Etikettarkiv: chardonnay

Saint-Aubin från Alex Gambal

I år firade Bourgogne Saint-Vincent den 25-26 januari i den lilla byn Saint-Aubin. Alltså hällde vi denna helg en Saint-Aubin i glasen och var i tanken tillbaka i Bourgogne. Flaskan inhandlades för några år sedan under ett trevligt besök hos Alex Gambal. Alex är amerikanen som blev vinbiten, bytte bana i livet och flyttade till Bourgogne med sin familj. Idag är han negociant med bas i Beaune.

Alex Gambal

Det var en ung vinfirma vi besökte, startad 1997. Som negociant tillverkar Alex Gambal en mängd olika viner gjorda till största delen av inköpta druvor. De egna, biodynamiskt odlade vingårdarna, uppgår till endast 2,5 ha.

Vi gillade verkligen Alex viner, det syns på kommentarerna och utropstecknen i anteckningsboken. Vi är inte ensamma. Det här är viner som brukar få mycket goda omdömen i pressen.

Vid vårt besök provade vi oss igenom hela 21 viner, varav 13 fatprover. En upplevelse att gå från fat till fat. Alex tog upp prover ur faten, vi provade och diskuterade. En upplevelse var också den efterföljande etiketteringen av våra inköpta viner. Många sorter och rätt etikett skulle på rätt flaska. Jo, det här besöket var riktigt trevligt och vi minns det med glädje.

Alex Gambal wine cellar in Beaune

Vinet vi valde för Bourgognes Saint-Vincent var en Saint-Aubin, Les Murgers des Dents de Chien, Premier Cru 2008.

Saint-Aubin är väl inte bland de mest kända namnen i Côte de Beaune. Själva byn ligger in i en mindre dal som tar sin början vid Chassagne-Montrachet och Puligny-Montrachet. Mindre känt är nog också att byn har en mängd premier cru-vingårdar som tar sin början just efter de mer kända byarnas.

En av Saint-Aubins premier cru-vingårdar är alltså Les Murgers des Dents de Chien. Namnet betyder ungefär ”hundtändernas murar”, där ”murger” är namnet på en typ av kallmur. Jordmånen på denna sluttning är väldränerad och rik på kalksten. Titta gärna på en karta, vingården ligger faktiskt endast ett stenkast från den berömda Le Montrachet.

När vi i Alex källare provade 2009 ur fat, tyckte vi den hade en finSaint-Aubin Les Murgers des Dents de Chien 1er cr 2008, Alex Gambal koncentration, mineraltoner och en utmärkande rökighet. Underbar står det i kanten på anteckningsboken. 2008:an har legat i vår källare i snart fyra år och är den första vi öppnar av de inhandlade vinerna. Det känns lite spännande att dra upp korken. Förväntningarna är höga. Kommer det vara så bra som vi tror? Men vi blir inte besvikna. Tvärtom.

Doften väller upp ur glaset med rostade fat, lätt rökighet och exotiska frukter som börjat att torka till lite. Här finns ananas, äpple och lite citrus. I gommen fyllig, torr med frisk syra. Rostade fat, inbjudande fruktighet, exotisk frukt, lime, viss mineralitet och en lång, lång smörig och fatig eftersmak med avslutande grapetoner. Det är tjockt och lätt oljigt gomfyllande. Det är välstrukturerat och koncentrerat med klass. Det är tilltalande och det bra. Så här vill vi gärna uppleva det vita Bourgogne.

Läs mer om Alex Gambal på hans hemsida. En trevlig intervju finns också på Bergman’s Bourgogne.

Annonser

La Chablisienne – en lektion i kimmeridge

Vi provar Chablis Premier Cru på La Chablisienne denna lördag eftermiddag. Chardonnay – samma årgång, mycket lika vinifiering och naturligtvis är alla druvor uppvuxna på kimmeridge. Samma andas barn, men ändå olika.

