Etikettarkiv: bourgogne

ABC Davenne

En av våra favoritproducenter är hon, Clotilde Davenne. Och det verkligen inte bara för att hon är så trevlig, vinerna talar för sig själva. ABC? Jo, när vi längtade efter Chablis den här gången kände vi för lite yngre viner och att börja från basen. Naturligtvis sneglar vi då gärna åt Clotildes håll, för här vet vi att vi får kvalitet. Från instegsnivå upp genom kvalitetspyramiden.  Plats på bordet för ABC Davenne.

Clotilde Davenne Cremant de Bourgogne Brut Extra

Kanske lite långsökt, men crémAnt blir vårt A. För visst startar vi väl gärna med mousserande eller hur? Alltså A.

På flaskan med den vackra etiketten står det Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Brut Extra. Av 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay, druvor uppvuxna på jordmånen kimmeridge (samma plats som den Bourgogne Blanc vi återkommer till nedan). Producerad enligt gammal hederlig traditionell metod med en andra jäsning på flaska, därefter 18 månader på jästfällningen och när det är dags för degorgering och liqueur d’expedition, ingen sötning. Då blir det extra torrt – Brut Extra.

(A) Häll alltså upp lite Davenne crémant och finn ett läckert krispigt torrt bubbel i glaset. Ett sådant där som får snålvattnet att rinna till och hojta efter lite tilltugg. Brödigt, utvecklade äppeltoner, citrus och en sväng kola. Finfin längd. Ja tack, gärna ett glas till!

Varsego att smutta och njut medan vi försöker återge lite om områdets vingeografi såsom Clotilde förklarade det när vi träffades på TWWD (Terrific Wine Women Day) Ästad Vingård i fjol.

Clotilde Davenne på TWWD2015-20

Vi får ju börja med en liten bild på Clotilde, så ni ser vem vi pratar om. Här med fullklottrat blädderblock, kimmeridge kalksten och, som sig bör, vinflaska med egna namnet på etiketten. Ni som upplevt Clotilde i full föreläsarsving har kanske fått se att hon är en riktig hejare på att hantera blädderblocket. Till skillnad från Kurtan blir det också riktigt förståeligt.

Förresten, vi ska kanske börja med en snabb recap för den som inte känner Clotilde sedan tidigare. Hennes hemmavist sedan 2005 är gården ”Les Temps Perdus” med tillhörande 13 hektar ekologiskt odlade vingårdar. Huvudnumret är utsökta Chablisviner, Chardonnay behandlad med den största respekt, men även Sauvignon Blanc, rosé och rött på Pinot Noir och lite annat smått och gott lämnar hennes vinkällare. Clotilde är också känd för att under 17 år varit ansvarig vinmakare på den stora firman Jean-Marc Brocard i Chablis. Är det någon som undrar om det är vanligt med kvinnliga vinmakare i området? Svaret är kort och koncist. Nej. (Kanske en handfull bland flera hundra manliga, har inte den exakta siffran, men något i den stilen tror vi oss sett eller hört någon gång.)

Då tar vi och tittar lite närmare på blädderblocket…

Clotilde Davenne about Chablis geography

Här har vi alltså Chablis satt i sitt geografiska sammanhang, ur ett Clotilde-perspektiv. 15 mil till Paris och lika långt till Beaune. Utmärkt är byn Préhy där ”Les Temps Perdus” ligger.  Strax norröver, från byn Courgis hämtas druvorna till dagens C-vin: Chablis. I sydväst ligger Saint-Bris, ursprung för Sauvignon Blanc-vinet.

Nu närmare vi oss B:et i dagens provning, vilket (den här gången bokstavstroget) står för Bourgogne Blanc, på etiketten med tillägget Chardonnay. Och det är inte vilken burgundisk Chardonnay som helst poängterade Clotilde.

För det första, notera den grönstreckade cirkeln med bokstäverna BBL på kartan ovan. Notera närheten till Chablis. Druvorna till Bourgogne Blanc kommer härifrån, från Clotildes egen by, Préhy, men alldeles utanför Chablis gräns. Det är samma jordmån här som på Chablisklassad mark innanför det strecket, kimmeridge, men som Clotilde ungefär uttryckte sig: ”Ingen kom på tanken att klassificera de här området när det begav sig.”

