Etikettarkiv: crémant de loire

Langlois slottsbubbel, i Bollingers anda

Värmen söker denna heta sommarvecka. Iskallt vattten med lime intas i mängd. Men standardfrågan kommer som på beställning var eftermiddag; ”Vad blir det för bubbel idag?”

Efter några gamla säkra kort från Frankrikes nordöstra bubbel hörn, hittar en crémant från ett av våra favoritdistrikt ner i glasen. Fräscht, mångfasetterat med svalkande mousse.

Loire east of Saumur

Langlois-Chateau i St-Hilaire-St-Florent, Saumur är producenten. Hit kom vi inte på vår resa längs Loire i höstas, även om namnet funnits med i tankarna. Det närmaste var vårt besök på Château Yvonne i Parnay, med deras utsökta Cabernet Franc-viner,  en kort bit från Saumur. Även Langlois-Chateau gör röda och vita stilla viner, men huvudnumret är Crémant de Loire, gjort enligt den traditionella metoden.

Inriktningen var mousserande vin redan 1912, när Langlois-Chateau startades av det unga paret Edouard Langlois och Jeanne Chateau. Deras lycka blev dock kortvarig då Edourd dödades i det första världskriget. Jeanne sällade sig till skaran av ”bubbelänkor” och drev företaget vidare. Det förblev familjeägt fram till 1973 när champagnehuset Bollinger klev in som majoritetsägare.

Langlois Crémant de Loire Brut

Basvinet till Langlois Brut, Crémant de Loire, är gjort till huvuddelen av Loires signaturdruva Chenin Blanc (60%) tillsammans med lika delar Chardonnay och Cabernet Franc. Druvorna kommer från sex olika lägen, dominerade av kalkhaltig jordmån, vilka vinifieras separat och blandas till slutlig cuvée tillsammans med cirka 10% reservvin. Efter andra jäsningen på flaska har det fått vila hela tre år på fällningen. Dosage 11 gr/liter.
Ljust gul med en storm av små bubblor. Medelstor komplex doft med inslag av brödighet, lite vaniljbullar, vita blommor och fin fruktighet av gula plommon, äpplen och smultron. Medelfyllig med mycket frisk syra, fint gräddig mousse och mycket lätt behagfullt integrerad honungston. Citrussyrligt och gomfyllande rundhet på samma gång. Eftersmaken är lång och lyser av mineralitet, citrus, gröna äpplen och ett uns smörkola. Kanongott, fräscht, mångfasetterat – och mycket prisvärt. Det här sippar vi gärna mer på.

På SB: Langlois Crémant de Loire Brut (nr 7404, 125 kr, juli 2014)

Annonser

Sauvion – härförare på Château du Cléray

Muscadet de Sèvre et Maine Sur Lie. Ett långt namn. Men när man stavat sig igenom namnet, hällt upp, doftat och tagit sig en klunk, det är då som både vi och våra räkor gör volter av lycka. Neutralt säger en del belackare, men tar man sig tid att verkligen dofta och smaka, då öppnar sig en palett som är både nyanserad och mångfasetterad.

Château du Cléray från Sauvion har varit ett säkert kort. Också ett bekvämt val genom sin närvaro i det ordinarie sortimentet på monopolet. Det finns naturligtvis goda utmanare. Vi har mött några hemma i Sverige och på plats har vi provat vad Château de Briacé har att erbjuda. Och vi vet att det finns fler spännande producenter som vi hoppas kunna upptäcka vid senare tillfällen. Men nu är det dags att få uppleva Château du Cléray på plats.

Château du Cléray
Château du Cléray

Vi är tillbaka till söndagen den 6 oktober. Från tätorten Vallet, en bit utanför Nantes, följer vi skyltarna ut på landet igen och svänger snart av till vänster. De stora fälten av Melon-rankor ligger här till synes nästan platta. Där borta i kanten av skogsdungen ser vi slottet som vi så väl känner igen från etiketten. Château du Cléray.

