Etikettarkiv: domaine huet

Gott Nytt Vinår 2014, med minnesvärda viner från året som gått

Anteckningsboken som innehåller (många av) 2013 års provade viner har årsslutet till ära dekorerats. Det sticker ut små mörkt rosa lappar här och var. Rosa står idag för kandidater till årets mest minnesvärda viner. Vi för över de mest intressanta till en separat lista. Det är då insikten växer fram.

Vinprovning med vänner

Vinerna som tar sig till den slutliga listan har någonting gemensamt. Inte stil, druva eller producent. Inte land eller ens dikotomin gamla vs. nya världen. Nej, inte något så enkelt. Ingen som inte varit med skulle kunna gissa. Rätt svar är att det är sammanhanget som är det gemensamma.

När vinet blivit en upplevelse, det är då det platsar in på vår lista över 2013 års minnesvärda viner. Ett i och för excellent vin, avsmakat i på stående fot på en mässa eller liknande har inte satt samma spår. De som når i topp har avnjutits i lugn och ro, gärna med goda vinvänner. (Reflektion: Professor Spence forskning om hur stämningen påverkar vinupplevelsen verkar stämma väl.) Men flera av vinerna har sitt ursprung i en annan speciell upplevelse, årets franska vinresa. Där var inte bara flera av vinerna, utan själva resan och de många mötena minnesvärda.

Vi börjar vitt och konstaterar snart att alla viner har sitt ursprung i vinresan. Chardonnay når i topp med Chablis. Närmare bestämt Mont de Milieu Premier Cru 2010 från La Chablisienne – delikat, energisk, uttrycksfull. (Även en tidigare under året provad 2009 väcker ljuva minnen med sin rika komplexitet.) Sancerre är ursprung för Henri Bourgeois fatlagrade Sauvignon Blanc d’Antan 2008 – wow ett sån’t vin.

Monique Laroche, Domaine aux MoinesStörst avtryck av de vita har 90-talsvinerna som Monique Laroche serverade oss på Domaine aux Moines i Savennières satt. På skördens första dag i oktober, vandrade vi i vingårdarna i sommarvärme. Sedan provade vi Chenin blanc från 1999, 1998, 1994 och 1992. Poesi klädd i vindräkt – mineralitet, saffran, honung…

Bland de röda hade vi ett tufft val att välja ett vin ur en fantastisk (obloggad) provning med (nästan alltför) många godsaker på en gång. Bland vinerna från mestadels Bordeaux, Châteauneuf-du-Pape och Kalifornien, föll slutligen valet på Château Pontet-Canet 2005. ”Bäst” är anteckningen i sidan av boken. Fruktigt, ännu ungt, intensivt koncentrerat med ypperlig sammetsstruktur.

Vårt besök hos Château Yvonne i byn Parnay i Saumur räknar vi också till de minnesvärda. Även om vi på grund av skördeförberedelserna inte fick tillfälle att träffa vinmakaren själv. Och fastän vi egentligen kom för att prova vitt. Därute, på gårdsplanen slog de tre röda Cabernet Franc-vinerna nästan nock på oss. Château Yvonne 2010, La Folie 2011 och L’Île Quatre Sous 2011. Den sistnämnda har vi även hunnit korka upp på hemmaplan och intrycket består. Oemotståndlig med sin sammetslena koncentrerade fruktighet.

Ytterligare två röda tar sig in på listan. Den Alain Graillot Crozes-Hermitage 2001 vi korkade upp i höstas var rent underbar. Det härär Syrah och norra Rhône när det är som bäst för oss. Och så sist, men definitivt inte minst, Nya Världen med en Heitz Cellars Bella Oaks Vineyards Cabernet Sauvignon 1996. Stor mogen, läder, animaliska toner, svarta vinbär, torkade örter och mynta och med en eftersmak som aldrig ville ta slut. En av årets två 20-poängare (den andra fick Domaine aux Moines 1994).

