ABC Davenne

En av våra favoritproducenter är hon, Clotilde Davenne. Och det verkligen inte bara för att hon är så trevlig, vinerna talar för sig själva. ABC? Jo, när vi längtade efter Chablis den här gången kände vi för lite yngre viner och att börja från basen. Naturligtvis sneglar vi då gärna åt Clotildes håll, för här vet vi att vi får kvalitet. Från instegsnivå upp genom kvalitetspyramiden.  Plats på bordet för ABC Davenne.

Kanske lite långsökt, men crémAnt blir vårt A. För visst startar vi väl gärna med mousserande eller hur? Alltså A.

På flaskan med den vackra etiketten står det Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Brut Extra. Av 60% Pinot Noir och 40% Chardonnay, druvor uppvuxna på jordmånen kimmeridge (samma plats som den Bourgogne Blanc vi återkommer till nedan). Producerad enligt gammal hederlig traditionell metod med en andra jäsning på flaska, därefter 18 månader på jästfällningen och när det är dags för degorgering och liqueur d’expedition, ingen sötning. Då blir det extra torrt – Brut Extra.

(A) Häll alltså upp lite Davenne crémant och finn ett läckert krispigt torrt bubbel i glaset. Ett sådant där som får snålvattnet att rinna till och hojta efter lite tilltugg. Brödigt, utvecklade äppeltoner, citrus och en sväng kola. Finfin längd. Ja tack, gärna ett glas till!

Varsego att smutta och njut medan vi försöker återge lite om områdets vingeografi såsom Clotilde förklarade det när vi träffades på TWWD (Terrific Wine Women Day) på Ästad Vingård i fjol.

Vi får ju börja med en liten bild på Clotilde, så ni ser vem vi pratar om. Här med fullklottrat blädderblock, kimmeridge kalksten och, som sig bör, vinflaska med egna namnet på etiketten. Ni som upplevt Clotilde i full föreläsarsving har kanske fått se att hon är en riktig hejare på att hantera blädderblocket. Till skillnad från Kurtan blir det också riktigt förståeligt.

Förresten, vi ska kanske börja med en snabb recap för den som inte känner Clotilde sedan tidigare. Hennes hemmavist sedan 2005 är gården ”Les Temps Perdus” med tillhörande 13 hektar ekologiskt odlade vingårdar. Huvudnumret är utsökta Chablisviner, Chardonnay behandlad med den största respekt, men även Sauvignon Blanc, rosé och rött på Pinot Noir och lite annat smått och gott lämnar hennes vinkällare. Clotilde är också känd för att under 17 år varit ansvarig vinmakare på den stora firman Jean-Marc Brocard i Chablis. Är det någon som undrar om det är vanligt med kvinnliga vinmakare i området? Svaret är kort och koncist. Nej. (Kanske en handfull bland flera hundra manliga, har inte den exakta siffran, men något i den stilen tror vi oss sett eller hört någon gång.)

Då tar vi och tittar lite närmare på blädderblocket…

Här har vi alltså Chablis satt i sitt geografiska sammanhang, ur ett Clotilde-perspektiv. 15 mil till Paris och lika långt till Beaune. Utmärkt är byn Préhy där ”Les Temps Perdus” ligger.  Strax norröver, från byn Courgis hämtas druvorna till dagens C-vin: Chablis. I sydväst ligger Saint-Bris, ursprung för Sauvignon Blanc-vinet.

Nu närmare vi oss B:et i dagens provning, vilket (den här gången bokstavstroget) står för Bourgogne Blanc, på etiketten med tillägget Chardonnay. Och det är inte vilken burgundisk Chardonnay som helst poängterade Clotilde.

För det första, notera den grönstreckade cirkeln med bokstäverna BBL på kartan ovan. Notera närheten till Chablis. Druvorna till Bourgogne Blanc kommer härifrån, från Clotildes egen by, Préhy, men alldeles utanför Chablis gräns. Det är samma jordmån här som på Chablisklassad mark innanför det strecket, kimmeridge, men som Clotilde ungefär uttryckte sig: ”Ingen kom på tanken att klassificera de här området när det begav sig.”

