Etikettarkiv: loire

Låter (bx)vinet tysta mun

Bordeaux, bordeaux. Med så’na viner i glasen är det svårt att låta bli. Låta vinet tysta mun. Det blir fokus. Tyst hänförelse. Egentligen synd att ens tillåta den lilla distraktion som det innebär att föra pennan över noteringspappret.

Är det inte konstigt? Här gör vi vårt bästa för att distanseras oss från vinerna som förekom så ofta i vår tidiga vinprovarbana. Idag verkar många fått lätt högfärdshosta av ivrig östlig uppvaktning med påföljande monetära effekter. Och ändå, när en förförande bx smyger runt hörnet och sänder ut klassiska vibbar är vi som trollbundna.

Bx and some more

Suverän juniprovning, sammansatt av Herr P. Vi är tysta på svenska, men för, tack vare långväga trevligt sällskap, den efterföljande stillsamt lidelsefulla diskussionen på engelska. Fem bx-ar, kryddat med en Supertuscan och, lite oväntat, en Tannat. Han ska ju testa oss, den gode P.

Château Cambon la Pelouse 2006, Cru Bourgeois, Haut-Medoc. Intro som en slags referens, så vi riktigt ska uppskatta det som kommer. Stilig, merlotty med mjukare anslag. Bra, men hamnar snabbt i bakvatten (och det enda av vinerna som vid omprovning två dagar senare – från små helt fyllda flaskor förvarade i kylskåp 🙂 – changserat).

Les Forts de Latour 2001, Pauillac. Toppvinet!!! Helt suveränt! Utvecklad till mogen, härligt bx-ig. Läder, mörka bär. Struktur, så tätt mellan smakmolekylerna, fint sandpapper i gommen. Evighetslång. ”Old style Bordeaux” precis som vi älskar dem.

Carruades de Lafite 2004, Pauillac.  Nosar föregående tätt i hälarna, men spelar lite fin flicka och håller på sig, men ändå – så tät i smaken. Finlemmad, rotfrukter och mörka plommon och läder. Hänger länge, länge. Old-style vibbar här också, utsökt.

Pontet-Canet 2004, Pauillac. Intar tredjeplatsen. Lite återhållen, lätt tjurig tonåring som inte vill släppa oss in på skinnet – ännu. Koncentrerat, komplext, fruktigt. Mycket strävt, medium på sandpapperskornen. Utmärkt längd. Lås in till tonåren passerats.

Cos d’Estournel 2004, S:t Estèphe. Ett kyligare intryck,  svart vinbär, försiktiga fat, koncentration med lite större korn på sandpappret. Gröna tankar och undertecknad tror inte vi är i Bordeaux. Fel, fel, fel. En Cos, mycket bra, men inte färdig att komma ut ur källaren än.

Chateau Montus 2001, Madiran. Här kom första icke-Bx:en. Tannat. Doft av ålderdom, kemi och russin. En syra- och tanninbomb utan frukt. Icke för oss, på väg mot vinnekrofilernas helgedom.

Ornellaia 2004, Bolgheri, Toscana.  Super tuscan, klassisk bx-blend. Men något sa att det här inte var äkta vara. Den där lilla medicintonen i doften? Kryddigt, svart vinbär, fat, komplext. Utsökt balanserat, koncentrerat, men i svansen dyker den eldsprutande draken upp. Naturligtvis bra, men ändå lite rustikare, lite mer rakt på än de nobla från B.

Toppen, Les Forts, Carruades, Pontet-Canet. Följd av Cos, Ornellaia och Cambon La Pelouse. Pladask.

Bx and some more

Naturligtvis får vi leta i gömmorna och hitta lite godis till den röda flighten på midsommar. Färre runt bordet ger färre flaskor, men inte mindre läckert. Tystnad. Provning.

Petit Village Cornuelles Ch Giscours

En finlemmad tät Margaux, Chateau Giscours 1998, fräscht mogna toner, frukt, örter, svartvinbärsnoter. Sammetslen attack, integrerade sidenlika tanniner. Lättnjutet i fin sidenklänning. Elegant, utsökt.

Petit Village 2001Yngst i kvällens skara. Chateau Petit Village, Pomerol. Vinet som så ofta stod på provningsbordet som Pomerolrepresentant i gamla tider (så känns det nu i alla fall).
Nu i årgång 2001. Läckert mogna toner, läder, rökig touch, plommon, fat, kryddig, paprikapulver. Saftigt insmickrande intryck med köttiga vibbar där tanninerna snart biter till. Komplext, slingrar sig genom gommen. Stiligt.