La Chablisienne

Det är den tolfte oktober och vi har kommit till Chablis på vår franska vinresa, precis efter att skörden avslutats. Vi har varit här en gång tidigare, men ville gärna tillbaka eftersom vi är så förtjusta i Chablis. Det är ett kort stopp på vägen från Loire till Champagne. Men återigen, kvantitet har oftast ingenting med kvalitet att göra, och den här eftermiddagen är det kvalitet som gäller. Vi tackar Hervé Tucki, med titeln Brand Ambassador på visitkortet från Blasons de Bourgogne (den sammanslutning av fem burgundiska kooperativ där välrenommerade La Chablisienne ingår), för denna ”Chablis Premier Cru Master Class”.

”Allt finns i druvan,” deklarerar Hervé. Han brinner för ämnet och delar entusiastiskt med sig av sina kunskaper. ”80% av jobbet är gjort när druvan skördas. Bra vinmakning, det är att sedan förlora så lite som möjligt.”

Vi pratar jordmån. Portlandkalk i de jordar som klassas Petit Chablis. Och att det i norra Chablis, runt byn Lignorelles också finns ”Baremien, inferieur och superieur”, från den yngre kritaperioden. Men framförallt pratar vi kimmeridge.

Kimmeridge, som för nästan 150 miljoner år sedan skapades av fossil och snäckskal och som nu anses vara Chablis bästa jordmån. Ursprunget är avlagringar från den tid då området täcktes av innanhavet i Parisbassängen. I utkanten av bassängen tränger så kanten av kimmeridge upp, det som vi idag ser som i ett pärlband av vindistrikt från Aube i den sydligaste delen av Champagne, till Chablis och vidare till Sancerre, Menetou-Salon och Reuilly.

Kimmeridge, det är den kalkhaltiga lera som Chardonnaystockarna i AOP Chablis, Chablis Premier Cru och Grand Cru gräver ner sina rötter i. Blandad med större eller mindre kalkstenar. Fossilrik. Speciellt flitigt förekommande är det lilla, ungefär centimeterstora ostronet Exogyra virgula. Format som ett kommatecken, därav namnet virgula. ”Virgule” betyder också kommatecken på franska.

Jaha, det här var väl enkelt! Kimmeridge för de tre högre klasserna av Chablis, och det lätt förringande Petit Chablis för viner med ursprung ur den yngre Portlandskalken. Men medan Grand Cru-sluttningens sju lägen är väl samlade i bästa sydvästläge, är Premier Cru-vingårdarna utspridda över distriktet. Vi hittar dem både på den vänstra och högra stranden av floden Serein som bryter fram genom dalen. Totalt 40 namngivna lägen sägs det vara, men färre i praktiken eftersom de mindre kända oftast marknadsförs under namnen från de mer kända.

Så vad skiljer då de olika Premier Cru-lägena åt? Vi har ju kimmeridge som gemensam nämnare. Hervé tar fram en karta över Chablis, beskriver geologi och förutsättningar. Och fortsätter med att lägga fram en rad olika aspekter som i praktiken samverkar och innebär att ett läge alltid kommer att skilja sig från ett annat.

För att börja med själva jordmånen, vad skiljer kimmeridge från kimmeridge? Ja, till exempel att…

  • Det tog hela fem miljoner år att bygga upp lagren av kimmeridge. Det började för ungefär 146 miljoner år sedan och höll på fram tills för ca 141 miljoner år sedan. Olika växtplatser kan vara av olika ålder.
  • Kimmeridge består av lager av kalkhaltig lera (märgel) och märgelblandad kalksten. Vilket lager påverkar vinrankans rötter?  Hur är fördelningen mellan lera och kalksten? Vilken storlek är det på kalkstenarna?
  • Sammansättningen av mineralämnen kan variera och ph-värdet likaså.
  • Det övre jordskiktet påverkas av erosionen, stenar bryts ner och jord förs från de övre delarna av en sluttning till de lägre.
  • Olika färgnyanser på stenarna innebär olika reflektion av solens strålar. Vitare stenar reflekterar ljuset, mörkare drar åt sig dem och värmer jorden mer.
  • Skillnader i den fuktighetshållande förmågan mellan olika sammansättningar av kimmeridge och därmed fuktigheten nere i jorden.
  • Med olika sammansättning av jordmånen, skiljer sig också livet åt där ner under ytan. Sammansättningen bland jordens innevånare i form av olika mikroorganismer och bakterier, den skiljer sig lite åt från plats till plats. Olika varelser trivs bäst i olika miljöer.

