Kellerkinder, det låter lite gulligt. Maries småttingar, årgång 2015 direkt från källaren. Man skulle kunna ha tro att de borde vara lite blyga, så nyvakna och snabbt upptagna till dagsljuset för allmän beskådan och provsmakning. Nåväl, kanske några av dem, bara lite granna, på näsan, men överlag verkade det som de älskade att vara på scen: ”Vi är här, kom smaka på oss, vi är sååå underbara!”
Vi, alltså de två svenska vinälskarna, var på väg från Alsace och hade satt GPS:en på Landau i södra Pfalz, när vi bestämde oss för att fortsätta en liten bit längre norrut. Till Deidesheim, där vi träffade Marie Menger-Krug förra året. Då var det i mitten av mars, kallt och inte ett löv på träd eller buskar. Vi ville gärna se trädgården bakom Villa im Paradies klädd i grönt. Och vi ville så gärna träffa Marie igen. Det var inget som var bokat, en ren chansning.
Nu vet vi. Villa im Paradies trädgård är vacker i grönt, precis som vi trodde. Denna eftermiddag den 28 maj en varm, lugn och avkopplande plats. Som gjord för att likt Ferdinand bli sittande under det stora trädet, dofta och sippa på lite vitt.
Men vänta, vad är det här? En lång rad av vinkylare och buteljer på ett bord utanför vinoteket.
Vi frågar om Marie är i närheten. Jo, vi har tur. Hon är här.
Ett roligt återseende, att träffa Marie igen, även om det bara blir för en kort stund. Full av energi och väldigt entusiastisk över den nya årgången. Vi byter några ord innan hon måste skynda till andra väntande (och förbokade) gäster, men hon hinner insistera på att vi måste stanna och prova alla de nya vinerna.
Jahrgangspresentation den här helgen, förklarar hon, en presentation av den nya årgången 2015. Aha, det förklarar den långa raden av viner. Vi måste ha missat skylten utanför.
Så vi sätter oss ner under den enorma gröna parasollen och hugger in på vinerna. Men, Marie, vi måste erkänna, vi hoppade några i början för att hinna med.
Väldigt fina, det är det generella intrycket: unga (naturligtvis), rena, med fräsch syra, mineralitet och den så viktiga känslan i munnen. Alla rätt där.
Så vad blir den korta versionen av provningen, våra 2015-favoriter? Svar: Marie och Riesling Alte Reben. Den lite längre? Följer!
Vi börjar med den knappt halvtorra, lätt aromatiska Motzenbäcker-Pfalz Muskateller QbA som bjuder på trevligt gomintryck och bra längd. Motzenbäcker-Pfalz Sauvignon Blanc QbA trocken är uppfriskande, grön av krusbär och fläder, parat med härlig känsla.
Sedan en verklig hit! Marie 2015, Motzenbäcker-Pfalz trocken.
Vi gillade redan Maries första årgång av Marie, 2014, och nu årgång 2015, den är superb. En Riesling – Weissburgunder blend som plockar upp det bästa från varje sort. En kalkig mineralitet, citron, gröna päron och en nypa kryddighet. Torr, välbalanserad, fyller varje vrå av gommen med delikata, aromatiska aromer, fräsch integrerad syra och en underbar lång eftersmak. Energisk!
Tre Weissburgunder följer. Bechtheimer Rosengarten Spätlese trocken från Rheinhessen blir vår favorit med sina djupa aromer, fräscha unga gröna frukter, päron och citrus. Till det en smula rökig, kalkig mineralitet och superb gomkänsla och längd. (Alla tre Weissburgunder är torra, men den här har en aning mer restsötma. Kanske den som förför oss?)
Enastående är Riesling Alte Reben, Ruppersberger Reiterpfad Spätlese trocken, Motzenbäcker-Pfalz. Djupt guldguld. Koncentrerade rika aromer, torr men ändå sötfruktig med fokus på citrus. En gnutta kryddighet. Krispig, hög syra, fräsch mineralitet. Superb textur och bestående avtryck. Vill ha!
Också två andra Rieslingynglingar visar upp sig på bästa sätt: Deidesheimer Paradiesgarten Riesling Kabinett trocken och Riesling …dem Himmel so nah! Ruppertsberger Reiterpfad Spätlese trocken. Förebilder i Rieslingfacket med hög, integrerad syra, mineralitet, balans, längd och superb gomkänsla. Speciellt Reiterpfad har en härlig bomullstygstextur. Vi skulle gladeligen lagt ett antal av dessa i källaren.
Men, ett liten men. Vi måste ha tålamod och vänta. Vänta tills småttingarna tagit examen från den Menger-Krugska vinskolan och som buteljerade unga vuxna är väl förberedda på ett liv utanför den mysiga källaren. Tålamod.
Plötsligt så mörkt i trädgården. Åskovädret som lurat i bakgrunden har nått Deidesheim. Vi flyttar inomhus för de sista vinerna. Regnet vräker ner, elektriciteten försvinner och stearinljus lyser upp vinoteket för oss och några andra paraplylösa gäster.
Klockan har passerat stängningsdags sedan länge när vi med skyndsamma steg går genom det nu strilande regnet. Då ser vi skylten. Den som vi missade ett par timmar tidigare: Heute Kellerkinder 2015.
Tidigare på Ljuva druvor om Marie Menger-Krug och vårt besök i Deidesheim 2015:
Ljuva Druvor 