Inte heller vi kan motstå frestelsen att stoppa in en utom-bx-ing. En Chinon av matchande årgång, Les Cornuelles Vielles Vignes 1999 från Serge & Bruno Sourdais. Utvecklad till mogen doft, komplext, röda vinbär och lingon, örtig, kryddigt. Stiligt, rent, fjärilslätt, syrligt saftigt, utmärkt längd. Attraktivt, så gott, så gott!

Chinon tar våra vinälskarhjärtan med storm och lägger sig tätt före Giscours. Sorry lilla byn, så ofta förr var du störst. Du är fortfarande stor, men ikväll blev sällskapet för stort.

Petit Village Ch Giscour

Tystnad. Provning. Pratning. Inte tystar vinet mun mer än en kort stund.

Annonser

Koka soppa på en spik

”F-n oxå, korkskadat!” TCA-filten uppenbarar sig direkt och en flaska fylld av hemligheternas trädgårdar måste dömas ut. Odrickbar.

Besvikelsen är alltid lika stor. Nyligen inköpta viner går förstås att reklamera. Men sparade flaskor, ofta med tillhörande minnen. Fy! Nu gällde det en enkel, men mycket trevlig Muscadet, hemförd från resan längs Loire i höstas.

Den här gången häller vi dock inte ut innehållet i vasken. Fisksoppa och musslor stod på veckans meny. Vitt vin krävdes. Vi gör istället som Bird [1] rekommenderar, använder det i matlagningen. TCA ångar nämligen bort när vinet kokar. Så likt spiken i soppan, som luffaren i sagans värld lagar åt den snåla gamla gumman, blir det utdömda vinet en grund att bygga vidare på.

I vår fisksoppa kompletteras vinet med fiskbuljong, passerade tomater, sardeller och några bitar lax och kolja. Sardellerna ger fin smak som minner om Medelhavet. Gott.

Kokta musslor hör till favoriterna. Tack till B som introducerade oss till det här lika enkla som suveräna receptet baserat på ett nät musslor:

Musslor kokta med vitt vin och purjo.
Fräs rejält med hackad purjo i olivolja, komplettera efter en stund med fint hackad vitlök, timjan, salt och peppar. Tillsätt ett par deciliter torrt vitt vin och lägg ner musslorna (naturligtvis endast levande – checka att de stänger sig – och väl skrubbade). Lägg på locket och låt koka några minuter tills skalen öppnat sig.  Tar max fem minuter.

I glasen givetvis musslornas (och de pinfärska räkornas) vän nummer ett: Muscadet. Jo, nästa flaska som öppnades av de hemliga trädgårdarna var bra. Och den fick sällskap av en syster.

Muscadet från Sauvion

Cardinal Richard, Muscadet Sèvre et Maine sur lie, 2012. 
En cuvée av vin från olika odlare i området, vilka väljs ut av en jury och buteljeras av Sauvion.
Torrt, fruktigt, med fin mineralitet, balanserad syra och bra eftersmak. Gomfyllande, flinta, päron, lime, aprikos samt en skätt grape i eftersmaken. Bra vin, finstämda toner. 

Jardins Secrets Brut 00, Muscadet Sèvre et Maine sur lie, 2012.
En cuvée från sex olika terroirer från Sauvions odlingar.
Torrt, med frisk syra och mineralitet åt kalkhållet. Fin fruktighet, citrus, lime, grape. Riktigt bra längd. Fräscht, rent, stramt. Riktigt bra vin, numret större än föregående, där vi speciellt gillar den fina känslan av kristallklar renhet.

Intrycken stämmer fint med de vi fick vid vårt besök hos Sauvions, på Château du Cléray,  i höstas. Lite utvecklade smaker, grundkaraktären består. Utmärkt, både i och till musslor.

Musslor och Muscadet

[1] Bird, David (2010), Understanding Wine Technology; The Science of Wine Explained, Third Edition, DBQA Publishing, UK.

Trevligt återseende – Pouilly-Fumé Le Troncsec 2012

Vi träffade på en bekant från vår franska vinresa i går. Ett oväntat möte som på ett ögonblick tog oss tillbaka till Auberge Joseph Mellot i Sancerre, där vi en kylig oktobereftermiddag i fjol fikade med Sauvignon Blanc i glasen och små gestostcrottiner på bordet.

