Etikettarkiv: baixo corgo

Alves de Sousa; Douro i vitt & rött

Tiagos mål är att framhäva naturens eget uttryck. Platsen, vingården. I vinet är balans är vitalt. Aldrig överextraktion eller överkoncentration. Och bara lätt filtering för att behålla alla nyanser och ge bästa möjlighet till fortsatt utveckling på flaska. Alves de Sousas bästa viner är mycket långlivade.

I det förra inlägget promenerade vi till den gamla vingården Lordelo medan Dr. Tiago Alves de Sousas förmedlade kunskaper om Douro och familjens vingårdar och filosofi. Nu är det dags att prova Douroviner i vitt och rött. Och naturligtvis, för Tiagos entusiastiska engagemang verkar oändligt, fylla på kunskapsbägaren ytterligare.

Tiago Alves de Sousa

Starten går i vitt med en nykomling. Berço betyder ”vagga” och vaggan står i det här fallet i den vingård där Tiagos far Domingos föddes. Här odlas druvorna Adesso och Arinto i gynnsamma svala lägen på ca 600 meters höjd. Årgången vi provar, 2011, var den första som buteljerades.

Vinet har en härlig krämig känsla som går att härleda till jäsning och ett års lagring på nya lätt rostade franska fat och en försiktig battonage. Faten har lagrats mycket svalt, ingen malolaktisk jäsning har skett vilket bevarar friskheten i vinet.

Berco Branco, Alves de SousaVi ser faten som ett verktyg för att ge vinet mer komplexitet och textur,” förklarar Tiago. ”Vi vill inte maskera frukten och använder därför endast mycket lätt rostade fat.”

Berço 2011.
Ljust guldgul med stor, utvecklad doft av torkade örter, ananas och päron. Medelfyllig, torr med fin relativt frisk syra och en angenäm krämig känsla. Tilltalande smakpalett med lätta toner av fat och exotisk frukt. Lång fin nyanserad eftersmak.
Elegant, fräscht med härlig tyngd. Mycket bra redan idag, men det hade varit intressant att följa utvecklingen som Tiago menar kommer toppa om sju till tio år.

Vi fortsätter i rött och startar med vinet som Tiago beskriver som en introduktion till familjens  premiumviner, en Reserva från Vale da Raposa, vingården alldeles intill Gaivosa. Årgången är den fantastiska 2011. Vinet har fått åtta månader på franska fat. Två druvor spelar ihop, Touriga Nacional och Tinta Cão, ungefär hälften av varje, från cirka 25 år gamla stockar.

Vale da Raposa Alves de SousaDet är två druvor jag tycker mycket om att jobba med,” säger Tiago. Touriga Nacional, idag Portugals flaggskeppsdruva, är väldigt uttrycksfull med rik smak och doft åt det blommiga hållet. Tinta Cão, som nästan är motsatsen till Touriga Nacional, balanserar upp med sin höga naturliga syra och ger fräschhet till vinet.”

Vale da Raposa Reserva 2011.
Röd, halvtät. Utvecklad stor doft, fruktig av mörka bär och fina fattoner. Medelfyllig, med fin frisk syra och matchande väl avvägda tanniner och underbar fruktighet. Lång eftersmak.  Elegant, stramt med begynnande komplexitet. Gillar skarpt!
Ett vin som enligt Tiago kommer att utvecklas väl och ger mer komplexitet under åtta till tio år framåt. Ett påstående som vi efter provsmakningen kan nicka instämmande till.

Nummer två ut av de röda är Quinta da Gaivosa. Här går vi över till en så kallad field blend, alltså från en gammal samplanterad vingård. I det här fallet är det 20 olika druvor från ca 80 år gamla stockar. Vi provar årgång 2009, en riktig baby som har många goda år framför sig.

Quinta da Gaivosa 2009, Alves de SousaQuinta da Gaivosa brukar börja visa upp sig efter tio år, för att bara bli bättre upp till tjugo år. Just nu dricker vi -95:or och -97 och -99. 2000 är fortfarande mycket ung.”

Quinta da Gaivosa 2009.
Röd, medelintensiv färg. Ung till utvecklad medelstor doft. Blommig, röda och blå bär, tydliga toner av fat. Relativt fyllig, med frisk syra och matchande kraftfulla tanniner. Koncentrerade komplexa smaker, väl balanserad, utmärkt längd.

En riktigt vacker baby. En komplex, balanserad baby. Ett utmärkt vin.

Plocka 20 olika druvsorter?  Tankarna flyger ut i vingården och närmar sig kvickt skördetid. Allt vi har lärt oss om att olika druvsorter mognar olika snabbt och att det är så viktigt att skörda vid rätt tillfälle: syra, socker, fenolisk mognad. Hur katten gör man här?

