Etikettarkiv: bonnaire

Champagne & referenser

Vår vän Herr J menar sig ha ett bättre alternativ till referenschampagne än den vi brukat använda. Kanske är det dags att ompröva? Vi kan ha blivit hemmablinda. Vår trotjänare har ju blivit som en huschampagne i instegskategorin. Ja, det är bara att prova, men av en speciell anledning väljer vi att plocka in ytterligare två i provningen.

Champagne bubbles

”Referenschampagne” kanske någon undrar, va’förnåt? Jo, när man under ett antal tillfällen (vi har brukat ha ca åtta i en serie) provar sig igenom en mängd olika mousserande viner från vinvärldens alla hörn inklusive champagner av olika stilar och prisklasser, då är referenschampagnen den trogna följeslagaren. Den som vid varje provning  blir en slags måttstock att relatera övriga viner till, ibland mycket över i kvalitet och vid andra tillfällen som en enklare kusin från landet.

Vad Herr J och vi är överens om är att referensen ska vara av lite enklare slag. Den ena av de två ligger till och med under tvåhundralappen. Den andra drygt fyra tjugor mer.

En väsentlig detalj skiljer. Det ena alternativet är en ”standardchampagne” med flera druvor i cuvéen. Det andra en blanc de blancs, alltså ren Chardonnay. Det må vara en smaksak vilken stil man väljer som referenschampagne, även om vi naturligtvis håller på vårt val.

Det senare är också anledningen till att provningen landar på fyra istället för bara två. Vi ställer två blanc de blancs och två cuvéer mot varandra.

Champagne bubbles

Äntligen dags för provning. Flera gånger framskjuten på grund av resor och krasslighet. Det här är våren av seglivade förkylningar. Alltså desto mer efterlängtad. Den ena öppnar och häller upp. Den andra kastar om glasen. En klassisk halvblind provning.

Men redan när korkarna poppas anar ”öppnaren” att ”en ska bort” som Brasse brukade säga när något djur skulle plockas från kvartetten i lattjo-lajban-lådan. Tre unga korkar med tjocka fötter, riktigt feta champinjoner. Och så den fjärde med ihopklämd fot. Degorgeringsdatum saknas, men den här måste ha några år på nacken.

Champagner korkar

Glas 1: Ljust guldgul med fina små bubblor. I doften integrerad brödighet åt brioche, bokna äpplen, lätt touch av torkade örter, och vänta vad är det där? Fino? Mycket lätt, leker tittut, fino!?
Skummig mousse, medelfyllig, torr, bra syra, ojämn gomfyllnad. Mörka toner med kola, röda äpplen, jord och gamla böcker. Bra längd, dock med tyngdpunkten i främre delen av gommen
.
Knepig, säger jag, ej helt entusiastisk över fino och böcker, klar jumboplats. Han lite mer positiv med komplexitet och mineralitet i noteringarna, även om jordigheten finns där också. Eniga är vi i alla fall om att det är en Chardonnay – Pinot cuvée.

Glas 2: Ljust guldgul, aningen mörkare än ettan. Små fina, men lite färre bubblor. Finstämd doft med vita blommor och Bisysslas blommiga sensommarhonung, lätt brioche och gula och röda äpplen.
Torr med frisk syra, skummig mousse, medelfyllig, citrus, kola, torkade örter, röda äpplen och kalkig mineralitet. Elegantare, munvattnande, slingrar och fyller hela gommen. Mycket bra längd.
Trevlig av bra kvalitet, bör vara en standardblandning. Tredjeplats.

Glas 3: Ljust guldgul, små fina bubblor i mängd. Lite återhållen i doften, citrus, mineralitet, lätt brödig/brioche. Mycket frisk, mycket torr, lätt i gommen med spritsig mousse, citrus, mineralitet och fina smöriga noter.
Lätta vibrerande penseldrag över hela gommen. Mycket bra längd, häng av härlig gomvattnande syra, citrus och kalkig mineralitet.
Förförande sommarlätta vingslag. Vibrerande, livfull. Det här måste vara en blanc de blancs. Utsökt, klar förstaplats.

Glas 4: Lite mörkare guldgul, relativt lite bubblor. Näsan mot glaset och det rostade brödet väller över kanten. Aldrig känt så mycket rostad bröd tidigare. Stor, uttrycksfull bouquet. Mognare intryck, mocca- och nougatvibbar.
I gommen lugnare mousse där dofterna återkommer. Torr med avrundad frisk syra. Lägger sig runt gommen. Kola, karamell. Mycket bra längd.
Moget, väldigt smaskig. Egentligen en annan division. Gissning på Chardonnay, men borde alltså vara den hopklämda champinjonen (som bara en av oss sett). Belägger i vilket fall som helst andraplatsen.

Avsmakat, noterat, genompratat, konsensus. Dags att avslöja. Lapp nummer ett fram. Flaskorna ställs ut på bordet. Lapp nummer två. Ett par flaskor byter plats.

Champagner - möjliga och omöjliga referenser

Glas nr 1: Champagne Michel Turgy, Reserve Selection Brut, Blanc de blancs, Grand cru (SB 77990, 281 kr). Stor förvåning – den ”knepiga” på fjärdeplatsen var en blanc de blancs och Turgy – ej väntat.

Glas nr 2: Champagne Bonnaire, Tradition Brut (SB 7342, 199 kr). Rätt med standard, i cuvéen en tredjedel vardera av Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Just det, en bra standard av enklare snitt, en bra huschampagne.