För det andra, glöm allt med det där med fat. När Clotilde är i farten är det ståltank som gäller. Så, för det tredje, skulle ni tro att den där mycket lätta smöriga tonen skulle ha något med ek att göra, glöm det. Lägg malolaktisk jäsning på minnet istället. Clotilde gör ”malo” på alla sina viner.  (Chablis älskar sin ”malo” som den i Sverige väl kände Hervé Tucki på La Chablisienne förklarade för oss en gång.)

(B) som i Bourgogne Blanc 2014 utvecklar sig till vår egen  favvo i den här provningen. Vi gillar speciellt gomkänslan. Visst sitter syran i högsätet, men indraperad bakom ett mjukt, aningen smörigt intryck. Mogna gula äpplen, citrus, en aning aprikos och faktiskt kryddat med avmätta gröna örter.  Härligt gominslingrande, fräscht med viss tyngd och bra längd. Nu är vi ändå ”bara” i instegsklassen, ändå verklig karaktär och fin harmoni.

Clotilde Davenne x 3

(C) står och trampar och pockar på uppmärksamheten så vi fortsätter direkt. C som i Chablis 2014.  På ytan får ett mjukt intryck, men den där fräscha syran finns allt där. Fruktig, gröna äpplen, citrus, en touch kola tillsammans med en stening mineralitet och lite tändsticksplån. Ett uns smörighet, liten tyngd i gommen och bra längd. Fräscht, lätt att tycka om.

Båda vinerna visar sig vinna i längden och har efter ett dygn i kylskåpet öppnat upp sig än mer. Alltså, dekantera gärna och lufta någon timma.

Vad serverar vi då till? Ja, traditionellt tänker man fisk eller skaldjur till  viner som dessa, typ räkor, havskräfta, ostron eller musslor. Naturligtvis, men så här års kombinerar vi gärna med grillade grönsaker av olika slag. Ena dagen hamnade lite rökt lax bredvid på tallriken. Andra dagen grillade kycklinglår (inte så vackra bitar, men ack så goda, välj gärna rapskyckling, smakar ännu mer). Kontentan, tänk lite bredare. Skulle du fundera på den där utmärkande fräscha syran i vinerna, se till att möta med lite syra i maten (lite pressad lime, kanske en grillad citron).

Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne toppfolie

PS. För den som vill läsa lite mer om den där jordmånen kimmeridge. Det finns alltså kimmeridge och kimmeridge: La Chablisienne – en lektion i kimmeridge med ovan nämnde Hervé Tucki som lärare.

PS again, some words for you Clotilde, if you by a coincidence would happen to read this.

Thanks so very much for the wines you make for us to enjoy; they are all so lovely. We adore them and esteem all the work and love you put into them. However, we’ve been thinking about one tiny, tiny, little detail.

We know it is what is inside the wine bottle that is the most important. However, the outside is for some people also essential.  So, looking at the Crémant; it has such a beautiful, stylish label. No offence but… the other ones could be seen as a bit, hm, yes, hm, oldfashioned!? If you see what we mean. Perhaps, and take this just as a kind and well-meaning suggestion; What do you think about the idea to put that kind of label also on the other wines? … Hope you would like to consider.

Looking forward to seeing you again, in a future not that far away. 🙂

Länk till Clotilde Davennes hemsida.
Svensk importör är Terrific wines.

Som av en händelse är det precis ett år sedan Ljuva Druvor skrev om Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Brut Extra första gången: Clotildes superba bubblor
Om TWWD15: Terrific wine women på Ästad Vingård

Clotilde Davenne x 3

Annonser

Ur hyllans käftar, flirtig elegans à la Françoise

Jag rycker och drar, men den rör sig inte en tum. Försöker med nästa. Likadant där. Finvinhyllans plåtkäftar i den lokala monopolbutiken har Françoise stolthet i ett fast grepp. Expedit tillkallas. Han bänder isär käftarna och plockar mödosamt fram flaskan. Jag är inte imponerad.

Yppig flaska inpressad i alltför litet fack resulterar ofrånkomligen i fatala etikettskador, sorgligt sönderriven är den på flera ställen. Det strikt böljande, i svalt blått och grått, har mist sin fotogeniska attraktionskraft. Det kan förstås verka lite löjligt att bekymra sig om. Flaskan klarade ju behandlingen och innehållet är lika läckert oavsett. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på hur många som gjort samma övning, gett upp och valt en annan butelj.

