Etikettarkiv: chablis

ABC Davenne

En av våra favoritproducenter är hon, Clotilde Davenne. Och det verkligen inte bara för att hon är så trevlig, vinerna talar för sig själva. ABC? Jo, när vi längtade efter Chablis den här gången kände vi för lite yngre viner och att börja från basen. Naturligtvis sneglar vi då gärna åt Clotildes håll, för här vet vi att vi får kvalitet. Från instegsnivå upp genom kvalitetspyramiden.  Plats på bordet för ABC Davenne.

Clotilde Davenne Cremant de Bourgogne Brut Extra

Kanske lite långsökt, men crémAnt blir vårt A. För visst startar vi väl gärna med mousserande eller hur? Alltså A.

På flaskan med den vackra etiketten står det Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Brut Extra. Av 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay, druvor uppvuxna på jordmånen kimmeridge (samma plats som den Bourgogne Blanc vi återkommer till nedan). Producerad enligt gammal hederlig traditionell metod med en andra jäsning på flaska, därefter 18 månader på jästfällningen och när det är dags för degorgering och liqueur d’expedition, ingen sötning. Då blir det extra torrt – Brut Extra.

(A) Häll alltså upp lite Davenne crémant och finn ett läckert krispigt torrt bubbel i glaset. Ett sådant där som får snålvattnet att rinna till och hojta efter lite tilltugg. Brödigt, utvecklade äppeltoner, citrus och en sväng kola. Finfin längd. Ja tack, gärna ett glas till!

Varsego att smutta och njut medan vi försöker återge lite om områdets vingeografi såsom Clotilde förklarade det när vi träffades på TWWD (Terrific Wine Women Day) Ästad Vingård i fjol.

Clotilde Davenne på TWWD2015-20

Vi får ju börja med en liten bild på Clotilde, så ni ser vem vi pratar om. Här med fullklottrat blädderblock, kimmeridge kalksten och, som sig bör, vinflaska med egna namnet på etiketten. Ni som upplevt Clotilde i full föreläsarsving har kanske fått se att hon är en riktig hejare på att hantera blädderblocket. Till skillnad från Kurtan blir det också riktigt förståeligt.

Förresten, vi ska kanske börja med en snabb recap för den som inte känner Clotilde sedan tidigare. Hennes hemmavist sedan 2005 är gården ”Les Temps Perdus” med tillhörande 13 hektar ekologiskt odlade vingårdar. Huvudnumret är utsökta Chablisviner, Chardonnay behandlad med den största respekt, men även Sauvignon Blanc, rosé och rött på Pinot Noir och lite annat smått och gott lämnar hennes vinkällare. Clotilde är också känd för att under 17 år varit ansvarig vinmakare på den stora firman Jean-Marc Brocard i Chablis. Är det någon som undrar om det är vanligt med kvinnliga vinmakare i området? Svaret är kort och koncist. Nej. (Kanske en handfull bland flera hundra manliga, har inte den exakta siffran, men något i den stilen tror vi oss sett eller hört någon gång.)

Då tar vi och tittar lite närmare på blädderblocket…

Clotilde Davenne about Chablis geography

Här har vi alltså Chablis satt i sitt geografiska sammanhang, ur ett Clotilde-perspektiv. 15 mil till Paris och lika långt till Beaune. Utmärkt är byn Préhy där ”Les Temps Perdus” ligger.  Strax norröver, från byn Courgis hämtas druvorna till dagens C-vin: Chablis. I sydväst ligger Saint-Bris, ursprung för Sauvignon Blanc-vinet.

Nu närmare vi oss B:et i dagens provning, vilket (den här gången bokstavstroget) står för Bourgogne Blanc, på etiketten med tillägget Chardonnay. Och det är inte vilken burgundisk Chardonnay som helst poängterade Clotilde.

För det första, notera den grönstreckade cirkeln med bokstäverna BBL på kartan ovan. Notera närheten till Chablis. Druvorna till Bourgogne Blanc kommer härifrån, från Clotildes egen by, Préhy, men alldeles utanför Chablis gräns. Det är samma jordmån här som på Chablisklassad mark innanför det strecket, kimmeridge, men som Clotilde ungefär uttryckte sig: ”Ingen kom på tanken att klassificera de här området när det begav sig.”

För det andra, glöm allt med det där med fat. När Clotilde är i farten är det ståltank som gäller. Så, för det tredje, skulle ni tro att den där mycket lätta smöriga tonen skulle ha något med ek att göra, glöm det. Lägg malolaktisk jäsning på minnet istället. Clotilde gör ”malo” på alla sina viner.  (Chablis älskar sin ”malo” som den i Sverige väl kände Hervé Tucki på La Chablisienne förklarade för oss en gång.)

(B) som i Bourgogne Blanc 2014 utvecklar sig till vår egen  favvo i den här provningen. Vi gillar speciellt gomkänslan. Visst sitter syran i högsätet, men indraperad bakom ett mjukt, aningen smörigt intryck. Mogna gula äpplen, citrus, en aning aprikos och faktiskt kryddat med avmätta gröna örter.  Härligt gominslingrande, fräscht med viss tyngd och bra längd. Nu är vi ändå ”bara” i instegsklassen, ändå verklig karaktär och fin harmoni.

