Etikettarkiv: bordeaux

Vilmart Rubis, rosa Princesschampagne

Inte för att hon är så intresserad. Mjölk eller grädde, helst lättvispad, skall det vara. Vi däremot, vi tar ju varje anledning till att öppna en flaska champagne. Denna somriga lördagseftermiddag faller valet på rosa bubblor från Vilmart & Cie. I den skålar vi så för världens alla vackra katter och speciellt för lilla Princessan förstås. Det är den 8 augusti; det är den internationella kattdagen, World Cat Day.

Champagne Vilmart Cuvée Rubis Brut är vackert djupt orangeröd, jo tankarna kan gå till rubiner. Fin mousse i mängd. Mörka bär och brödig touch i nosen och med koncentrerad fyllig rik frukt i gom. Läcker textur och utsökt smakpalett där jordgubb och tranbär pockar på uppmärksamheten och smakar länge, länge.
Det här är roséchampagne med fräsch tyngd. Måste vara en av de godaste vi smakat.

Champagne Vilmart Cuvée Rubis Brut

En Premier Cru med basvin av 90% Pinot Noir och 10% Chardonnay från årgångarna 2009-2010 som fått mogna tio månader på stora ekfat. Naturligtvis, det här är ju Vilmart. Här uppfostras alla viner på fat. Storlek och tidsrymd beroende på slutprodukt.

Flaskan har legat till sig i källaren i snart två år efter vårt besök hos Vilmart i Rilly-la-Montagne hösten 2013. Tar fram produktbladet och läser att ägaren tillika champagnemakaren, Laurant Champs, anser att den kommer nå optimum efter ett till två år. Ja, så mycket bättre har vi svårt att tro att det blir. Vi gör en minnesnotering, vid nästa besök måste vi lägga ner fler Rubis i lådorna.

Princessan själv är dock helt ointresserad av den rosa champagnen. Ställde inte upp på bild utan slankt raskt in genom kattluckan till den väntande mjölkskålen. Lite förvånande är det därför hur snabbt hon är på plats när flaskan med middagsvinet skulle förevigas. En vit bordeaux ställs upp på  bordet och vips är hon där.

Nu står det förstås Coucheroy på flaskan. En bra Sauvignon Blanc med fin fatkaraktär i årgång 2009, från André Lurtons slott med samma namn i Pessac-Léognan.  Namnet Coucheroy sägs komma av att den franske kungen Henri IV en stormig natt för många hundra år sedan sov över på slottet. Kunglig glans, då duger det åt Princessan.

Ch Coucheroy 2009

Låter (bx)vinet tysta mun

Bordeaux, bordeaux. Med så’na viner i glasen är det svårt att låta bli. Låta vinet tysta mun. Det blir fokus. Tyst hänförelse. Egentligen synd att ens tillåta den lilla distraktion som det innebär att föra pennan över noteringspappret.

Är det inte konstigt? Här gör vi vårt bästa för att distanseras oss från vinerna som förekom så ofta i vår tidiga vinprovarbana. Idag verkar många fått lätt högfärdshosta av ivrig östlig uppvaktning med påföljande monetära effekter. Och ändå, när en förförande bx smyger runt hörnet och sänder ut klassiska vibbar är vi som trollbundna.

Bx and some more

Suverän juniprovning, sammansatt av Herr P. Vi är tysta på svenska, men för, tack vare långväga trevligt sällskap, den efterföljande stillsamt lidelsefulla diskussionen på engelska. Fem bx-ar, kryddat med en Supertuscan och, lite oväntat, en Tannat. Han ska ju testa oss, den gode P.

Château Cambon la Pelouse 2006, Cru Bourgeois, Haut-Medoc. Intro som en slags referens, så vi riktigt ska uppskatta det som kommer. Stilig, merlotty med mjukare anslag. Bra, men hamnar snabbt i bakvatten (och det enda av vinerna som vid omprovning två dagar senare – från små helt fyllda flaskor förvarade i kylskåp 🙂 – changserat).

Les Forts de Latour 2001, Pauillac. Toppvinet!!! Helt suveränt! Utvecklad till mogen, härligt bx-ig. Läder, mörka bär. Struktur, så tätt mellan smakmolekylerna, fint sandpapper i gommen. Evighetslång. ”Old style Bordeaux” precis som vi älskar dem.