Glas nr 3: Champagne Bonnaire, Blanc de Blancs Brut, Grand cru (SB 75878, 329 kr). Den fjärilslätta, vibrerande livfulla förstapristagaren. Ett par nummer större än lillebror Tradition i Bonnaire-familjen. Denna blanc de blancs häller vi gärna i glasen igen.

Glas nr 4: De Saint Gall Premier Cru Tradition Brut (SB 77279, 279 kr). 67% Chardonnay och 33% Pinot Noir. Jo det är latjo-lajban-lådans udda fågel, den hopklämda champinjonen. Andraplats tack vare de läckra mogna tonerna. (Förresten alldeles utmärkt till pepparkakor, vår något udda dessert denna champagnekväll.)

Blanc de Blancs tog hem segern, dock ej ”rätt”. Sorry, Herr J.
Men som referens vidhåller vi vårt val, ung standard ska det va’. 😉

Champagner

 

Annonser

En bubblande vecka

Johann Rucks mousserande från Franken avslutade förra veckan. Dopff au Moulin, Antech, Hélène Dorléans och fler därtill har satt guldkant på terminens första vecka. För visst känner man sig lite lyxig när bubblorna gnistrar som stjärnor i glaset och munnen fylls av den krämiga moussen?

Champagne är ju förstås alltid Champagne. Bonnaire och Thierry Perrion har stått för inslagen från de mousserande vinernas högborg. Fina viner från mindre producenter. Men bra mousserande vin görs ju också i en rad andra franska distrikt. Störst efter Champagne är faktiskt Alsace, det trodde ni kanske inte? Ja, själv trodde jag det var Loire, men viker mig snabbt när flera källor uppger motsatsen.

När det står Crémant på den franska flaskan är vinet gjort på samma sätt som i Champagne. Alltså den traditionella metoden där den andra jäsningen, som skapar de vacka bubblorna, sker på flaska. Efter lagring avlägsnas jästfällningen från flaskan och den fylls upp med ”liqueur d’expédition”, en blandning av vin och socker, till önskad söthetsgrad.  Vi provade tre Crémant-exempel, från Alsace, Bourgogne och Loire. Personligen utnämnde jag vinet från Loire som vinnare i denna täta kamp.

Vouvray Hélène Dorléans Brut 2008, från producenten Domaine Bourillon Dorléans, är alltså en Crémant från Loire, närmare bestämt från distriktet Vouvray utanför staden Tours. Ett vackert område som breder ut sig på båda sidor om floden Loire. Förutom vingårdar finns det gott om romantiska slott i omgivningarna. Det otroligt vackra Chenonceau, faktiskt byggt över själva floden Cher, är ett självklart utflyktsmål när man är i trakterna.

Hélène Dorléans Brut är gjort på 100% Chenin blanc och det känns. Ylletoner och äppletoner skvallrar tydligt om druvan. Härligt att kunna ursprunget. Smaken är drygt medelfyllig. Aningen sötma maskerar lite av syran, men det är friskt med viss komplexitet. Moussen är klart godkänd. Det trevliga är att vinet växer sig större under provningen och detta, tillsammans med ursprungskaraktären, bidrar starkt till min förstaplats. Dessutom prisvärt för 129 kr.

Intressant var också att prova en Blanquette från distriktet Limoux. AOC Blanquette de Limoux på etiketten innebär också traditionell metod. Limoux ligger i den västra delen av Languedoc och ordet blanquette betyder helt enkelt ”vit” på det lokala, urgamla språket occitanska. Distriktet gör anspråk på att vara det mousserande vinets vagga. Det sägs att jäsning på flaska skapades här långt innan metoden nådde Champagne. Man vet att klostret St-Hilaire framställde mousserande viner redan 1531.

I Blanquette de Limoux Réserve Brut 2010 från Roger Antech överväger den traditionella druvan Mauzac med 90%. Resten är lika delar Chenin blanc och Chardonnay. Här märks en lite högre sötma tillsammans med en mjuk mousse. Doften är fräsch, fruktig med blommiga toner, grape och gröna äpplen. Gott, friskt. Den här serverar jag gärna som aperitif.

Till sist en helt ny bekantskap som jag gärna kommer att hålla vid liv. Mitt emellan de röda vinernas nästen i norra respektive södra Rhône hittar vi Die, hemvist för bland annat Clairette de Die. Det är ett sött vin tillverkat enligt ”méthod Dioise”, en metod som innebär att vinet bara jäser en gång, till skillnad från den traditionella metodens två gånger. En annan skillnad är den mycket låga temperaturen under jäsningen på ståltank som innebär att processen tar flera månader. Det halvfärdiga vinet buteljeras innan jäsningen är klar och jäser alltså färdigt inneslutet i flaskan där koldioxiden skapar bubblorna. Fällningen avlägsnas genom att det färdiga vinet sugs ur flaskan under tryck. Därefter buteljeras det på en ny flaska.

Jaillance Muscat Clairette de Die är gjort på ekologiskt odlade druvor; 90% Muscat och 10% Clairette. Alkholhalten är 7% och sötman 68 gram per liter. Det här är mycket prisvärt för sina 89 kr och helt förförande gott. Doften stor, parfymerad, med liljor och mysk. Det är fylligt, sött med lite lägre syra och en läcker badskumsliknande mousse. Smakar länge. Ett självklart alternativ till fruktsalladen istället för den populära italienska Moscato d’Asti. Vi testade den också till ost. Perfekt till vår hårda getost och tillsammans med sältan i ädelosten.