För det andra, glöm allt med det där med fat. När Clotilde är i farten är det ståltank som gäller. Så, för det tredje, skulle ni tro att den där mycket lätta smöriga tonen skulle ha något med ek att göra, glöm det. Lägg malolaktisk jäsning på minnet istället. Clotilde gör ”malo” på alla sina viner.  (Chablis älskar sin ”malo” som den i Sverige väl kände Hervé Tucki på La Chablisienne förklarade för oss en gång.)

(B) som i Bourgogne Blanc 2014 utvecklar sig till vår egen  favvo i den här provningen. Vi gillar speciellt gomkänslan. Visst sitter syran i högsätet, men indraperad bakom ett mjukt, aningen smörigt intryck. Mogna gula äpplen, citrus, en aning aprikos och faktiskt kryddat med avmätta gröna örter.  Härligt gominslingrande, fräscht med viss tyngd och bra längd. Nu är vi ändå ”bara” i instegsklassen, ändå verklig karaktär och fin harmoni.

(C) står och trampar och pockar på uppmärksamheten så vi fortsätter direkt. C som i Chablis 2014.  På ytan får ett mjukt intryck, men den där fräscha syran finns allt där. Fruktig, gröna äpplen, citrus, en touch kola tillsammans med en stening mineralitet och lite tändsticksplån. Ett uns smörighet, liten tyngd i gommen och bra längd. Fräscht, lätt att tycka om.

Båda vinerna visar sig vinna i längden och har efter ett dygn i kylskåpet öppnat upp sig än mer. Alltså, dekantera gärna och lufta någon timma.

Vad serverar vi då till? Ja, traditionellt tänker man fisk eller skaldjur till  viner som dessa, typ räkor, havskräfta, ostron eller musslor. Naturligtvis, men så här års kombinerar vi gärna med grillade grönsaker av olika slag. Ena dagen hamnade lite rökt lax bredvid på tallriken. Andra dagen grillade kycklinglår (inte så vackra bitar, men ack så goda, välj gärna rapskyckling, smakar ännu mer). Kontentan, tänk lite bredare. Skulle du fundera på den där utmärkande fräscha syran i vinerna, se till att möta med lite syra i maten (lite pressad lime, kanske en grillad citron).

PS. För den som vill läsa lite mer om den där jordmånen kimmeridge. Det finns alltså kimmeridge och kimmeridge: La Chablisienne – en lektion i kimmeridge med ovan nämnde Hervé Tucki som lärare.

PS again, some words for you Clotilde, if you by a coincidence would happen to read this.

Thanks so very much for the wines you make for us to enjoy; they are all so lovely. We adore them and esteem all the work and love you put into them. However, we’ve been thinking about one tiny, tiny, little detail.

We know it is what is inside the wine bottle that is the most important. However, the outside is for some people also essential.  So, looking at the Crémant; it has such a beautiful, stylish label. No offence but… the other ones could be seen as a bit, hm, yes, hm, oldfashioned!? If you see what we mean. Perhaps, and take this just as a kind and well-meaning suggestion; What do you think about the idea to put that kind of label also on the other wines? … Hope you would like to consider.

Looking forward to seeing you again, in a future not that far away. 🙂

Länk till Clotilde Davennes hemsida.
Svensk importör är Terrific wines.

Som av en händelse är det precis ett år sedan Ljuva Druvor skrev om Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Brut Extra första gången: Clotildes superba bubblor
Om TWWD15: Terrific wine women på Ästad Vingård

Annons

Müller, pfalztalang som bådar gott

Oj, oj vad klockar springer fort när man har roligt. Stängningsdags för Weintage der Südliche Weinstrasse närmar sig och vi har en talang kvar. Tredjepristagaren i Die Junge Südpfalz, Philipp Müller, har fyra viner på lut. Det bara att hugga in!

Gut von Beiden står det på flaskorna. Gott från båda. Vadå båda? Jo, även om det är Geisenheim-utbildade Philipp gjort tävlingsvinerna, har han i företagandet slagit sig ihop med kompisen och företagsekonomen Jochen Laqué.

Kompisarna håller sedan 2013 till i Kleinfischlingen. Det lite ovanliga i pristoppssammanhang är tydligen att byn ligger ner på ”platten”, öster om väg 65 och alltså närmare Rhen. Vinodlingarna tog Jochen över från sin familj, totalt drygt 19 hektar vinodlingar. Det mesta på lössjord och lite tyngre lerjord runt Kleinfischlingen, men ett par mil bort i Appenhofen ligger fyra hektar på kalkhaltig jordmån. Men det där med ”platten” stämmer väl både si och så. Philipp betonar att Rieslingen vi börjar med kommer från en ganska brant nordsluttning.

