reims, denna tisdag i mitten av oktober. Lite sena som vi är till vårt besök, är det knappt att vi hinner njuta av omgivningarna.  Vägen slingrar sig fram genom lövskog, förbi åkrar, en krigskyrkogård och här och var några fält med vinstockar.

Så öppnar landskapet upp, vinfälten börjar breda ut sig och bebyggelsen tätnar. Bilen rullar nedför den branta backen in i byn Ville-Dommange. Och strax är vi framme vid huset med texten Champagne Coulon Père & Fils Premier Cru i distinkt svart mot den beige-vita fasaden.

Florence Coulon möter oss och vi lirkar in bilen på uppfarten. Provningsrummet strax innanför är smakfullt rustikt, enkelt och ljust.  Vi slår oss och ner och börjar prata champagne.  Vi vill veta mer om Coulon Père & Fils. Och det får vi. Det är trevligt, tiden flyger.

Olivier Coulon, Florence make, är den som idag driver Champagne Coulon & Fils, även om hans far, 78 år gammal, fortfarande hjälper till och arbetar i vingårdarna. Firman, som har anor tillbaka till 1867,  producerar runt 15000 flaskor per år.

Coulon disponerar fyra hektar vinodlingar, dels i hemmabyn Ville-Dommange, men också i Coulommes-la-Montagne knappt fem kilometer västerut. Alla tre druvsorterna odlas; Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier.  Ur vår synvinkel ska en liten lott Chardonnay i Coulommes-la-Montagne visa sig vara speciellt intressant. Här finns paradiset som är ursprunget till något som inte är helt vanligt i dessa trakter, en Blanc de Blancs.

Hur var det nu då med kooperativet? På etiketterna till Champagne Coulon & Fils champagne står det nämligen RC, Récoltant-Coopérateur, framför registreringsnumret. Begreppet innebär att champagnen är producerad på det kooperativ där odlaren är medlem, men att odlaren säljer champagnen under eget namn på etiketten. Och det stämmer väl.

Cooperative Ville-Dommange
Kooperativet i Ville-Dommange.

”Vi tillhör kooperativet och använder det för de mekaniska delarna av tillverkningen,” förklarar Florence. ”Cuvéen till våra champagner är en personlig blandning, för att få önskad karaktär. Efter att cuvéen är gjord tar vi tillbaka vinet för lagring.”

Kooperativet i Ville-Dommange har 200 medlemmar, men bara tre anställda. En av dem är just Olivier Coulon, som arbetar som caviste.  Så när Coulons etiketter säger ”Elaboré par Olivier Coulon”, alltså utvecklad av Olivier Coulon, så är det verkligen så.

Vi undrar hur man resonerar i kooperativet när det gäller odlingsfilosofi. Florence konstaterar att trenden generellt är att använda mindre och mindre kemiska medel. I kooperativet tillämpar alla odlare lutte raisonnée, endast svavel används mot oïdium.

I år har det varit problem med gråröta på druvorna, vilket har gett skördearbetarna extra jobb med att nogsamt klippa bort angripna druvor. I övrigt är man även här nöjd med skörden: ”Både kvalitet och kvantitet har varit bra; balansen mellan syra och socker är mycket bra. Det kanske kan bli ett årgångsvin, men det vet vi först till våren.”

Vi undrar vad som är utmärkande för champagnerna från Coulon Père & Fils. Jo, filosofin är att ge vinerna längre tid på fällningen, fyra till fem år, och skapa en lite mognare stil. Här gillar man också Chardonnay och baserar till exempel sin Réserve-cuvée på hela 50% av druvan. En Coulon ska vara ”a nice blend of quality with a love of Chardonnay,” som Florence säger. Uttrycksfulla champagner med en rik komplexitet i doft- och smakpalett, det är vad man vill åstadkomma.Champagne Coulon Père & Fils Millésime

Specialiteten är också att erbjuda lite äldre, sent degorgerade årgångar. Vid vårt besök var årgång 1996 precis slutsåld, men 1998, 1999, 2000 och 2002 fanns i lager. Även som Jéroboam, alltså 3-liters flaska.

Vi charmas dock inte bara av den äldre skönheten utan också av ett par av de yngre vinerna. Om man nu ska säga yngre, när de faktiskt lagrats betydligt längre på fällningen än vad reglerna säger. Även instegschampagnen, Tradition (som är den som innehåller mest Pinot Meunier, 50%) är baserad på årgång 2008. Vi står dock över den och går direkt till den Chardonnay-dominerade Réserve:

Champagne Coulon Père & Fils, Réserve Brut Premier Cru, en non-vintage på 50% Chardonnay, 25% Pinot Noir och 25% Pinot Meunier. 75% är från 2008 års skörd, reservvinet är från årgångarna 2004, 2005 och 2006. 8 gram dosage.
Relativt mörkt klar gul. Stor doft av mörk frukt, gula äpplen och plommon, kryddat av skogen och dess bär och med en fin brödighet. Relativt fyllig i gommen med fräsch, mjuk syra. Fruktig med äpplen, mörka bär och lite grape. Lång eftersmak med toner av pomerans. Läckert!

