Jordgubbsbesk – Midsommarsnaps 2016

Jordgubbar, djupt röda och söta. Intensivt förknippade med svensk midsommar. Vi frossar i dem. Jordgubbskonsumtionen per midsommareftermiddagstimma måste vara skyhög. Så varför inte i det likaledes för högtiden obligatoriska snapsglaset?

Ren jordgubb synes dock bli alltför sötsaftigt endimensionellt; det behövs spänst och spänning som komplement.

2016 års midsommarsnaps blir därför en cuvée där jordgubben får sällskap av malört i en jordgubbsbesk.

Lite framförhållning behövs för att få snapsen klar till midsommar, men det är ju knappast något problem nuförtiden när söta fina gubbar dyker upp i butiksdisken betydligt tidigare än förr.

Besk. Börja med besken så den får mogna lite innan blandning. Receptet är superenkelt.
En fin kvist malört läggs i en glasburk. Tillsätt en helflaska Brännvin Special.
Bör vara färdig inom ett dygn. Viktigt att prova ofta, första gången efter ca 8 timmar. Personlig smak gäller.
Avlägsna malörtskvisten och ställ att mogna.

Jordgubb. Häll en halv flaska Brännvin Special i glasburk. Fyll på med jordgubbar skurna i kvartar. Brännvinet ska täcka frukten.
Ställ mörkt (för att bevara den fina färgen).
Låt stå ca en vecka, men prova första gången efter fem dagar.  Sila av.

Cuvée. Blanda 50/50 besk och jordgubbssnaps. Justera vid behov blenden efter smak. Låt stå några dagar så att smakerna riktigt gifter ihop sig med varandra. Förvaras mörkt.

Resultat. En vacker röd, jordgubbsdoftande snaps. Smaken startar i jordgubbssötma, övergår snart i malörtsbeska och slutar med bra bett. Drickes ung medan färg och jordgubbssötma är på topp.

Matchar naturligtvis bra till jordgubbsdesserten och vi nöjt den också med stor behållning till en vegetarisk sallad på fänkål, svart quinoa och belugalinser med honung- och senapsdressing. Rent generellt bättre till rätter med kött eller rökiga inslag. Till sillen passar den överblivna besken bäst.

Skål!

 

Annons

Kardemummakryddad rabarber – Midsommarsnaps 2015

Den blev sanslöst god i år, överträffade de högt ställda förväntningarna. Kvantiteten däremot en besvikelse.

Dyrt och heligt försäkrade Han att hela satsen skulle bli kardemummakryddad. Något som till och med offentliggjordes på media: Midsommar och snaps… 

Grundorsaksanalysen är ännu inte genomförd. Det är alltså oklart om anledningen kan spåras till en akut brist på små svarta frön, otydliga instruktioner eller helt enkelt en okontrollerad liten mänsklig nyck.

Faktum är dock att när färdig snaps transfereras från burk till flaska noterar jag att endast halva satsen uppfyller kravspecen.  Den andra halvan visar sig vara en betydligt sötare honungskryddad, vilket inte bara märks i smak utan även i en mindre klar vätska.

Fjolårets snaps, Rabarber – Midsommarsnaps 2014, uppträdde också i dessa två skepnader. Några små finjusteringar i recepten resulterar i dock i en aromrikare kardemumma och sötare honungssötad. Årets kardemumma anser undertecknad vara ännu godare än fjolårets, med lite mindre sötma och lite mer kardemumma.

Årets recept: Skär rabarberstjälkarna i tunna skivor. Skalet ska vara kvar, där sitter den vackra färgen. Lägg i syltburk och häll på 75 cl Brännvin Special. Låt stå mörkt ca en vecka. Ta bort rabarbern.

Tillsätt knappt ca 1,5 msk flytande honung och skaka om för att blanda. Tillsätt ca 20 kardemummafrön och låt stå mörkt ytterligare ca en vecka.

Viktigt! För att få och behålla den vackra rosa färgen – förvara alltid snapsen mörkt, från kryddningsprocessen början tills sista dropparna är uppdruckna.

Kom ihåg att smaka av dagligen, hälsar Han. Viktigt för att kryddnivån ska bli optimal för just din smak. 🙂

Den honungskryddade snapsen fick dryga 3 msk flytande honung. Blev lite sötare än fjolårets. Fin rabarbersmak, men midsommaraftonens femhövdade smakpanel föredrog dock den kardemummakryddade tack vare dess större komplexitet.