Här ska vi träffa Nathalie Mazubert, ansvarig för direktförsäljningen från Les Grands Chais de France alla egendomar, för en visning av slottet och provning av vinerna.

Ska vi börja med att reda ut namnen? Château du Cléray, så heter slottet, och är också det namn som står som varumärke på etiketten till vårt ”vanliga vin”. Sauvion, det är företaget. Men det är också efternamnet på den familj som ägt egendomen sedan 1935 och så också på egendomens nuvarande ledare och vinmakare; Pierre-Jean Sauvion.

Familjen Sauvion, bröderna Yves (far till Pierre-Jean) och speciellt Jean-Ernest, har genom åren gjort sig kända för sitt internationella marknadsföringsarbete; globala härförare av Muscadet-vinerna. Själva har de, för att markera kvaliteten på Muscadet-vinerna i sin serie ”Haute Culture”, övergett den för området traditionella ”flüte-flaskan” till förmån för en Bordeaux-inspirerad modell.

Muscadet gillas idag runt om i världen av den som söker en utmärkt kombination med skaldjur, musslor och ostron. Av Sauvions egen produktion går ca 60% går på export till ett 80-tal länder.

2008 såldes firman Sauvion till Les Grands Chais de France, som har en lång rad franska egendomar och varumärken i sin portfölj. Man fortsätter att satsa på Sauvion och Château du Cléray. Ifjol köpte man till ytterligare 60 ha mark, vilket gör att den totala vingårdsarealen nu uppgår till ca 100 ha.

Det lilla slottet i skogsbrynet är stilrent. ”Neoklassiskt,” säger Nathalie. Anses historiskt viktigt, men det är bara fasad och entrén med trapphus som är kulturminnesmärkt. Man påminner gärna om att slottet ägts av kardinalen Rickards familj. Kardinalen gick bort 1908 och hedras idag genom att ge namn åt ett av Muscadet-vinerna som produceras av Sauvion. Idag är slottet kontor för ett 30-tal personer som kan inta den medhavda lunchen i det vackra gamla köket.

I ett av källarvalven står det ofta fotograferade fatet med glassida. Här ska man på ett pedagogiskt sätt kunna se jästfällningen på botten av fatet. Alltså den ”lie” som ger vinet extra fyllighet, komplexitet, mineralitet och ibland även en liten spritsig känsla. Men idag är vätskan i fatet grumlig och där finns mycket lite fällning. Ska vi vara besvikna? Nej kanske inte. Det är faktiskt bara under två veckor per år som fatet ser ut som det gör just nu. Det är nyfyllt med jäsande must.

Vi ser hur det bubblar och rör sig på ytan i fatet. Här jobbar de mikroskopiskt små jästsvamparna hårt för att för att göra alkohol av druvornas socker. Och efter väl förrättat värv, när deras liv slocknar, faller de ner till botten för att där göra tjänst som smakförstärkare. Att ligga ”sur lie” är inte Muscadet-vinerna ensamma om. Med åren har det blivit en allt vanligare metod för att ge bland annat viner på Chardonnay och Chenin Blanc en extra dimension.

Sauvion gör Muscadet-vinerna utan tillsatt jäst och socker. Efter jäsningen och ligger vinet kvar på fällningen i faten minst fem månader, oftast längre. Buteljering sker under perioden mars till november och fram till dess görs ”battonage” 3-4 gånger. Det här lilla fatet blir vår inblick i tillverkningsprocessen. Produktionsanläggningen ligger nämligen inte på slottet, utan en bit bort.

ClerayVingard

Vingårdarna ligger däremot runt slottet. Vingårdar och vingårdar. ”Filosofin är att se vinodlingarna som vår trädgård,” förklarar Nathalie. Än så länge en konventionellt skött sådan där förutom Melon de Bourgogne även odlas andra druvor såsom Gros Plant och Chardonnay.

