Vår vän Herr J menar sig ha ett bättre alternativ till referenschampagne än den vi brukat använda. Kanske är det dags att ompröva? Vi kan ha blivit hemmablinda. Vår trotjänare har ju blivit som en huschampagne i instegskategorin. Ja, det är bara att prova, men av en speciell anledning väljer vi att plocka in ytterligare två i provningen.

”Referenschampagne” kanske någon undrar, va’förnåt? Jo, när man under ett antal tillfällen (vi har brukat ha ca åtta i en serie) provar sig igenom en mängd olika mousserande viner från vinvärldens alla hörn inklusive champagner av olika stilar och prisklasser, då är referenschampagnen den trogna följeslagaren. Den som vid varje provning blir en slags måttstock att relatera övriga viner till, ibland mycket över i kvalitet och vid andra tillfällen som en enklare kusin från landet.
Vad Herr J och vi är överens om är att referensen ska vara av lite enklare slag. Den ena av de två ligger till och med under tvåhundralappen. Den andra drygt fyra tjugor mer.
En väsentlig detalj skiljer. Det ena alternativet är en ”standardchampagne” med flera druvor i cuvéen. Det andra en blanc de blancs, alltså ren Chardonnay. Det må vara en smaksak vilken stil man väljer som referenschampagne, även om vi naturligtvis håller på vårt val.
Det senare är också anledningen till att provningen landar på fyra istället för bara två. Vi ställer två blanc de blancs och två cuvéer mot varandra.

Äntligen dags för provning. Flera gånger framskjuten på grund av resor och krasslighet. Det här är våren av seglivade förkylningar. Alltså desto mer efterlängtad. Den ena öppnar och häller upp. Den andra kastar om glasen. En klassisk halvblind provning.
Men redan när korkarna poppas anar ”öppnaren” att ”en ska bort” som Brasse brukade säga när något djur skulle plockas från kvartetten i lattjo-lajban-lådan. Tre unga korkar med tjocka fötter, riktigt feta champinjoner. Och så den fjärde med ihopklämd fot. Degorgeringsdatum saknas, men den här måste ha några år på nacken.

Glas 1: Ljust guldgul med fina små bubblor. I doften integrerad brödighet åt brioche, bokna äpplen, lätt touch av torkade örter, och vänta vad är det där? Fino? Mycket lätt, leker tittut, fino!?
Skummig mousse, medelfyllig, torr, bra syra, ojämn gomfyllnad. Mörka toner med kola, röda äpplen, jord och gamla böcker. Bra längd, dock med tyngdpunkten i främre delen av gommen.
Knepig, säger jag, ej helt entusiastisk över fino och böcker, klar jumboplats. Han lite mer positiv med komplexitet och mineralitet i noteringarna, även om jordigheten finns där också. Eniga är vi i alla fall om att det är en Chardonnay – Pinot cuvée.
Glas 2: Ljust guldgul, aningen mörkare än ettan. Små fina, men lite färre bubblor. Finstämd doft med vita blommor och Bisysslas blommiga sensommarhonung, lätt brioche och gula och röda äpplen.
Torr med frisk syra, skummig mousse, medelfyllig, citrus, kola, torkade örter, röda äpplen och kalkig mineralitet. Elegantare, munvattnande, slingrar och fyller hela gommen. Mycket bra längd.
Trevlig av bra kvalitet, bör vara en standardblandning. Tredjeplats.
Glas 3: Ljust guldgul, små fina bubblor i mängd. Lite återhållen i doften, citrus, mineralitet, lätt brödig/brioche. Mycket frisk, mycket torr, lätt i gommen med spritsig mousse, citrus, mineralitet och fina smöriga noter.
Lätta vibrerande penseldrag över hela gommen. Mycket bra längd, häng av härlig gomvattnande syra, citrus och kalkig mineralitet.
Förförande sommarlätta vingslag. Vibrerande, livfull. Det här måste vara en blanc de blancs. Utsökt, klar förstaplats.
Glas 4: Lite mörkare guldgul, relativt lite bubblor. Näsan mot glaset och det rostade brödet väller över kanten. Aldrig känt så mycket rostad bröd tidigare. Stor, uttrycksfull bouquet. Mognare intryck, mocca- och nougatvibbar.
I gommen lugnare mousse där dofterna återkommer. Torr med avrundad frisk syra. Lägger sig runt gommen. Kola, karamell. Mycket bra längd.
Moget, väldigt smaskig. Egentligen en annan division. Gissning på Chardonnay, men borde alltså vara den hopklämda champinjonen (som bara en av oss sett). Belägger i vilket fall som helst andraplatsen.
Avsmakat, noterat, genompratat, konsensus. Dags att avslöja. Lapp nummer ett fram. Flaskorna ställs ut på bordet. Lapp nummer två. Ett par flaskor byter plats.

Glas nr 1: Champagne Michel Turgy, Reserve Selection Brut, Blanc de blancs, Grand cru (SB 77990, 281 kr). Stor förvåning – den ”knepiga” på fjärdeplatsen var en blanc de blancs och Turgy – ej väntat.
Glas nr 2: Champagne Bonnaire, Tradition Brut (SB 7342, 199 kr). Rätt med standard, i cuvéen en tredjedel vardera av Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Just det, en bra standard av enklare snitt, en bra huschampagne.
Glas nr 3: Champagne Bonnaire, Blanc de Blancs Brut, Grand cru (SB 75878, 329 kr). Den fjärilslätta, vibrerande livfulla förstapristagaren. Ett par nummer större än lillebror Tradition i Bonnaire-familjen. Denna blanc de blancs häller vi gärna i glasen igen.
Glas nr 4: De Saint Gall Premier Cru Tradition Brut (SB 77279, 279 kr). 67% Chardonnay och 33% Pinot Noir. Jo det är latjo-lajban-lådans udda fågel, den hopklämda champinjonen. Andraplats tack vare de läckra mogna tonerna. (Förresten alldeles utmärkt till pepparkakor, vår något udda dessert denna champagnekväll.)
Blanc de Blancs tog hem segern, dock ej ”rätt”. Sorry, Herr J.
Men som referens vidhåller vi vårt val, ung standard ska det va’. 😉
