Wine & Soul, själfull sötma av tawny-klass

Lite sött efter maten? Gudagott kan det vara. Ibland bara ett litet glas för sig själv, ibland med en efterrätt till. Det fina med att välja en tawny port är att den kan sparas i kylen flera veckor. Inga problem att välja en helflaska alltså. Det fina med att välja just Wine & Souls tioåriga tawny är att man får ett vin som är fräscht fruktigt som få bland sina gelikar. Bör provas!

Wine & Soul Tawny Porto 10 years old. Siffran 1 på korken står för att det är den första buteljeringen som Wine & Soul gjort av just det här vinet.

Vinet har sitt ursprung i Cima Corgo, den del av portugisiska Dourodalen som anses bäst för druvor destinerade till portvin, närmare bestämt dalen Vale de Mendiz, strax utanför den lilla, lilla staden Pinhão. Det var här som Sandra Tavares da Silva och Jorge Serôdio Borges startade sitt gemensamma företag Wine & Soul 2001.

Den har en vackert rödgnistrande djup bärnstensfärg, Wine & Souls Porto Tawny 10 years. I nosen slås man av den härliga fruktigheten: mörka bär, björnbär, katrinplommon och torkade fikon. Därtill nötter, karamell och muscovadosocker. I gommen fräsch behagfull sötma och koncentrerade smaker som känns igen från doften. Mycket lång eftersmak med söt frukt och mandelmassa. Så läckert. Vi njuter det i ensamt majestät eller till söt frukt, till exempel jordgubbar med vanlijyoughurt eller bara fint klyftade jordgubbar och nektariner tillsammans med ugnsbakade biskvier av mandelmassa [1].

Vinet är en ”field blend”, ett 30-tal olika inhemska druvsorter samplanterade i vingården. Klasarna handplockas och läggs hela i lagares, stora grunda granitkar, där de fottrampas. Efter jäsning mognar vinet under lång tid i 630 liters fat av portugisisk kastanj. Klassificeringen ”10 years” säger att det lagrats i 10 år (genomsnittlig ålder för ingående fat i buteljeringen). Fast i själva verket har det legat mer än 15 år i Wine & Souls källare. ”Varför längre än vad som krävs,” frågade vi när vi träffades. Svaret från Jorge var helt enkelt ”för att göra ett bättre vin”.

Paret bakom Wine & Soul, Sandra Tavares da Silva och Jorge Serôdio Borges.

Jo, det här är ett utmärkt vin. Själfullt, koncentrerat och fruktigt som få tawnys. Färdiglagrat och klart att dricka, bara att först kyla lite. Öppnad flaska kan sparas i kylen flera veckor. En given gäst i vinälskarens glas.

Den goda nyheten är att det är enkelt tillgängligt via SBs beställningssortiment, art.nr 76213, 290 kr (juli 2016). Importör är Handpicked Wines Sweden AB.

Vi besökte Quinta do Passadouro och Wine & Soul i portugisiska Dourodalen i maj 2014, läs mer:

• Lunch med Sandra & Jorge.
• Quinta do Passadouro; ett vitt, tre röda och två port.
• Wine & Soul; fint vin med fläckar.
• Stilren portglasetikett.

[1] Tack Lotta Lundgren (Tio lektioner i matlagning, 2013) för världens enklaste efterrätt med mandelbiskvier: Skär mycket tunna skivor av mandelmassa på rulle och grädda i 200 grader ca 8 min på bakplåtspappersklädd plåt. Servera med färsk frukt på tallriken och portvin i glaset! 🙂

Annons

Mjau igen, Meandro

Första försäljningsdagens eftermiddag siktar vi direkt mot monopolbutikens nyhetshylla. Välfyllt, förutom ett enda gapande svart hål. Bara hylletiketten avslöjar att det var precis där som ett antal flaskor Meandro 2013 befunnit sig vid öppningsdags. Naturligtvis var det just dessa vi hade i sikte. Inget napp då, men skam den som ger sig. Några dagar senare är målet uppfyllt.

