Alsace, vart tog du vägen? Du franska distrikt med de typiska vinerna och tydliga druvangivande etiketterna. Du försvann liksom från radarn. Vi måste bekänna; vi har under många år varit otrogna mot dig fastän du var en av våra första stora vinkärlekar. Letat nytt och upptäckt andra områden, även om en och annan flaska förstås har smugit sig in på middagar och provningar. Då företrädesvis i form av åldrad Riesling.
Alsace, bara ordet ger verkligen en rejäl nypa nostalgi kryddat med pittoresk landskapsromantik. Vi är nog många som med stapplande nybörjarsteg upptäckt distriktet och delat den fullständiga lyckan när glasen med de fyra nobla druvorna identifierats korrekt. När vår första vinresa gick av stapeln, då var det till hit som bilen rullade. Vackra Alsace, rullande kullar med vingårdar upp mot Vogeserna och de små pittoreska byarna med färgglada korsvirkeshus och prunkande pelargoner.
Högt i toppen bland Alsace mest pittoreska byar: Eguisheim.
Lika nöjda över att faktiskt ha besökt Alsace i våras igen, lika glada blev vi när chansen kom att gå ”back to basics” i provningssammanhang. Göra det så där härligt enkelt och tydligt. Vänner, snart på väg till Alsace, ville gärna få en druvintroduktion.
De fyra nobla druvorna var det . Ett förtydligande kan nu vara på sin plats för nyblivna vinälskarläsare. Vi pratar alltså om de druvor som är tillåtna i distriktets Grand Cru-viner – Riesling, Pinot Gris, Muscat och Gewurztraminer – med den mycket enkla grundregeln att ett vin = en druva. Jo, vän av ordning tillägger att det numera finns några undantag. (Druvblandningar är tillåtna från ett par Grand Cru-lägen och även Sylvaner har upphöjts till Grand Cru när den kommer från läget Zotzenberg i den lilla byn Mittelbergheim.)
Vi bortser från undantagen, går back to basics, och sätter ihop en provning med de fyra i syfte att visa på druvkaraktärerna. Urvalet blir dock inte Grand Cru, utan viner på instegsnivå. Källarfynd förutom Muscaten som nyligen inköpts på plats, eftersom det oftast är svårt att få tag på den i Sverige. Kanske inte så konstigt eftersom den står för mindre än 3% av vingårdsarealen. Det roliga är att vi snart kan konstatera att även de äldre källarvinerna levererar bra.
Riesling 2007 ”Hugel” från Hugel et fils, citrongul, torr, frisk men av ålder lite uppmjukad syra, citrus, lätt petroleum, honung och mineralitet à la våt sten. Snyggt, typisk med bra längd.
Pinot Gris Réserve 2010, Pierre Sparr, guldgul, fräscht men med lägre syra än i den förra, aprikoskärnor, champinjoncreme, bivax. Härligt tjock i gommen, oljig och vaxig textur. Lätt sötma i svansen.
Muscat 2014, Lucas et André Rieffel, guldgul, frisk syra, myskig, kryddig, ylle, rosor och lätt honungssötma. Bra längd med beska i svansen.
Gewurztraminer Tradition 2006, Kuentz-Bas, guldgul med hög intensitet, fräscht aromatisk, litchie, rosor, kryddighet, balanserad avrundad syra, fyllig kropp och lång eftersmak med liten sötma och grape.
Vi noterar att Hugels Riesling är helt torr, vilket vi gillar. Generellt i Alsace har så/är så inte alltid fallet. Restsötman i Rieslingvinerna har under en period varit påtaglig hos många producenter. En trend som i vinpressen rapporteras vara på återgång mot det torra. Torrt, när det ska vara torrt, är gott, men vi vrider oss samtidigt lite. Det där lilla söta bidrog till enkelheten att i blindprovning identifiera en Riesling från Alsace. Om nu blindprovning någonsin kan vara riktigt enkelt. 😉 Oavsett, back to basics, riktigt kul!
En grålockig, lite satt man sträcker fram handen och hälsar oss välkomna direkt vi kommer innanför dörren. Flera andra väntar nästan som på led bakom. Det var ett ovanligt högtidligt mottagande till ett provningsrum. Mannen? Jo, visst ser han lite bekant ut? Vi visas fram till gästboken och upptäcker samtidigt att det är många andra besökare i lokalen.
Eyjafjallajökull var anledningen till att vi då, 2010, gjorde ett snabbstopp i Bergheim. Det beryktade askmolnet hade brett ut sig, luftrummet stängts och flyg byttes mot Volvo. Siktet var inställt mot Bourgogne, men vi kunde ju inte bara passera det älskade Alsace utan ett inköp. Snabbstopp? Minuter blev till timmar och vi måste ringa väntande vänner i Beaune och ursäkta en ”liten försening”.