Nu är expediten av det serviceinriktade släktet och går på min förfrågan direkt ut på lagret, för att snabbt komma tillbaka med begärt antal Les Coères 2013 i mer välaktad utgåva. Jag tackar, men kan inte låta bli att lägga till en kommentar om att Françoise Feuillat-Juillots flaskor borde placeras in i de vanlig hyllorna. Han håller med.

Françoise Feuillat-Juillot tillsammans med Giulia Negri och Sarah Goedhart på Ästad Vingård.
Françoise Feuillat-Juillot, till vänster, tillsammans med Giulia Negri och Sarah Goedhart på Ästad Vingård.

Vi träffades på TWWD2015, Terrific Women’s Winemaker Day, på Ästad Vingård i mars. Runt vinmakarbordet diskuterades då vad som utmärker ett feminint vin.  För Françoise Feuillat-Juillot är det viktigt att ursprunget lyser igenom:

”Jag gör vinet väldigt rent, från jorden, utan för mycket ek och väldigt mycket terroir. Mycket elegant, mycket fint.”

Provningen bekräftar. Så sant som det är sagt från en kvinna som har vinet i ådrorna, bördig som hon är från vinodlarsläkt i Mercurey i södra Bourgogne. I unga år blev det endast en kort sejour med studier i internationell ekonomi innan kallelsen till vinet tog överhanden. Universitetet i Paris byttes mot oenologiinstitutionen i Dijon. Sedan väntade praktiken i Côte Chalonnaise. Men inte i hemmabyn Mercurey, utan en dryga milen söderut: Montagny. Där har hon blivit kvar.

1989 var året då Françoise blev affärspartner till en Monseiur Bertrand, med hemmavist Domaine Bertrand-Juillot i byn Montagny-lès-Buxy. Vid hans bortgång 2004 köpte hon egendomen och ändrade namnet till Domaine Feuillat-Juillot. Idag sköter hon den tillsammans med ett par anställda. Inriktningen är ”lutte raisonnée”, dvs. ekologisk hållbart, men med möjlighet till avsteg när så bedöms nödvändigt för att rädda skörden.

Montagny omfattar totalt ca 350 hektar och är en appellation för vitt vin på Chardonnay. Egendomens röda Pinot Noir bär följaktligen endast den enklare appellationen Bourgogne Rouge. Domaine Feuillat-Juillot omfattar 14 hektar, varav 12 Premier Cru.

Filosofin är att låta var och en av lotterna ge sitt individuella uttryck till vinet. Således kan vi i Frankrike hitta hela 13 olika viner bärande Domaine Feuillat-Juillots etikett. Till Sverige har en röd och två vita hittat vägen, bland dem Les Coères i monopolets ordinarie sortiment. Den som i sin yppiga flaska alltså så lätt fastnar i hyllans käftar.

Feuillat-Juillot Montagny Les Coeres 2013

I skrivandes stund tvekar jag vid valet av foto till inläggets huvudbild, men bara för en kort stund. Visserligen är den bortvalda mer distinkt, men med ett ljus som gör den svala blågrå etiketten än kallare och det blir fel. Françoise viner är inte kyliga, utan tvärtom varmt feminint eleganta. Bilden med lavendelns skira grönska i bakgrunden och några små fläckar av solljus ger rätt associationer.

Orden Montagny 1er Cru på etiketten skvallrar alltså om att det är Chardonnay i flaskan. I det här fallet Chardonnay präglad av en koncentrerad, finlemmad elegans. Provningsnoteringen från det första mötet avslutades med den målande beskrivningen ”elegant ung dam, fin hatt med fjädrar i, flirtig nu i ungdomen”. Omprovningen nu i juli bekräftar med emfas det första intrycket. Känslan i gommen är superb.

Montagny 1er Cru, Les Coères 2013. Från en premier cru-klassad lott om 4 ha , östligt läge, 300 m ö h på märgel och kalksten. Drygt 25 år gamla vinstockar, några till och med 75 år. Jäst och lagrat på ekfat, varav ca 10% nya. Åtta till tio månader på jästfällningen.

Ljust guldgul med ungdomligt fräsch doft. I början överväger toner av citrus, knappt mogna gula äpplen, mineralitet och försiktiga fattoner, som utvecklas i glaset och för in en mycket lätt svävande exotisk touch. I gommen medefylligt med frisk fin syra, citrus, gröna äpplen, mineralitet och försiktiga, integrerade fat. Välbalanserat, strukturerat och gomfyllande härlig textur. Eftersmaken är lång och förförisk.