Så vi sänker nosarna över Gut von Beiden Riesling trocken 2015 och fångar in en ganska kalkig mineralitet. Lätt i kroppen, syra på topp, inbjudande gomkänsla, fruktighet med citrus och gröna äpplen. Rent och fint med bra längd. Riesling, riesling, så okomplicerad och väldans god.

Det bådar gott för fortsättningen…

Nästa ut en Weissburgunder, eller Pinot Blanc som den kallas utanför den tyskspråkiga världen. En sort vi hade provat väldigt lite av innan vårt besök i Pfalz förra året, men då föll pladask för. Ett allround matvin, vilket återigen bevisades av att Philipps Weissburgunder på hemmaplan matchade både korianderlax med grönsaker från grillen (mycket fin till koriandern), likaledes grillade kycklinglår respektive lamm (ja, det är sommar nu, blir mycket på grillen), men även till det vi nästan trodde var omöjligt, rökt makrillfilé!!! Denna gång av den pepparkryddade varianten ackompanjerad av porcherat ägg, inlagda rabarber och en sallad på vattenmelon, avocado, salladslök och rädisa med lätt dressing på citron och olivolja över.

Kan noteras att också Grauburgundern satt fint till de första rätterna,  men absolut inte till makrillen. Weissburgunder, men fin syra, det ska det vara till rökt makrill.

Weissburgunder trocken 2015 är ungdomlig i doften, visar mineralitet, lätt aromatik, subtil sötfruktighet, aprikos och sötmogen ogenmelon. I nästa lager avslöjas gröna päron och örter. I det tredje en slöja av kalkighet och torkade örter.  Torrt med fräsch syra som väl döljer den lilla, lilla restsötman  som bidrar till densitet och textur. Mineraliteten går mot vita stenar och mogen frukt. Lång lite varm eftersmak med mogna söta frukter. Ligger väldigt bra i munnen, länge. Känns typiskt och, återigen, väldans gott.

Både Rieslingen och Weissburgundern kom från den lite tyngre lerjorden. Ståltanksuppfostrade, ingen malo, tidigt buteljerade. Gjorda för att drickas unga. Kan också notera att alla vinerna visade en inledande liten frissighet på tungan. Vi fick inte tillfälle att fråga, men gissar på en mycket liten dos koldioxid vid buteljeringen, en praktik som vinmakare kan tillämpa för att framhäva fräschhet och fruktighet i vinet.

Philipp Müller från Gut von Beiden i Kleinfischlingen

Hoppsan. Nu har ju tiden runnit ut i alla fall, trots att vi försökte skynda. Här behövs souvenirer, givetvis både Riesling och Weissburgunder. Philipp kompletterar med Chardonnay och Grauburgunder eftersom han tycker att vi borde prova även dem.

Det förstår vi när vi läser på lite mer. Philipps Chardonnay visade sig vara toppvinet från finalen i Die Junge Südpfalz med 91,1 poäng från branschjuryn, högst poäng av alla de 100 deltagande vinerna. Inte illa.

Den är mångfasetterad, Gut von Beiden Chardonnay trocken 2015. Ung, frisk doft med grape, gröna äpplen, citron och en dragning åt det tropiska frukthållet. Mineralitet åt det kalkiga hållet. Alltihopa kryddat av lite barnpuder. I gommen frisk syra med bomullstygstextur och tyngd i den medelfylliga torra kroppen. Citron, lime, gröna äpplen, grape, kalkig mineralitet och lång eftersmak med en pikant liten beska i svansen. Jo, förstår juryn, men måste erkänna att blint hade vi satt det här vinet som en galicisk Albariño. Oavsett, det här är gott, lättdrucket med en nypa finess.