Coulon Père & Fils Champagne Les Paradis

Så dags för den klara flaskan i portföljen: Champagne Coulon Père & Fils, Les Paradis, Blanc de  Blancs Brut Premier Cru. En ren Chardonnay alltså, från en liten lott i vingården Les Paradis i Coulommes-la-Montagne. Baserad till 80% på årgång 2008. Dosage 7 gram.
Citrongul. Fräsch mycket fruktig, fyllig doft med mogna gröna äpplen och blommiga toner. Smaken är fräsch, relativt fyllig med fin, lite avrundad syra. Komplexitet i smakpaletten med mogna frukter, gula äpplen, citrus och smöriga toner. Bra längd med lite toffee och karamell.  Bokstavligen som hämtad från paradiset!
Riktigt god nu, ett bra val för den som uppskattar den fylligare Chardonnay-stilen. Varför inte till en naturell hummer eller havskräfta?  Men här gäller det att slå till när tillfälle ges. Florence kallar Les Paradis för en”mikrovinifikation”. Endast 500 flaskor görs per år.

Vi avslutar med att prova en äldre årgångschampagne; Champagne Coulon Père & Fils, Brut Millésime 1999, som görs på en tredjedel vardera av Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Dosage 6 gr per liter.
Djup gyllengul färg. Stor mogen, komplex doft med kola, kaffepulver, torkad frukt, äpplen, grape och en lätt ton av torkade örter som minner om halspastiller. I gommen en fyllig känsla, helt torrt med balanserad avrundad syra. Mogen med torkad frukt, citrus, grape och torkade örter. Lång komplex eftersmak. Riktigt bra!
Det här är häftigt, en mogen champagne med kaffetoner och all den mogna komplexiteten. Något som vi helst bara sitter och sippar på. Och lyckligt njuter av när vågorna av komplexa intryck sköljer genom gommen.

Coulon degorgerar de äldre årgångarna sent, allt eftersom lagret av buteljer för försäljning behöver fyllas på. ”Drick inom sex månader om ni gillar smaken som den är nu,” tycker Florence. Och eftersom några buteljer följde med hem, så bli det till att göra som rekommenderat.

Bilen packas och vi tar med lite vemod adjö av Florence. Inte bara för det har varit ett mycket trevligt besök. Det var också det sista på årets franska vinresa. Imorgon bär det av hemåt igen.

Champagne from Coulon Père & Fils

En del av  Champagne Coulon Père & Fils utbud importeras till Sverige av ChampagneHuset, länk här.

Champagne Moussé Fils, Blanc de Noirs-specialist i Cuisles

Vi besöker Champagne Moussé Fils i den lilla byn Cuisles i Vallée de la Marne. I Sverige är de mest kända för sin Special Club, den enda som görs på 100% Pinot Meunier, men i utbudet från denna Blanc de Noirs-specialist finns ytterligare fem olika champagner att upptäcka. Då gäller det förstås att hänga på låset och reservera sina buteljer, för det här är champagner som säljer slut. Intressant är också att det inte bara kvalitet i slutprodukten som utmärker  Moussé Fils. Här råder filosofin ”sustainability”, en hållbar produktion.

The village Cuisles and Moussé Fils Winery

Klockan är halv tio på morgonen den 15 oktober. Det är lite kyligt i luften fastän solen skiner klart. Vi står på vägen som leder förbi Champagne Moussé Fils i byn Cuisles, drygt 2 mil nordväst om Epernay. Det verkar inte vara någon här. En bil stannar till. ”Jo, vi hade bokat ett besök och ska träffa Cédric Moussé,” förklarar vi. Det visar sig vara grannar. ”Gå ner till det nya vineriet. Cédrics far är säkert där.”

Byggnaden verkar alldeles ny. Det ser väldigt prydligt ut. Ett par karlar spolar av en traktor och lite annan utrustning på planen utanför.  Och visst är en av dem Jean Marc Moussé. Vi är väntade, men Cédric har blivit försenad; ”Kom med upp till huset.” Vi slår oss ner vi det stora bordet och tackar nej till en kopp kaffe, vi hade precis intagit en stor mängd vid frukosten. Men ett glas champagne? Ja, inte kan vi tacka nej till det.

Så kommer det sig att vi börjar dagen med ett glas Moussé Fils Cuvée Or Tradition Brut. En non-vintage på 80% Pinot Menieur och 20% Pinot Noir, varav hälften utgörs av reservvin, som får vila 20-24 månader på jästfällningen innan degorgering med en dosage om 9 gramVi doftar och kastar ett snabbt öga på varandra. Det här är bra.
Fruktig doft med inslag av mineral. Stor härligt smak med breda mörka och röda frukter. Mjuk med bra syra, fin mousse och rejäl längd.
Läckert i den fylligare stilen och en mycket angenäm start på dagen!

”Guldchampagnen” är den cuvée som Cédrics farfarsfar Eugène skapade när han första gången gjorde sin egen champagne. För fastän familjen Moussé varit i branschen sedan 1600-talet, var det ”bara” som druvodlare under de första 300 åren. Den första årgången buteljerades för precis 90 år sedan, 1923, och var färdig till försäljning 1926.  