Tio Pepe En Rama 2013Årets mest minnesvärda sherry blir Tio Pepes En Rama. Färskfinon som vi drack både rå och ”orå”. Jo, det var en upplevelse att se hur den utvecklades, men 2014 ska vi se till att dricka upp den inom de tre stipulerade månaderna efter tappningsdatum. Det var som rå den var som mest unik och uttrycksfull – en symfoni av doft och smak.

Bubbel då? Jo, vi har provat många goda champagner under året, också i flera minnesvärda sammanhang. Men vi väljer att lyfta fram den pärlande lätta Domaine Huet Vouvray Pétillant Brut som vi provade på plats i Vouvray. Det var en upplevelse att känna buketten av nyanser i vinet med det lägre trycket och jämföra mot en ”ordinär” cremant. Pétillanten fick oss att stå med ett fånigt leende av lycka på läpparna och vi utropade ”Mer Pétillant i glasen!”.

Vi stannar hos Domaine Huet för det söta inslaget bland de minnesvärda vinerna. Vi vill inte skilja de tre åt; Clos du Bourg Moelleux 2007, Le Haut-Lieu Moelleux 2009 och Clos du Bourg Moelleux 2006 Première Trie. Var och en har sina ljuvliga kvaliteter.

Resa i vinland, Frankrike 2013

Avslutningvis, ett stort tack till alla er vinvänner, bloggläsare och producenter, som förgyllt 2013 och bidragit till alla minnesvärda upplevelser!

Vi önskar er ett riktigt Gott Nytt Vinår 2014!

Annonser

Pärlande lätt hos Huet

Vi står i Domaine Huets moderna provningsrum i Vouvray med var sitt glas Cuvée Huet Brut Pétillant. Intrycken är översvallande, sommarljuvt med pärlande lätta bubblor och en stor bukett av olika dofter. När vi en kort senare provar deras crémant ligger frågan nära till hands. Varför dricker vi inte mer petillant?

Johan Le Calonnec, "commercial", guidade oss genom källare och provning.
Johan Le Calonnec guidade oss genom källare och provning.

Det enkla svaret är väl att det inte är trendigt med bara lätta bubblor – det ska bara vara rejäl mousse med stort tryck bakom. Att det inte når så mycket av den lättare varan upp till vårt nordliga land är väl ett annat skäl. Konsumtionen av pétillant är dessutom sjunkande även i hemlandet, vilket har lett till att fler ställt om produktionen till det mer efterfrågade vinet med högre tryck bakom bubblorna. Och så produceras än mindre volymer pétillant. I dag är det inte många producenter kvar. Så berättade Johan Le Calonnec, som jobbar på affärssidan inom Domaine Huet, men underströk att ”i det här huset fortsätter produktionen”.

En intressant jämförelse var det, att prova Vouvray Pétillant Brut mot Vouvray Brut mot varandra, den senare alltså en crémant. Exakt samma basvin, gjort av druvor från de yngsta stockarna från egendomens vingårdar. Ca 80% från årgång 2007 och resten 2006. Skillnaden? Det ena får mer socker i den liqueur de tirage som tillsätts basvinet för att det ska jäsa en andra gång på flaska. Liqueur de tirage, en blandning av stilla vin, socker och jäst, som för champagne och crémant generellt brukar ha en sockerhalt på ca 24 gr/liter, vilket skapar ett tryck i flaskan på ca 5-6 bar. Huets pétillant får en tillsats socker på 12 gr/liter, vilket ger ett tryck mellan 2,5 – 3 bar efter degorgering (max 3 är tillåtet för vintypen, däröver blir det crémant), och får ligga tre år på jästfällningen i flaska innan degorgering.

Domaine Huet Vouvray Pétillant Brut. Stor doft vars nyanser växer och utvecklas i glaset; komplex med mogna frukter, citrus, melon, sommarblommor. Läcker pärlande lätt mjuk mousse. Lätt, fin frisk syra, mycket torr. Här dansar honungstonerna in bland blommor och frukt. Bra längd. Ett vin som lämnar ett sådant där stort fånigt leende på läpparna – lycka!