Jean-Michel Deiss vid Domaine Marcel Deiss ”portes ouvertes” 2010.
Vi hade lyckats pricka in dagen för Domaine Marcel Deiss årliga event ”portes ouvertes” / ”open door” och den grålockige var naturligtvis ägaren Jean-Michel Deiss i egen hög person.
Ett mycket trevligt arrangemang var det. Sonen i huset Matheiu Deiss, ansvarig för vinifikationen (pappa Jean-Michel fokuserar främst på vingårdarna), visade runt. Alla viner fanns till provning och tilltugg därtill. Först några timmar senare lämnar vi, lastar in inköpen i bagaget och trycker gasen i botten mot Beaune.
Mathieu Deiss visar Domaine Marcel Deiss källare vid 2010 års ”portes ouvertes”.
Varje vår kommer nu Deiss inbjudan på mailen och varje år säger vi att det hade allt varit roligt att åka ner. I våras var det väldigt nära, men annat kom i vägen och först i slutet av maj kunde vi ställa kosan söderut. Ett par dagar i Alsace stod nu överst på den högst improviserade resplanen. Vi hade ju faktiskt inte varit där sedan snabbesöket 2010.
Domaine Marcel Deiss är en gammal Alsacefavorit, inte bara hos oss, det är en internationellt hyllad producent. Årets upplaga av öppet hus hade visst dragit flera hundra besökare. Deiss är också välkänd för sina samplanteringar av olika druvsorter i samma vingård. Mycket ovanligt, ja, fast egentligen inget nytt påfund av Jean-Michel, bara en återgång till så som det var förr i Alsace.
Deiss vingårdar, 26 hektar spridda i nio kommuner längs en ca 20 km lång sträcka, sköts biodynamiskt. Filosofin är att skapa uttrycksfulla viner där terroir, druva och årgång förenas i en enhet. Vingårdsläget och jordmånen är basen, komplexitet och koncentration ledord.
Vi gillar Deiss viner inte bara för deras utmärkta kvalitet. Intrycket är speciellt, ett fokus med mångfasetterade och ändå integrerade dofter/smaker kombinerat med en fantastisk känsla i munnen. Det är viner som ligger kvar i gommen, länge, länge och därmed också räcker länge, länge. Det finns det där lilla extra hos Deiss, speciellt hos de så kallade terroir-vinerna.
Vinportföljen är nämligen indelad i tre grupper, ”fruit wine”, ”terroir wine” samt ”time wine”. I den sistnämnda faller de mycket sent skördade druvor som blir till söta viner, traditionellt kallade ”vendange tardive” respektive ”sélection de grains nobles”.
Vi droppar in ganska sent på dagen iprovningsrummet och inriktar in oss på ett urval av de två första kategorierna.
Kategorin”fruit wine” innehåller ett antal endruveviner gjorda på de traditionella alsaciska sorterna klassificerade som AOC Alsace.
Pinot d’Alsace 2014 är gomfyllande, torr, ren och delikat fruktig med aprikostoner. Angenäm och lätt att tycka om i den subtila stilen.
Riesling 2014 kommer bli svår att spara, även om Deiss säger upp till
10 år. Det är så gott redan nu.
Delikat fruktighet, citrus, vit frukt, mineralitet och ett uns honung. Lindar sig in i gommen hela vägen, attack, mellan och slut. Integrerat, koncentrerat, torrt, lätt och precist. Vi gör lilla vågen vid bordet.
Så övergår vi till kategorin ”terroir wine”. Här hittar vi de samplanterade vingårdarna, så kallade ”field blends” där läge, jordmån, druvor och årgång blir till en uttrycksfull enhet med terroir i första rummet före druvsort. I den här kategorin kvalar också Deiss grand cru-lägen in.
Vi provar fem utmärkta viner från samplanterade premier cru-lägen. Alla kan lagras, men ack så fina redan idag.
Två av vinerna har Gewurztraminer med i blenden och således inslag av den druvkaraktäristiska rosigheten, men av olika dignitet. Passande nog kommer de från lägen som båda börjar på G, Gruenspiel respektive Grasberg.
Gruenspiel 2010, en field blend på Riesling, Pinot noir och Gewurztraminer uppvuxen på en blandning av sandsten, granit och gnejs över vit kalksten, visar på näsan rosor, mineral, citrus och ananas. I gommen torrt, komplext och smakrikt. Söta kryddor och gul frukt i långt avslut.