Vi pratar om årets säsong. Även här maskinskördar man. Ofta börjar skörden runt den tionde september. I år gick startskottet först den 25:e. Vi får höra om det extremt dåliga vädret 2013, något som många upprepar under vår resa. Här var det en kall, dålig vår, hemskt i juni. Sedan soligt resten av sommaren innan regnet slog till i september. ”Vilken kvalitet kommer årgång 2013 att hålla?” frågar vi. ”För tidigt att svara än, vi får se,” svarar Nathalie.

Vi provar tre AOP Muscadet Sèvre et Maine Sur Lie, alla av årgång 2012:

Château du Cléray, klassikern, är torr, lätt och slank med fin, markerad frisk syra, bra fruktighet och viss mineralitet. Citrus, ananas och ett stänk buxbom. God längd.

Jardins Secrets är en cuvée från sex olika terroirer. Här överväger de vita blommorna doftintrycket. Lite fylligare än det förra, rund känsla, frisk syra. Fräscht fruktigt med citrus samt mineral med kalkkänsla. Fin komplexitet och elegans. Bra längd.

Cardinal Richard är en cuvée som görs av vin från andra odlare. På våren görs ett flertal olika cuvéer som på ett stort event presenteras för en ”jury” bestående av restaurangfolk, vinamatörer m.fl. Dessa har till uppgift att välja ut den bästa blandningen som ska bli årets Cardinal Richard. Årgång 2012 har en uttalad mineralitet, fruktigt komplex med päron och grape. Anar en lovikavante där också. Frisk syra, bra kropp och lång eftersmak.

Här blir vi oense, maken och jag. Det händer inte så ofta, men den här gången skiljer vår uppfattning om bästa vin. Han föredrar kardinalen, medan jag upplever grapen för dominerande och istället framhåller kvaliteterna i trädgårdarnas hemligheter. Nåväl, ingen stor sak. Bra viner båda två.

Under namnet Domaine du Cléray görs dels en Chardonnay och dels en Sauvignon Blanc, båda IGP Val de Loire. Här tycker vi Chardonnay-vinet från 2012 har ett intressant anslag med mineralinslag och fruktiga toner av gröna äpplen, passionsfrukt, citrus och melon. En rund start med limegrönt utropstecken i finalen. Torrt, relativt fylligt med frisk syra och god längd. Inte Chardonnay som i Chablis. Inte som längre söderut i Bourgogne. Utan Chardonnay på Sauvionska.

Vi provar även tre mousserande gjorda enligt traditionell metod. Crémant de Loire Sauvion Brut på 50/50 Chardonnay och Chenin Blanc och en dosage på 15 gr/liter gillar vi bäst. Komplexitet i fin doft. Gröna äpplen, mineral, liten rökighet. Torr, fin, krispig. Bra mousse. Fräsch final med ett uns fruktsötma och lätt nötighet.

Nathalie påminner oss innan vi åker. Muscadet kan lagras. Bra årgångar, som 2009:orna, åtminstone tio år. Resultatet? Aromerna utvecklas och komplexiteten ökar. Det vore roligt att prova. Det är väl bara att lägga undan några flaskor och vänta några år.

En bubblande vecka

Johann Rucks mousserande från Franken avslutade förra veckan. Dopff au Moulin, Antech, Hélène Dorléans och fler därtill har satt guldkant på terminens första vecka. För visst känner man sig lite lyxig när bubblorna gnistrar som stjärnor i glaset och munnen fylls av den krämiga moussen?

Champagne är ju förstås alltid Champagne. Bonnaire och Thierry Perrion har stått för inslagen från de mousserande vinernas högborg. Fina viner från mindre producenter. Men bra mousserande vin görs ju också i en rad andra franska distrikt. Störst efter Champagne är faktiskt Alsace, det trodde ni kanske inte? Ja, själv trodde jag det var Loire, men viker mig snabbt när flera källor uppger motsatsen.