Sedan har vi förstås fler faktorer än jordmånen som skiljer olika lägen åt. Lägets mesoklimat är ett sådant. Hur påverkas det av väderstreck, höjd, sluttningens lutning och solinstrålningen?

Sedan påverkar ju också människan platsen, till exempel…

  • Genom olika grad av ekologisk/konventionell odling.
  • Och hur jorden brukas. Längre tillbaka i tiden arbetades den aldrig mer än ca en decimeter under ytan. När maskinerna kom blev det djupare. Det visade sig inte vara helt lyckat och nu har man återgått till en grundare bearbetning. Vad är vinodlarens filosofi på den enskilda platsen?
  • Och inte minst växtmaterialet. Chardonnay-rankan finns i en rad olika kloner. Vilken klon, vilken rotstock har vinodlaren valt att plantera? Och då knyter vi ihop säcken tillbaka till den specifika jordmånen; Hur är symbiosen mellan jorden och vinrankans rötter?

Dags att illustrera. Vi provar tre 2011:or. 2011 – ett mellanår mellan de två goda åren 2010 och 2012. ”En lättare, mer elegant årgång som tydligt visar på skillnaderna mellan olika terroir,” menar Hervé.

Côte de Léchet är speciellt utvald för att sätta scenen för provningen; ”Côte de Léchet är en bra lärare, som visar vad kimmeridge står för.” Vi är på den vänstra sidan av Serein, en sydöstsluttning strax norr om byn Milly. Vi känner en fin mineralitet, fruktiga toner av citrus tillsammans med en lätt touch av blommor och persika. Fin textur, frukt, tydlig mineralitet och en lång lite rund eftersmak, med friskt syrabett i avslutningen.  

Fourchaume ligger lite längre norrut, på en vidsträckt syöstsluttning på Sereins högra sida, till vänster om Grand Cru-sluttningen. Rund blommig doft med inslag av mandel. Bra syra, men känns ändå lite mjukare. Citrus och mineral. Fin längd. Så distinkt!

Montée de Tonnerre, precis till höger om Grand Cru-sluttningen står näst på tur. En vingård med fint sydvästläge och en mycket väl ansedd Premier Cru som ibland kan tävla med sina mer upphöjda grannar. Utmärker sig för sin rökiga, ännu lite blyga, mineralitet. Bra fruktighet. Fin syra, kritigt, citrus, komplext med lång eftersmak. Elegant och välbalanserat mjuk med utsökt koncentration.

Vi går vidare till 2010, ”year of the light”, året som innehöll mycket sol men saknade den riktiga värmen. En årgång med lite syrarikare viner.

Montmains och vi är tillbaka på den vänstra stranden, nu en sydöstsluttning ovanför Chablis. Druvorna är hämtade från läget Butteaux, högst upp på sluttningen, som har en högre andel kalksten och mindre lera. Oj, det här var något nytt; Fräscht, lätt tropisk doft. Lite fylligare med markerad syra. Mogna gula äpplen, smörkolatoner, bra kalkig mineralitet och fin längd. En fylligare läckerbit!

Vaillons, den nordliga grannen till föregående läge, och i det här vinet druvor från nordostläget Les Lys. Återhållen, fräsch doft med intryck av våt sten, kalk, flinta och ylle. Lite tunnare i gommen en kort stund innan eftersmaken blommar ut.

Vaulorent och vi är tillbaka på den högra sidan. Vaulorent hör faktiskt till Fourchaume, trots att det är en liten bit emellan. Det här ett ypperligt läge, precis norr om Grand Cru:n Les Preuses. Ett vin vi får rådet att spara fyra till fem år. Energisk frisk doft av citrus med tropiska undertoner. Fin mineralitet som minner av skolkrita. Fin koncentration och lång härlig eftersmak. Elegant.