I Grasberg 2011 har Pinot noir ersatts av Pinot gris och jordmånen, på toppen av grand cru-läget Altenheim de Bergheim, är kompakt kalksten. Återhållen, lite rökig doft, gul frukt och toner av rosor. Lite tjockare i gommen, kryddiga inslag och fruktsötma i lång eftersmak.
Både Gruenspiel och Grasberg är ljuvliga viner, men vi hittar våra personliga favoriter i den följande trion:
Langenberg 2013 är en blandning av Riesling, Pinot gris, Beurot, Muscat och Pinot noir växt på granit. Finstämd med florala toner, honung och mineralitet. I gommen torr, lätt, komplex, gomfullande med mineralisk nästan saltig eftersmak. Subtilt, superbalanserat, komplext. Ett utmärkt vin, ett vin att bli lycklig av.
Engelgarten 2013, änglarnas trädgård, har samma field blend som Langenberg däremot är jordmånen grus. Finstämd, komplex doft. Går lite bredare och tjockare i gommen än Langenberg, mer kraftfull med lång, lång eftersmak. Änglarna lockar, det här också utmärkt, men måste vi välja sätter vi Langenberg med den spännande sältan främst.
Schoffweg 2012, översatt fårvägen, är från bergig gul kalksten planterad med Riesling och Pinot noir. Lätt aromatisk, viol, vita kryddiga blommor, smultron, brioche, vanillin. Torr finlemmad, komplex, salivframkallande. Rikt i fin stil. Oändlig eftersmak. Det är ett sådant där ospottbart vin som lämnar en med ett fånigt leende på läpparna. Tre utropstecken landar i marginalen på anteckningsboken.
De terroir-viner som inte är Grand cru är i vinlistan benämnda ”premier cru under classification”. Vad är detta undrar vi? Någon Alsace premier cru kan vi inte påminna oss om.
”Jo,” förklarar den trevlige mannen som servar oss med viner i Deiss provningsrum, ”det finns sedan ca 10 år tillbaka en begäran hos myndigheterna om att införa en speciell beteckning för de gamla lägena som ligger på sluttningarna. Detta för att skilja dem från de enklare och mer lättbrukade vingårdarna nere ‘på platten’. Om beteckningen blir premier cru eller något annat det vet vi inte.”
Premier cru-beteckningen skulle alltså bli en signal till konsumenterna. Och naturligtvis en prismotivator. Idag säljs olika kvaliteter med samma AOC/AOP-beteckning på etiketten. Den franske genomsnittskonsumenten förstår inte vad skillnaden är och väljer den enklare flaskan som bara kostar några få euro i butiken.
Tiden går som vanligt alldeles för snabbt när man har trevligt. Klockan närmar sig sex och stängningsdags. Till superba sötkryddiga och oändligt komplexa droppar av Grand cru Mambourg 2012 (Pinot gris, noir, meunier, blanc samt Beurot), provningens i särklass mest utsökta vin, väljer vi vad som ska läggas i lådorna för transport hem.
En trevlig överraskning väntade vid uppackning av vinerna. Till vinälskarens stora glädje fanns på insidan kartongen detaljerad information om vinerna, på franska respektive engelska. Föredömligt!
Den trevliga nyheten för Deiss svenska fans är att några av vinerna väntas i kommande SB-släpp av små partier. Håll utkik och tveka inte!
Lite sött efter maten? Gudagott kan det vara. Ibland bara ett litet glas för sig själv, ibland med en efterrätt till. Det fina med att välja en tawny port är att den kan sparas i kylen flera veckor. Inga problem att välja en helflaska alltså. Det fina med att välja just Wine & Souls tioåriga tawny är att man får ett vin som är fräscht fruktigt som få bland sina gelikar. Bör provas!
Wine & Soul Tawny Porto 10 years old. Siffran 1 på korken står för att det är den första buteljeringen som Wine & Soul gjort av just det här vinet.
Vinet har sitt ursprung i Cima Corgo, den del av portugisiska Dourodalen som anses bäst för druvor destinerade till portvin, närmare bestämt dalen Vale de Mendiz, strax utanför den lilla, lilla staden Pinhão. Det var här som Sandra Tavares da Silva och Jorge Serôdio Borges startade sitt gemensamma företag Wine & Soul 2001.