Pigg och finlemmad, koncentrerad elegans. Les Coères är flirtig med finess. Utsökt nu, men kan sparas några år (vår sista lilla slatt var lika god efter flera dagar i kylskåpet). Enbart den fina texturen ger en klar rekommendation om att utmana plåthyllan, resten kommer på köpet.

Domaine Feuillat-Juillot wines

På Ästad provade vi även kommunvinet Montagny Les Crêts samt den röda Coeur de Rubis på Pinot Noir.

Montagny Les Crêts 2011. En hektar med kalkhaltig lera i svalare öst-nordöstligt läge på 350 meters höjd. Drygt 25 år gamla stockar. Jäst på ståltank med efterföljande åtta månader på jästfällningen.
Ljust guldgul. Utvecklad, något återhållen fräsch doft med citrus, aprikos och mineralitet. Medelfyllig med relativt frisk syra. Finstämd med god munkänsla och bra eftersmak, aprikos och citrus. ”Lätt lärling” har jag skrivit sist i noteringarna. Lättillgängligt och tilltalande.

2011 är en trevlig, väldigt öppen årgång, anser Françoise, men tillägger att det var ett tufft år. Hela 50% av skörden gick förlorad på grund av hagel i juli. 50 procent!

Bourgogne Coeur de Rubis 2011. Endast en halv hektar är planterad med Pinot Noir. Druvorna vinifieras traditionellt med avstjälkning, jäsning i tank och därefter fatlagring. Målet är skapa ett vin som är ”soyeux”, som silke.
Röd med mognadston. Utvecklad, finstämd doft, parfymerad, smultron, syrliga lingon och tranbär. Medelfylligt med frisk syra och mjuka men tydliga tanniner. Jordgubbar, inte helt mogna, rabarber och lingon. Bra längd. Gott och karaktärsfullt.

Elegant, rent och klart, sammanfattade jag provningens intryck på Ästad. Någon i åhörarförsamlingen yttrade omdömet ”ärliga viner i mellanprisklassen”. Kan bara hålla med. Min favorit, Les Coères ger  mycket upplevelse per krona.

Feuillat-Juillot Montagny Les Coeres 2013

Ett PS från avdelningen med kuriöst vetande: På Ästad hade Françoise bland annat sällskap av chablisspecialisten Clotilde Davenne (vars superba bubbel vi skrev om i förra veckan). Clotilde och Françoise är inte bara mycket goda vänner utan också båda medlemmar av ”Femmes & Vins de Bourgogne, en organisation för professionellt utbyte mellan ett 30-tal kvinnor aktivt verksamma i Bourgognes vinvärld. Ett exempel på samverkan mellan de namnkunniga medlemmarna är marknadsföring, såsom när de delade en monter på vinmässan Vinexpo i Bordeaux nu i juni. Domaine Feuillat-Juillot var naturligtvis representerad.
Skulle dina vinvägar vika av mot Bourgogne, kan du ta del av organisationens restips under rubriken ”Address book” på hemsidan.

Länk till Domaine Feuillat-Juillots hemsida.

Importör Terrific Wines.

 På SB (juli 2015):
(1) Montagny Les Crêts, art.nr BS 73009 (139 kr).
(2) Montagny Premier Cru Les Coères, art.nr 2812 (169 kr).
(3) Bourgogne Coeur de Rubis, art.nr BS 71860 (129 kr).

 

 

 

Vinets dag 2015

Hallå där! Tänkt att uppmärksamma Vinets Dag? Hög tid att börja planera! Om två veckor är det dags, torsdagen den 22 januari. Den dag då Sankt Vincent, vinodlarnas och vinmakarnas skyddshelgon, firas i en del vinproducerande områden.

Bourgogne är störst och mest känt. Som vanligt firar man helgen närmast efter St Vincentdagen. 25000 personer beräknas komma till 2015 års upplaga av Saint Vincent Tournante den 24-25 januari. Två byar delar i år på arrangörskapet, Gilly-lès-Cîteaux och Vougeot. Man passar också på att uppmärksamma de 900 år som gått sedan cisterciensermunkarna etablerade sig som vinodlare på Clos de Vougeot. Sju specialcuvéer är framtagna för evenemanget vilka kan avsmakas i det likaledes specialdesignade St Vincentglaset.