Ekologiskt i vinodlingarna

”Hur var skörden i år?” frågar vi. ”Det är ett mirakel,” svarar Jean Marc. Han syftar naturligtvis på de dåliga väderförhållandena med bland annat en fuktig, kylig vår och tre rejäla regnoväder under säsongen, vilket i sin tur gett en extremt sen skörd. ”Vi har fått en bra skörd, både bra druvor och mycket druvor. Kvaliteten är lika bra som i fjol och det är tack vare solen vi fick nu på slutet. Ett mirakel!”

Filosofin hos Moussé är så lite inblandning, ”manipulation”, som möjligt under vinmakningsprocessen. Förutsättningen är naturligtvis friska, fina druvor. Urvalet är rigoröst, man sorterar och klipper bort sämre druvor redan ute i vingården.

Moussé arbetar vingårdarna enligt principen ”lutte raisonnée”, alltså ekologiskt, men med möjlighet att använda bekämpningsmedel i liten dos om det skulle behövas för att inte förlora skörden. Man har sedan tre år tillbaka även börjat  använda en del biodynamiska inslag i odlingen genom att sprida näringsstärkande brygder gjorda på växter, till exempel brännässlor, i vingårdarna. 60% av arealen är berörd idag och andelen ökar för varje år. ”Vi är mycket nöjda med resultatet,” säger Cédric.

Alla Moussés vingårdar, totalt 5,5 ha, ligger inom åtta kilometer på samma sluttning, men är fördelade mellan fyra byar; Cuisles, Jonquery, Châtillon sur Marne och Vandière. 80% är Pinot Meunier, 15% Pinot Noir och 5% Chardonnay. Jordmånen är en  kalkhaltig lera, som skiljer sig något åt mellan de olika lägena. Det, tillsammans med vingårdarnas olika lutning och solinstrålning, påverkar karaktäristiken på basvinerna från de olika lotterna.

Varje lott vinifieras separat och lagras åtskilt från övriga tills det är dags att blanda cuvéen till respektive champagne. Det är ståltankar som gäller, ”för att framhäva terroiren”.  Endast en del av det vin som ska gå till rosén får 15 månaders uppfostran på barrique före assemblage.

Intressant är att man nästan alltid gör malolaktisk jäsning. ”Varför?” frågar vi. ”Jo, syftet är att få ett vin som är supple”, förklarar Jean Marc. Alltså lite mjukare, men ändå spänstigt, och framför allt ett mer komplex vin. Den malolaktiska jäsningen brukar vara klar under december-januari, därefter är det dags för provning och bedömning. Något som görs tillsammans med en oenolog.

Hållbart i vineriet

Det här med ”sustainability”, hur var det då med det? Ja, uttrycket är vårt och  summerar bra det vi ser. Den ekologiska odlingen är en pusselbit. På vår rundtur i det sprillans nya vineriet får vi fler exempel, som får oss att dra paralleller till hur en del nya världen-producenter jobbar med hållbar produktion. Här hushållar Moussé med resurserna på flera olika sätt;

Champagne Moussé Fils Winery

  • Solcellspaneler täcker taket. Man är självförsörjande på el, ja det blir till och med ett överskott som går till de övriga byggnaderna. Även varmvattnet produceras med solenergi.
  • Vatten tas ur en källa och använt vatten sparas i mesta mån för återanvändning, t.ex. bevattning av nyplanterade rankor.
  • Ljusinsläpp är placerade så att dagsljuset kan tas tillvara.
  • Kylning av vinet kan göras genom att dra in kall luft utifrån. En fläkt placeras i ett av fönstren.
  • ”Katedralen” där vinerna lagras är delvis ingrävd i sluttningen intill vineriet. Här hålls en jämn temperatur med hjälp av sval luft från ett system av 130 meter rör nedgrävda fyra meter under jorden. Värmeväxlaren används också för att hålla rätt temperatur i resten av vineriet. Moussé var det första vineriet i Champagne som byggdes enligt de här principerna, idag finns det ytterligare ett tiotal exempel.
  • All rengöring görs med hett vatten, utan användning av kemikalier.
  • I systemet för degorgering används ingen glykol vid nedfrysningen av flaskhalsarna, istället används alkohol framställd av korn.

Det lyser om Cédric när han berättar och det är tydligt hur nöjd han är med investeringen. ”Vi började bygga 2009 och kunde ta emot den första skörden 2012. Tidigare var vi spridda på fem olika ställen i Cuisles. Det har blivit så mycket mer lättarbetat och, framförallt, är vi mycket nöjda med hur väl de olika installationerna fungerar.”

Vi får ytterligare ett exempel på hur man bryr sig om detaljer när Cédric stannar till i buteljeringsrummet och plockar fram ett par korkar ur en påse på en hylla. Den ena har, som brukligt är i Champagne corks from MousséeChampagne, text på undersidan. Den andra är tom.

”Jag var på besök hos vår korkleverantör och såg när de brände in text på korkarna,” berättar Cédric. ”Jag tyckte det luktade väldigt illa och började fundera på om det kunde påverka champagnen.”

”Så vi gjorde ett experiment och buteljerade ett antal flaskor med korkar utan respektive med inbränd text i botten. När vi efter tre-fyra månader provade, upptäckte vi små skillnader i smak mellan flaskorna.  Slutsatsen vi drog var att när bränd yta på korken kommer i kontakt med champagnen kan doft och smak påverkas. Alltså använder vi fortsättningsvis bara korkar utan text i botten.”

