Etikettarkiv: château cos d’estournel

Låter (bx)vinet tysta mun

Bordeaux, bordeaux. Med så’na viner i glasen är det svårt att låta bli. Låta vinet tysta mun. Det blir fokus. Tyst hänförelse. Egentligen synd att ens tillåta den lilla distraktion som det innebär att föra pennan över noteringspappret.

Är det inte konstigt? Här gör vi vårt bästa för att distanseras oss från vinerna som förekom så ofta i vår tidiga vinprovarbana. Idag verkar många fått lätt högfärdshosta av ivrig östlig uppvaktning med påföljande monetära effekter. Och ändå, när en förförande bx smyger runt hörnet och sänder ut klassiska vibbar är vi som trollbundna.

Bx and some more

Suverän juniprovning, sammansatt av Herr P. Vi är tysta på svenska, men för, tack vare långväga trevligt sällskap, den efterföljande stillsamt lidelsefulla diskussionen på engelska. Fem bx-ar, kryddat med en Supertuscan och, lite oväntat, en Tannat. Han ska ju testa oss, den gode P.

Château Cambon la Pelouse 2006, Cru Bourgeois, Haut-Medoc. Intro som en slags referens, så vi riktigt ska uppskatta det som kommer. Stilig, merlotty med mjukare anslag. Bra, men hamnar snabbt i bakvatten (och det enda av vinerna som vid omprovning två dagar senare – från små helt fyllda flaskor förvarade i kylskåp 🙂 – changserat).

Les Forts de Latour 2001, Pauillac. Toppvinet!!! Helt suveränt! Utvecklad till mogen, härligt bx-ig. Läder, mörka bär. Struktur, så tätt mellan smakmolekylerna, fint sandpapper i gommen. Evighetslång. ”Old style Bordeaux” precis som vi älskar dem.

Carruades de Lafite 2004, Pauillac.  Nosar föregående tätt i hälarna, men spelar lite fin flicka och håller på sig, men ändå – så tät i smaken. Finlemmad, rotfrukter och mörka plommon och läder. Hänger länge, länge. Old-style vibbar här också, utsökt.

Pontet-Canet 2004, Pauillac. Intar tredjeplatsen. Lite återhållen, lätt tjurig tonåring som inte vill släppa oss in på skinnet – ännu. Koncentrerat, komplext, fruktigt. Mycket strävt, medium på sandpapperskornen. Utmärkt längd. Lås in till tonåren passerats.

Cos d’Estournel 2004, S:t Estèphe. Ett kyligare intryck,  svart vinbär, försiktiga fat, koncentration med lite större korn på sandpappret. Gröna tankar och undertecknad tror inte vi är i Bordeaux. Fel, fel, fel. En Cos, mycket bra, men inte färdig att komma ut ur källaren än.

Chateau Montus 2001, Madiran. Här kom första icke-Bx:en. Tannat. Doft av ålderdom, kemi och russin. En syra- och tanninbomb utan frukt. Icke för oss, på väg mot vinnekrofilernas helgedom.

Ornellaia 2004, Bolgheri, Toscana.  Super tuscan, klassisk bx-blend. Men något sa att det här inte var äkta vara. Den där lilla medicintonen i doften? Kryddigt, svart vinbär, fat, komplext. Utsökt balanserat, koncentrerat, men i svansen dyker den eldsprutande draken upp. Naturligtvis bra, men ändå lite rustikare, lite mer rakt på än de nobla från B.

Toppen, Les Forts, Carruades, Pontet-Canet. Följd av Cos, Ornellaia och Cambon La Pelouse. Pladask.

Bx and some more

Naturligtvis får vi leta i gömmorna och hitta lite godis till den röda flighten på midsommar. Färre runt bordet ger färre flaskor, men inte mindre läckert. Tystnad. Provning.

Petit Village Cornuelles Ch Giscours

En finlemmad tät Margaux, Chateau Giscours 1998, fräscht mogna toner, frukt, örter, svartvinbärsnoter. Sammetslen attack, integrerade sidenlika tanniner. Lättnjutet i fin sidenklänning. Elegant, utsökt.

Petit Village 2001Yngst i kvällens skara. Chateau Petit Village, Pomerol. Vinet som så ofta stod på provningsbordet som Pomerolrepresentant i gamla tider (så känns det nu i alla fall).
Nu i årgång 2001. Läckert mogna toner, läder, rökig touch, plommon, fat, kryddig, paprikapulver. Saftigt insmickrande intryck med köttiga vibbar där tanninerna snart biter till. Komplext, slingrar sig genom gommen. Stiligt.

Inte heller vi kan motstå frestelsen att stoppa in en utom-bx-ing. En Chinon av matchande årgång, Les Cornuelles Vielles Vignes 1999 från Serge & Bruno Sourdais. Utvecklad till mogen doft, komplext, röda vinbär och lingon, örtig, kryddigt. Stiligt, rent, fjärilslätt, syrligt saftigt, utmärkt längd. Attraktivt, så gott, så gott!

Chinon tar våra vinälskarhjärtan med storm och lägger sig tätt före Giscours. Sorry lilla byn, så ofta förr var du störst. Du är fortfarande stor, men ikväll blev sällskapet för stort.

Petit Village Ch Giscour

Tystnad. Provning. Pratning. Inte tystar vinet mun mer än en kort stund.