Chablis ingår i Bourgognes Tournante, men håller också eget firande de år de inte har arrangörskapet. Vinbrödraskapet Confrerie Les Piliers Chablisiens har sedan 1966  stått bakom högtidlighållandet. 2015 års Saint Vincent Tournante du Chablisiene hålls den 7-8 februari i den lilla byn Chemilly sur Serein. Här skålar man i Cuvée Saint Vincent 2013, gjord av druvor som byns odlare skänkt för ändamålet.

Champagne firar också St Vincent 2015 . Den 17 januari hålls vad som utlovas bli en magnifik parad i Epernay.

Det svenska firandet av Vinets Dag började lite trevande i fjol efter att Vinakademien utropat St Vincentdagen till Vinets Dag. Att döma av det ganska magra resultat en googling i skrivandets stund ger,  är det risk att det även i år blir lite försiktigt. Munskänkarnas rikshemsida är förvånansvärt tunn i frågan, även om några Munskänkssektioner runt om i landet lagt ut information om specialprovningar. Men prova på lokal är ju inte nödvändigt. Vi kan ju fira runt det egna bordet. Flera gånger om till och med.

Hedra den gode Sankte Vincent och delta i tanken i respektive områdes firande. Välj vin efter distrikt: champagne den 17 januari, burgundisk Pinot Noir den 24-25 januari och chablis den 7-8 februari.

På självaste Vinets Dag den 22 januari, rekommenderar vi naturligtvis att hälla härlig Garnacha Tinta från Sankte Vincents hemtrakter runt Zaragoza i Aragonien i glasen. Det är hög tid att beställa för att få hem i tid. Leta i beställningssortimentet efter distrikten Calatayud, Campo de Borja och Cariñena.

För det är ju så att vi måste vara ute i god tid om inte källaren redan är välfylld. Vill vi vägra boxen och söka viner från intressanta kvalitetsproducenter är monopolets ordinarie sortiment magert, speciellt på landsorten. Det där ”julspöket” som plågat oss ett närmast oändligt antal gånger under helgernas tv-reklamtid har fel på en mycket viktig punkt. Det är inte bekvämlighet vi ger upp; det vi ger upp är kvalitet, autencitet och djup i sortimentet. Trist är rätta ordet. (Det där var inte speciellt ljuvt sagt, men just så illa är det.)

Den bistra sanningen är att man behöver gå till beställningssortimentet eller nätleverantör om man inte passat på att fånga in något intressant objekt i tillfälligt och snabbt slutsålt släpp. Privatimport är förstås ett annat alternativt, vilket Finare Vinare påminner oss om i ett välformulerat och läsvärt inlägg i sortimentsfrågan under rubriken ”Makten och härligheten”.

Ta en funderare och agera. Vad vill du ha i glaset?

Saint-Vincent,_patron_des_vignerons_Estampe_éditée_par_JP_Clerc_Belfort_entre_1830_et_1836_wikimedia

Om Sankte Vincent och Vinets dag 2014 skrev vi ett längre inlägg vid den här tiden förra året, läs här. Eller fortsätt några rader för ett utdrag därifrån om den helige Vincent:

”Saint Vincent är vinodlarnas och vinmakarnas skyddshelgon. Han är dock populär och tar även vinägermakarna (hm, det kanske var bäst i äldre tider när steget från vin till vinäger kanske inte var så långt alla gånger) samt städerna Lissabon, Vicenza och Valencia under sitt beskydd. […]

Vicente de Zaragoza, anonymous painting XVI century, WikipediaVem var då den helige Vincent? Han levde på romartiden, född på 200-talet i Huesca i spanska Aragonien. Vincent blev diakon och tjänade biskopen Valerius i Zaragoza, huvudorten i Aragonien. Men Dacian, guvernör under den romerska kejsaren Diocletianus, lät tillfångata både biskopen och Vincent och ställde dem inför rätta på grund av deras kristna tro. Den åldrige biskopen dömdes till landsflykt, men Vincent, som upprört guvernören genom sin frispråkighet och dessutom vägrade avsäga sig sin kristna tro och låta bränna de heliga skrifterna, torterades och led martyrdöden i Valencia den 22 januari år 304.  (Källa: Wikipedia och Catolic Online; Saints and Angels)

Men varför har Saint Vincent blivit vinodlarnas skyddshelgon? Ja, det verkar vara svårt att få ett helt klart svar på den frågan. Idogt surfande har bara fått legender och hypoteser till svar, vilka sammanfattas på 2013 års burgundiska Tournante St-Vincent hemsida:

Den enklaste teorin är att början på namnet Vincent helt enkelt är ”vin”. Eller att namnet Vincent uttalas som ”vin sang”, vilket betyder ”vinets blod”. En mer makaber variant av det senare är att Vincents kropp krossades under tortyren och blodet flöt ut precis som när druvor krossas i en press.