Meunier är huvudsaken

Pinot Meunier, eller bara Meunier som druvan också kallas här i Champagne, är huvudsaken i Moussés Blanc de Noirs. Andelen ökar med kvaliteten på champagnen, från 80% i Cuvée Or Tradition, 85% i Noire Réserve till 100% i Special Club. I Le Club Trésors de Champagne är Moussé en ganska ny medlem, första årgången Moussé Spécial Club var 2005. Nu har precis årgång 2008 släppts.

”När ger Meunier-stocken som bäst?” undrar vi.  ”Från åtta-nio års ålder ger den riktigt bra druvor,” menar Cédric. ”Men när den blir över 50 år gammal, då blir avkastningen alltför låg och vi Champagne Moussé - Pinot Meunierbörjar byta ut stockarna.” Den genomsnittliga åldern hos Moussé ligger runt 20-25 år.

Den stora vinstocksplanschen bryter av de råa betongväggarna i vineriet och drar till sig blickarna. Vi stannar till. Inte oväntat är det en Meunier-stock. ”Vi grävde i fem timmar för att frilägga rötterna på vinstocken,” berättar Cédric. ”Sedan fotograferades vi av den och så, efter ett antal timmars bildbehandling, blev det här resultatet.” Hm, vi nickar gillande. Det är snyggt gjort.

Moussé gör fler cuvéer. Av årgångschampagnen Cuvée Millésime släpptes senast 2008:an, gjord på 50/50 Pinot Noir och Chardonnay och med 50 månaders vila på jästfällningen. I mycket små kvantiteter produceras även en Blanc de Blancs; Cuvée Opale. Slutligen en roséchampagne, Cuvée Rosé. Rosén görs enbart på blå druvor, 92% Pinot Meunier och 8% Pinot Noir.

När vi går förbi en tank passar Cédric på att checka färgen på den must där skalen ligger och ”blöder” färg till kommande roséchampagne. Det är svårt att få färgen att räcka för att göra en ”rosé de saignée”. Det vanliga i Champagne är ju att tillsätta rött vin till det vita för att uppnå önskad smak och roséfärg. Den här musten har nu passerat 80 timmar på skalen. Själva tycker vi att färgen ser fin ut.

På vår väg tillbaka från vineriet frågar vi om ansvaret för vinmakeriet. Jo, far och son arbetar tillsammans. Även om Cédric tar över mer och mer av vinmakningen, är Jean Marc fortfarande mycket involverad och ett bollblank när det gäller att testa nya idéer. Ett samarbete som ger en utmärkt slutprodukt, konstaterar vi.

Vi tackar Cédric och tar adjö. Att vi skulle hitta riktigt bra champagne hos Moussé Fils, det visste vi redan innan vi kom till Cuisles. Att vi dessutom fick träffa en producent med så starkt hållbarhetstänk, fokus på detaljer och ett så medryckande engagemang, det var riktigt roligt.

Moussé Fils Champagnes

Tiden har gått sedan besöket i Cuisles. December månad sluter sig om oss med sitt stormiga och regnblöta innehåll. Då känns det gott att få lysa upp i mörkret med glimrande, glittrande stjärnor av bubblande champagne.

Vi öppnar en flaska av den champagne som Cédrics far, Jean Marc Moussé, skapade när han började i familjeföretaget;  Moussé Fils Cuvée Noire Réserve Blanc de Noirs. Det är en non-vintage på 85% Meunier och 15% Pinot Noir, med 40% reservvin och 7 gram dosage. Den är ljuvlig, så det blir en lång notering:

Vackert guldgul med djup intensitet. Uttalad fruktig doft med mörka frukter, plommon och aprikos. Här finns nybakta briocher, blommiga toner och mineralitet av våta stenar. Relativt fylligt, torr med fin, frisk syra, mjuk mousse och koncentrade, komplexa smaker. Intensivt fruktigt med tonvikt på mogna äpplen kryddade med nybakade bröd, äpplekaka och liten kritig ton i avslutningen samt en lätt, klädsam fruktsötma som kryper fram och smeker läpparna i den komplexa eftersmaken, en eftersmak som aldrig verkar vilja ta slut. Magnifikt gott! Ett toppval för älskaren av fylligare champagne.

Länk till Moussé Fils hemsida här.

Champagne Pertois-Moriset i Le Mesnil

I källaren på 13, Avenue de la République i Le Mesnil-sur-Oger händer det spännande saker. I familjeföretaget har den tredje generationen tagit över verksamheten, fast beslutna att utveckla Champagne Pertois-Moriset till en producent av rang.

Vi befinner oss i hjärtat av Champagne, i Côte des Blancs. Här ligger de berömda byarna som på ett pärlband längs den 2 mil långa vägen från Epernay till Bergères-lès-Vertus i sydost. Cramant, Avize, Oger och så Le Mesnil-sur-Oger, den sistnämnda hemvist för några riktigt välrenommerade producenter såsom Salon, Guy Charlemange och inte minst den i Sverige så uppskattade Pierre Peters.