Clotilde Davenne x 3

(C) står och trampar och pockar på uppmärksamheten så vi fortsätter direkt. C som i Chablis 2014.  På ytan får ett mjukt intryck, men den där fräscha syran finns allt där. Fruktig, gröna äpplen, citrus, en touch kola tillsammans med en stening mineralitet och lite tändsticksplån. Ett uns smörighet, liten tyngd i gommen och bra längd. Fräscht, lätt att tycka om.

Båda vinerna visar sig vinna i längden och har efter ett dygn i kylskåpet öppnat upp sig än mer. Alltså, dekantera gärna och lufta någon timma.

Vad serverar vi då till? Ja, traditionellt tänker man fisk eller skaldjur till  viner som dessa, typ räkor, havskräfta, ostron eller musslor. Naturligtvis, men så här års kombinerar vi gärna med grillade grönsaker av olika slag. Ena dagen hamnade lite rökt lax bredvid på tallriken. Andra dagen grillade kycklinglår (inte så vackra bitar, men ack så goda, välj gärna rapskyckling, smakar ännu mer). Kontentan, tänk lite bredare. Skulle du fundera på den där utmärkande fräscha syran i vinerna, se till att möta med lite syra i maten (lite pressad lime, kanske en grillad citron).

Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne toppfolie

PS. För den som vill läsa lite mer om den där jordmånen kimmeridge. Det finns alltså kimmeridge och kimmeridge: La Chablisienne – en lektion i kimmeridge med ovan nämnde Hervé Tucki som lärare.

PS again, some words for you Clotilde, if you by a coincidence would happen to read this.

Thanks so very much for the wines you make for us to enjoy; they are all so lovely. We adore them and esteem all the work and love you put into them. However, we’ve been thinking about one tiny, tiny, little detail.

We know it is what is inside the wine bottle that is the most important. However, the outside is for some people also essential.  So, looking at the Crémant; it has such a beautiful, stylish label. No offence but… the other ones could be seen as a bit, hm, yes, hm, oldfashioned!? If you see what we mean. Perhaps, and take this just as a kind and well-meaning suggestion; What do you think about the idea to put that kind of label also on the other wines? … Hope you would like to consider.

Looking forward to seeing you again, in a future not that far away. 🙂

Länk till Clotilde Davennes hemsida.
Svensk importör är Terrific wines.

Som av en händelse är det precis ett år sedan Ljuva Druvor skrev om Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Brut Extra första gången: Clotildes superba bubblor
Om TWWD15: Terrific wine women på Ästad Vingård

Clotilde Davenne x 3

Annonser

Superba bubblor à la Clotilde

Vi träffade den supertrevliga Clotilde Davenne i mars då hon var en av de sex ”terrific wine women” som gästade Ästad Vingård. Då radade hon radade upp några superba viner från sitt breda utbud. För Clotilde är inte bara supertrevlig, utan också en superkompetent vinmakare. Resultatet i vinflaskan blir förträffligt.

Nu var det här inte tänkt som någon djuplodande artikel i ämnet Clotilde, utan bara en påminnelse om vilket trevligt bubbelvin som kommer ut från hennes källare efter 18 månader i flaska på jästfällningen: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Brut Extra. Traditionell metod alltså och utan dosage. Krispigt, uppfiskande med brödighet, citrus och äppletoner. Härlig mousse, gomfyllande, munvattnande syra och långt härligt häng.

 

Clotilde Davenne Cremant de Bourgogne Brut Extra

Hemmavist för Clotilde är gården ”Les Temps Perdus” strax utanför Chablis i norra Bourgogne. Huvudnumret är också utsökta Chablisviner, Chardonnay behandlad med den största finess.  I crémanten finns de klassiska Bourgognedruvorna, alltså desamma som används i Champagne. Cuvéen består av  60% Pinot Noir och 40% Chardonnay.

Crémant när den är som bäst. En kvalitet som kan överglänsa mången enklare champagne. Något att ha på lut, när andan för lite superkrispigt bubbel faller på. Clotildes superba bubblor.

På SB: Clotilde Davenne, Crémant de Bourgogne, Brut Extra, art.nr 7725 (135 kr).
Svensk importör: Terrific wines.
Länk till Clotilde Davennes hemsida.

 

Vinets dag 2015

Hallå där! Tänkt att uppmärksamma Vinets Dag? Hög tid att börja planera! Om två veckor är det dags, torsdagen den 22 januari. Den dag då Sankt Vincent, vinodlarnas och vinmakarnas skyddshelgon, firas i en del vinproducerande områden.

Bourgogne är störst och mest känt. Som vanligt firar man helgen närmast efter St Vincentdagen. 25000 personer beräknas komma till 2015 års upplaga av Saint Vincent Tournante den 24-25 januari. Två byar delar i år på arrangörskapet, Gilly-lès-Cîteaux och Vougeot. Man passar också på att uppmärksamma de 900 år som gått sedan cisterciensermunkarna etablerade sig som vinodlare på Clos de Vougeot. Sju specialcuvéer är framtagna för evenemanget vilka kan avsmakas i det likaledes specialdesignade St Vincentglaset.