När vi 2014 besökte portugisiska Douro och gården med namnet som inbitna kattälskare inte kan tolka annat än som ett härligt mjau, Quinta do Vale Meão, då hade vinet i de aktuella flaskorna bara hunnit en liten bit in i sin vila på barriquer av fransk ek från Allier. Banan i vineriet hade påbörjats på traditionellt sätt hösten innan, i lagares.

I fyra timmar, ja det är i alla fall vad produktbladet säger oss, trampar ett barfotat gäng fram och tillbaka i den grunda granitbassängen för att med fotsulorna skonsamt krossa skalen på varje omgång plockade druvor. Därefter jäsning på ståltank och sedan alltså de små franska faten, begagnade sådana med en till två tidigare fyllningar. Buteljerat i juni 2015. Och nu, i juli 2016, tillgängligt i det tillfälliga släppet på monopolet.

Flaskan pryds av den otroliga 180-graders meanderböj som floden Douro gör runt Quinta do Vale Meãos ägor. Intressant är att i markerna innanför kröken finns tack vare en förkastningsspricka inte bara skiffer, den vanliga jordmånen i Douro, utan även granit respektive en alluvial jordmån med kalksten.

Som så ofta i Douro är Meandro en blandning av en rad olika druvor: Touriga Nacional 35%, Tinta Franca 34%, Tinta Roriz 20%, Tinta Barocca 6%, Tinto Cão 3% och Sousão 2%. Faktum är att det dock inte är frågan om en ”field blend”. När quintan fick planteras om i samband med ett dammbygge på 1970-talet valde man sortrena odlingar istället för det gamla traditionella där olika sorter blandades i samma fält i riskreduceringssyfte. Här har varje sort vinifierats för sig och sedan blandats.

En annan intressant detalj är Quinta do Vale Meãos Bordeaux-inspirerande produktlinje. Här görs ett rött förstavin som bär egendomens namn, alltså Quinta do Vale Meão, och ett andravin, Meandro. (Därutöver finns i sortimentet en ren Touriga Nacional, en vit Meandro, samt, naturligtvis, underbart portvin.)

Men kom till saken nu då, undrar den otålige, hur är Meandro 2013? Okej, som önskas, ska sluta gå som katten kring den omtalade heta gröten, här kommer provningsnoteringen:

Blåröd tät färg mot purpur. Varm doft med inledande försiktiga blommiga noter innan den mörka, mogna nästan lite syltiga fruktigheten tar över med björnbär i framsätet. Drag åt fikon och tobak inflikar Han, medan undertecknad framhåller att de försiktiga fint integrerade faten. I gommen bra balanserad, fyllig med frisk syra och markerade men sammetsmjuka tanniner. Lång varm eftersmak med slånbär, björn- och blåbär samt syrliga röda bär, fatnoter, sötkryddighet kompletterat med lite torkade lagerblad.
Det här är barnsligt gott i bra instegsklass. Varmt och rikt fruktigt, men samtidigt med en klädsam återhållsamhet och fast ryggrad. Vi gillar fruktigheten och kommer inte ligga på flaskorna någon längre tid utan avnjuta det närmaste året.

Den som vill läsa mer om skumpiga bilturer, charmören Fransisco och historien bakom familjen Olazabals vingård rekommenderas att klicka vidare in på Ljuva Druvor och inlägget Quinta do Vale Meão; hissnande på historiska hektar.

En stämpel i vinpasset?

Vi sitter med lite Riesling och planerar nästa vinresa. I glaset en Leitz Rüdesheimer Berg Rottland 2009,  en riktig hit för petroleumälskare. Citrus, mineralitet, den härliga friska syran. Alla parametrar är på plats och slår an rätt stämning.

Rieslingförrådet kommer fyllas på dit vi ska. Det vet vi. Det är ”änna som avsikten”. Men samtidigt gnager några ord i vinhjärtat.

Det var Tiago Alves de Sousa som sa det. Han pratade med passion om sitt älskade Douro. Alla vinälskare borde besöka området, tyckte han, åtminstone en gång i livet.

Då stod vi och såg ut över Quinta da Gaivosas skiffersluttningar och vackra gamla knotiga vinstockar.  Vi höll med då och håller fortfarande med. Douro och Porto är en upplevelse, inte bara för vinälskare.