Sist ut är Grauburgunder trocken 2015 som visar druvsorten (alltså Pinot Gris, om det namnet är mer bekant) redan på färgen med sin svaga kopparton i det citrongula. Lätta florala toner, tänker gula blommor, sedan kommer färska champinjoner och skogsgolv, avlöses av mogen frukt med tonvikt på aprikos, sedan mineralitet. Torrt med lite lägre, men fräsch syra. Snäckskalsmineralitet, sötmogna frukter, varm aprikos och svampinjon. Härlig densitet, ligger gott i gommen och avslutas med uthålliga smaker burna av sötmogen frukt. Läckert, typiskt, fräscht.

Tack Philipp! Det var roligt att träffas och vi gillade verkligen alla vinerna. Lättdruckna goda med karaktär, fin syra och gomkänsla, och, inte minst, ambitioner väl utöver prisklassen. För det här är viner, som i alla fall med svenska mått mätt, är mycket prisvärda. Tittar gärna förbi igen!

Länk till Gut von Beidens hemsida.

Tidigare på Ljuva Druvor om vårt besök på 2016 års Weintage der Südliche Weinstrasse i Landau, Pfalz:

• Snöboll på sydpfalziska vindagar
• Nya pfalztalanger med Graf von Weyher i topp
• Kaiserberghofs Michael, talangtvå på topp

 

 

Kaiserberghofs Michael, talangtvåa på topp

Michael Kast har tagit brorsan Marco till hjälp i de unga vinmakarnas monter. Jo, här kan det behövas hällhjälp, för tvåan i  södra Pfalz talangtävling ”Die Junge Südpfalz” imponerar. Från Kalmitska vingårdar och  källare hemma på Weingut Kaiserberghof i Ilbesheim levereras viner som ligger som en smäck i gommen.

Marco och Michael Kast.

Kaiserberghof presenterar sitt sortiment i tre produktlinjer (alla, med svenska mått mätt, mycket angenämt prissatta): Parkett, Empore och Loge, den sistnämnda för toppvinerna från kalkhaltig jordmån på det ”lilla kalkberget” Kleine Kalmit i lbesheim.

Först i provningsglaset hamnar en Riesling. Här landar vi direkt uppe i Loge-serien, vilket kanske inte var rätt ordning; man brukar ju börja med producentens instegsviner. Rätt eller fel, intresset vaknar i alla fall direkt från start.

2015 Riesling – Loge, trocken, Ilbesheimer Kalmit vibrerar av mineralitet, citrus, lime, frisk fin syra och täcker hela gommen på bästa sätt. Lång  limerik eftersmak. Härligt nervig, torr Riesling av god kvalitet. Jo, jo, det här vore intressant att komma tillbaka till efter ett par år i källaren.

Vi övergår till 2015 Weisserburgunder där 10% fått barriquebehandling. Nosen är fräsch och ren om än lite försiktig. Torr, ren med druvans karaktäristiska lite lägre syra, kalkig mineralitet och ung sötfruktighet. Ligger länge, dock med lite eldighet i svansen. Enkel och fin.

Rosén, Cuvée Rosé Freilicht 2015, var med sin söta jordgubbssaftighet däremot inte riktigt vår cup of tea.

Vi fortsätter istället med Chardonnay. En druva som de flesta  nog inte förknippar med Tyskland, men här i södra Pfalz räknar man det till en av de klassiska sorterna.

Två av favoriterna från Kaiserberghof, Grauer Burgunder (Pinot Gris) och Chardonnay 2015.

2015 Chardonnay – Loge, trocken, Ilbesheimer Kalmit bjuder på en mycket blyg nos, väl sammansatt med bra längd. Lovande men också väldigt gott redan idag. Här har 30% fått jäsa på fat, amerikanska och franska varav 1/3 nya, vilket gett avtryck i fint integrerade försiktiga fataromer.

Från Empore-linjen kommer 2015 Grauburgunder som är helt ståltanksuppfostrad. Även här är nosen ungt försiktig men en fin mineralitet lyser igenom. I gommen torr, med lite lägre syrakänsla som sig bör, en härlig densitet, integrerade goda fruktcocktailsmaker och fin längd. Riktigt trevligt vardagsvin som vi adderar till favoritlistan.

2011 Cabernet Sauvignon – Loge, Rotwein trocken, Ilbesheimer Kalmit doftar inbjudande av ek, mörka och röda bär inklusive de karaktäristiska svarta vinbären. Fylligt, mjuka fina tanniner, bärigt med en saftig touch och fint integrerade fat. Alla cab-tonerna är på plats (hade blint snarast associerat till Chile tack vare den goda saftigheten). Mycket trevligt, färdigt att njuta nu.