Mont de Milieu är sist ut av raden Premier Cru 2010. Högra sidan, nästa läge efter Montée de Tonnerre och alltså nära Grand Cru-sluttningen. ”Ett ypperligt läge – pure kimmeridge,” framhåller Hervé. Delikat, komplex doft med finstämd frukt och kalkig mineralitet. Rund, med fin syra, fruktigt av äpple och tropiska mjuka toner. Komplex, lång, lång eftersmak. Härligt energiskt och komplext!

Som en jämförelse provar vi en Les Preuses Grand Cru 2010. Mycket gott med mörkare frukt och rökig karaktär. Fylligare, fin syra, fin frukt och bra längd. Ett maskulint vin med komplexitet och balans. Och alldeles för ungt. Kom igen efter ett decennium, minst. Det här vinet kan utvecklas och fördjupas i upp mot 20 år. Vill man inte vänta, leta istället bland utbudet av Premier Cru. De vinerna visar oftast upp sin bästa sida långt tidigare. En fördel för otåliga.

Les Preuses med Vaulorent i bakgrunden.

Ja, slutsatsen given. Kimmeridge är verkligen inte bara kimmeridge. De många aspekterna på terroiren som helhet ger utslag i form av en mängd nyanser i vinet. Skulle vi då kunna förenkla och räkna till 48 nyanser av kimmeridge? Alltså sju Grand Cru, 40 Premier Cru och en Chablis ”ordinaire”. Nej, det kommer naturligtvis inte att räcka. Det måste vara tusentals. För oss blir antalet okänt, men det spelar ju egentligen ingen roll. Det väsentliga är rikedomen som väcker upptäckslustan – olika lägen och olika årgångar. Inte minst i form av den Chablis som åldrats i full skönhet.

Några avslutande och tänkvärda ord från Hervé på temat vin, terroir och ålder;  ”Ju äldre vinet blir, ju mer ser man av jordmånen i vinet och ju mindre av människan.” och  ”Vinet glömmer aldrig vädret det år det föddes, också 25 år efteråt kan du känna det i glaset.” Just det!

Vi avslutar med en av vår vinresas roligaste upplevelser. Ett glas Côte de Léchet 2013, ett vin bourru alltså jäsande must direkt från tanken. Eller som Hervé uttrycker det; ”inte druvjuice, inte vin, utan work in progress.” Denna tio dagar gamla brygd är fyllig och så söt naturligtvis. Allt socker har ju ännu inte omvandlats till alkohol. Syran upplevs däremot spontant som låg, men det stämmer ju inte. Det är väl sockret som tar överhanden i gommen. Och medan det är mycket druvjuice i smaken, överraskar doften med sina aromatiska toner av färska, nyskalade gröna grenar om våren.

Väl hemma reflekterar vi över den intressanta provningen. Vi skulle gärna upprepa den och dela med oss av upplevelsen till våra vinvänner. ”Vilken blir din favorit Premier Cru?” Men att samla ihop viner för att prova ett spektrum av Premier Cru, och helst från samma producent, det verkar just nu inte vara möjligt baserat på monopolets utbud. Ett ”Premier Cru-kit” är vad vi saknar. Istället ser det ut att kräva en ny resa till ort och ställe. Större bagage nästa gång alltså. Eller kanske ännu bättre, fler vinvänner med på färden!

Länk till La Chablisiennes hemsida här.

Sauvion – härförare på Château du Cléray

Muscadet de Sèvre et Maine Sur Lie. Ett långt namn. Men när man stavat sig igenom namnet, hällt upp, doftat och tagit sig en klunk, det är då som både vi och våra räkor gör volter av lycka. Neutralt säger en del belackare, men tar man sig tid att verkligen dofta och smaka, då öppnar sig en palett som är både nyanserad och mångfasetterad.

Château du Cléray från Sauvion har varit ett säkert kort. Också ett bekvämt val genom sin närvaro i det ordinarie sortimentet på monopolet. Det finns naturligtvis goda utmanare. Vi har mött några hemma i Sverige och på plats har vi provat vad Château de Briacé har att erbjuda. Och vi vet att det finns fler spännande producenter som vi hoppas kunna upptäcka vid senare tillfällen. Men nu är det dags att få uppleva Château du Cléray på plats.