Domaine Huet Vouvray Brut. Försiktigt fruktig doft. Mineral. Bra mousse, fruktig, torr med fin frisk, lite rund syra, viss komplexitet och ok längd. Fattiga noteringar, svårt att plocka ut nyanserna.

Resultatet var alltså slående. Vi älskade Huets pétillant för komplexiteten i doft och smak, medan crémant-vinet var, javisst bra, men inget utöver det vanliga. ”Vi vill ha mer pétillant,” ropar vi.

Domaine Huet har sedan länge ansetts vara en av de absoluta topproducenterna i Vouvray, speciellt känd för sina utsökta halvtorra och halvsöta viner. Grundad 1928 av far och son Huet. Fadern Victor ville ha en lugn plats att dra sig tillbaka till från ett hektiskt yrkesliv i Paris. I Vouvray föll han för en blomma; små, vilt växande, ljust lila cyklamen fångade hans hjärta. Det var bara ett aber, till egendomen där blommorna växte så vackert hörde en 5 ha stor vingård. Då sa sonen Gaston att ”vinet fixar jag” och köpet fördes i hamn. Och visst fixade han det.

För ett drygt år sedan slog nyheten ner att Noël Pinguet lämnade Domaine Huet för att gå i pension tidigare än planerat. Pinguet var svärson till Gaston Huet och hade varit ansvarig ledare och vinmakare sedan 1976. I rapporteringen kring den förtida avgången spekulerades det om anledningen. La Revue du Vin de France angav att orsaken var skiljaktigheter i viktiga frågor mellan Pinguet och ägarfamiljen Hwang, vilka köpt egendomen 2003 efter Gaston Huets bortgång året före. Fördelningen i produktion mellan torra och söta viner och risktagandet förenat med att vänta ut druvmognaden för att kunna göra söta viner skulle vara en sådan fråga. Något som tillbakavisades av Sarah Hwang i en kommentar till loirekännaren Jim Budd (publicerad på Budds blogg; Jim’s Loire). Huvudansvarig för vinmakning och vingårdar är idag Jean-Bernard Berthomé, som med sina över trettio år hos Domaine Huet står för erfarenhet och kontinuitet.

Domaine Huet var tidigt ute med biodynamisk odling och är idag demeter-certifierade. Pinguet började med en parcelle 1987 och 1990 var samtliga vingårdar omställda. Alla vingårdar är planterade med vinstockar av varierande ålder. 50% består av stockar som är mellan 30 och 50 år gamla, 35% har en ålder av 10-30 år och resten är yngre. Egendomen omfattar totalt 35 hektar fördelade på tre speciella lägen och därutöver ett antal parceller i deras närhet. 

  • Le Haut-Lieu, med djup brun lera, ligger uppe på platån ovanför byn Vouvray. Detta var den ursprungliga vingården som kom med köpet 1928. Då 5 hektar, idag utökad till 9 ha.
  • Le Mont, närmast sluttningen ner mot Loire, omfattar 8 ha. Grönaktig lera och kiselhaltiga relativt stora stenar dominerar. Här mognar druvorna en vecka senare och ger koncentrerade viner som behöver lite mer tid på sig, men å andra sidan har stor lagringspotential.
  • Clos du Bourg, en 6 ha muromgärdad vingård på sluttningen strax ovanför kyrkan i Vouvray. Ett tunt lager kalkhaltig lera, endast ca en meter tjockt, täcker den kalkhaltiga bergrunden, tuffen – ”le tuffeau”. Utpekad som en inofficiell premier cru, som ofta ger viner med en behagfull rundhet innan den mycket friska syran kommer i dagen.