Ja, vi kommer definitivt att återbesöka Michael Kast och Weingut Kaiserberghof i Ilbesheim. Det ska bli spännande följa den här talangens utveckling i vingård och vinkällare.

PS. Du undrade vad brorsan Marco hade för roll i det hela, mer än att hälla viner? Ingen. Han jobbar inte i familjeföretaget utan istället med att sälja all slags utrustning som en vinmakare kan behöva. Så har du tänkt svänga förbi Ilbesheim på vinresan genom Pfalz, slå en pling till Michael istället.

Tidigare på Ljuva Druvor om Weintage der Südliche Weinstrasse i Landau: Snöboll på pfalziska vindagar.

Ur hyllans käftar, flirtig elegans à la Françoise

Jag rycker och drar, men den rör sig inte en tum. Försöker med nästa. Likadant där. Finvinhyllans plåtkäftar i den lokala monopolbutiken har Françoise stolthet i ett fast grepp. Expedit tillkallas. Han bänder isär käftarna och plockar mödosamt fram flaskan. Jag är inte imponerad.

Yppig flaska inpressad i alltför litet fack resulterar ofrånkomligen i fatala etikettskador, sorgligt sönderriven är den på flera ställen. Det strikt böljande, i svalt blått och grått, har mist sin fotogeniska attraktionskraft. Det kan förstås verka lite löjligt att bekymra sig om. Flaskan klarade ju behandlingen och innehållet är lika läckert oavsett. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på hur många som gjort samma övning, gett upp och valt en annan butelj.

Nu är expediten av det serviceinriktade släktet och går på min förfrågan direkt ut på lagret, för att snabbt komma tillbaka med begärt antal Les Coères 2013 i mer välaktad utgåva. Jag tackar, men kan inte låta bli att lägga till en kommentar om att Françoise Feuillat-Juillots flaskor borde placeras in i de vanlig hyllorna. Han håller med.

Françoise Feuillat-Juillot, till vänster, tillsammans med Giulia Negri och Sarah Goedhart på Ästad Vingård.

Vi träffades på TWWD2015, Terrific Women’s Winemaker Day, på Ästad Vingård i mars. Runt vinmakarbordet diskuterades då vad som utmärker ett feminint vin.  För Françoise Feuillat-Juillot är det viktigt att ursprunget lyser igenom:

”Jag gör vinet väldigt rent, från jorden, utan för mycket ek och väldigt mycket terroir. Mycket elegant, mycket fint.”

Provningen bekräftar. Så sant som det är sagt från en kvinna som har vinet i ådrorna, bördig som hon är från vinodlarsläkt i Mercurey i södra Bourgogne. I unga år blev det endast en kort sejour med studier i internationell ekonomi innan kallelsen till vinet tog överhanden. Universitetet i Paris byttes mot oenologiinstitutionen i Dijon. Sedan väntade praktiken i Côte Chalonnaise. Men inte i hemmabyn Mercurey, utan en dryga milen söderut: Montagny. Där har hon blivit kvar.

1989 var året då Françoise blev affärspartner till en Monseiur Bertrand, med hemmavist Domaine Bertrand-Juillot i byn Montagny-lès-Buxy. Vid hans bortgång 2004 köpte hon egendomen och ändrade namnet till Domaine Feuillat-Juillot. Idag sköter hon den tillsammans med ett par anställda. Inriktningen är ”lutte raisonnée”, dvs. ekologisk hållbart, men med möjlighet till avsteg när så bedöms nödvändigt för att rädda skörden.

Montagny omfattar totalt ca 350 hektar och är en appellation för vitt vin på Chardonnay. Egendomens röda Pinot Noir bär följaktligen endast den enklare appellationen Bourgogne Rouge. Domaine Feuillat-Juillot omfattar 14 hektar, varav 12 Premier Cru.

Filosofin är att låta var och en av lotterna ge sitt individuella uttryck till vinet. Således kan vi i Frankrike hitta hela 13 olika viner bärande Domaine Feuillat-Juillots etikett. Till Sverige har en röd och två vita hittat vägen, bland dem Les Coères i monopolets ordinarie sortiment. Den som i sin yppiga flaska alltså så lätt fastnar i hyllans käftar.