Château du Cléray
Château du Cléray

Vi är tillbaka till söndagen den 6 oktober. Från tätorten Vallet, en bit utanför Nantes, följer vi skyltarna ut på landet igen och svänger snart av till vänster. De stora fälten av Melon-rankor ligger här till synes nästan platta. Där borta i kanten av skogsdungen ser vi slottet som vi så väl känner igen från etiketten. Château du Cléray.

Här ska vi träffa Nathalie Mazubert, ansvarig för direktförsäljningen från Les Grands Chais de France alla egendomar, för en visning av slottet och provning av vinerna.

Ska vi börja med att reda ut namnen? Château du Cléray, så heter slottet, och är också det namn som står som varumärke på etiketten till vårt ”vanliga vin”. Sauvion, det är företaget. Men det är också efternamnet på den familj som ägt egendomen sedan 1935 och så också på egendomens nuvarande ledare och vinmakare; Pierre-Jean Sauvion.

Familjen Sauvion, bröderna Yves (far till Pierre-Jean) och speciellt Jean-Ernest, har genom åren gjort sig kända för sitt internationella marknadsföringsarbete; globala härförare av Muscadet-vinerna. Själva har de, för att markera kvaliteten på Muscadet-vinerna i sin serie ”Haute Culture”, övergett den för området traditionella ”flüte-flaskan” till förmån för en Bordeaux-inspirerad modell.

Muscadet gillas idag runt om i världen av den som söker en utmärkt kombination med skaldjur, musslor och ostron. Av Sauvions egen produktion går ca 60% går på export till ett 80-tal länder.

2008 såldes firman Sauvion till Les Grands Chais de France, som har en lång rad franska egendomar och varumärken i sin portfölj. Man fortsätter att satsa på Sauvion och Château du Cléray. Ifjol köpte man till ytterligare 60 ha mark, vilket gör att den totala vingårdsarealen nu uppgår till ca 100 ha.

Det lilla slottet i skogsbrynet är stilrent. ”Neoklassiskt,” säger Nathalie. Anses historiskt viktigt, men det är bara fasad och entrén med trapphus som är kulturminnesmärkt. Man påminner gärna om att slottet ägts av kardinalen Rickards familj. Kardinalen gick bort 1908 och hedras idag genom att ge namn åt ett av Muscadet-vinerna som produceras av Sauvion. Idag är slottet kontor för ett 30-tal personer som kan inta den medhavda lunchen i det vackra gamla köket.

I ett av källarvalven står det ofta fotograferade fatet med glassida. Här ska man på ett pedagogiskt sätt kunna se jästfällningen på botten av fatet. Alltså den ”lie” som ger vinet extra fyllighet, komplexitet, mineralitet och ibland även en liten spritsig känsla. Men idag är vätskan i fatet grumlig och där finns mycket lite fällning. Ska vi vara besvikna? Nej kanske inte. Det är faktiskt bara under två veckor per år som fatet ser ut som det gör just nu. Det är nyfyllt med jäsande must.

Vi ser hur det bubblar och rör sig på ytan i fatet. Här jobbar de mikroskopiskt små jästsvamparna hårt för att för att göra alkohol av druvornas socker. Och efter väl förrättat värv, när deras liv slocknar, faller de ner till botten för att där göra tjänst som smakförstärkare. Att ligga ”sur lie” är inte Muscadet-vinerna ensamma om. Med åren har det blivit en allt vanligare metod för att ge bland annat viner på Chardonnay och Chenin Blanc en extra dimension.

Sauvion gör Muscadet-vinerna utan tillsatt jäst och socker. Efter jäsningen och ligger vinet kvar på fällningen i faten minst fem månader, oftast längre. Buteljering sker under perioden mars till november och fram till dess görs ”battonage” 3-4 gånger. Det här lilla fatet blir vår inblick i tillverkningsprocessen. Produktionsanläggningen ligger nämligen inte på slottet, utan en bit bort.