Lordelo Vineyard, Quinta da Gaivosa, Alves De Sousa
Lordelo Vineyard, Quinta da Gaivosa.

Frågan studsar upp: ”När man har 20 olika sorters druvor i en och samma vingård, hur fattar man beslut om när det är dags att skörda?”

”Bra fråga,” säger den passionerade vitikulturisten Tiago. ”Det här är en sak jag älskar med de gamla vingårdarna.”

”Du måste köra på en medelpunkt i mognaden. Naturligtvis blir det en mix.  En del druvor kommer vara lite mognare och ge dig mjuka fina tanniner som gör vinet mer tillgängligt, speciellt i ungdomen. Andra har mindre mogna tanniner och högre syra, en ryggrad för lagring och mognad. Du får ett vin som kan visa upp sig väl i ungdomen, likväl som det kommer att mogna fint i flaskan.”

”Vinmakare världen över letar efter den här kombinationen och försöker nå den genom att kombinera druvor från lotter på olika höjd eller genom att plocka vid olika tidpunkter. Här får vi i samma vingård med automatik det bästa av två världar.”

”Dessutom händer det underbara saker när du jäser de olika druvsorterna tillsamman. Ett samspel mellan sorterna som aldrig händer efter jäsning.”

Dags att smaka 33 olika druvsorter i samma flaska. Lordelo, är den mycket tätt planterade, amfiteaterliknande vingården vi tidigare på eftermiddagen besökt. 50 meter i höjdskillnad från botten till topp. Över 100 år gamla vinstockar med extremt låg avkastning; en klase per vinstock, en enda mycket liten klase om i genomsnitt 200 gram!!! Varje druva med en exceptionell koncentration och balans.

”När vi första gången vinifierade druvorna från Lordelo för sig, blev jag alldeles tagen,” berättar Tiago. ”Vinet var så otroligt charmigt direkt efter jäsningen. Och så brukar det inte vara, normalt har vinerna vid den tiden lite kanter, som behöver poleras av i fat. Lordelo var redan så otroligt bra, men jag lade det på fat ändå och det utvecklades ytterligare.”

Vinha de Lordelo 2009, Alves de SousaVinha de Lordelo 2009.
Röd, relativt hög intensitet. Finstämd, lite återhållen, utvecklad doft; frukt och blommighet. Fyllig med frisk syra och markerade fina tanniner. Koncentreration och balans; peppar, fat, katrinplommon, en touch choklad. Evighetslång ljuvlig eftersmak.

Underbart av exceptionell kvalitet. Näsan lite blyg just nu, kommer öppna upp mer. Komplexiteten, balansen och tätheten mellan doft- och smakmolekylerna. Längden. En toppnotering i kanten av anteckningsboken.

Lordelo, ett vin att spara många år, minst tio, men så njutbart redan nu.

Sist bland de röda, en mäktig övergiven final. Just när vi tror att det inte kan bli så mycket bättre börjar Tiago hälla ur flaskan med den rena vita etiketten. Ett ord i svart, som skrivet på en gammal skrivmaskin: Abandonado.

Abandonado var namnet som vingårdsarbetarna gav den gamla vingården där rankorna verkligen fick kämpa för sitt liv. Drygt 20 olika sorter, nästan 440 meters höjd, högst runt Gaivosa, oerhört brant och lika stenig. När den planterades för över 80 år sedan kunde man på grund av alla stenar inte få ner vinstockarna tillräckligt djupt. Erosionen har dessutom varit förödande och hälften av vinstockarna har dött. Det blev nästan som en övergiven vingård, abandonado på portugisiska.

För tio år sedan funderade familjen vad man skulle göra med vingården. Läget var underbart, högt och fin solinstrålning. Men avkastningen löjligt låg. Skulle man försöka plantera om?

”Vi hade börjat experimentera med att vinifiera lott för lott, så vi tänkte att vi kan väl göra det med den här vingården också. Om inte annat för att veta vad vi skulle kunna plantera om vingården med.”

”Resultatet blev överväldigande. En så stark karaktär, en sådan personlighet. Vi blev förälskade i vingården och bestämde oss för att behålla den precis som den var. Och vi gav vinet namnet Abandonado.”

Abandonado 2009 Alves de SousaVi provar årgång 2009. Fortfarande ungt, men redan så tilltalande. Ett vin att spara 10, 20 år.

Abandonado 2009.
Röd, relativt hög intensitet. Stor utvecklad och fokuserad doft, mörk frukt, blåbär, lite choklad och kryddighet av örter och eukalyptus och en utsökt touch gröna toner. Fyllig med frisk syra och sammetsmjuka markerade tanniner. Oerhört koncentrerad, mjukt fruktig med evighetslång utsökt fruktig eftersmak.
Ett exceptionellt vackert vin. Stramt, elegant, ljuvligt fokuserat. En ny toppnotering landar i anteckningsboken.