I skrivandes stund tvekar jag vid valet av foto till inläggets huvudbild, men bara för en kort stund. Visserligen är den bortvalda mer distinkt, men med ett ljus som gör den svala blågrå etiketten än kallare och det blir fel. Françoise viner är inte kyliga, utan tvärtom varmt feminint eleganta. Bilden med lavendelns skira grönska i bakgrunden och några små fläckar av solljus ger rätt associationer.

Orden Montagny 1er Cru på etiketten skvallrar alltså om att det är Chardonnay i flaskan. I det här fallet Chardonnay präglad av en koncentrerad, finlemmad elegans. Provningsnoteringen från det första mötet avslutades med den målande beskrivningen ”elegant ung dam, fin hatt med fjädrar i, flirtig nu i ungdomen”. Omprovningen nu i juli bekräftar med emfas det första intrycket. Känslan i gommen är superb.

Montagny 1er Cru, Les Coères 2013. Från en premier cru-klassad lott om 4 ha , östligt läge, 300 m ö h på märgel och kalksten. Drygt 25 år gamla vinstockar, några till och med 75 år. Jäst och lagrat på ekfat, varav ca 10% nya. Åtta till tio månader på jästfällningen.

Ljust guldgul med ungdomligt fräsch doft. I början överväger toner av citrus, knappt mogna gula äpplen, mineralitet och försiktiga fattoner, som utvecklas i glaset och för in en mycket lätt svävande exotisk touch. I gommen medefylligt med frisk fin syra, citrus, gröna äpplen, mineralitet och försiktiga, integrerade fat. Välbalanserat, strukturerat och gomfyllande härlig textur. Eftersmaken är lång och förförisk.

Pigg och finlemmad, koncentrerad elegans. Les Coères är flirtig med finess. Utsökt nu, men kan sparas några år (vår sista lilla slatt var lika god efter flera dagar i kylskåpet). Enbart den fina texturen ger en klar rekommendation om att utmana plåthyllan, resten kommer på köpet.

På Ästad provade vi även kommunvinet Montagny Les Crêts samt den röda Coeur de Rubis på Pinot Noir.

Montagny Les Crêts 2011. En hektar med kalkhaltig lera i svalare öst-nordöstligt läge på 350 meters höjd. Drygt 25 år gamla stockar. Jäst på ståltank med efterföljande åtta månader på jästfällningen.
Ljust guldgul. Utvecklad, något återhållen fräsch doft med citrus, aprikos och mineralitet. Medelfyllig med relativt frisk syra. Finstämd med god munkänsla och bra eftersmak, aprikos och citrus. ”Lätt lärling” har jag skrivit sist i noteringarna. Lättillgängligt och tilltalande.

2011 är en trevlig, väldigt öppen årgång, anser Françoise, men tillägger att det var ett tufft år. Hela 50% av skörden gick förlorad på grund av hagel i juli. 50 procent!

Bourgogne Coeur de Rubis 2011. Endast en halv hektar är planterad med Pinot Noir. Druvorna vinifieras traditionellt med avstjälkning, jäsning i tank och därefter fatlagring. Målet är skapa ett vin som är ”soyeux”, som silke.
Röd med mognadston. Utvecklad, finstämd doft, parfymerad, smultron, syrliga lingon och tranbär. Medelfylligt med frisk syra och mjuka men tydliga tanniner. Jordgubbar, inte helt mogna, rabarber och lingon. Bra längd. Gott och karaktärsfullt.

Elegant, rent och klart, sammanfattade jag provningens intryck på Ästad. Någon i åhörarförsamlingen yttrade omdömet ”ärliga viner i mellanprisklassen”. Kan bara hålla med. Min favorit, Les Coères ger  mycket upplevelse per krona.

Ett PS från avdelningen med kuriöst vetande: På Ästad hade Françoise bland annat sällskap av chablisspecialisten Clotilde Davenne (vars superba bubbel vi skrev om i förra veckan). Clotilde och Françoise är inte bara mycket goda vänner utan också båda medlemmar av ”Femmes & Vins de Bourgogne, en organisation för professionellt utbyte mellan ett 30-tal kvinnor aktivt verksamma i Bourgognes vinvärld. Ett exempel på samverkan mellan de namnkunniga medlemmarna är marknadsföring, såsom när de delade en monter på vinmässan Vinexpo i Bordeaux nu i juni. Domaine Feuillat-Juillot var naturligtvis representerad.
Skulle dina vinvägar vika av mot Bourgogne, kan du ta del av organisationens restips under rubriken ”Address book” på hemsidan.