Tiago  fortsatte snabbt med några ord som fortfarande sitter i bakhuvudet snart ett år efteråt: ”So you can put that stamp in the passport, in your wine passport.”  Och tillade sedan att han förstås hoppades att vi skulle komma tillbaka, till det underbara Douro.

Tiago Alves de Sousa

 

Tiago, vi kommer nog inte tillbaka i år. Resan vi planerar går inte så långt. Vi ska upptäcka ett par nya distrikt. Områden som vi tidigare bara skuttat över på vår väg ut i europeiska vinland. En ny stämpel i vinpasset, eller?

Nej, egentligen inte därför. Det är förstås utmärkta viner som drar. Det är nya vackra landskap och intressanta vinmakare. Vi älskar ju inte bara Douros druvor och viner. Vi älskar Riesling också, och alla de där andra intressanta druvorna som gör den sällskap i vingårdarna.

Så vad har vi vinälskare för resvanor egentligen? Är vi trogna en eller flera vinländer, favoritregioner och distrikt? Eller söker vi hela tiden nytt? Stämpeln i vinpasset?

För egen del är det nog en kombination. En del ställen kommer vi åter till. Ofta med ojämna mellanrum och ibland många år emellan. Andra ställen kanske bara får ett besök. Kanske för att det är långt. Kanske för att något annat drar mer.

Ibland åker vi på egen hand, ibland åker vi med en organiserad resa (det senare att rekommendera om det är ett helt nytt område och/eller om man har dåligt med tid för alla förberedelser själv, för förberedelser är enligt vår erfarenhet A & O för en bra vinresa). Oavsett, att ha upplevt platsen ger mycket för vinupplevelsen. I många år efteråt. Så stämplar i vinpasset är inte så dumt.

Men Tiago, från Douro vill vi gärna ha fler stämplar i vinpasset. Även om det inte blir i år, så är jag övertygad om att vi kommer tillbaka.

Regua, Dourodalen.

 

 

Stilren portglasetikett

För att använda glaset med stil behöver nybörjaren en bruksanvisning eller, ännu bättre, en lektion av någon som kan.  Vi får vår av Jorge Serôdio Borges under lunchen på Quinta do Passadouro. Glaset är inte vilket glas som helst, utan det officiella portvinsglaset. Jo, det finns ett sådant, tydligen välsignat av portvinsinstitutet.

Jorge har serverat oss Passadouros utsökta Vintage Port 2011 när vi kommer att om prata om glaset.  På håll skulle man kunna missta det för ett vanligt ISO-glas. En närmare titt och skillnaderna framgår. Naturligtvis sägs det vara utformat för att framhäva den ädla dryckens alla sensoriska förtjänster. Den portugisiske designern Alvaro Siza har dessutom lagt till ett par detaljer som direkt avslöjade vår brist på kunnighet.

Stjälken på glaset är inte rund, utan formad med fyra sidor. Ganska högt upp finns en liten urgröpning på en av kanterna. Passar en finger bra, så min tumme hamnade där.

Fel, fel, fel, som Brasse skulle ha sagt. Urgröpningen ska inte vara vänd mot kroppen när man fattar glaset, utan på motsatt sida. Ingen tumme alltså, utan pekfingern. Och naturligtvis inga fingrar om glasets kupa, bara om stjälken.

Då gör vi ett försök igen. Greppa glaset om stjälken med pekfingret i urgröpningen vänd från dig och tummen på baksidan.  De andra fingrarna gömmer du lite diskret i handen, med undantag för långfingret som får lova att stötta lite under tummen. Alltså, endast en finger fram och två bak på stjälken.

”Bara pekfingret på framsidan?” frågar jag Jorge för att riktigt kolla om jag fattat rätt. Jag som alltid brukat ha två fingrar på framsidan stjälken, oavsett vinglastyp. ”Jo,” bekräftar han, ”bara ett finger, men det är mest en fråga om etikett.” Jaha, ska det vara med stil, så blir det alltså att lära om.

Så har vi Sizas andra lilla detalj. Utformad för den som gillar att balansera glaset genom att hålla det i foten. Även här gäller det att se upp.

