Etikettarkiv: bordeaux

Anor, klass och rött i Pessac-Léognan

Jag reser inte långt från Intendenten i staden Bordeaux’s centrum. Tänkte söka upp januarifavoriten Château La Gardes hemvist i Graves, närmare bestämt i Pessac-Léognan.

Pessac-Léognan är kommunappellationen som vi ska komma ihåg för tre saker: anor, klass och rött. Anorna är av yppersta rang. Klassningen omfattar de bästa slotten, men glöms ofta bort när vi pratar klassificeringar i Bordeaux. Och rött? Ja, Pessac-Léognan är ju faktiskt rödvinsnästet i vitvinsland.

En kvart tar det från centrum och där, inklämda bland stadens södra förorter, ligger de första anrika vingårdarna. En luftburen ankomst till Bordeaux, alltså till Mérignac-flygplatsen, innebär också en landning i Pessac-Léognan, den nordligaste delen av Graves. Platsen där druvor odlades redan för 2000 år sedan. En plats som kan stoltsera med fina anor.

Grusiga jordar i Pessac-Léognan. (http://www.crus-classes-de-graves.com/phototheque/LARGE/VIGNOBLES/ROSIERS.jpg)
Grusiga jordar i Pessac-Léognan. (foto: http://www.crus-classes-de-graves.com/phototheque)

Claret, det ljust röda Bordeaux-vinet som vann engelsmännens hjärta redan på medeltiden, kom från de här trakterna. Odlingarna i Graves var nämligen väl etablerade sedan århundraden när holländarna kom till Médoc för att utföra sitt utdikningsuppdrag på 1600-talet. Under de 300 år som Aquitanien var under engelskt styre, från 1152 till 1453, fullkomligt flödade clareten till London från Graves.

Château Haut-Brion, det enda slott i Graves som klassades för rött vin 1855, utmärkte sig också tidigt. I år är det jubileum! Det är 350 år jämnt sedan ”Ho Bryan” etablerade sig som ett lyxvarumärke i London. Ägaren Arnaud de Pontac hade drivit en framgångsrik strategi och differentierat sitt vin från konkurrenternas. Mörkare, med mer kraft – en klass bättre helt enkelt. Och tre gånger dyrare. Den gode Arnaud var en god affärsman.

I Pessac-Léognan ligger också den allra äldsta egendomen i Bordeaux. Château Pape-Clémant räknar 1299 som sitt födelseår. Det var året då den blivande påven Clemant V fick egendomen i gåva av sina äldre bröder. Idag räknat som ett av appellationens bästa slott.

Rött, rött, rött.  På de fina lätta grus- och sandjordarna görs utsökta viner på både blå och gröna druvor. Vi tänkar ofta vitt när vi tänker Graves, men faktum är att i Pessac-Léognan är ca 80% av produktionen rött vin! På de ca 1700 hektaren odlas de traditionella Bordeaux-druvorna. Cabernet sauvignon är signaturdruvan för de röda vinerna, med Merlot som andre spelare. Sauvignon blanc och Sémillon dominerar de vita.

Pessac-Léognan är en kommunal appellation av ungt datum. Födelsedagen var den 9 september 1987. Och vi kan notera det ovanliga för Bodeaux; appellationen omfattar alltså både röda och vita viner. Man skulle kunna tro att den endast består av de två kommuner som gett appellationen sitt namn. Men så är inte fallet. Hela tio kommuner, eller kanske snarare byar, ingår; Mérignac,  Pessac, Talence, Gradignan, Villenave d’Ornon, Canéjan, Léognan, Cadaujac, Martillac, Saint-Médard-d’Eyrans. Kom ihåg dem om du kan! Men nej då, det behövs inte, Pessac-Léognan räcker gott.

Så kommer vi till klassningen. Graves har en alldeles egen sådan, något som vi lätt glömmer bort i vår iver att lära oss de förnämsta slotten i 1855 års klassificering. I Pessac-Léognan finns alla de 16 slott som är upphöjda till ”cru classé”. En klassning utan inbördes ordning som tillkom så sent som 1953, med en utökning 1959 till dagens omfattning. Det är intressant att klassningen omfattar både röda och vita viner. Sex slott är klassade både för röda och vita, sju för enbart röda viner och tre för vitt. Château Haut-Brion ingår naturligtvis även bland slotten som klassades i Pessac-Léognan och är alltså ”dubbelklassificerade”.