Länk till Domaine Feuillat-Juillots hemsida.

Importör Terrific Wines.

 På SB (juli 2015):
(1) Montagny Les Crêts, art.nr BS 73009 (139 kr).
(2) Montagny Premier Cru Les Coères, art.nr 2812 (169 kr).
(3) Bourgogne Coeur de Rubis, art.nr BS 71860 (129 kr).

 

 

 

Viner utan mascara

Lägg ihop makeup-fri vinmakning med ekologisk vinodling och krydda med personlig energi och intuition. Summan kommer bli Minges viner i ett nötskal. En reflektion samtidigt som jag motstår reflexen att spotta. Den här Rieslingen är underbar. Ändå, enligt Regine, från ett medelmåttigt år, men som senare visade sig bli en av de ljuvligaste årgångarna.

”Vin är inte ‘något för huvudet’, det är ‘något för magen’,” slår Regine Minges fast med mycket energi i rösten. ”Det är därför som våra viner är bättre dåliga år. Ett bra år, och du tänker alltför mycket, bara för att du har tid till det.” Där var den, intuitionen som snabbt poppar upp när vi pratar och provar några av de vita vinerna från Weingut Theo Minges, Flemlingen, Pfalz.

Regine Minges.

Theo Minges Riesling 2010  från sandsten har så mycket energi, tight struktur och en klar syra som bidrar med nerv. På samma gång fina juiciga aromer, honung, pollen, cykeldäck, persikor, tomater. Superb aromatisk längd.  Jag hittar orden ‘can’t stop smile’ nerklottrade bredvid provningsnoteringen i min anteckningsbok. Gissar att Regine tyckt jag sett underlig, sittandes där helt tyst med ett fånigt leende på läpparna.

2010:an var den sista i en rad av imponerande Rieslingviner. De mycket speciella Froschkönig Riesling har du kunnat läsa om i föregående blogpost. Men dagen startade, på vanligt vis, med ett kvalitetsvin av enklare snitt, i det här fallet dock fylld med härliga ‘solstrålar i glaset’. Riesling Aura trocken 2013 är lätt, mild med nerv.

”Ett gult vin”, deklarerar Regine. Jag lyfter ögonbrynen och lyssnar nyfiket. Det är andra gången på en vecka som jag hör någon säga att de tänker på vin och druvor i färger. Båda av dem unga kvinnliga vinmakare. Riesling var gul för Marie Menger-Krug också.

För Regine  räcker det inte med färger. Viner är personligheter, hon tänker på dem i bilder. Redan i tidiga tonåren gjorde hon teckningar av dem. Ett vin var en ung flicka med fräknar, ett annat mer likt en målning av Renoir. Inte konstigt att Froschköning blev Froschköning, bröderna Grimms grodkung med sin guldkrona.

Därefter entré för ett par potenta potent spätlese trocken: Först den livliga, vibrerande Riesling Spätlese ‘Buntsandstein’ trocken 2013  uppfostrad på ståltank. Sedan Riesling Spätlese ‘Kalkstein’ trocken 2012 som fått tio månader på träfat. Så olik från Buntsandstein-vinet, ett mörkare intryck, torkade örter, oregano, timjan. Hög densitet, rund och gomfyllande. Skulle matcha grillad tonfisk eller vitt kött, ackompanjerade av örter för att understryka örtigheten i vinet. Kan naturlighetvis lagras några år. Regine och hennes familj dricker nu årgång 2008.

Weingut Theo Minges är sedan 2008 medlemmar i VDP och således är toppvinerna märkta GG, förkortningen för Grosses Gewächs, dvs. VDP:s Grand Cru-nivå. 2012 är Minges första GG-årgång.

GG Riesling Gleisweiler Hölle trocken 2012, är gjord för ett långt och vackert liv. Druvorna växer upp i en jordmån med sand- och kalksten. Uppfostrad på ståltank på den första jästfällningen. Kraftfull och samtidigt mjuk, fräsch delikat syra. Mycket torr, gomfyllande, vit frukt, citrus, makadamianötter. Evighetslång eftersmak. Utsökt.