När det står Crémant på den franska flaskan är vinet gjort på samma sätt som i Champagne. Alltså den traditionella metoden där den andra jäsningen, som skapar de vacka bubblorna, sker på flaska. Efter lagring avlägsnas jästfällningen från flaskan och den fylls upp med ”liqueur d’expédition”, en blandning av vin och socker, till önskad söthetsgrad.  Vi provade tre Crémant-exempel, från Alsace, Bourgogne och Loire. Personligen utnämnde jag vinet från Loire som vinnare i denna täta kamp.

Vouvray Hélène Dorléans Brut 2008, från producenten Domaine Bourillon Dorléans, är alltså en Crémant från Loire, närmare bestämt från distriktet Vouvray utanför staden Tours. Ett vackert område som breder ut sig på båda sidor om floden Loire. Förutom vingårdar finns det gott om romantiska slott i omgivningarna. Det otroligt vackra Chenonceau, faktiskt byggt över själva floden Cher, är ett självklart utflyktsmål när man är i trakterna.

Hélène Dorléans Brut är gjort på 100% Chenin blanc och det känns. Ylletoner och äppletoner skvallrar tydligt om druvan. Härligt att kunna ursprunget. Smaken är drygt medelfyllig. Aningen sötma maskerar lite av syran, men det är friskt med viss komplexitet. Moussen är klart godkänd. Det trevliga är att vinet växer sig större under provningen och detta, tillsammans med ursprungskaraktären, bidrar starkt till min förstaplats. Dessutom prisvärt för 129 kr.

Intressant var också att prova en Blanquette från distriktet Limoux. AOC Blanquette de Limoux på etiketten innebär också traditionell metod. Limoux ligger i den västra delen av Languedoc och ordet blanquette betyder helt enkelt ”vit” på det lokala, urgamla språket occitanska. Distriktet gör anspråk på att vara det mousserande vinets vagga. Det sägs att jäsning på flaska skapades här långt innan metoden nådde Champagne. Man vet att klostret St-Hilaire framställde mousserande viner redan 1531.

I Blanquette de Limoux Réserve Brut 2010 från Roger Antech överväger den traditionella druvan Mauzac med 90%. Resten är lika delar Chenin blanc och Chardonnay. Här märks en lite högre sötma tillsammans med en mjuk mousse. Doften är fräsch, fruktig med blommiga toner, grape och gröna äpplen. Gott, friskt. Den här serverar jag gärna som aperitif.

Till sist en helt ny bekantskap som jag gärna kommer att hålla vid liv. Mitt emellan de röda vinernas nästen i norra respektive södra Rhône hittar vi Die, hemvist för bland annat Clairette de Die. Det är ett sött vin tillverkat enligt ”méthod Dioise”, en metod som innebär att vinet bara jäser en gång, till skillnad från den traditionella metodens två gånger. En annan skillnad är den mycket låga temperaturen under jäsningen på ståltank som innebär att processen tar flera månader. Det halvfärdiga vinet buteljeras innan jäsningen är klar och jäser alltså färdigt inneslutet i flaskan där koldioxiden skapar bubblorna. Fällningen avlägsnas genom att det färdiga vinet sugs ur flaskan under tryck. Därefter buteljeras det på en ny flaska.

Jaillance Muscat Clairette de Die är gjort på ekologiskt odlade druvor; 90% Muscat och 10% Clairette. Alkholhalten är 7% och sötman 68 gram per liter. Det här är mycket prisvärt för sina 89 kr och helt förförande gott. Doften stor, parfymerad, med liljor och mysk. Det är fylligt, sött med lite lägre syra och en läcker badskumsliknande mousse. Smakar länge. Ett självklart alternativ till fruktsalladen istället för den populära italienska Moscato d’Asti. Vi testade den också till ost. Perfekt till vår hårda getost och tillsammans med sältan i ädelosten.