Från samtliga lägen görs sec (torrt), demi-sec (halvtorrt) och ”moelleux” (halvsött). Medan demi-sec har en lätt sötma, runt 25 gr restsocker per liter, gick de moelleux vi provade upp till 47-55 gr/liter.

I källaren är svavel den enda tillsatsen och används i små mängder. Alltså är jästen den naturliga som följer med druvorna. Jäsning på 225 liters ekfat, stora 600-liters fat eller tankar på 3000 liter. Faten är i genomsnitt 40 år gamla och när man är tvungen att köpa in nya får musten ligga där max en till två veckor innan omdragning för att inte ta åt sig för mycket nya ektoner. Låg temperatur vid jäsningen (14-17 grader) som kan ta upp till två månader. För de söta vinerna stoppas jäsningen med svavel vid önskad söthetsgrad.


Vi provade tre sec:
Clos du Bourg 2011 (delikat elegant doft, mycket frisk syra dold bakom en mjuk fasad och aningen fruktsötma, fruktig med melon och coing, komplex, ”rasig”), Le Mont 2011 (honung, bivax och tropisk frukt i nosen, fin syra, rund aningen fruktsötma, komplex, kryddigt med nejlika, melon och fin mineralitet), Le Haut-Lieu 2012 (delikat, komplex doft, mycket torr, rund innan täckelsen bryts av frisk syra, fin komplexitet med citrustoner). Det sista från ett ”svårt år” som rekommenderas för tidig konsumtion, emedan normal lagringspotential är runt tio år.

Två demi-sec:
Le Mont Demi-Sec 2007 (söt mogen frukt, citrus, komplex och kanske, kanske en tuss från lovikavanten. Delikat liten sötma, fylligt fruktig med citrus, blommor och fin komplexitet – en ljuv och fräsch sommaräng!) och Le Haut-Lieu 2003 (vackert gyllengul, mogen torkad frukt, honung, bivax och tunga kryddiga blomdofter. Fylligt med fin lätt sötma, fräsch syra och bra mineralitet – underbart moget!). Generellt anses de halvtorra vinerna kunna utvecklas fint i upp till 20 år.

Avslutningsvis, tre moelleux:
Clos du Bourg Moelleux 2007.  Ett år med lite ädelröta, angripna druvor plockades i första omgången och blandades i faten 50/50 med icke botrytiserade druvor från den andra plockningen. Fin, lite blyg, delikat doft med toner av honung och en hint björnklister. Relativt fylligt med frisk syra och behagfull sötma balanserad av fina citrustoner. Otroligt komplex, elegant i gommen med mineralitet och aningen botrytis. Utmärkt längd. Förförande.
Le Haut-Lieu Moelleux 2009. En varm årgång med bra syra och lagringspotential upp mot 50-60 år. Fin medelstor doft av torkad frukt, aprikos, åkerhallon, honung, mineral och bivax. Fyllig, härligt tjock i gommen, balanserad sötma, fin markerad syra. Aprikosmarmelad, honung, torkad frukt, honungstoner och ett helt trädgårdsland fullt av blommor. Fräscht.
Clos du Bourg Moelleux 2006, Première Trie. Ett år när regnet ställde till det och bara sex producenter gjorde söta viner. Ett vin som rekommenderas för konsumtion nu och upp till sex år pga den lägre syran. Stor doft som utvecklas i glaset, botrytis, aningen saffran, mandel. Balanserad syra, sötma och fyllighet. Lång läcker eftersmak med torkad frukt kryddad med lite saffran. Gott nu! 

Sammanfattningsvis alla mycket läckra, välgjorda viner av yppersta kvalitet. Viner som tilltalar oss på bästa sätt. Det ska bli spännande att följa Domaine Huet och hur produktionen, stilarna och vinerna utvecklar sig de närmaste åren. Det roligaste med besöket? Aha-upplevelsen som vi fick på köpet; ”Mer pétillant i glasen!”

Chenin Blanc Vouvray
Ett hav av Chenin Blanc, rad på rad i Vouvray