Här visar sig två saker som gör Gaivosa speciellt. Från platsen, en touch av den eukalyptus som växer runt vingården. Från vinifieringen, en intressant ton från en liten andel fat av portugisisk ek. Tiago menar att den portugisiska eken hjälper till att ge en aromatisk friskhet och framhäva de örtiga noter som finns i druvorna.

Att sammanfatta det vita och röda blir lätt: ”Utmärkt, Dr. Tiago.”

 

Douro wines from Alves de Sousa

Vi besökte Alves de Sousa i maj 2014.

Fortsättning följer, om Alves de Sousa Port.

Första artikeln: Alves de Sousa; Minutiöst, Dr. Tiago.

 

Annonser

Alves de Sousa; Minutiöst, Dr. Tiago

Vilka är en vinmakarens drivkrafter för att åstadkomma riktigt bra vin? I Tiagos fall är vårt förslag kärlek, nyfikenhet och vetenskaplig noggrannhet. Fast själv skulle han förstås skratta och direkt lägga in en korrigering. För han skrattar ofta, är intensivt engagerad med klara ståndpunkter och så kvick i både tanke och tal.

Frågan är felställd, skulle han mena, vinmakare är inte det rätta ordet. I alla fall inte i hans fall. För smalt, det handlar om druvorna, om vingården och hela ekosystemet kring platsen. Och dessutom är rollen vinmakare överskattad. Så det så.

Tiago Alves de Sousa är vinmakare på Alves de Sousa i portugisiska Douro. Vi träffar honom på Quinta da Gaivosa, en av sex vingårdar i familjens ägo. Gaivosa ligger i den svalare västra delen av Douro, distriktet som kallas Baixo Corgo. Det nya vineriet är fortfarande en byggarbetsplats. Men vad spelar det för roll? Tiago menar att det är väl inte så intressant att se ännu ett vineri. Han lockar istället med en unik vingård och drar iväg oss på en promenad i den härliga försommarvärmen. Vi är inte nödbedda.

Alves de Sousas nya vineri på Quinta da Gaivosa, under byggnation.
Alves de Sousas nya vineri på Quinta da Gaivosa, under byggnation, precis intill riksvägen.

Senare på eftermiddagen kommer vi med egna gommar kunna konstatera att hos Alves de Sousa, där hittar man riktigt fina viner; viner som skam till sägandes just nu inte går att få tag i via monopolet. Varken Dourovinerna eller Portvinerna. Nej, vi blir tvungna att åka Danmark eller söka hos nätleverantörer. Då går ändå hela 75% av produktionen från familjens sex quintor om totalt 143 hektar på export. 28 länder får del av kakan, med Kanada som största marknad.

Exportandelen är inte så konstig med tanke på den internationella uppmärksamheten. Alves de Sousa är omskrivna i vinpressen med utmärkta omdömen. Tidigare i år kammade de till exempel hem två guldmedaljer i Decanter World Wine Awards. I Portugal har de blivit utsedda till Årets producent både 1999 och 2006, dessutom den första producent som fått utmärkelsen två gånger. Så varför inte i Sverige?

Far och son, Domingos och Tiago Alves de Sous.
Far och son, Domingos och Tiago Alves de Sousa.

Släkten Alves de Sousa har i flera generationer ägnat sig åt att odla druvor. Tiagos far Domingos utbildade sig först till civilingenjör, men sedan kom kallelsen och 1987 började vinkarriären. Han lade fast en viktig strategi för företaget; att gå från att vara leverantör till de stora portsvinshusen till att producera under eget varumärke. Att utveckla Douroviner, vita och röda bordsviner, var en viktig del av den strategin. Vi vet nu att den varit framgångsrik.

Tiago anslöt 2003 till familjeföretaget och har sedan dess jobbat minutiöst för att utforska potentialen i de egna vingårdarna. Som vinmakare har han experimenterat med batcher för att få fram karaktärsdrivna viner baserade på vingårdarnas och de enskilda lotternas unika uttryck. Utforska och utveckla, med  kärlek, nyfikenhet och vetenskaplig noggrannhet.

Kärleken avser i det här fallet kärleken till hembygden, till Douro och den mångfald regionen kan stoltsera med. Varje vingård, varje enskild lott är unik. Lutning, solinstrålning, variationer i vattentillgång och i skifferjordarnas mikrobiologi. Tiago är också noggrann med att påpeka att hela ekosystemet runt vingården påverkar vinet, till exempel de eukalyptusträd som sedan länge funnits på Quinta da Gaivosa. Att bevara den naturliga vegetationen runt vingårdarna är en viktig del i omvårdnaden av ägorna.