Eller så har vinodlarna helt enkelt övertagit Saint Vincent från de medeltida burgunderna. Samtidigt som de gamla frankerna tog St Martin som skyddshelgon, tog nämligen burgunderna St Vincent.

En annan variant är att den 22 januari helt enkelt verkar vara ett bra datum. Ett talesätt är att på Saint Vincents dag, då börjar antingen vintern om igen eller så försvinner den bort för det här året. Dagen infaller mellan tiden då vinrankan går i vinterdvala och när den börjar vakna till liv igen. Runt Saint Vincents dag brukade sålunda beskärningen att påbörjas.

En sista legend: Vincent stannade en dag till vid en vingård för att prata med en vinodlare. Vincents åsna passade på att kalasa på den närmaste vinrankan. När det var dags för skörd upptäcktes att just denna ranka gav extra mycket druvor. Saint Vincents åsna ska alltså ha uppfunnit beskärningen.”

Fast när det gäller beskärningen, finns det enligt Kladstrup (2002) konkurrenter om upphovsrätten till innovationen. Det sägs att den helige Martin, som tillhörde ett kloster nära Tours i Loiredalen, år 345 red ut på sin åsna för att inspektera vingårdarna. Även denna åsna tuggade glupskt i sig av vinstockarna. Och se, nästa höst var det till munkarnas förvåning just dessa rankor som bar de bästa druvorna.

Kladstrups bok innehåller förresten en annan intressant berättelse med koppling till St Vincent, nämligen den om hur Gaston Huet från Vouvray tillsammans med sina olyckskamrater lyckades arrangera en två veckor lång fest till det franska vinets ära. Detta i ett tyskt läger för krigsfångar under andra världskriget, med början den 24 januari 1943 (som i denna bok förvånande nog anges som St Vincentdagen). Rekommenderad läsning för den historieintresserade.

Kladstrup, D & P (2002), ”Slaget om det franska vinet. Nazisterna och kampen om Frankrikes största skatt”, Svenska Förlaget, Stockholm.

Bilder av Saint Vincent av Zaragoza från Wikimedia Commons (CC-PD).

 

Giftigt om våren – lite fjärsing, å så Pinot

Giftig som en huggorm. Slank som en vidja. Läcker som få. Okänd av många, fastän så vanlig i västkustböljan den blå. Men bara för en kort, kort period. Det är då de invigda sticker in huvudet hos fiskhandlar’n och frågar; ”Har du nå’n fjärsing idag?

Ja, den kommer i mängd om våren. De första brukar siktas i mitten av maj. Stimmen håller sig sedan kvar fram emot midsommartid. Men när den väl bestämt sig för att dra vidare, då försvinner fjärsingen snabbt. Sista firren brukar ha sagt tack och adjöss inom en vecka från det att de första gett sig av. Vart tar de vägen? Det är höljt i dunkel. Så berättar han, vår fiskhandlare.

Fjärsing, skimrande vacker skrud men med rysligt gift i taggarna bakom huvudet.

Själva håller vi oss gärna på behörigt avstånd, tills filén är rensad och klar. Speciellt från gifttaggarna i fenan bakom huvudet. Tittar istället fascinerat på när han, fiskhandlar’n vår, med vant grepp fiskar upp ena liten en, sätter en kniv i huvudet och med den andra raskt skär av en fin filé. Vi, vi nöjer med att fråga hur fisket varit i år.

De är oftast ganska små, så det går åt några filéer. Det tar en stund. Den här gången var några ganska stora, fem fiskar blir nog bra till oss två.

Vår fjärsing får behålla sitt vackra turkosbrunskimrande skinn på. Vi serverar den i årets version stekt tillsammans med kapris, mjälla rödbetor och ett stomp på potatis- och jordärtskocka. Fisken är läcker stekt och tillbehören med sina avmätta söta toner balanserar perfekt. Kaprisen matchar fint med liten sälta.

Fjärsing och Pinot

Receptet är superenkelt. Stek fjärsingfiléerna snabbt på båda sidor i smör, i en gjutjärnspanna som hettats upp rejält innan filéerna landar i den. Stompet består av några färska potatisar som kokats ihop med ett par jordärtskockor och sedan försiktigt stompats med lite mjölk och en liten klick smör. Hela lunchen färdig på en halvtimme.