Det är i Le Mesnil som vi hittat en ny pärla; odlarchampagne från Pertois-Moriset. Och naturligtvis är det Blanc de Blancs som står i fokus. Vi befinner ju oss i Chardonnaydruvans högborg, denna måndag den 14 oktober.

Pertois-Moriset Winery, Le Mesnil.

Pertois-Moriset är alltså en producent som gör champagne på druvor som de själva odlat. Det är innebörden av det franska begreppet ”récoltant-manipulant”, förkortat RM, som finns i tillverkarkoden på flaskornas etiketter. Regelverket tillåter endast att max 5% av druvorna får köpas in. Pertois-Moriset har härvidlag en god grund att stå på eftersom man äger hela 18 hektar vinodlingar.

Tolv hektar av odlingarna är grand cru-vingårdar i Côte des Blancs, varav sex i byn Le Mesnil. Resterande sex hektar ligger längre söderut, i området Côte Sezanne, runt byarna Barbonne, Chantemerle och Bethon. Druvor från Côte Sezanne används endast till baschampagnen, Cuvée Sélection, som består av 50% Chardonnay och 50% Pinot Noir.

Pertois-Moriset är ett relativt ungt företag, bildat när Cécile Pertois farmor och farfar, båda med djupa rötter i Côte des Blancs vinodlarfamiljer, gifte sig 1951. 1994 var det dags för den andra generationen att ta över stafettpinnen; Céciles far och mor Dominique Pertois och Florence Launois. 2001 började så Cécile arbeta i företaget och från 2005 även hennes make, Vincent. Idag är det de båda som står vid rodret, efter att Dominique pensionerat sig i augusti i år. Cécile står för administrationen och Vincent vinmakningen.

Vi pratar med Vincent, som engagerat berättar om strategin att växa den egna produktionen. Den absoluta majoriteten av druvorna har tidigare sålts till de stora champagnehusen, det förändras i och med att man behåller en mycket större andel själva. Idag uppgår den egna tillverkningen till cirka 60.000 flaskor per år, varav ungefär två tredjedelar går på export. Sverige står för en liten del, de stora marknaderna är USA, Kanada, England och Belgien.

Strategin är att utveckla och etablera en egen stil, kraftigt öka den egna produktionen och därmed växa försäljningen av Champagne Pertois-Moriset, främst på exportsidan. Investeringar har redan gjorts i den egna källaren för att möjliggöra strategin.

Vi pratar lite om årets skörd, som avslutades i veckan före vårt besök. Vincent, som varit rädd för komplikationer på grund av att det dåliga vädret under året och den sena skörden, är nöjd nu. ”En bra skörd,” säger han. ”Men vi har inte skördat så sent sedan 1983 och 1987.” ”Syra och sockernivåer har varit väldigt fina, men nu pågår jäsningen och det är först till våren vi vet utfallet med säkerhet.”

Degorgering görs ungefär sex gånger per år. När det skedde kan vi som konsumenter se på kanten av korken. Där har årtal och månadsnummer bränts in. Efter degorgering får flaskorna vila minst sex månader före försäljning.

Dags att prova. Vi hoppar över baschampagnen och går direkt på tre grand cru-viner:

Pertois-Moriset Grand Réserve Brut, Grand Cru, Blanc de Blancs är en non-vintage med ca 9 gram dosage. Vinet vi provar är baserat på årgång 2009 med en inblandning av 20-25% reservvin. I Sverige går champagnen att beställa under namnet Ostronakademien Blanc de Blancs Grand Cru (importör ChampagneHuset).
Fin fruktig, komplex lite blommig doft med citrus och apelsin. Knappt medelfyllig med frisk syra och fin mousse. Fin koncentration av fruktiga smaker, lång eftersmak med citrustoner och uttalad mineralitet. Rent, klart, distinkt! Jo, den här skulle vi gärna välja till de svenska ostronen.

Pertois-Moriset Grand Réserve Extra Brut, Grand Cru, Blanc de Blancs, också non-vintage, endast 4,5 gram dosage, huvudsakligen på 2008 års skörd.
Mycket fräsch doft av ljusa frukter, citrus och gröna äpplen. Fjäderlätt, mycket frisk med fin mousse, utsökt mineralitet och koncentrerade lätta fruktiga smaker av citrus, nektarin och utmärkt längd. Som älvornas dans i sommarmorgonen – så fräscht & elegant! Vi trollbinds av lättheten och håller den som favorit av de två. ”En champagne att njuta av nu,” rekommenderar Vincent.

Champagne from Pertois-Moriset

Så till rosé-champagnen, som man bara säljer mer och mer av. ”För tio år sedan trodde man allmänt att rosé skulle vara en kort modefluga,” kommenterar Vincent. ”Men så blev det inte och idag säljer vi betydligt mer än för tio år sedan.”

Pertois-Mortiset Cuvée Rosé Grand Cru. En NV med ca 9 gr dosage. Gjord på ca 80% Chardonnay och 20% Pinot Noir, de senare i form av rött vin inköpt från byn Bouzy. Vincent förklarar att ambitionen är att göra en lätt rosé och det kan vi konstatera att han lyckats väl med.
Ljust laxrosa. Finstämd doft med lätta smultrontoner. Lätt med fräsch syra, fin mousse och fruktiga toner av röda bär och inslag av krita. Fin längd. Elegant ut i fingerspetsarna.