Eukalyptusträd på Quinta da Gaivosa, invid vingården Lordelo.
Eukalyptusträd på Quinta da Gaivosa, invid vingården Lordelo.

Utöver mångfalden av olika mikroklimat finns i Douro den kanske mer välkända mångfalden av inhemska druvsorter. En skatt på den egna bakgården.

”Vi har någorlunda hyggligt lärt oss om 20 inhemska druvor,” säger Tiago Alves de Sousa, ”men det finns 80 sorter till att utforska. Varför skulle vi då plantera internationella sorter? Det vore heltokigt, när vi nu har något så unikt att ta tillvara.”

I Douro finns också riktigt gamla vingårdar, samplanterade med olika druvsorter. Resultatet av äldre generationers riskreduceringsstrategi. Efter att först oidium och sedan vinlusen slagit till i Douro i mitten och slutet av 1800-talet, gick resonemanget som så, att om man planterade många olika sorter, var förhoppningsvis en del sorter mer resistenta mot sjukdom än andra och man skulle i alla fall få någon skörd.

På Quinta da Gaivosa vårdar man nu ömt den mycket branta, för bara drygt tio år sedan nästan övergivna vingården, som av vingårdsarbetarna fått det talande namnet Abandonado. En samplantering av cirka 20 druvsorter, där vinstockarna uppnått en ålder av drygt 80 år.

Här finns också Lordelo, målet för vår eftermiddagspromenad. Den mycket tätt planterade, amfiteaterliknande vingården med sina vackra torrmurar av skiffer. 50 meter i höjdskillnad från botten till topp. Över 100 år gamla vinstockar. Drygt 30 olika sorter. Med en avkastning så låg, så låg. En klase per vinstock, en mycket liten klase om i genomsnitt 200 gram. Varje druva med en exceptionell koncentration och balans berättar Tiago.

Lordelo, Quinta da Gaivosa.
Lordelo, Quinta da Gaivosa.

Ja, Tiagos  engagemang för vingårdarna verkar oändligt stort. Inte så konstigt kanske. Det var vitikultur som var huvudämnet för hans långa universitetsstudier. Först en examen i ”agricultural engineering” 2002. Sedan den slitsamma vägen fram till en doktorsexamen 2010.  Avhandlingen handlar om bevattning av vinrankor och syftade till att få fram goda riktlinjer för praktisk användning. Resultatet av mödosamt skrivande, analyser och slutsatser baserat på experiment i en inte helt okänd vingård uppe i Douro Superior.

Så där har vi grunden till den vetenskaplig noggrannheten.  Pytsa på en stor dos nyfikenhet om vad den älskade egna bakgården kan erbjuda.

”Förr när vi gjorde våra bästa viner, till exempel Quinta da Gaivosa, så samjäste vi druvor från de bästa lotterna. Men jag var nyfiken på vad varje vingårdslott bidrog med till helheten. Så 2003 började vi vinifiera varje lott för sig. För att lära oss essensen av vad varje enskild lott gav för resultat i vinet.”

Det är vingårdens uttryck som är det intressanta. Tiago trycker på att han tycker att det är mycket mer spännande att känna vingården i vinet än att känna vinmakaren.

Tiago Alves de Sousa

”Den gode vinmakaren är den tyste vinmakaren,” säger Tiago. ”Du ska känna druvorna och ursprunget i vinet, inte vinmakaren. God vinmakning handlar bara om att föra fram karaktären från den specifika vingården i vinet.”

Tiago menar på att vinmakarens roll ofta är överskattad. Så skrattar han och säger något om att det är bäst att pappa Domingos inte hör det; så han inte kommer på tanken att sänka sonens lön. Nej, skämt åsido, Tiago understryker att även den tysta vinmakaren behöver vara närvarande. Han inte kan lägga alltför mycket tid på att resa runt världen och marknadsföra vinerna. För vinets bästa behöver han vara på plats, i vineriet och i vingårdarna.

Efter att ha lyssnat på Tiago under eftermiddagen, så är egentligen den sista frågan helt onödig. Men vi ställde den ändå. Alves de Sousa har en stor portfölj av olika viner, vad är tanken bakom det? Svaret konfirmerar vad vi tidigare hört:

”Douro är som ett pussel, ett lapptäcke av små lotter, alla med olika förutsättningar. Det underbara är att få visa detta. Det är därför vi har så många olika viner. När du smakar varje enskilt vin, kommer du att smaka vingården och du kommer att smaka något speciellt. Det är grunden till varför vinerna är så många. Varenda ett av dem är som en individ.”

Ja, vad kan vi annat säga efter denna eftermiddag än ett:  ”Minutiöst, Dr. Tiago”.

Fortsättning följer, om Alves de Sousas Douroviner.

Tiago Alves de Sousa

Not. Vi besökte Alves de Sousa i maj 2014.