Chablis ingår i Bourgognes Tournante, men håller också eget firande de år de inte har arrangörskapet. Vinbrödraskapet Confrerie Les Piliers Chablisiens har sedan 1966  stått bakom högtidlighållandet. 2015 års Saint Vincent Tournante du Chablisiene hålls den 7-8 februari i den lilla byn Chemilly sur Serein. Här skålar man i Cuvée Saint Vincent 2013, gjord av druvor som byns odlare skänkt för ändamålet.

Champagne firar också St Vincent 2015 . Den 17 januari hålls vad som utlovas bli en magnifik parad i Epernay.

Det svenska firandet av Vinets Dag började lite trevande i fjol efter att Vinakademien utropat St Vincentdagen till Vinets Dag. Att döma av det ganska magra resultat en googling i skrivandets stund ger,  är det risk att det även i år blir lite försiktigt. Munskänkarnas rikshemsida är förvånansvärt tunn i frågan, även om några Munskänkssektioner runt om i landet lagt ut information om specialprovningar. Men prova på lokal är ju inte nödvändigt. Vi kan ju fira runt det egna bordet. Flera gånger om till och med.

Hedra den gode Sankte Vincent och delta i tanken i respektive områdes firande. Välj vin efter distrikt: champagne den 17 januari, burgundisk Pinot Noir den 24-25 januari och chablis den 7-8 februari.

På självaste Vinets Dag den 22 januari, rekommenderar vi naturligtvis att hälla härlig Garnacha Tinta från Sankte Vincents hemtrakter runt Zaragoza i Aragonien i glasen. Det är hög tid att beställa för att få hem i tid. Leta i beställningssortimentet efter distrikten Calatayud, Campo de Borja och Cariñena.

För det är ju så att vi måste vara ute i god tid om inte källaren redan är välfylld. Vill vi vägra boxen och söka viner från intressanta kvalitetsproducenter är monopolets ordinarie sortiment magert, speciellt på landsorten. Det där ”julspöket” som plågat oss ett närmast oändligt antal gånger under helgernas tv-reklamtid har fel på en mycket viktig punkt. Det är inte bekvämlighet vi ger upp; det vi ger upp är kvalitet, autencitet och djup i sortimentet. Trist är rätta ordet. (Det där var inte speciellt ljuvt sagt, men just så illa är det.)

Den bistra sanningen är att man behöver gå till beställningssortimentet eller nätleverantör om man inte passat på att fånga in något intressant objekt i tillfälligt och snabbt slutsålt släpp. Privatimport är förstås ett annat alternativt, vilket Finare Vinare påminner oss om i ett välformulerat och läsvärt inlägg i sortimentsfrågan under rubriken ”Makten och härligheten”.

Ta en funderare och agera. Vad vill du ha i glaset?

Saint-Vincent,_patron_des_vignerons_Estampe_éditée_par_JP_Clerc_Belfort_entre_1830_et_1836_wikimedia

Om Sankte Vincent och Vinets dag 2014 skrev vi ett längre inlägg vid den här tiden förra året, läs här. Eller fortsätt några rader för ett utdrag därifrån om den helige Vincent:

”Saint Vincent är vinodlarnas och vinmakarnas skyddshelgon. Han är dock populär och tar även vinägermakarna (hm, det kanske var bäst i äldre tider när steget från vin till vinäger kanske inte var så långt alla gånger) samt städerna Lissabon, Vicenza och Valencia under sitt beskydd. […]

Vicente de Zaragoza, anonymous painting XVI century, WikipediaVem var då den helige Vincent? Han levde på romartiden, född på 200-talet i Huesca i spanska Aragonien. Vincent blev diakon och tjänade biskopen Valerius i Zaragoza, huvudorten i Aragonien. Men Dacian, guvernör under den romerska kejsaren Diocletianus, lät tillfångata både biskopen och Vincent och ställde dem inför rätta på grund av deras kristna tro. Den åldrige biskopen dömdes till landsflykt, men Vincent, som upprört guvernören genom sin frispråkighet och dessutom vägrade avsäga sig sin kristna tro och låta bränna de heliga skrifterna, torterades och led martyrdöden i Valencia den 22 januari år 304.  (Källa: Wikipedia och Catolic Online; Saints and Angels)

Men varför har Saint Vincent blivit vinodlarnas skyddshelgon? Ja, det verkar vara svårt att få ett helt klart svar på den frågan. Idogt surfande har bara fått legender och hypoteser till svar, vilka sammanfattas på 2013 års burgundiska Tournante St-Vincent hemsida:

Den enklaste teorin är att början på namnet Vincent helt enkelt är ”vin”. Eller att namnet Vincent uttalas som ”vin sang”, vilket betyder ”vinets blod”. En mer makaber variant av det senare är att Vincents kropp krossades under tortyren och blodet flöt ut precis som när druvor krossas i en press.

Eller så har vinodlarna helt enkelt övertagit Saint Vincent från de medeltida burgunderna. Samtidigt som de gamla frankerna tog St Martin som skyddshelgon, tog nämligen burgunderna St Vincent.

En annan variant är att den 22 januari helt enkelt verkar vara ett bra datum. Ett talesätt är att på Saint Vincents dag, då börjar antingen vintern om igen eller så försvinner den bort för det här året. Dagen infaller mellan tiden då vinrankan går i vinterdvala och när den börjar vakna till liv igen. Runt Saint Vincents dag brukade sålunda beskärningen att påbörjas.