Stjälkens sidor mynnar ut på den runda foten och delar upp den i fyra delar. Tre lika tjocka, men den fjärde är lite tunnare. Och det är här, på den tunnare fjärdedelen, som du greppar med tumme och långfinger. Snyggt.

Lektionen och den ljuvliga vintagen tog all uppmärksamhet och vi glömde se till att få ett presentabelt foto på glaset. Den som inte sett det tidigare kan till exempel titta här; Siza Official Port Glass.

Då har vi lärt oss att hantera portvinsglaset med stil och etikett också. Tack Jorge för lektionen!

Alla inlägg om våra besök hos Quinta do Passadouro och Wine & Soul i portugisiska Dourodalen, maj 2014:

• Lunch med Sandra & Jorge.
• Quinta do Passadouro; ett vitt, tre röda och två port.
• Wine & Soul; fint vin med fläckar.

Wine & Soul; fint vin med fläckar

Plötsligt ser det ut som vi blivit gula i skinnet, hela högen. En blixtsnabb färgförändring i samma stund som vi kliver in genom den bastanta porten till Wine & Soul. Men det är lugnt. Anledningen visar sig vara en energisnål belysning i fatlagret som väver in allt i ett dämpat, dimmigt gult ljus. När Jorge visar oss uppför trappan och in i nästa utrymme, där årgång 2013 ligger på fat staplade i vineriets lagares, återtar skinnet normalfärg.

”Wine & Soul är ett litet företag,” säger Jorge. ”Och så vill vi behålla det. Small is beautiful. Men vi har faktiskt växt lite under åren.”

Jorge Serôdio Borges och Sandra Tavares da Silva startade Wine & Soul när de köpte det här gamla vineriet och 2,2 hektar vinodlingar. Året var 2001. Under åren som gått har de köpt till ytterligare vingårdar och förfogar idag över 22 hektar. Ett nätt litet jobb att ta hand om, samtidigt som de dagligdags jobbar som vinmakare på andra quintor.

Ytterligare en familjemedlem med fäblesse för druvor har spelat en viktig roll i företaget. Jo, Pintas gillar faktiskt druvor. Denna söta hund, med bedjande ögon och en mängd små fläckar utspridda över den vita pälsen, har gett namn åt Wine & Souls röda vin och vintage port. Pintas betyder fläckar på portugisiska. Så pryds också Pintas Characters vita etikett av en mängd grå och silverfärgade prickar.

Under lunchen har vi pratat om Jorge och Sandras vinmakningsfilosofi. Nu undrar jag om namnet Wine & Soul, varför ”soul”? Den här gången kommer svaret blixtsnabbt.

”Det är inte bara ett företag, det är vår passion,” förklarar Jorge. ”Vi respekterar våra familjers traditioner, vill ta vara på dem och bygga vidare för framtiden. Det här är vårt liv.”

Wine & Soul producerar totalt 40.000 flaskor fördelade på fyra röda viner, ett vitt och två portviner. Alla druvor till port och röda viner fottrampas och får jäsa i lagares.

Idag är vineriet för litet,  kapacitet saknas att jäsa alla druvor. Alltså säljs en del vidare till ett portvinshus. Avsikten är att bygga ut och få större fatkällare. Idag får lagares tjäna som fatlagringsplats och det ett omständligt jobb med omtappningar när faten behöver flyttas. Men det är en långsam process att få tillstånd i det världsarvskyddade Douro.

Redan vid lunchen fick vi prova Wine & Souls senaste tillskott. Den vita Guru 2012. Gjord på fyra olika druvor från mycket gamla stockar. Sandra förklarar att Viosinho bidrar med tropiska frukttoner, Rabigato med krispig syra och de neutrala Cordega och Gouveio med volym i gommen. Vinet är jäst och lagrat fem månader på fat med battonage. Ingen malolaktisk jäsning för att behålla friskheten.

Gulgrönskimrande. Stor, utvecklad smörig doft med fruktighet av gula plommon, citrus och en touch fat. Drygt medelfyllig, torr med frisk syra. Fräscht och samtidigt lite tjockt smörig i gommen, mineralitet, tropiska toner, aprikos, ananas, väl integrerade fat. Bra längd med fin fruktighet. Karaktärsfullt, fräscht. Mycket gott!