Joseph Mellot, Pouilly-Fumé Le Troncsec 2012

Joseph Mellot Pouilly-Fumé Le Troncsec 2012 var precis lika bra då som nu. Fräscht fruktig; aprikos, citrus och fin mineralitet. Frisk, men lite avrundad syra. Härligt lång eftersmak med smörkolavibbar. Läs mer om vinet, Joseph Mellot och getostcrottiner här.

Le Troncsec finns i beställningssortimentet med nummer 89415. Rekommenderas!

Att sova som en prins – på resa i vinets Loire

Varning! Det här inlägget handlar inte om vin. Den som hoppades på det kan alltså sluta läsa nu. Vad det däremot handlar om är att resa i vinland. Och att bo trevligt. Och att bli riktigt hjärtligt välkomnad. Från Loire-delen av vår franska vinresa, här är tre chambre d’hôtes och ett hotell som vi trivdes extra bra på.

Vi börjar från Atlanten. I Muscadetens förlovade land stannade vi till i utkanten av Vertou, en liten förort till Nantes. Vi skulle bo på ett chambre d’hôtes, alltså ett bed & breakfast. Här tog Valérie emot och vi checkade in på det gamla vineriet, Domaine de la Foresterie. Vinet är dock sedan länge utbytt mot omsorg om kropp och själ. Där vinpressen en gång stod, där är nu en sal för Qi Gong-lektioner.

Rustikt och romantiskt. En vackert bäddad säng med liten sänghimmel och färska rosenblad utspridda ovanpå bädden. Färska rosor på bordet.

Till frukosten, som serverades i rummet, bjöd Valérie bland annat på stora crepes, äpplejuice från grannen och, eftersom vi berättat att vi var på vinresa, en klase nyplockade Chasselasdruvor.

Vidare till den lilla staden Chinon. Här bodde vi på hotell, det av många rekommenderade Diderot. Ett mysigt gammalt hus med chic inredning. Den här familjen har verkligen känsla för detaljer.

I den ljumma eftermiddagen tog vi en lugn stund i trädgården efter ankomst och läppjade på ett gott glas crémant i sällskap av den sovande hotellkatten. Då såg vi redan fram emot frukosten dagen därpå. Hôtel Diderot är nämligen kända för sin frukost med ett femtiotal olika marmelader framdukade på frukostrummets bord. Och så fick vi knäcka valnötter och lägga på färsk getost med honung. Mums.

Till nästa stopp var det inte långt. Om vi åkt raka vägen förstås. Nu tog vi en rejäl omväg runt vinfälten i Chinon och Saumur-Champigny innan vi landade i den lilla byn Savigny-en-Véron, strax nordväst om Chinon. Här skulle vi besöka Vigneron Wilfred Rousse dagen därpå, men först en mycket trevlig kväll på La Magnanerie.

La Magnanerie, Savigny-en-Véron
La Magnanerie, Savigny-en-Véron

La Magnanerie är ett chambre d’hôtes som öppnade så sent som i maj. Paret Leverrier kom hit från Paris, köpte det stora huset och renoverade det med känsla. Vårt rum, Cocon, var vackert inrett och en så tjusigt bäddad säng.

Här åt vi inte enbart frukost. Först lite fika på terassen, mycket god öl framställd av en bekant till paret. Och på kvällarna erbjuder Dominique Leverrier även middag till de som förbokat. Den inleds med ett glas crémant i den stora kombinerade matsalen och sällskapsrummet. I sällskap av värdparet och ytterligare en gäst, åt vi oss sedan igenom en hemlagad, mycket god fyrarätters middag och samtalade om ditt och datt på en blandning av engelska och franska. Mycket trevligt!

Nästa stopp, den mycket lilla staden Vouvray. Här hade vi bokat rum på Bagatelle Chambres d’Hôtes.

I detta 260 år gamla hus driver Anne och Bertrand Chandouineau bed & breakfast. Vi fascinerades av de gamla detaljerna i huset. Låset på dörren till vår rum var ett konstverk och nyckeln tog sin plats i handväskan. Och återigen, ännu en vackert bäddad säng. (Och på frågan om man sover gott i alla dessa tjusigt bäddade sängar, så är svaret ja. Mycket gott.)