ClerayVingard

Vingårdarna ligger däremot runt slottet. Vingårdar och vingårdar. ”Filosofin är att se vinodlingarna som vår trädgård,” förklarar Nathalie. Än så länge en konventionellt skött sådan där förutom Melon de Bourgogne även odlas andra druvor såsom Gros Plant och Chardonnay.

Vi pratar om årets säsong. Även här maskinskördar man. Ofta börjar skörden runt den tionde september. I år gick startskottet först den 25:e. Vi får höra om det extremt dåliga vädret 2013, något som många upprepar under vår resa. Här var det en kall, dålig vår, hemskt i juni. Sedan soligt resten av sommaren innan regnet slog till i september. ”Vilken kvalitet kommer årgång 2013 att hålla?” frågar vi. ”För tidigt att svara än, vi får se,” svarar Nathalie.

Vi provar tre AOP Muscadet Sèvre et Maine Sur Lie, alla av årgång 2012:

Château du Cléray, klassikern, är torr, lätt och slank med fin, markerad frisk syra, bra fruktighet och viss mineralitet. Citrus, ananas och ett stänk buxbom. God längd.

Jardins Secrets är en cuvée från sex olika terroirer. Här överväger de vita blommorna doftintrycket. Lite fylligare än det förra, rund känsla, frisk syra. Fräscht fruktigt med citrus samt mineral med kalkkänsla. Fin komplexitet och elegans. Bra längd.

Cardinal Richard är en cuvée som görs av vin från andra odlare. På våren görs ett flertal olika cuvéer som på ett stort event presenteras för en ”jury” bestående av restaurangfolk, vinamatörer m.fl. Dessa har till uppgift att välja ut den bästa blandningen som ska bli årets Cardinal Richard. Årgång 2012 har en uttalad mineralitet, fruktigt komplex med päron och grape. Anar en lovikavante där också. Frisk syra, bra kropp och lång eftersmak.

Här blir vi oense, maken och jag. Det händer inte så ofta, men den här gången skiljer vår uppfattning om bästa vin. Han föredrar kardinalen, medan jag upplever grapen för dominerande och istället framhåller kvaliteterna i trädgårdarnas hemligheter. Nåväl, ingen stor sak. Bra viner båda två.

Under namnet Domaine du Cléray görs dels en Chardonnay och dels en Sauvignon Blanc, båda IGP Val de Loire. Här tycker vi Chardonnay-vinet från 2012 har ett intressant anslag med mineralinslag och fruktiga toner av gröna äpplen, passionsfrukt, citrus och melon. En rund start med limegrönt utropstecken i finalen. Torrt, relativt fylligt med frisk syra och god längd. Inte Chardonnay som i Chablis. Inte som längre söderut i Bourgogne. Utan Chardonnay på Sauvionska.

Vi provar även tre mousserande gjorda enligt traditionell metod. Crémant de Loire Sauvion Brut på 50/50 Chardonnay och Chenin Blanc och en dosage på 15 gr/liter gillar vi bäst. Komplexitet i fin doft. Gröna äpplen, mineral, liten rökighet. Torr, fin, krispig. Bra mousse. Fräsch final med ett uns fruktsötma och lätt nötighet.

Nathalie påminner oss innan vi åker. Muscadet kan lagras. Bra årgångar, som 2009:orna, åtminstone tio år. Resultatet? Aromerna utvecklas och komplexiteten ökar. Det vore roligt att prova. Det är väl bara att lägga undan några flaskor och vänta några år.

Havets svarta guld

Underbar dag på sjön, ljummet och nästan stilla.

Fångst blev det också.

Herr Hummer får vila ut i sumpen i väntan på fint kalas. Till lunchen blev det bifångst. Nykokt, ljummen fullmatad krabba.

När krabban är som bäst, då är det riktigt, riktigt gott. Bara bröd och en snabbt ihopvispad aioli till. Smaksatte majonäsen med lite limesaft, hackad dill och salt & peppar.

Och som pricken över i:et, en riktigt god Chardonnay. Den tjocka intensiva smaken med exotisk frukt, väl integrerade fat och en liten sötaktig ton matchade krabban och aiolin perfekt.  Cloudy Bay Chardonnay 2004 Museum Release.