Vi summerar vårt besök. Det är en liten pärla med mycket fräscha, lätta champagner som vi hittat här i Mesnil. Engagemanget står på topp hos den unga generationen. Det är en spännande satsning som Cécile och Vincent nu gör på utveckla stilen och expandera verksamheten. Vi kommer följa Pertois-Moriset fortsatta utveckling med stort intresse.

Länk till Champagne Pertois-Moriset hemsida här.

Champagne-söndag i Hautvillers

Dags för Champagne! Vi kör från Chablis och styr direkt mot Hautvillers, den lilla byn strax norr om Epernay. Vad gör man då en söndag i Champagne när skörden fortfarande är igång?

Syftet med årets visit var dels att besöka några små producenter och dels att ta sig tid och se sig om i landskapet. Vid tidigare besök har det känts som vi mest flängt omkring. Så varför inte ta det lite lugnt, börja med en enkel lunch, lite champagneprovning och ett besök vid Dom Perignons grav?

Hautvillers verkar vara ett utflyktsmål över helgen. Många bilar i byn med registreringsskyltar från grannländerna. Det är fullt på vårt lunchsställe Café de Hautvillers, denna söndag den 13 oktober. Stimmigt och med ljudet av champagnekorkar som då och då smäller av i baren i rummet intill.

Själva väntar vi med champagnen till nästa stopp. Butiken Au 36 hade vi fått korn på via ett klipp på HD:s hemsida. Jo då, vi kan bara instämma i Magnus Ericssons rekommendation. Inköp och trevlig provning i champagnebaren en trappa upp över butiken. Vi gillade speciellt Dumangin 2003 med sin speciella karaktär av aromatiska örter, apelsin och smörkola.

Au 36, Hautvillers.
Au 36, champagnebutik och champagnebar, på 36 rue Dom Pérignon i Hautvillers.

Hautvillers är en ovanligt trevlig by att promenera omkring i. På något sätt inte den där känslan av ”stängt” som vi fått i andra byar i området. Här lyfter vi också blicken och roas av alla fantasifulla skyltar som hänger från husen. Hela 140 stycken ska det finnas runt om i byn.

Så var det då besöket hos Dom Pérignon. Den berömda munken ligger begravd i kyrkan vid klostret Saint-Pierre. Det var här som han under 47 år, ända fram till sin död 1715, var ansvarig för vinkällaren och gjorde sina insatser till den bubblande dryckens fromma.

Med tanke på den betydelse som Dom Pérignon haft i Champagnens historia, var det kanske inte så konstigt att våra förväntningar var stora. Men vi gick därifrån rätt beklämda. Kyrkan är invändigt i ett tråkigt skick. Dom Pérignons grav finns framme vid koret. En marmorskiva med inskription nedsänkt i golvet. Och där bakom, en fond som får en att undra; golvet trasigt med skärvor ur golvplattorna överallt, stolar med sjaskig klädsel och det hela prytt av några gamla krukväxter som verkligen sett sina bästa dagar. Vi hade förväntat oss en något stiligare inramning. Någon som vet varför det ser ut som det gör?

En promenad längs med klostermuren får oss på bättre humör. Vinfält i alla riktningar. Utsikt in mot Vallée de la Marne, mot Epernay och Côte des Blancs, och när vi rundat muren och är på väg tillbaka in mot Hautvillers, ser vi bort mot Aÿ och vägen som leder från Epernay genom skogen till Reims. Champagne är vackert i soldiset!

Innan vi styr hemåt ska vi besöka tre små producenter. Vi börjar i Côte des Blancs, fortsätter med Vallée de la Marne och avslutar i Montagne de Reims.

La Chablisienne – en lektion i kimmeridge

Vi provar Chablis Premier Cru på La Chablisienne denna lördag eftermiddag. Chardonnay – samma årgång, mycket lika vinifiering och naturligtvis är alla druvor uppvuxna på kimmeridge. Samma andas barn, men ändå olika.

La Chablisienne

Det är den tolfte oktober och vi har kommit till Chablis på vår franska vinresa, precis efter att skörden avslutats. Vi har varit här en gång tidigare, men ville gärna tillbaka eftersom vi är så förtjusta i Chablis. Det är ett kort stopp på vägen från Loire till Champagne. Men återigen, kvantitet har oftast ingenting med kvalitet att göra, och den här eftermiddagen är det kvalitet som gäller. Vi tackar Hervé Tucki, med titeln Brand Ambassador på visitkortet från Blasons de Bourgogne (den sammanslutning av fem burgundiska kooperativ där välrenommerade La Chablisienne ingår), för denna ”Chablis Premier Cru Master Class”.

”Allt finns i druvan,” deklarerar Hervé. Han brinner för ämnet och delar entusiastiskt med sig av sina kunskaper. ”80% av jobbet är gjort när druvan skördas. Bra vinmakning, det är att sedan förlora så lite som möjligt.”

Vi pratar jordmån. Portlandkalk i de jordar som klassas Petit Chablis. Och att det i norra Chablis, runt byn Lignorelles också finns ”Baremien, inferieur och superieur”, från den yngre kritaperioden. Men framförallt pratar vi kimmeridge.