Carruades de Lafite 2004, Pauillac.  Nosar föregående tätt i hälarna, men spelar lite fin flicka och håller på sig, men ändå – så tät i smaken. Finlemmad, rotfrukter och mörka plommon och läder. Hänger länge, länge. Old-style vibbar här också, utsökt.

Pontet-Canet 2004, Pauillac. Intar tredjeplatsen. Lite återhållen, lätt tjurig tonåring som inte vill släppa oss in på skinnet – ännu. Koncentrerat, komplext, fruktigt. Mycket strävt, medium på sandpapperskornen. Utmärkt längd. Lås in till tonåren passerats.

Cos d’Estournel 2004, S:t Estèphe. Ett kyligare intryck,  svart vinbär, försiktiga fat, koncentration med lite större korn på sandpappret. Gröna tankar och undertecknad tror inte vi är i Bordeaux. Fel, fel, fel. En Cos, mycket bra, men inte färdig att komma ut ur källaren än.

Chateau Montus 2001, Madiran. Här kom första icke-Bx:en. Tannat. Doft av ålderdom, kemi och russin. En syra- och tanninbomb utan frukt. Icke för oss, på väg mot vinnekrofilernas helgedom.

Ornellaia 2004, Bolgheri, Toscana.  Super tuscan, klassisk bx-blend. Men något sa att det här inte var äkta vara. Den där lilla medicintonen i doften? Kryddigt, svart vinbär, fat, komplext. Utsökt balanserat, koncentrerat, men i svansen dyker den eldsprutande draken upp. Naturligtvis bra, men ändå lite rustikare, lite mer rakt på än de nobla från B.

Toppen, Les Forts, Carruades, Pontet-Canet. Följd av Cos, Ornellaia och Cambon La Pelouse. Pladask.

Bx and some more

Naturligtvis får vi leta i gömmorna och hitta lite godis till den röda flighten på midsommar. Färre runt bordet ger färre flaskor, men inte mindre läckert. Tystnad. Provning.

Petit Village Cornuelles Ch Giscours

En finlemmad tät Margaux, Chateau Giscours 1998, fräscht mogna toner, frukt, örter, svartvinbärsnoter. Sammetslen attack, integrerade sidenlika tanniner. Lättnjutet i fin sidenklänning. Elegant, utsökt.

Petit Village 2001Yngst i kvällens skara. Chateau Petit Village, Pomerol. Vinet som så ofta stod på provningsbordet som Pomerolrepresentant i gamla tider (så känns det nu i alla fall).
Nu i årgång 2001. Läckert mogna toner, läder, rökig touch, plommon, fat, kryddig, paprikapulver. Saftigt insmickrande intryck med köttiga vibbar där tanninerna snart biter till. Komplext, slingrar sig genom gommen. Stiligt.

Inte heller vi kan motstå frestelsen att stoppa in en utom-bx-ing. En Chinon av matchande årgång, Les Cornuelles Vielles Vignes 1999 från Serge & Bruno Sourdais. Utvecklad till mogen doft, komplext, röda vinbär och lingon, örtig, kryddigt. Stiligt, rent, fjärilslätt, syrligt saftigt, utmärkt längd. Attraktivt, så gott, så gott!

Chinon tar våra vinälskarhjärtan med storm och lägger sig tätt före Giscours. Sorry lilla byn, så ofta förr var du störst. Du är fortfarande stor, men ikväll blev sällskapet för stort.

Petit Village Ch Giscour

Tystnad. Provning. Pratning. Inte tystar vinet mun mer än en kort stund.

Gammal är äldst

I glasen en Côte-Rôtie från 1999 och en Saint Julien från 1998. Ordspråket dyker osökt upp, även om betydelsen inte är direkt överförbar; den som levt länge har kunskaper som yngre inte har. Men likheten finns där. Det här är klassiker med karaktärsdrag som varken yngre eller ”kopior” har.

Med ålder har klassikerna växlat upp i storhet och komplexitet. Utökat kostymen med lager på lager av dofter och smakintryck. Och vi faller bara pladask igen. Här försöker vi gång på gång vidga våra vyer. ”Inga fler Bordeauxer ner i källaren.” Och så händer detta igen.