En sista legend: Vincent stannade en dag till vid en vingård för att prata med en vinodlare. Vincents åsna passade på att kalasa på den närmaste vinrankan. När det var dags för skörd upptäcktes att just denna ranka gav extra mycket druvor. Saint Vincents åsna ska alltså ha uppfunnit beskärningen.”

Fast när det gäller beskärningen, finns det enligt Kladstrup (2002) konkurrenter om upphovsrätten till innovationen. Det sägs att den helige Martin, som tillhörde ett kloster nära Tours i Loiredalen, år 345 red ut på sin åsna för att inspektera vingårdarna. Även denna åsna tuggade glupskt i sig av vinstockarna. Och se, nästa höst var det till munkarnas förvåning just dessa rankor som bar de bästa druvorna.

Kladstrups bok innehåller förresten en annan intressant berättelse med koppling till St Vincent, nämligen den om hur Gaston Huet från Vouvray tillsammans med sina olyckskamrater lyckades arrangera en två veckor lång fest till det franska vinets ära. Detta i ett tyskt läger för krigsfångar under andra världskriget, med början den 24 januari 1943 (som i denna bok förvånande nog anges som St Vincentdagen). Rekommenderad läsning för den historieintresserade.

Kladstrup, D & P (2002), ”Slaget om det franska vinet. Nazisterna och kampen om Frankrikes största skatt”, Svenska Förlaget, Stockholm.

Bilder av Saint Vincent av Zaragoza från Wikimedia Commons (CC-PD).

 

Tid för hummer, tid för Chablis

Två veckor kvar till hummerpremiären, i år måndagen den 22 september. Fångsten sällskapar fint ihop med en Chablis Premier Cru eller Grand Cru. Finns inte något i källaren är det hög tid att beställa.

 

Fast egentligen är det lite sent påtänkt, den blir så mycket bättre med åren. Chablissen alltså; hummern ska vara pinfärsk. Det gäller att vara proaktiv. Köp nu, spara fem år och drick till hummerpremiären 2019!

Läste senaste Livets Goda häromdagen, om testade viner i beställningssortimentet. Många fina Chablis, många av våra favoriter. Till exempel några utmärkta exemplar från La Chablisienne:

  • 2010 Premier Cru Montée de Tonnerre (BS 85528)
  • 2011 Premier Cru Mont de Milieu (BS 85507)
  • 2010 Grand Cru Les Preuses (BS 75394)

Även om vi besökte La Chablisienne i höstas, fick vi med oss alldeles för få flaskor därifrån.  Alltså sätter vi direkt upp dessa på handlalistan.

Vad vi däremot fick med hem från Chablis var något som är både lätt och roligt att bära: kunskap. Den entusiastiske Hervé Tucki delade frikostigt med sig och vi lyssnade vetgirigt.

Om kimmeridge och kimmeridge, och hur Chablis kan ikläda sig så många olika dräkter. Från franska vinresan 2013:

La Chablisienne

”Det

är ett kort stopp på vägen från Loire till Champagne. Men kvantitet har oftast ingenting med kvalitet att göra, och den här lördagseftermiddagen i oktober är det kvalitet som gäller. Vi tackar Hervé Tucki, med titeln Brand Ambassador på visitkortet från Blasons de Bourgogne (den sammanslutning av fem burgundiska kooperativ där välrenommerade La Chablisienne ingår), för denna ”Chablis Premier Cru Master Class”.

 

”Allt finns i druvan,” deklarerar Hervé. Han brinner för ämnet och delar entusiastiskt med sig av sina kunskaper. ”80% av jobbet är gjort när druvan skördas. Bra vinmakning, det är att sedan förlora så lite som möjligt.”

Vi pratar jordmån. Portlandkalk i de jordar som klassas Petit Chablis. Och att det i norra Chablis, runt byn Lignorelles också finns ”Baremien, inferieur och superieur”, från den yngre kritaperioden. Men framförallt pratar vi kimmeridge.

Kimmeridge, som för nästan 150 miljoner år sedan skapades av fossil och snäckskal och som nu anses vara Chablis bästa jordmån. Ursprunget är avlagringar från den tid då området täcktes av innanhavet i Parisbassängen. I utkanten av bassängen tränger så kanten av kimmeridge upp, det som vi idag ser som i ett pärlband av vindistrikt från Aube i den sydligaste delen av Champagne, till Chablis och vidare till Sancerre, Menetou-Salon och Reuilly.

Kimmeridge, det är den kalkhaltiga lera som Chardonnaystockarna i AOP Chablis, Chablis Premier Cru och Grand Cru gräver ner sina rötter i. Blandad med större eller mindre kalkstenar. Fossilrik. Speciellt flitigt förekommande är det lilla, ungefär centimeterstora ostronet Exogyra virgula. Format som ett kommatecken, därav namnet virgula. ”Virgule” betyder också kommatecken på franska.

Jaha, det här var väl enkelt! Kimmeridge för de tre högre klasserna av Chablis, och det lätt förringande Petit Chablis för viner med ursprung ur den yngre Portlandskalken. Men medan Grand Cru-sluttningens sju lägen är väl samlade i bästa sydvästläge, är Premier Cru-vingårdarna utspridda över distriktet. Vi hittar dem både på den vänstra och högra stranden av floden Serein som bryter fram genom dalen. Totalt 40 namngivna lägen sägs det vara, men färre i praktiken eftersom de mindre kända oftast marknadsförs under namnen från de mer kända.