Direkt bakom Bagatelle-huset ligger kalkstensklippan. Bertrand berättar att ingrävt i berget fanns förr köket och tjänstefolkets rum. Nu har de renoverat och gjort två gästrum här istället. Vi följer med ut och tittar. Urtjusiga, enormt stora rum. Hit vill vi gärna komma tillbaka och prova på att bo förstklassigt grottliv.

Det var fyra fina stopp i Loire. Idag är det inte bara vinupplevelserna som värmer hjärtat utan även minnet av dessa mysiga miljöer och de varma mottagandet vi fick på våra boenden. Vår erfarenhet av franska bed & breakfast, chambre d’hôtes, är inte så stor, men hittills har förväntningarna alltid infriats och i många fall överträffats.

DomDeLaForesterieVertou_Rosor-6782

Lovsång till getlortarna från Chavignol

En Crottin de Chavignol, avnjuten på plats i Sancerre tillsammans med ett glas fräsch Sauvignon Blanc; en ren njutning för kropp och själ. En nästan meditativ stund när man sippar på vinet till små, små bitar ost, uppslukas av dofterna, smakrikedomen och fascineras av hur osten och vinet matchar varandra så perfekt.

AubergeMellot-19Efter att ha besök Henri Bourgeois och Masion des Sancerre, slinker vi in på Auberge Joseph Mellot uppe i byn Sancerre. Dags för en eftermiddagsfika. Vid borden bredvid oss dricks vitt vin och bredvid kassan lockar ett stort fat, fullt med crottiner i trängsel. Eftersom vi är angelägna om att ta seden dit vi kommer, blir det alltså fika med Sauvignon Blanc och crottin.

En crottin är en AOP-skyddad specialitet från området kring lilla Chavignol, strax utanför den lite större byn Sancerre. Denna lilla trumformade getost erbjuds i olika mognadsgrader. Allt från bara tio dagar gamla vita spänstiga färska ostar med milda smaker, till fyra månader gamla, skrumpna små lortar, torra med superkoncentrerad smak. Däremellan har de passerat flera stadium och blåmöglet har börjat klä in utsidan. Från 140 gram till 40 på fyra månader. Varje stadium, sin tjusning.

Osten och vinet har en historisk länk utöver att de passar så bra ihop. Getter och getosttillverkning har funnits i Sancerre sedan 1500-talet. Men efter att vinlusen gått hårt åt området växte getosttillverkningen i betydelse. Getter är inte kräsmagade och kunde livnära sig på de karga grässlänterna som växte fram efter vinrankornas frånfälle. Tack vare den nya järnvägen till Paris, drog osttillverkningen in viktiga pengar till området runt förra sekelskiftet. Sin skyddade ursprungsbeteckning, AOP, fick osten 1976.

Det påpekas allmänt att det franska ordet crottin betyder dynga eller gödsel. Kopplingen skulle väl vara att de torkade lortarna liknar små skitar, kanske från hästar. Men i den lilla broschyr vi snappade åt oss hos producenten Dubois-Boulay i Chavignol förklaras att namnet kommer från ordet ”crot”. En crot var en liten oljelampa, gjord av lera, som användes i området för att lysa upp vinkällare och lador.

Till vår eftermiddagsfika valdes naturligtvis ett par Sauvignon Blanc från producenten Joseph Mellot, vi var ju på det värdshus som familjen öppnat och drivit sedan 1882. Joseph Mellot är en stor producent, idag under ledning av Catherine Corbeau-Mellot. Man förfogar över 85 ha vingårdar fördelade på alla AOP i centrala Loire. Så vi passade på att prova Sauvignon Blanc från Pouilly-Fumée och Menetou-Salon, bägge vuxna på kimmeridge.

Le Tronsec 2012 Pouilly-Fumée, Joseph Mellot. Fräsch doft med mineral, äpplen och toner av tutti-frutti och sommarblommor. Medelfyllig, frisk men rund syra. Fruktigt, smörkola. Bra längd med citrustoner. Fint koncentrerad med mjuka sammetsvibbar.

Les Thureaux 2012 Menetou-Salon, Joseph Mellot. Frisk doft av citrus och gröna äpplen. Knappt medelfyllig med balanserad syra. Fruktig smak och hygglig längd. Lättsamt, men ett par nummer mindre än storebror. 

Visserligen andra områden än vad vi provat på morgonen, men det är något mer som skiljer. En annan stil. Vår fråga besvaras jakande; malolaktisk jäsning är standard hos Mellot.

Crottins i långa banor, i Dubois-Boulays butik i Chavignol.