Les Bécasses 1999

Les Bécasses 1999, Chapoutier, Côte-Rôtie, Rhône.
Röd, halvtät. Stor, utvecklad till mogen, mycket animalisk doft av rått kött och chark. Rökig, pepprig, kaffe och lätta parfymerade noter. Fyllig med fin frisk syra och matchande mjuka, men markerade tanniner. Komplex, tuggig smak. Kryddig av peppar. Fat. Köttbutik.  Lång, lång mångfasetterad eftersmak. Så välbalanserat, så koncentrerat, så elegant och stramt. Ja, bara så så ”gôtt”.

Ch Léoville Poyferré 1998

Château Léoville Poyferré 1998, Saint Julien, Bordeaux.
Röd, hög intensitet. Stor, mogen mångfasetterad och fullpackad doft. Stall, läder, torkade blåbär, katrinplommon, kryddiga toner och rostade fat. Drygt medelfyllig med perfekt balans, frisk syra och fina sammetslena tanniner. I gommen fin frukt, svarta vinbär, katrinplommon, kött, läder, stall, fat. Evighetslång stram fin eftersmak.  Vinet vibrerar av liv och här finns allt vi vill ha. Texturen i gommen. Tätheten mellan smakämnena. Den fina frukten, de rätta doftmolekylerna, elegansen och strukturen. Man knäböjer i tanken framför bx-altaret.

Klassiker är klassiker. När de levererar på alla dimensioner baserat på mognad i goda traditioner, då är det vinvärldens motsvarighet till ”gammal är äldst”.

Les Bécasses & Ch Léoville Poyferré

Loire-slott med Bordeaux-länk

Slottet i Chinon vakar högt över staden. En imponerande fästning, mer än 500 meter lång. Ståtlig att se från brofästet på den motsatta sidan av floden Vienne, den biflod till Loire som i sakta mak rinner förbi Chinon. För Bordeaux-älskare med historiskt intresse finns en speciell anledning att vallfärda till denna plats.

Stärkta av en bra degustation och ett lyckosamt slut på jakten efter Les Cornuelles hos far och son Sourdais i Cravant-Les-Coteaux, begav vi oss åter in till Chinon. Nog borde vi väl besöka åtminstone ett enda slott i Loire? Jo, dags för lite kultur. Och varför då inte detta slott, likväl som något annat?

Vi får väl erkänna att vi var dåligt pålästa i sammanhanget. Hade vi vetat att detta slott var sammanlänkat med den medeltida vinhistorian i Bordeaux, hade besöket nog blivit inskrivet redan i excellistan som utgjorde reseplaneringen. Nu var det rena turen att vi fick uppleva platsen och den iscensatta historien där Eleanor av Aquitanien, hennes make kung Henry av England och deras söner, bland annat Rickard Lejonhjärta, spelade huvudrollerna.

Bordeaux och England är i vinsammanhang nära förknippade med varandra sedan många århundraden. Redan på 1200-talet blev London den primära exportmarknaden för Bordeaux-vinerna. Engelsmännen älskade sin claret. Hur hänger då Chinon ihop med Bordeaux? Vi får börja i mitten av 1100-talet.

Det var då som Henri II Plantagenêt, greve av Anjou och kung av England, gjorde slottet i Chinon till sin bas. Henri, eller Henry på engelska, var också den som byggde ut slottet till dess nuvarande omfattning och det var här han placerade sin administration. Även om han själv delade sin tid mellan Frankrike och England.

Men länken mellan Bordeaux och England, den utgörs av en dam, Henrys fru, den otroliga Eleanor av Aquitanien. Stormrika Eleanor, som 1137 gift sig med den blivande franske kungen och medfört en tredjedel av Frankrike i hemgift; Poitou och Aquitanien, inklusive Bordeaux. Den egensinniga Eleanor, som var mest intresserad av sitt eget Aquitanien och mindre av att vara drottning av Frankrike. Den beslutsamma Eleanor, som trots 15 års äktenskap och två döttrar lyckades få skilsmässa från den tråkige kung Ludvig och omedelbart gifte om sig med den ”eldige” Henry. Hemgiften följde naturligtvis med. Året var 1152 och redan två år senare, 1154, kröntes Henry till kung av England och nu blev Eleanor alltså drottning av England. Länken var skapad, men på vinets område krävdes det lite till.