Château La Garde då, hittar jag dit? Jo, men det blir en resa så långt söderut jag kan komma i Pessac-Léognan, till kommunen Martillac. På vägen söderut passerar jag många kända namn och gommen börjar längta efter de läckra dropparna. Till exempel de klassade slotten Domaine de Chevalier, Château Olivier, Château Smith Haut Lafitte, Château Haut-Bailly…

Domaine de Chevalier, Pessac-Léognan. (foto: http://www.crus-classes-de-graves.com/phototheque)
Domaine de Chevalier, Pessac-Léognan. (foto: http://www.crus-classes-de-graves.com/phototheque)

Jag kan också konstatera att Pessac-Léognan är André Lurton-land. Den kände vinmakarens egendomar ligger tätt. Det är namn väl kända från etiketterna på de flaskor med vitt som vi så ofta hittar i Sverige: Château de Cruzeau, Château la Louvière, Château Couhins Lurton, Château de Rochemorin och Château Coucheroy. De två sistnämda pålitliga, prisvärda, rena Sauvignon blanc-viner som ofta återfinns på våra provningar som typexempel på vad Bordeaux kan åstadkomma när det gäller vitt. Men återigen – här görs också rött på alla slott.

Varför inte välja en röd Pessac-Léognan nästa gång?

Not. Alla de 16 klassade slotten i Pessac-Léognan (Crus Classés de Graves):
Vita viner: Château Couhins, Château Couhins-Lurton, Château Laville Haut-Brion.
Röda viner: Château Haut-Brion, Château de Fieuzal, Château Haut-Bailly, Château La Mission Haut-Brion, Château La Tour Haut-Brion, Château Pape-Clément, Château Smith Haut Lafitte.
Både rött och vitt:  Château Bouscaut, Château Carbonnieux, Domaine de Chevalier, Château Latour-Martillac , Château Malartic-Lagravière, Château Olivier.

Annonser

Vilse hos Intendenten

Jag började min resa i Médoc i början av året, men måste ha fastnat i Bordeaux på resan söderut. Troligtvis hos Intendenten, den roligt utformade vinbutiken där vinerna ligger staplade kring väggarna utmed en spiraltrappa som leder från den ena våningen till nästa och nästa. Alla fyllda med åtråvärda Bordeaux-viner.

Det är väl det som skiljer. Medan Intendentens lager består av Bordeaux, så har mina läppar mött viner från all världens olika hörn de senaste veckorna. Strama Riesling och Grüner Veltliner från Österrikes Weinviertel. Ljuvliga unga Bourgogner kivades med varandra om uppmärksamheten. Sherry, port och madeira – så gott, borde öka konsumtionen. Chilensk Carmenère imponerade, urtypisk Pinot från Nya Zeeland, osv. osv. Och ögonen har fått rusa genom många rader av information och minst lika många kartor. En expressresa genom vår värld av vin på alltför kort tid.

Sommelierernas dag i Göteborg var en riktig höjdpunkt den gångna månaden. Expresståget saktade ner till mjölktågsfart under några innehållsrika timmar. Det erbjuds ju tråkigt nog ganska få provningstillfällen på den här sidan landet jämfört med utbudet i huvudstaden. Sommelierernas dag är därför extra välkommen. I år var det riktigt tätt mellan borden och det blev många intressanta samtal kring bra viner med ursprung och känsla från en mängd olika områden.

Ett av de bästa vinerna jag provat den här månaden är faktiskt just en Bordeaux. Gillade Château La Garde 1998 från Pessac-Léognan. Finns att köpa idag i denna årgång liksom 2009 och 2010. 57% cabernet sauvignon, 40% merlot och 3% cabernet franc. Uttalad doft med läcker mogen bouqet av rotfrukt, läder, mörka bär och plommon. Relativt fylligt, strävt med balanserad syra och lång komplex eftersmak med läder, svart vinbär och rotfrukter. Underbart gott nu men har potential för ytterligare ett antal år i källaren. Varför inte en jämförande provning av alla tre årgångarna?

Men det är dags att resa vidare. Jag tar ut kompasskursen, får några flaskor från Intendentens hyllor nedpackade i kartonger och tar mig ut ur butiken. Reser söderut, en liten bit.

Guldkorn i Médoc – BLM-strategin

Det första som väcker intresset när jag tar fram kartorna över Médoc är alla små blå streck. De heldragna går i väst-östlig riktning, mot vattnet i havsviken Gironde. De streckade ansluter, ofta i rät vinkel, till de heldragna, ibland med längre mellanrum, ibland i ett tätt rutnät. Ibland hittar streckade blå linjer direkt ut i Gironde. Men det är bara de heldragna har namn, såsom Jalle du Cartillon, Chenal du Milieu och Jalle du Breuil.