GG Weissburgunder Böhinger Rosenkrantz trocken 2013 bekräftar vår nya kärlek för den här druvan. Regine menar att det är ett feminint vin och jämför det med en Renoir-målning. Jordmånen i vingården Rosenkrantz är löss. I källaren, ståltank. Fruktig, blommiga noter, en hint rökighet. Hög densitet, ljuvlig krämig textur. Evighetslång eftersmak.  Utsökt. Det här är sommar, med solskenet som flödar och glöder.

Regine förklarar att en grundtes i vinmakningen är att hålla en naturlig approach. Vinerna får kontakt med jästfällningen, men battonage används aldrig. Hög respekt för naturen, vilket understryks av den nyligen genomförda ekologiska certifieringen 2013. Alltså, att hålla hela processen naturlig, frisk och sund. Jag skulle kalla resultatet uppriktiga viner. Regine talar om känsliga viner och summerar upp filosofin med ytterligare ett kvickt uttalande: ”Jag gillar viner utan mascara.”

Vi fortsätter provningen och Rieslingen följs av en Bourgogne-druva. En sann skönhet, här behövs ingen makeup. Den tilltalande Chardonnay Spätlese ‘Kalkmergel’ trocken 2011 har aromer av gula äpplen och citrus, läcker krämighet, runt intryck, ändå med frisk distinkt syra. Stolt och välsmakande.

Scheurebe är en ganska ny bekantskap, men en bekantskap som baserad på dagens möte har god potential att utvecklas till djup vänskap. Regine berättar att Minges är välkända för sin Scheurebe och lovar att den kommer utvecklas underbart upp till 30 år.

Den ljuvliga Scheurebe feinherb 2014, buteljerad för endast två veckor sedan, visar en charmig örtig karaktär, nästan torr, fin gomfyllnad och bra längd. Dess äldre bror, Scheurebe Gleisweiler trocken 2012,  är fantastisk. Komplexa aromer som minner om buxbom om våren, rökig, torkade örter, fräsch, torr, utmärkt längd. Viner att ställa sig i kö för. Bara 8% av produktionen är ‘Scheu’.

En trio av förförande Gewürztraminer avslutar Regines urval för vår provning. Gewürztraminer Spätlese trocken ‘Edition Rosenduft’ 2013  är medelfyllig, torr, delikat med kryddighet, rosor och örter. Gewürztraminer Spätlese 2013, med lätt sötma, finstämd elegant med rosor, kryddor, kardemumma. Chica damer, båda två.

Slutligen den söta Gewürztraminer Auslese ‘Flemlinger Herrenbuckel’ 2012, underbart läcker. Mycket kryddig, litchie, kvitten, rund attraktiv kropp, evighetslång eftersmak. Komplexa aromer som hela tiden utvecklar sig i glaset. Som Regine säger, ett vin som behöver full uppmärksamhet. Och så jämför hon det med ‘Das Lavendelzimmer’, lavenderrummet.

Vi är tillbaka där vi startade. Bokspåren till vinmakaren. Das Lavendelzimmer är en bok av Nina George, översatt till engelska med titeln ‘The Little Paris Bookshop’. Regine rekommenderar den. Jag läste ut den för ett par dag sedan. Sorglig och glädjerik på en gång. Det är skillnaden mot vinerna, de är bara glädje, en enorm glädje.

Så kommer problemet. Hur ska jag kunna välja vilka av glädjeämnen vi ska köpa och ta med oss hem? En plötslig impuls och jag gör något jag aldrig tidigare gjort. ”Regine, snälla, välj viner till oss!” Ett bra val och nästan som julafton när lådorna packas upp hemmavid.

Ett stort varmt tack Regine, för att du delade din tid, vin och passion. Vi kommer tillbaka och hoppas att ditt nästa  besök till Sverige blir till den vackra, soliga västkusten.

Tidigare på Ljuva Druvor om vårt besök hos Regine Minges, Weingut Theo Minges:

• Bokspår till en vinmakare
• Från Minges med kärlek 
• Kyssar till grodkungen

Länk till Weingut Theo Minges hemsida.