Den har en vackert rödgnistrande djup bärnstensfärg, Wine & Souls Porto Tawny 10 years. I nosen slås man av den härliga fruktigheten: mörka bär, björnbär, katrinplommon och torkade fikon. Därtill nötter, karamell och muscovadosocker. I gommen fräsch behagfull sötma och koncentrerade smaker som känns igen från doften. Mycket lång eftersmak med söt frukt och mandelmassa. Så läckert. Vi njuter det i ensamt majestät eller till söt frukt, till exempel jordgubbar med vanlijyoughurt eller bara fint klyftade jordgubbar och nektariner tillsammans med ugnsbakade biskvier av mandelmassa [1].
Vinet är en ”field blend”, ett 30-tal olika inhemska druvsorter samplanterade i vingården. Klasarna handplockas och läggs hela i lagares, stora grunda granitkar, där de fottrampas. Efter jäsning mognar vinet under lång tid i 630 liters fat av portugisisk kastanj. Klassificeringen ”10 years” säger att det lagrats i 10 år (genomsnittlig ålder för ingående fat i buteljeringen). Fast i själva verket har det legat mer än 15 år i Wine & Souls källare. ”Varför längre än vad som krävs,” frågade vi när vi träffades. Svaret från Jorge var helt enkelt ”för att göra ett bättre vin”.
Paret bakom Wine & Soul, Sandra Tavares da Silva och Jorge Serôdio Borges.
Jo, det härär ett utmärkt vin. Själfullt, koncentrerat och fruktigt som få tawnys. Färdiglagrat och klart att dricka, bara att först kyla lite. Öppnad flaska kan sparas i kylen flera veckor. En given gäst i vinälskarens glas.
Den goda nyheten är att det är enkelt tillgängligt via SBs beställningssortiment, art.nr 76213, 290 kr (juli 2016). Importör är Handpicked Wines Sweden AB.
Vi besökte Quinta do Passadouro och Wine & Soul i portugisiska Dourodalen i maj 2014, läs mer:
[1] Tack Lotta Lundgren (Tio lektioner i matlagning, 2013) för världens enklaste efterrätt med mandelbiskvier: Skär mycket tunna skivor av mandelmassa på rulle och grädda i 200 grader ca 8 min på bakplåtspappersklädd plåt. Servera med färsk frukt på tallriken och portvin i glaset! 🙂
Marie, Marie. En lycklig historia om herr Riesling som mötte fröken Weissburgunder och hur de tog fram de bästa sidorna hos varandra. Ett giftemål som visar hur summan kan bli mycket mer än bara delarna tillsammans.
Marie, Marie. En suck av lycka. Tänk att man kan bli så glad av en liten skvätt vitt vin i glaset. Nej, inte konstigt alls egentligen, så energiskt och spännande som det är. Som en rysk docka med nya intryck för varje ny liten figur. När vi kommer tillbaka till Marie årgång 2014, ett drygt år efter första avsmakningen, blir vi än mer frälsta.
Marie eller Motzenbäcker Marie, Riesling Weissburgunder Spätlese trocken 2014, som hela det långa officiella namnet lyder, är signerat Marie Menger-Krug och har sitt ursprung i druvor från familjens egendom Motzenbäck i Pfalz, närmare bestämt vingården Ruppersberger Nussbien. Familjen odlar ekologiskt, har blommor och grisar i vingården och har även börjat slå in på delar av den biodynamiska vägen, det berättade Marie i fjol. Cuvéen består av cirka 70% Riesling och 30% Weissburgunder (alltså Pinot Blanc, på tyska), har jäst och sedan vilat en kort tid på ståltank innan buteljering.
”Det behövs inte mer Weissburgunder än så, den är så stark i karaktären,” förklarade Marie när hon introducerade oss till vinet förra året. ”Du känner Riesling i starten, så kommer Weissburgundern i mitten och sedan dominerar Rieslingaromerna igen i eftersmaken.”
Lager på lager av dofter för varje sniff av det blänkande citronlimegula vinet. Gröna örter, citrus, våt sten. Fläder och gräs. Kalkig skolkrita. Torkade örter. Kryddigt och rökig flinta. I gommen vibrerande energiskt, spänning och spänstig fräsch syra. Fyller varje vrå med finkornig textur, som om tungan var en molekylstudsmatta. Lång, lång eftersmak av hela aromspektrat där citrus, grönt gräs, våt sten- och snäckskalsmineralitet, aprikos och honungsnoter sticker ut. Det är mycket bra. Det är sommar. Det är spänst, energi och harmoni. Det lämnar ett leende på kvar på läpparna, ren och skär vinglädje. R + W = Sant.
Fin utveckling sedan första avsmakningen! Årgång 2015 bådar också gott, den som vi provade i Deidesheim i slutet av maj och skrev om för några veckor sedan: Maries Kellerkinder 2015.