Det är alltså dags att börja resan i världens vingeografi. Lite traditionellt kanske, men Bordeaux har ändå ett visst skimmer över sig. Historiken med exportstrategi och tidigt varumärkesbyggande har lagt en grund för berömmelsen. Och det är ju dessutom Frankrikes största AOP-region. Västra stranden får bli starten.

Gillar man vin från Médoc, då har man mycket att tacka de där djupa dikena för. Innan holländarna dikade ut området på 1600-talet, så var det mest sumpmark och skog. Dikena befriande stora områden från vatten och den välkända grusrika och magra jorden kom i dagen. Perfekt för odling av högklassiga druvor.

De berömda kommunerna ligger där norr om Bordeaux. Först Margaux, sedan ett litet hopp, och därnäst på rad St Julien, Pauillac och St-Estèphe. Här trängs de klassade egendomarna och slotten försöker överglänser varandra. Tjusiga byggnader, välskötta odlingar, minitiös vinifiering. Perfektion. Och det gäller naturligtvis priset på de åtråvärda buteljerna också.

Visst gillar jag de strama Bordeaux-vinerna, men inte till vilka priser som helst. Hysteriska nivåer gör dem mer till samlarobjekt än föremål för kulinarisk njutning. Åtminstone för oss med begränsad plånbok. Ibland har jag funderat på att helt bortse från distriktet när källaren ska fyllas på. Det finns ju så mycket annat gott vin här i världen. Men så snubblar man över en så fantastiskt god butelj och inser att det är omöjligt att vara ståndaktig. Det gäller istället att gå på en annan strategi. Att hitta guldkornen utanför de förgyllda slottsgrindarna.

I Médoc går strategin under namnet BLM.

B står förstås för crus Bourgeois. Denna Médoc-specifika klassificering skapades 1932. Då fick drygt 400 egendomar, vilka höll god kvalitet men ändå inte platsat i 1855 års klassificering, utnämningen. Sedan 2008 är det dock inte längre egendomen utan vinet som får kvalitetsstämpeln. Efter ansökan bedöms vinet blint av en bedömningsgrupp. De som passerar nålsögat får sätta cru bourgeois på etiketten. Nästa årgång, ny prövning.

Årgång 2009 av Château Le Boscq, från Saint-Estèphe, respektive Château Cambon la Pelouse, betecknat Haut-Médoc och beläget strax söder om Margaux, hittade i höstas sålunda ner i källaren baserat på B:et i BLM-strategin.

De två andra bokstäverna i BLM-strategin står för geografiska områden. Listrac och Moulis. Fram med kartboken igen. Precis norr om Margaux tar jag till höger. Jag hittar kommunerna på uppslaget ”Centrala Médoc” i Johnson & Robinsons utmärkta vinatlas.

Moulis-en-Médoc kommer först. De välkända favoriterna Château Chasse-Spleen och Château Poujeaux stöter jag på direkt utanför den lilla byn Grand(!) Poujeaux. Strax västerut ligger så Listrac-Médoc känt för lite mer tuffa och tanninrika viner. Här är ett par slott att lägga på minnet Château Fourcas Hosten och Château Fourcas Dupré.

Alla fyra slotten finns fortfarande tillgängliga på bolaget i årgång 2009. Vi provade Château Poujeaux 2009 för ett tag sedan. Det var ett smakprov som utföll till stor belåten, precis så där Bx-ig som vi vill ha vår Médoc. Ett guldkorn.

Vinodlingar i Grand-Poujeaux, Moulis-en-Médoc. Foto: Berndt Fernow (http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Vignes_Moulis.jpg)
(licensed for free use: http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/deed.en)

Lördagsmys

Äntligen slut på arbetsveckan och dags för lördagsmys. Så här års är förrätten given. Uppdragen igår, uppäten idag. Nykokt, ljummen hummer med bara lite citron. Ack så gott.

image

Oftast blir det Chablis till hummern, Premier eller Grand cru med några år på nacken. Men nu råkade jag snubbla över en gammal Riesling i källaren, en Rheingau Spätlese från 1989. Ett riktigt bra val som matchade herr Hummer riktigt fint. Aningen sötma, fortfarande bra syra, moget komplext med fina petroleumtoner.

image

Drösad torskrygg följde, ackompanjerad av den sista flaskan Chateau Coufran 2000. Mogen Bordeaux med härliga toner av fat, läder och stall, visserligen av enklare slaget,  men så gott, så gott.

image

Jancis Robinson skrev idag om de senaste årgångarnas riktigt bra Cru Bourgeois. Till betydligt mer angenäma priser än de klassade slotten. Dags att fylla på förrådet.