Kimmeridge, som för nästan 150 miljoner år sedan skapades av fossil och snäckskal och som nu anses vara Chablis bästa jordmån. Ursprunget är avlagringar från den tid då området täcktes av innanhavet i Parisbassängen. I utkanten av bassängen tränger så kanten av kimmeridge upp, det som vi idag ser som i ett pärlband av vindistrikt från Aube i den sydligaste delen av Champagne, till Chablis och vidare till Sancerre, Menetou-Salon och Reuilly.

Kimmeridge, det är den kalkhaltiga lera som Chardonnaystockarna i AOP Chablis, Chablis Premier Cru och Grand Cru gräver ner sina rötter i. Blandad med större eller mindre kalkstenar. Fossilrik. Speciellt flitigt förekommande är det lilla, ungefär centimeterstora ostronet Exogyra virgula. Format som ett kommatecken, därav namnet virgula. ”Virgule” betyder också kommatecken på franska.

Jaha, det här var väl enkelt! Kimmeridge för de tre högre klasserna av Chablis, och det lätt förringande Petit Chablis för viner med ursprung ur den yngre Portlandskalken. Men medan Grand Cru-sluttningens sju lägen är väl samlade i bästa sydvästläge, är Premier Cru-vingårdarna utspridda över distriktet. Vi hittar dem både på den vänstra och högra stranden av floden Serein som bryter fram genom dalen. Totalt 40 namngivna lägen sägs det vara, men färre i praktiken eftersom de mindre kända oftast marknadsförs under namnen från de mer kända.

Så vad skiljer då de olika Premier Cru-lägena åt? Vi har ju kimmeridge som gemensam nämnare. Hervé tar fram en karta över Chablis, beskriver geologi och förutsättningar. Och fortsätter med att lägga fram en rad olika aspekter som i praktiken samverkar och innebär att ett läge alltid kommer att skilja sig från ett annat.

För att börja med själva jordmånen, vad skiljer kimmeridge från kimmeridge? Ja, till exempel att…

  • Det tog hela fem miljoner år att bygga upp lagren av kimmeridge. Det började för ungefär 146 miljoner år sedan och höll på fram tills för ca 141 miljoner år sedan. Olika växtplatser kan vara av olika ålder.
  • Kimmeridge består av lager av kalkhaltig lera (märgel) och märgelblandad kalksten. Vilket lager påverkar vinrankans rötter?  Hur är fördelningen mellan lera och kalksten? Vilken storlek är det på kalkstenarna?
  • Sammansättningen av mineralämnen kan variera och ph-värdet likaså.
  • Det övre jordskiktet påverkas av erosionen, stenar bryts ner och jord förs från de övre delarna av en sluttning till de lägre.
  • Olika färgnyanser på stenarna innebär olika reflektion av solens strålar. Vitare stenar reflekterar ljuset, mörkare drar åt sig dem och värmer jorden mer.
  • Skillnader i den fuktighetshållande förmågan mellan olika sammansättningar av kimmeridge och därmed fuktigheten nere i jorden.
  • Med olika sammansättning av jordmånen, skiljer sig också livet åt där ner under ytan. Sammansättningen bland jordens innevånare i form av olika mikroorganismer och bakterier, den skiljer sig lite åt från plats till plats. Olika varelser trivs bäst i olika miljöer.

Sedan har vi förstås fler faktorer än jordmånen som skiljer olika lägen åt. Lägets mesoklimat är ett sådant. Hur påverkas det av väderstreck, höjd, sluttningens lutning och solinstrålningen?

Sedan påverkar ju också människan platsen, till exempel…

  • Genom olika grad av ekologisk/konventionell odling.
  • Och hur jorden brukas. Längre tillbaka i tiden arbetades den aldrig mer än ca en decimeter under ytan. När maskinerna kom blev det djupare. Det visade sig inte vara helt lyckat och nu har man återgått till en grundare bearbetning. Vad är vinodlarens filosofi på den enskilda platsen?
  • Och inte minst växtmaterialet. Chardonnay-rankan finns i en rad olika kloner. Vilken klon, vilken rotstock har vinodlaren valt att plantera? Och då knyter vi ihop säcken tillbaka till den specifika jordmånen; Hur är symbiosen mellan jorden och vinrankans rötter?

Dags att illustrera. Vi provar tre 2011:or. 2011 – ett mellanår mellan de två goda åren 2010 och 2012. ”En lättare, mer elegant årgång som tydligt visar på skillnaderna mellan olika terroir,” menar Hervé.

Côte de Léchet är speciellt utvald för att sätta scenen för provningen; ”Côte de Léchet är en bra lärare, som visar vad kimmeridge står för.” Vi är på den vänstra sidan av Serein, en sydöstsluttning strax norr om byn Milly. Vi känner en fin mineralitet, fruktiga toner av citrus tillsammans med en lätt touch av blommor och persika. Fin textur, frukt, tydlig mineralitet och en lång lite rund eftersmak, med friskt syrabett i avslutningen.  

Fourchaume ligger lite längre norrut, på en vidsträckt syöstsluttning på Sereins högra sida, till vänster om Grand Cru-sluttningen. Rund blommig doft med inslag av mandel. Bra syra, men känns ändå lite mjukare. Citrus och mineral. Fin längd. Så distinkt!