Ett första steg togs när Eleanors favoritson Rickard Lejonhjärta ärvde den engelska tronen 1189. Richard hade fattat tycke för Bordeaux. Det var fina viner som Rickard ansåg minsann alltid skulle finnas på det kungliga engelska hovets middagsbord. Men det var först efter Richards död, när Eleanors yngste son, Johan ”utan land” blivit kung som portarna till London verkligen öppnades. År 1203 tog Johan, troligen efter påtryckningar från sin mor, bort de höga tullarna på vin som skeppades ut från Bordeaux. Clareten började flöda norrut.

Eleanor tillbringade naturligtvis en del av sin tid på slottet i Chinon. Och det var här som Henry 1173 fängslade henne efter att hon konspirerat mot honom tillsammans med sina söner. Eleanor fördes till England och fick sitta i husarrest i nästan femton år, tills Rickard Lejonhjärta kunde släppa ut henne efter att fadern avlidit i Chinon. Eleanor kunde äntligen återvända hem till sitt ”rike” i Frankrike.

Den otroliga Eleanor uppnådde den för tiden mycket aktningsvärda åldern av 82 år. Hon ligger begravd, tillsammans med Henry och Rickard Lejonhjärta i Abbaye de Fontrevraud, nära Chinon. Då ett kloster, idag ett kulturcenter.

Slottet i Chinon har rustats upp med stöd av EU-medel och de gamla kungliga kvarteren är nu hjärtat i besöksupplevelsen. Tomma rum som utnyttjas för att levandegöra slottets historia genom ljud och bild. Eleanor, Henry och sönerna agerar i en av filmerna och vi förs tillbaka till år 1172 och konflikten mellan Henry och resten av familjen.

För oss ett roligt besök mellan vingårdarna. Slottet, liksom Chinons trevliga gamla stad, kan rekommenderas. Inte bara till vallfärdande, historietörstande Bordeaux-älskare utan alla som gillar gamla miljöer och en gnutta historia.

Apropå vinhistoria, Bordeaux och England. En senare, men ack så viktig milstolpe, var när Arnaud de Pontac etablerade ett vinvarumärke som firade hela 350 år i våras. Läs historien om ”Ho Bryan” här.

Källor:
Johnson, Hugh (1990), Vin genom tiderna.
Forteresse Royale de Chinon; Information om slottet i Chinon och dess utställningar.

Gott nu – en Chablis & en Bordeaux

Då och då slinker det ner några flaskor i källaren. Inte med något superallvarligt vinsamlande för ögonen, utan snarare som ett sparande på lättsamt ekorrvis för framtida goda stunder. Både enklare och finare vinare kan ju bjuda på så mycket mer efter några års vila. Nyligen bjöd två viner, en Chablis och en Bordeaux, på sådana goda stunder.

Jean-Marie Brocards Chablis Premier Cru Montée de Tonnerre 2006 har vilat sedan 2008 och är nu härligt mogen med frisk avrundad syra. Här finns en smörighet i doften tillsammans med mogna frukter, gula äpplen och gula plommon, samt en lätt rökig ton som för tankarna till flinta. Smaken är smörig med friska bokna gula äpplen. Fin längd med smörkola och grapesvans. Stor doft och en go’ tyngd i munnen med alla rätta drag på plats. Just sådär bra som en Montée de Tonnerre brukar vara. Mums.

 

Château Reysson Reserve du Château 2005 är också gott nu. En Haut-Médoc, Cru Bourgeois Supérieur, inhandlad på basis av BLM-strategin. Fick goda betyg när den lanserades 2009. ”Vin med extra dimensioner av högklassig årgång” skrev bland annat Munskänken. Och detta till ett för Bordeaux sympatiskt pris. 50% Cabernet Sauvignon och 50% Merlot. Ett antal flaskor inhandlades och noteringen konsumtion 2013-2017 gjordes. Nu öppnades den första. Och, ja, det var väldigt gott nu.

Tät, mörk färg. Stor utvecklad doft med fruktighet och fatkaraktär, viss rökighet. Mörka bär, mogna plommon och animaliska toner. Fylligt med frisk syra och markerade sammetstanniner. Nyanserad smak med fatkaraktär; kaffe, rök och kola. Fruktighet med svarta vinbär, plommon och rotfrukter. Lång eftersmak med fat, kaffe och svarta vinbär.  Helgjutet, stramt och tätt, koncentrerat med utmärkt balans. Ett vin som visar var Bordeaux-skåpet ska stå! I början av ”godast-perioden”. Ja, det här är urläckert och typiskt Bx-igt. Kan nog inte hålla fingrarna borta så länge från de andra flaskorna i källaren.