Så vad skiljer då de olika Premier Cru-lägena åt? Vi har ju kimmeridge som gemensam nämnare. Hervé tar fram en karta över Chablis, beskriver geologi och förutsättningar. Och fortsätter med att lägga fram en rad olika aspekter som i praktiken samverkar och innebär att ett läge alltid kommer att skilja sig från ett annat.

För att börja med själva jordmånen, vad skiljer kimmeridge från kimmeridge? Ja, till exempel att…

  • Det tog hela fem miljoner år att bygga upp lagren av kimmeridge. Det började för ungefär 146 miljoner år sedan och höll på fram tills för ca 141 miljoner år sedan. Olika växtplatser kan vara av olika ålder.
  • Kimmeridge består av lager av kalkhaltig lera (märgel) och märgelblandad kalksten. Vilket lager påverkar vinrankans rötter?  Hur är fördelningen mellan lera och kalksten? Vilken storlek är det på kalkstenarna?
  • Sammansättningen av mineralämnen kan variera och ph-värdet likaså.
  • Det övre jordskiktet påverkas av erosionen, stenar bryts ner och jord förs från de övre delarna av en sluttning till de lägre.
  • Olika färgnyanser på stenarna innebär olika reflektion av solens strålar. Vitare stenar reflekterar ljuset, mörkare drar åt sig dem och värmer jorden mer.
  • Skillnader i den fuktighetshållande förmågan mellan olika sammansättningar av kimmeridge och därmed fuktigheten nere i jorden.
  • Med olika sammansättning av jordmånen, skiljer sig också livet åt där ner under ytan. Sammansättningen bland jordens innevånare i form av olika mikroorganismer och bakterier, den skiljer sig lite åt från plats till plats. Olika varelser trivs bäst i olika miljöer.

Sedan har vi förstås fler faktorer än jordmånen som skiljer olika lägen åt. Lägets mesoklimat är ett sådant. Hur påverkas det av väderstreck, höjd, sluttningens lutning och solinstrålningen?

Sedan påverkar ju också människan platsen, till exempel…

  • Genom olika grad av ekologisk/konventionell odling.
  • Och hur jorden brukas. Längre tillbaka i tiden arbetades den aldrig mer än ca en decimeter under ytan. När maskinerna kom blev det djupare. Det visade sig inte vara helt lyckat och nu har man återgått till en grundare bearbetning. Vad är vinodlarens filosofi på den enskilda platsen?
  • Och inte minst växtmaterialet. Chardonnay-rankan finns i en rad olika kloner. Vilken klon, vilken rotstock har vinodlaren valt att plantera? Och då knyter vi ihop säcken tillbaka till den specifika jordmånen; Hur är symbiosen mellan jorden och vinrankans rötter?

Dags att illustrera. Vi provar tre 2011:or. 2011 – ett mellanår mellan de två goda åren 2010 och 2012. ”En lättare, mer elegant årgång som tydligt visar på skillnaderna mellan olika terroir,” menar Hervé.

Côte de Léchet är speciellt utvald för att sätta scenen för provningen; ”Côte de Léchet är en bra lärare, som visar vad kimmeridge står för.” Vi är på den vänstra sidan av Serein, en sydöstsluttning strax norr om byn Milly. Vi känner en fin mineralitet, fruktiga toner av citrus tillsammans med en lätt touch av blommor och persika. Fin textur, frukt, tydlig mineralitet och en lång lite rund eftersmak, med friskt syrabett i avslutningen.  

Fourchaume ligger lite längre norrut, på en vidsträckt syöstsluttning på Sereins högra sida, till vänster om Grand Cru-sluttningen. Rund blommig doft med inslag av mandel. Bra syra, men känns ändå lite mjukare. Citrus och mineral. Fin längd. Så distinkt!

Montée de Tonnerre, precis till höger om Grand Cru-sluttningen står näst på tur. En vingård med fint sydvästläge och en mycket väl ansedd Premier Cru som ibland kan tävla med sina mer upphöjda grannar. Utmärker sig för sin rökiga, ännu lite blyga, mineralitet. Bra fruktighet. Fin syra, kritigt, citrus, komplext med lång eftersmak. Elegant och välbalanserat mjuk med utsökt koncentration.

Vi går vidare till 2010, ”year of the light”, året som innehöll mycket sol men saknade den riktiga värmen. En årgång med lite syrarikare viner.

Montmains och vi är tillbaka på den vänstra stranden, nu en sydöstsluttning ovanför Chablis. Druvorna är hämtade från läget Butteaux, högst upp på sluttningen, som har en högre andel kalksten och mindre lera. Oj, det här var något nytt; Fräscht, lätt tropisk doft. Lite fylligare med markerad syra. Mogna gula äpplen, smörkolatoner, bra kalkig mineralitet och fin längd. En fylligare läckerbit!

Vaillons, den nordliga grannen till föregående läge, och i det här vinet druvor från nordostläget Les Lys. Återhållen, fräsch doft med intryck av våt sten, kalk, flinta och ylle. Lite tunnare i gommen en kort stund innan eftersmaken blommar ut.