Montée de Tonnerre, precis till höger om Grand Cru-sluttningen står näst på tur. En vingård med fint sydvästläge och en mycket väl ansedd Premier Cru som ibland kan tävla med sina mer upphöjda grannar. Utmärker sig för sin rökiga, ännu lite blyga, mineralitet. Bra fruktighet. Fin syra, kritigt, citrus, komplext med lång eftersmak. Elegant och välbalanserat mjuk med utsökt koncentration.

Vi går vidare till 2010, ”year of the light”, året som innehöll mycket sol men saknade den riktiga värmen. En årgång med lite syrarikare viner.

Montmains och vi är tillbaka på den vänstra stranden, nu en sydöstsluttning ovanför Chablis. Druvorna är hämtade från läget Butteaux, högst upp på sluttningen, som har en högre andel kalksten och mindre lera. Oj, det här var något nytt; Fräscht, lätt tropisk doft. Lite fylligare med markerad syra. Mogna gula äpplen, smörkolatoner, bra kalkig mineralitet och fin längd. En fylligare läckerbit!

Vaillons, den nordliga grannen till föregående läge, och i det här vinet druvor från nordostläget Les Lys. Återhållen, fräsch doft med intryck av våt sten, kalk, flinta och ylle. Lite tunnare i gommen en kort stund innan eftersmaken blommar ut.

Vaulorent och vi är tillbaka på den högra sidan. Vaulorent hör faktiskt till Fourchaume, trots att det är en liten bit emellan. Det här ett ypperligt läge, precis norr om Grand Cru:n Les Preuses. Ett vin vi får rådet att spara fyra till fem år. Energisk frisk doft av citrus med tropiska undertoner. Fin mineralitet som minner av skolkrita. Fin koncentration och lång härlig eftersmak. Elegant.

Mont de Milieu är sist ut av raden Premier Cru 2010. Högra sidan, nästa läge efter Montée de Tonnerre och alltså nära Grand Cru-sluttningen. ”Ett ypperligt läge – pure kimmeridge,” framhåller Hervé. Delikat, komplex doft med finstämd frukt och kalkig mineralitet. Rund, med fin syra, fruktigt av äpple och tropiska mjuka toner. Komplex, lång, lång eftersmak. Härligt energiskt och komplext!

Som en jämförelse provar vi en Les Preuses Grand Cru 2010. Mycket gott med mörkare frukt och rökig karaktär. Fylligare, fin syra, fin frukt och bra längd. Ett maskulint vin med komplexitet och balans. Och alldeles för ungt. Kom igen efter ett decennium, minst. Det här vinet kan utvecklas och fördjupas i upp mot 20 år. Vill man inte vänta, leta istället bland utbudet av Premier Cru. De vinerna visar oftast upp sin bästa sida långt tidigare. En fördel för otåliga.

Les Preuses med Vaulorent i bakgrunden.

Ja, slutsatsen given. Kimmeridge är verkligen inte bara kimmeridge. De många aspekterna på terroiren som helhet ger utslag i form av en mängd nyanser i vinet. Skulle vi då kunna förenkla och räkna till 48 nyanser av kimmeridge? Alltså sju Grand Cru, 40 Premier Cru och en Chablis ”ordinaire”. Nej, det kommer naturligtvis inte att räcka. Det måste vara tusentals. För oss blir antalet okänt, men det spelar ju egentligen ingen roll. Det väsentliga är rikedomen som väcker upptäckslustan – olika lägen och olika årgångar. Inte minst i form av den Chablis som åldrats i full skönhet.

Några avslutande och tänkvärda ord från Hervé på temat vin, terroir och ålder;  ”Ju äldre vinet blir, ju mer ser man av jordmånen i vinet och ju mindre av människan.” och  ”Vinet glömmer aldrig vädret det år det föddes, också 25 år efteråt kan du känna det i glaset.” Just det!

Vi avslutar med en av vår vinresas roligaste upplevelser. Ett glas Côte de Léchet 2013, ett vin bourru alltså jäsande must direkt från tanken. Eller som Hervé uttrycker det; ”inte druvjuice, inte vin, utan work in progress.” Denna tio dagar gamla brygd är fyllig och så söt naturligtvis. Allt socker har ju ännu inte omvandlats till alkohol. Syran upplevs däremot spontant som låg, men det stämmer ju inte. Det är väl sockret som tar överhanden i gommen. Och medan det är mycket druvjuice i smaken, överraskar doften med sina aromatiska toner av färska, nyskalade gröna grenar om våren.

Väl hemma reflekterar vi över den intressanta provningen. Vi skulle gärna upprepa den och dela med oss av upplevelsen till våra vinvänner. ”Vilken blir din favorit Premier Cru?” Men att samla ihop viner för att prova ett spektrum av Premier Cru, och helst från samma producent, det verkar just nu inte vara möjligt baserat på monopolets utbud. Ett ”Premier Cru-kit” är vad vi saknar. Istället ser det ut att kräva en ny resa till ort och ställe. Större bagage nästa gång alltså. Eller kanske ännu bättre, fler vinvänner med på färden!

Länk till La Chablisiennes hemsida här.