Keep smiling! ☺
Importör är Terrific Wines, på SB art.nr 75997, 139 kr (juli 2016).
PS. Den sista slatten Marie 2014 avnjuts efter en knapp vecka i kylskåpet. Sjunger nu i lite mörkare tonart, då syran och energin dämpats, men fortfarande mycket god. Alltså, drick gärna direkt, men skulle någon flaska till äventyrs bli över kommer den vara god även nästa sommar.
Tidigare på Ljuva druvor om Marie Menger-Krug och vårt besök i Deidesheim våren 2015:
Första försäljningsdagens eftermiddag siktar vi direkt mot monopolbutikens nyhetshylla. Välfyllt, förutom ett enda gapande svart hål. Bara hylletiketten avslöjar att det var precis där som ett antal flaskor Meandro 2013 befunnit sig vid öppningsdags. Naturligtvis var det just dessa vi hade i sikte. Inget napp då, men skam den som ger sig. Några dagar senare är målet uppfyllt.
När vi 2014 besökte portugisiska Douro och gården med namnet som inbitna kattälskare inte kan tolka annat än som ett härligt mjau, Quinta do Vale Meão, då hade vinet i de aktuella flaskorna bara hunnit en liten bit in i sin vila på barriquer av fransk ek från Allier. Banan i vineriet hade påbörjats på traditionellt sätt hösten innan, i lagares.
I fyra timmar, ja det är i alla fall vad produktbladet säger oss, trampar ett barfotat gäng fram och tillbaka i den grunda granitbassängen för att med fotsulorna skonsamt krossa skalen på varje omgång plockade druvor. Därefter jäsning på ståltank och sedan alltså de små franska faten, begagnade sådana med en till två tidigare fyllningar. Buteljerat i juni 2015. Och nu, i juli 2016, tillgängligt i det tillfälliga släppet på monopolet.
Flaskan pryds av den otroliga 180-graders meanderböj som floden Douro gör runt Quinta do Vale Meãos ägor. Intressant är att i markerna innanför kröken finns tack vare en förkastningsspricka inte bara skiffer, den vanliga jordmånen i Douro, utan även granit respektive en alluvial jordmån med kalksten.
Som så ofta i Douro är Meandro en blandning av en rad olika druvor: Touriga Nacional 35%, Tinta Franca 34%, Tinta Roriz 20%, Tinta Barocca 6%, Tinto Cão 3% och Sousão 2%. Faktum är att det dock inte är frågan om en ”field blend”. När quintan fick planteras om i samband med ett dammbygge på 1970-talet valde man sortrena odlingar istället för det gamla traditionella där olika sorter blandades i samma fält i riskreduceringssyfte. Här har varje sort vinifierats för sig och sedan blandats.
En annan intressant detalj är Quinta do Vale Meãos Bordeaux-inspirerande produktlinje. Här görs ett rött förstavin som bär egendomens namn, alltså Quinta do Vale Meão, och ett andravin, Meandro. (Därutöver finns i sortimentet en ren Touriga Nacional, en vit Meandro, samt, naturligtvis, underbart portvin.)
Men kom till saken nu då, undrar den otålige, hur är Meandro 2013? Okej, som önskas, ska sluta gå som katten kring den omtalade heta gröten, här kommer provningsnoteringen:
Blåröd tät färg mot purpur. Varm doft med inledande försiktiga blommiga noter innan den mörka, mogna nästan lite syltiga fruktigheten tar över med björnbär i framsätet. Drag åt fikon och tobak inflikar Han, medan undertecknad framhåller att de försiktiga fint integrerade faten. I gommen bra balanserad, fyllig med frisk syra och markerade men sammetsmjuka tanniner. Lång varm eftersmak med slånbär, björn- och blåbär samt syrliga röda bär, fatnoter, sötkryddighet kompletterat med lite torkade lagerblad. Det här är barnsligt gott i bra instegsklass. Varmt och rikt fruktigt, men samtidigt med en klädsam återhållsamhet och fast ryggrad. Vi gillar fruktigheten och kommer inte ligga på flaskorna någon längre tid utan avnjuta det närmaste året.
Den som vill läsa mer om skumpiga bilturer, charmören Fransisco och historien bakom familjen Olazabals vingård rekommenderas att klicka vidare in på Ljuva Druvor och inläggetQuinta do Vale Meão; hissnande på historiska hektar.
kategorierna.
Langenberg 2013 är en blandning av Riesling, Pinot gris, Beurot, Muscat och Pinot noir växt på granit.
Schoffweg 2012, översatt fårvägen, är från bergig gul kalksten planterad med Riesling och Pinot noir.
Ljuva Druvor 