Vaulorent och vi är tillbaka på den högra sidan. Vaulorent hör faktiskt till Fourchaume, trots att det är en liten bit emellan. Det här ett ypperligt läge, precis norr om Grand Cru:n Les Preuses. Ett vin vi får rådet att spara fyra till fem år. Energisk frisk doft av citrus med tropiska undertoner. Fin mineralitet som minner av skolkrita. Fin koncentration och lång härlig eftersmak. Elegant.

Mont de Milieu är sist ut av raden Premier Cru 2010. Högra sidan, nästa läge efter Montée de Tonnerre och alltså nära Grand Cru-sluttningen. ”Ett ypperligt läge – pure kimmeridge,” framhåller Hervé. Delikat, komplex doft med finstämd frukt och kalkig mineralitet. Rund, med fin syra, fruktigt av äpple och tropiska mjuka toner. Komplex, lång, lång eftersmak. Härligt energiskt och komplext!

Som en jämförelse provar vi en Les Preuses Grand Cru 2010. Mycket gott med mörkare frukt och rökig karaktär. Fylligare, fin syra, fin frukt och bra längd. Ett maskulint vin med komplexitet och balans. Och alldeles för ungt. Kom igen efter ett decennium, minst. Det här vinet kan utvecklas och fördjupas i upp mot 20 år. Vill man inte vänta, leta istället bland utbudet av Premier Cru. De vinerna visar oftast upp sin bästa sida långt tidigare. En fördel för otåliga.

Les Preuses med Vaulorent i bakgrunden.

Ja, slutsatsen given. Kimmeridge är verkligen inte bara kimmeridge. De många aspekterna på terroiren som helhet ger utslag i form av en mängd nyanser i vinet. Skulle vi då kunna förenkla och räkna till 48 nyanser av kimmeridge? Alltså sju Grand Cru, 40 Premier Cru och en Chablis ”ordinaire”. Nej, det kommer naturligtvis inte att räcka. Det måste vara tusentals. För oss blir antalet okänt, men det spelar ju egentligen ingen roll. Det väsentliga är rikedomen som väcker upptäckslustan – olika lägen och olika årgångar. Inte minst i form av den Chablis som åldrats i full skönhet.

Några avslutande och tänkvärda ord från Hervé på temat vin, terroir och ålder;  ”Ju äldre vinet blir, ju mer ser man av jordmånen i vinet och ju mindre av människan.” och  ”Vinet glömmer aldrig vädret det år det föddes, också 25 år efteråt kan du känna det i glaset.” Just det!

Vi avslutar med en av vår vinresas roligaste upplevelser. Ett glas Côte de Léchet 2013, ett vin bourru alltså jäsande must direkt från tanken. Eller som Hervé uttrycker det; ”inte druvjuice, inte vin, utan work in progress.” Denna tio dagar gamla brygd är fyllig och så söt naturligtvis. Allt socker har ju ännu inte omvandlats till alkohol. Syran upplevs däremot spontant som låg, men det stämmer ju inte. Det är väl sockret som tar överhanden i gommen. Och medan det är mycket druvjuice i smaken, överraskar doften med sina aromatiska toner av färska, nyskalade gröna grenar om våren.

Väl hemma reflekterar vi över den intressanta provningen. Vi skulle gärna upprepa den och dela med oss av upplevelsen till våra vinvänner. ”Vilken blir din favorit Premier Cru?” Men att samla ihop viner för att prova ett spektrum av Premier Cru, och helst från samma producent, det verkar just nu inte vara möjligt baserat på monopolets utbud. Ett ”Premier Cru-kit” är vad vi saknar. Istället ser det ut att kräva en ny resa till ort och ställe. Större bagage nästa gång alltså. Eller kanske ännu bättre, fler vinvänner med på färden!

Länk till La Chablisiennes hemsida här.”

La Chablisienne – en lektion i kimmeridge

Vi provar Chablis Premier Cru på La Chablisienne denna lördag eftermiddag. Chardonnay – samma årgång, mycket lika vinifiering och naturligtvis är alla druvor uppvuxna på kimmeridge. Samma andas barn, men ändå olika.

La Chablisienne

Det är den tolfte oktober och vi har kommit till Chablis på vår franska vinresa, precis efter att skörden avslutats. Vi har varit här en gång tidigare, men ville gärna tillbaka eftersom vi är så förtjusta i Chablis. Det är ett kort stopp på vägen från Loire till Champagne. Men återigen, kvantitet har oftast ingenting med kvalitet att göra, och den här eftermiddagen är det kvalitet som gäller. Vi tackar Hervé Tucki, med titeln Brand Ambassador på visitkortet från Blasons de Bourgogne (den sammanslutning av fem burgundiska kooperativ där välrenommerade La Chablisienne ingår), för denna ”Chablis Premier Cru Master Class”.

”Allt finns i druvan,” deklarerar Hervé. Han brinner för ämnet och delar entusiastiskt med sig av sina kunskaper. ”80% av jobbet är gjort när druvan skördas. Bra vinmakning, det är att sedan förlora så lite som möjligt.”

Vi pratar jordmån. Portlandkalk i de jordar som klassas Petit Chablis. Och att det i norra Chablis, runt byn Lignorelles också finns ”Baremien, inferieur och superieur”, från den yngre kritaperioden. Men framförallt pratar vi kimmeridge.