Nu är det dags att prova rött. Vi står i ett hörn av källaren, insvepta i det gula, dimmiga ljuset. Jorge häller upp det första vinet och vi sniffar samtidigt som han berättar om Manoella.

Manoella Tinto 2012.
Från Quinta da Manoella, 5 km härifrån. Vem kvinnan Manoella var, det är dock höljt i dunkel, trots att egendomen varit i Jorge släkts ägo sedan 1838.
Druvsorterna i Manoella är främst Touriga Nacional, Tinta Roriz och Tinta Fransesca. Ett år på gamla franska fat. 2012 var ett mycket kyligt år och vinet är lättare, men i den fräscha, eleganta stil som Jorge eftersträvar.

Blåröd färg. Lite blyg doft, örtig och röda bär. Knappt medelfyllig, frisk syra och balanserade mjuka tanniner. Tät struktur med mörka bär, körsbär och fatig ton. Bra, lätt eftersmak med syrliga röda bär. Ett stramt, lite lättare och friskare vin.

Pintas Character 2011.
Från gamla stockar, en field blend där Touriga Franca dominerar. 16 månader på franska fat, varav 50% nya.

Tät, mörkt röd med lite blyg ung doft. Drygt medelfylligt med frisk syra och markerade fina tanniner. Mörk frukt, mycket komplext, välbalanserat, fin textur, struktur och koncentration. Lång eftersmak med en avslutande läcker sötmogen frukt. Utmärkt, elegant. Kan lagras länge.

Jorge skickar runt korken. Naturkork, utvald av Jorge och Sandra hos producenten. De är noga med kvaliteten. På toppen står siffran sju. Sjuan betyder något speciellt. Det är Sandra och Jorge sjunde årgång av Pintas Character.

Vi fortsätter med portvin. Wine & Soul Tawny Port 10 years, har en faktisk medelålder på 15 år, fem år mer än de stipulerade tio. Varför? Helt enkelt för att göra ett bättre vin förklarar Jorge.

Rödbrun bärnsten. Fin doft; nötig, karamell, farin och björnbärsfrukt. Gomfyllande med fräsch syra, behaglig sötma, stor fruktighet bland karamell och farin. Läcker tawny med koncentration och förvånansvärt mycket frukt. Gillar.

Pintas Vintage Port 2011.
2011, året då allting stämde. Vädergudarna välsignade september och alla vingårdslotter kunde skördas vid exakt rätt mognad. För vintage blev det ett perfekt år. Århundradets bästa menar många. Med Quinta do Passadouros Vintage 2011 blev jag betagen. Så detta någon timme senare. Det här blir portvinet som definitivt vänder mig från skeptiker till frälst.

Mycket tät, blårödsvart. En symfoni av dofter; mörk frukt, svarta vinbär, blommig, rökig, kryddighet med kanel, spiskummin och peppar, komplexiteten tar över och förför. I gommen mycket fyllig, med supermjuka fina markerade tanniner och en frisk syra som tonar ner sötman. Underbart komplex, fruktig, blå bär, nötter. Evighetslång fruktig och komplex eftersmak. Wow, ett sån’t fantastiskt vin! Högsta betyg landar i kanten på anteckningsboken.  

Vi står och bara myser med fåniga leenden ända upp till örsnibbarna. Jorge noterar reaktionen och skrockar leende tillbaka med stor värme; ”Ni vet, det är en av vinmakarens viktigaste uppgifter att göra någonting som kan göra människor lyckliga.”

Jo, nog är vi lyckliga alltid. Så lyckliga att vi gör vi resans största misstag, vi skulle köpt med oss många flaskor hem.

”Vill ni se vår gamla vingård innan ni åker?” frågar Jorge. Han menar den 2,2 hektar lilla vingården med 80-åriga vinstockar, där Wine & Soul startade. En liten vingård med mycket själ. Självklart vill vi det.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Wine & Souls viner importeras till Sverige av Handpicked Wines.

Tidigare inlägg om vårt besök hos Jorge Serôdio Borges och Sandra Tavares da Silva i maj 2014:

• Lunch med Sandra & Jorge. 
• Quinta do Passadouro; ett vitt, tre röda och två port.