Annonser

Mogna franska vinskönheter i Tjörns Tour de France

I det här fallet har åldern bara fördjupat de vackra fransyskornas  skönhet. Rynkor? Nej, verkligen inte. Däremot hade tidens tand gnagt på några korkar och gett upphov till en svag nervdallrande oro hos korkdragaren innan det första doft- och smakprovet säkerställt kvaliteten. Vi sniffar och smakar oss fokuserat genom hela flighten. Så vidtar diskussionerna. Vilket var egentligen bäst? La Chapelle eller Cos? Och då, där på slutet dök den där Engeln upp för att med lite insmickrande sött konkurrera om hjärtegunsten.

Tjörn är känt för seglingens Tjörn runt som äger rum i den ljumma augustivärmen. Nu var det en kylig och snöig januarikväll och istället Frankrike runt som lockade. Vi hade hörsammat inbjudan att dela några vackra viner från Stenungsbadens vinkällaren under rubriken ”Tour de France”. Fem äldre viner, varav fyra från 1980-talet, från skulle matchas av fem yngre från samma distrikt. En lika intressant som bra provning, som också påminner oss om vikten att lägga undan lite godis då och då.

Medan ungdomen förför med fräsch frukt brukar de mogna vinerna stå för ett större inslag av torkad frukt och framför allt en högre komplexitet. Allt sprunget ur en bra lagring där kemiska reaktioner brutit ner ungdomens estrar och istället bildat nya, en fortlöpande process med alkoholen, syror och vatten som främsta ingredienser.  Vinet utvecklas till en enhet där det inte alltid är lätt att urskilja druvors karaktärsdrag och område och storheten är den just den integrerade mogna skönheten.

Louis Roederer 2005 magnum

Passande nog stod ett par champagner för inledningen. Passande, eftersom vinodlarnas skyddshelgon Saint Vincent firades i Champagne med högtidlig procession just denna dag den 18 januari.

Vi firade med en utsökt Louis Roederer Champagne Brut 2005 på magnum. Här fanns en underbar komplexitet, toast och lätt rökiga toner kombinerat med mörk frukt och frisk citrus i lång eftersmak. Ett vin som verkligen gav mersmak.

1982 Quenardel et Fils Champagne från Verzenay, troligvis degorgerad runt år 2000, fick här en alltför tuff match. En mjuk liten mousse vädjade om uppmärksamheten. I doftpaletten övervägde tonerna av nougat och smörkola, kryddade av några blå plommon och bokna äpplen.

Quenardel & Fils 1982

I den röda flighten reste vi först till Bourgogne. Här hade den fräscha versionen av Louis Jadot’s Corton-Pougets Grand Cru 1995 sina anhängare, medan undertecknad föredrog den perfekt balanserade och angenäma ungdomligheten och fruktigheten i 2009:an. Röda bär, hallon, smultron, lingon och distinkta rostade fat. Finfin längd.

Därefter stod slaget mellan Hermitage i norra Rhône och St Estèphe i Bordeaux. För min del avgick Hermitage med en klar seger. Inte minst på grund av uppställningen med suverän deltagare i både den yngre och äldre klassen. Den äkta hälften uppskattade dock det klassiska Bx-iga mest.

Guigals Hermitage 2006 briljerade med stor läcker doft och stram dräkt, koncentration och balans. Animalisk, svartpeppar, färska örter, björnbär och fat. En ung skönhet i slankig, åtsmitande aftonklänning. Men vad hjälper väl det när den mogna skönheten talar?

Jaboulets La Chapelle 1986. Här var doften utsökt mogen med torkad frukt, russin och fikon, lite björnbär och utvecklade animaliska toner från den rökiga delen av charken. Välstrukturerat saftig med stuns. Komplext och koncentrerat med utsökt längd. En sofistikerad äldre skönhet som bara blev vackrare och vackrare allt eftersom kvällen gick.  Min klara favorit.

Jaboulet La Chapelle 1986

I St Estèphe-duon kämpade Château de Pez 2009 från underläge. Trots fin fruktighet med typiska svarta vinbär, insmickrande rostade kaffepulversfat och en touch av mjölkchoklad så överskuggade syran och kärvheten kvällens intryck. Sorry, i detta sällskap blev matchen alltför tuff.

Att Château Cos d’Estournel 1982 hade sina förespråkare är inte konstigt. Det här är Bordeaux som bäst. Bordeaux som på den riktigt gamla goda tiden. Uttalad mogen doft med mörka bär, rotfrukt och riktigt mycket ceder. Lite stallighet och en touch av mint. I gommen komplex, välstrukturerat och mycket läckert som räckte riktigt länge.

Så lite avslutande godis från Alsace. Men tyvärr svarade Hugels Riesling Vendange Tardive 1981 inte upp till förväntningarna. En enorm petroleum i både doft och smak. Frukten hade försvunnit längs med lagringsvägen och det kändes mest som torrt drivmedel i gommen efter att de mörkt gula dropparna svalts ned.

Övertygade gjorde däremot Fernand Engels Pinot Gris Vendanges Tardives 2009 . Stor doft av honung, aprikos och klistriga toner som tilltog allteftersom vinet luftade sig. Fin sötma och smaker som känns igen från doften. Ett vin som kilar in sig i alla sinnen och likt Deirdre viskande dansar in i hjärtat med ett ”jag är bra”. En fin avslutning.

Tour de France Stenungsbaden 18 jan 2014

Den stora hågkomsten från provningen är La Chapelle och kära gamla Cos. Franska mogna skönheter i bästa klass, utan den mänskliga ålderdomens rynkor och skavanker. Två vackra viner från gömmorna i Stenungsbadens vinkällare, ett stenkast från det bohusländska salta havet. Värt ett besök, sommar som vinter.