I glaset en Pinot Noir, en mogen Beaune Premier Cru 2001 från Louis Jadot. Bruntonad, genomsynlig. Mogen, uttalad doft med höstlöv, mycket läder, lite animaliska och stalliga toner, torkad frukt och fat. Lätt i gommen, frisk syra och rejält avrundad garvsyra, men med en lite uttorkad känsla. Medellång eftersmak med tonvikt på en kryddighet, torkad frukt och läder. Doften lovade lite mer än vad smaken klarade av att stå upp till. Allt hög tid att dricka.

En flaska kvar i källaren. Framflyttning till priohyllan ombesörjd.

Louis Jadot Beaune Premier Cru 2001

 

Saint-Aubin från Alex Gambal

I år firade Bourgogne Saint-Vincent den 25-26 januari i den lilla byn Saint-Aubin. Alltså hällde vi denna helg en Saint-Aubin i glasen och var i tanken tillbaka i Bourgogne. Flaskan inhandlades för några år sedan under ett trevligt besök hos Alex Gambal. Alex är amerikanen som blev vinbiten, bytte bana i livet och flyttade till Bourgogne med sin familj. Idag är han negociant med bas i Beaune.

Alex Gambal

Det var en ung vinfirma vi besökte, startad 1997. Som negociant tillverkar Alex Gambal en mängd olika viner gjorda till största delen av inköpta druvor. De egna, biodynamiskt odlade vingårdarna, uppgår till endast 2,5 ha.

Vi gillade verkligen Alex viner, det syns på kommentarerna och utropstecknen i anteckningsboken. Vi är inte ensamma. Det här är viner som brukar få mycket goda omdömen i pressen.

Vid vårt besök provade vi oss igenom hela 21 viner, varav 13 fatprover. En upplevelse att gå från fat till fat. Alex tog upp prover ur faten, vi provade och diskuterade. En upplevelse var också den efterföljande etiketteringen av våra inköpta viner. Många sorter och rätt etikett skulle på rätt flaska. Jo, det här besöket var riktigt trevligt och vi minns det med glädje.

Alex Gambal wine cellar in Beaune

Vinet vi valde för Bourgognes Saint-Vincent var en Saint-Aubin, Les Murgers des Dents de Chien, Premier Cru 2008.

Saint-Aubin är väl inte bland de mest kända namnen i Côte de Beaune. Själva byn ligger in i en mindre dal som tar sin början vid Chassagne-Montrachet och Puligny-Montrachet. Mindre känt är nog också att byn har en mängd premier cru-vingårdar som tar sin början just efter de mer kända byarnas.

En av Saint-Aubins premier cru-vingårdar är alltså Les Murgers des Dents de Chien. Namnet betyder ungefär ”hundtändernas murar”, där ”murger” är namnet på en typ av kallmur. Jordmånen på denna sluttning är väldränerad och rik på kalksten. Titta gärna på en karta, vingården ligger faktiskt endast ett stenkast från den berömda Le Montrachet.

När vi i Alex källare provade 2009 ur fat, tyckte vi den hade en finSaint-Aubin Les Murgers des Dents de Chien 1er cr 2008, Alex Gambal koncentration, mineraltoner och en utmärkande rökighet. Underbar står det i kanten på anteckningsboken. 2008:an har legat i vår källare i snart fyra år och är den första vi öppnar av de inhandlade vinerna. Det känns lite spännande att dra upp korken. Förväntningarna är höga. Kommer det vara så bra som vi tror? Men vi blir inte besvikna. Tvärtom.

Doften väller upp ur glaset med rostade fat, lätt rökighet och exotiska frukter som börjat att torka till lite. Här finns ananas, äpple och lite citrus. I gommen fyllig, torr med frisk syra. Rostade fat, inbjudande fruktighet, exotisk frukt, lime, viss mineralitet och en lång, lång smörig och fatig eftersmak med avslutande grapetoner. Det är tjockt och lätt oljigt gomfyllande. Det är välstrukturerat och koncentrerat med klass. Det är tilltalande och det bra. Så här vill vi gärna uppleva det vita Bourgogne.

Läs mer om Alex Gambal på hans hemsida. En trevlig intervju finns också på Bergman’s Bourgogne.