Kimmeridge, som för nästan 150 miljoner år sedan skapades av fossil och snäckskal och som nu anses vara Chablis bästa jordmån. Ursprunget är avlagringar från den tid då området täcktes av innanhavet i Parisbassängen. I utkanten av bassängen tränger så kanten av kimmeridge upp, det som vi idag ser som i ett pärlband av vindistrikt från Aube i den sydligaste delen av Champagne, till Chablis och vidare till Sancerre, Menetou-Salon och Reuilly.

Kimmeridge, det är den kalkhaltiga lera som Chardonnaystockarna i AOP Chablis, Chablis Premier Cru och Grand Cru gräver ner sina rötter i. Blandad med större eller mindre kalkstenar. Fossilrik. Speciellt flitigt förekommande är det lilla, ungefär centimeterstora ostronet Exogyra virgula. Format som ett kommatecken, därav namnet virgula. ”Virgule” betyder också kommatecken på franska.

Jaha, det här var väl enkelt! Kimmeridge för de tre högre klasserna av Chablis, och det lätt förringande Petit Chablis för viner med ursprung ur den yngre Portlandskalken. Men medan Grand Cru-sluttningens sju lägen är väl samlade i bästa sydvästläge, är Premier Cru-vingårdarna utspridda över distriktet. Vi hittar dem både på den vänstra och högra stranden av floden Serein som bryter fram genom dalen. Totalt 40 namngivna lägen sägs det vara, men färre i praktiken eftersom de mindre kända oftast marknadsförs under namnen från de mer kända.

Så vad skiljer då de olika Premier Cru-lägena åt? Vi har ju kimmeridge som gemensam nämnare. Hervé tar fram en karta över Chablis, beskriver geologi och förutsättningar. Och fortsätter med att lägga fram en rad olika aspekter som i praktiken samverkar och innebär att ett läge alltid kommer att skilja sig från ett annat.

För att börja med själva jordmånen, vad skiljer kimmeridge från kimmeridge? Ja, till exempel att…

  • Det tog hela fem miljoner år att bygga upp lagren av kimmeridge. Det började för ungefär 146 miljoner år sedan och höll på fram tills för ca 141 miljoner år sedan. Olika växtplatser kan vara av olika ålder.
  • Kimmeridge består av lager av kalkhaltig lera (märgel) och märgelblandad kalksten. Vilket lager påverkar vinrankans rötter?  Hur är fördelningen mellan lera och kalksten? Vilken storlek är det på kalkstenarna?
  • Sammansättningen av mineralämnen kan variera och ph-värdet likaså.
  • Det övre jordskiktet påverkas av erosionen, stenar bryts ner och jord förs från de övre delarna av en sluttning till de lägre.
  • Olika färgnyanser på stenarna innebär olika reflektion av solens strålar. Vitare stenar reflekterar ljuset, mörkare drar åt sig dem och värmer jorden mer.
  • Skillnader i den fuktighetshållande förmågan mellan olika sammansättningar av kimmeridge och därmed fuktigheten nere i jorden.
  • Med olika sammansättning av jordmånen, skiljer sig också livet åt där ner under ytan. Sammansättningen bland jordens innevånare i form av olika mikroorganismer och bakterier, den skiljer sig lite åt från plats till plats. Olika varelser trivs bäst i olika miljöer.

Sedan har vi förstås fler faktorer än jordmånen som skiljer olika lägen åt. Lägets mesoklimat är ett sådant. Hur påverkas det av väderstreck, höjd, sluttningens lutning och solinstrålningen?

Sedan påverkar ju också människan platsen, till exempel…

  • Genom olika grad av ekologisk/konventionell odling.
  • Och hur jorden brukas. Längre tillbaka i tiden arbetades den aldrig mer än ca en decimeter under ytan. När maskinerna kom blev det djupare. Det visade sig inte vara helt lyckat och nu har man återgått till en grundare bearbetning. Vad är vinodlarens filosofi på den enskilda platsen?
  • Och inte minst växtmaterialet. Chardonnay-rankan finns i en rad olika kloner. Vilken klon, vilken rotstock har vinodlaren valt att plantera? Och då knyter vi ihop säcken tillbaka till den specifika jordmånen; Hur är symbiosen mellan jorden och vinrankans rötter?

Dags att illustrera. Vi provar tre 2011:or. 2011 – ett mellanår mellan de två goda åren 2010 och 2012. ”En lättare, mer elegant årgång som tydligt visar på skillnaderna mellan olika terroir,” menar Hervé.

Côte de Léchet är speciellt utvald för att sätta scenen för provningen; ”Côte de Léchet är en bra lärare, som visar vad kimmeridge står för.” Vi är på den vänstra sidan av Serein, en sydöstsluttning strax norr om byn Milly. Vi känner en fin mineralitet, fruktiga toner av citrus tillsammans med en lätt touch av blommor och persika. Fin textur, frukt, tydlig mineralitet och en lång lite rund eftersmak, med friskt syrabett i avslutningen.  

Fourchaume ligger lite längre norrut, på en vidsträckt syöstsluttning på Sereins högra sida, till vänster om Grand Cru-sluttningen. Rund blommig doft med inslag av mandel. Bra syra, men känns ändå lite mjukare. Citrus och mineral. Fin längd. Så distinkt!

Montée de Tonnerre, precis till höger om Grand Cru-sluttningen står näst på tur. En vingård med fint sydvästläge och en mycket väl ansedd Premier Cru som ibland kan tävla med sina mer upphöjda grannar. Utmärker sig för sin rökiga, ännu lite blyga, mineralitet. Bra fruktighet. Fin syra, kritigt, citrus, komplext med lång eftersmak. Elegant och välbalanserat mjuk med utsökt koncentration.

Vi går vidare till 2010, ”year of the light”, året som innehöll mycket sol men saknade den riktiga värmen. En årgång med lite syrarikare viner.

Montmains och vi är tillbaka på den vänstra stranden, nu en sydöstsluttning ovanför Chablis. Druvorna är hämtade från läget Butteaux, högst upp på sluttningen, som har en högre andel kalksten och mindre lera. Oj, det här var något nytt; Fräscht, lätt tropisk doft. Lite fylligare med markerad syra. Mogna gula äpplen, smörkolatoner, bra kalkig mineralitet och fin längd. En fylligare läckerbit!

Vaillons, den nordliga grannen till föregående läge, och i det här vinet druvor från nordostläget Les Lys. Återhållen, fräsch doft med intryck av våt sten, kalk, flinta och ylle. Lite tunnare i gommen en kort stund innan eftersmaken blommar ut.

Vaulorent och vi är tillbaka på den högra sidan. Vaulorent hör faktiskt till Fourchaume, trots att det är en liten bit emellan. Det här ett ypperligt läge, precis norr om Grand Cru:n Les Preuses. Ett vin vi får rådet att spara fyra till fem år. Energisk frisk doft av citrus med tropiska undertoner. Fin mineralitet som minner av skolkrita. Fin koncentration och lång härlig eftersmak. Elegant.

Mont de Milieu är sist ut av raden Premier Cru 2010. Högra sidan, nästa läge efter Montée de Tonnerre och alltså nära Grand Cru-sluttningen. ”Ett ypperligt läge – pure kimmeridge,” framhåller Hervé. Delikat, komplex doft med finstämd frukt och kalkig mineralitet. Rund, med fin syra, fruktigt av äpple och tropiska mjuka toner. Komplex, lång, lång eftersmak. Härligt energiskt och komplext!

Som en jämförelse provar vi en Les Preuses Grand Cru 2010. Mycket gott med mörkare frukt och rökig karaktär. Fylligare, fin syra, fin frukt och bra längd. Ett maskulint vin med komplexitet och balans. Och alldeles för ungt. Kom igen efter ett decennium, minst. Det här vinet kan utvecklas och fördjupas i upp mot 20 år. Vill man inte vänta, leta istället bland utbudet av Premier Cru. De vinerna visar oftast upp sin bästa sida långt tidigare. En fördel för otåliga.

Les Preuses med Vaulorent i bakgrunden.

Ja, slutsatsen given. Kimmeridge är verkligen inte bara kimmeridge. De många aspekterna på terroiren som helhet ger utslag i form av en mängd nyanser i vinet. Skulle vi då kunna förenkla och räkna till 48 nyanser av kimmeridge? Alltså sju Grand Cru, 40 Premier Cru och en Chablis ”ordinaire”. Nej, det kommer naturligtvis inte att räcka. Det måste vara tusentals. För oss blir antalet okänt, men det spelar ju egentligen ingen roll. Det väsentliga är rikedomen som väcker upptäckslustan – olika lägen och olika årgångar. Inte minst i form av den Chablis som åldrats i full skönhet.

Några avslutande och tänkvärda ord från Hervé på temat vin, terroir och ålder;  ”Ju äldre vinet blir, ju mer ser man av jordmånen i vinet och ju mindre av människan.” och  ”Vinet glömmer aldrig vädret det år det föddes, också 25 år efteråt kan du känna det i glaset.” Just det!

Vi avslutar med en av vår vinresas roligaste upplevelser. Ett glas Côte de Léchet 2013, ett vin bourru alltså jäsande must direkt från tanken. Eller som Hervé uttrycker det; ”inte druvjuice, inte vin, utan work in progress.” Denna tio dagar gamla brygd är fyllig och så söt naturligtvis. Allt socker har ju ännu inte omvandlats till alkohol. Syran upplevs däremot spontant som låg, men det stämmer ju inte. Det är väl sockret som tar överhanden i gommen. Och medan det är mycket druvjuice i smaken, överraskar doften med sina aromatiska toner av färska, nyskalade gröna grenar om våren.

Väl hemma reflekterar vi över den intressanta provningen. Vi skulle gärna upprepa den och dela med oss av upplevelsen till våra vinvänner. ”Vilken blir din favorit Premier Cru?” Men att samla ihop viner för att prova ett spektrum av Premier Cru, och helst från samma producent, det verkar just nu inte vara möjligt baserat på monopolets utbud. Ett ”Premier Cru-kit” är vad vi saknar. Istället ser det ut att kräva en ny resa till ort och ställe. Större bagage nästa gång alltså. Eller kanske ännu bättre, fler vinvänner med på färden!

Länk till La Chablisiennes hemsida här.