PS. I skrivandes stund står Han och skär mer rabarber. Det ska bli mer kardemummakryddat. Inte för att åtgången i detta hus är så stor, tro inte det, men det är en trevlig present att ge bort.

 

Midsommar och snaps…

Dags att börja tänka på midsommarsnapsen. Det kan redan nu avslöjas att i det här huset blir det en nyfunnen favorit i repris….

Från förra året återkommer succén rabarbersnaps. Då gjorde Han den i två varianter. I år ska hela satsen bli kryddad med kardemumma och honung. Mums.

Kardemummakryddad, honungssötad rabarbersnaps görs i två steg. Läs receptet här: Rabarber – Midsommarsnaps 2014.

 

Pors – Midsommarsnaps 2013

Den är vacker ljust gröngul och doftar skog. En sniff över glaset och man ser bilden framför sig; solen som strilar ner genom den skira försommargrönskan, ner på den frodiga mossan, porssnåren och den porlande bäcken. Och bakom träden lockar det vackra skogsrået med sitt långa ljusa hår.

Pors – Midsommarsnaps 2013

Vi ville ha en riktigt klassisk snaps till årets midsommar. Valet föll därför på en pors gjord på Brännvin Special.

På nationaldagen blev det en cykeltur över ön för att försöka lokalisera några porsbuskar. De brukar växa i närheten av vattendrag och där det är lite fuktigt. Vi har sökt efter den i flera somrar och fått många tips, men hittills har vi kommat noll.

När man frågar är det många äldre som har gamla minnen om växten. Deras föräldrar använde den. På utedassens tid var det nämligen vanligt att man plockade några kvistar och hängde upp för att friska upp doften på hemlighuset. Utedassen är sedan länge borta och tipsen var porsen skulle finnas att hämta har inte stämt. Där den växte då, det måste vara minst 50 år sedan, där växer den i alla fall inte nu.

Vi styr mot ett nytt ställe, inget som någon tipsat om, utan vi chansar på en plats som liknar platser längre hemifrån, där vi plockat den förr om åren. Och tänk, det blev napp. Till vår stora lycka stod tre små buskar och nästan lockade på oss. ”Här finns vi! Kom och ta våra fina, väldoftande blad!” Vi plockar bara de bästa, de i toppen av busken. De senast utslagna, små skira bladen.

Vi har tyckt oss märka en skillnad i slutresultat beroende på när bladen plockas. Bäst är de före midsommar, då snapsen får en fin aromatisk ton. Senare på säsongen brukar de lite grövre, murriga skogstonerna ta över.

40-50 blad går åt till 75 cl sprit. Vi föredrar Brännvin Special, eftersom den har lite lägre alkoholhalt. Det gör att eldigheten blir lite mindre och kryddningen istället accentueras på bästa sätt. Det här är en snaps som går ganska fort att göra. Det brukar räcka med tre till fyra dagar. Men, viktigt, smaka av den varje dag, känn hur den utvecklas och sila av bladen när den fått önskade karaktären.

Årets midsommarsnaps är vackert klar med en fin gröngul kulör. Ljusgrönt är också  färgen som dyker upp i tankarna när man provar. Det är daggfuktig morgon. Det är porlande bäck. Det är en grön, frisk skog, mossa och rävsvansar. Och så lite sötaktigt, nysågat virke och kåda. I smaken anas ett uns mintkarameller i starten, sedan kommer de gröna, fräscha tonerna och avslutningen blir grön mossa.

Pors är en riktig klassiker som är mycket användbar. En allroundsnaps skulle vi vilja säga. Den passar till matjesillen och minst lika bra till Jansson, köttbullar och prinskorv. Och varför inte en liten en till jordgubbarna med vispgrädde och lite limezest?

Glad midsommar till er alla!

Härlig jordgubbsröra och Gewurztraminer

Ibland är vi väldigt traditionella. Ta till exempel det här med jordgubbar på midsommar. Visst skulle det kännas lite konstigt att hoppa över dem. Så när midsommaraftonens lunch diskuterades, kom vi ofrånkomligen fram till, just det, jordgubbar.

Men tack vare systrarna Eisenmans förträffliga receptsida i DI Weekend blev det i år en ny variant. Ny för oss alltså, inte för världen.

Eton Mess, som desserten heter, är ingen ny uppfinning. Den har anor tillbaka till 1930-talet då denna röra med jordgubbar och vispgrädde serverades vid Eton College årliga cricketmatch mot Winchester College. Krossade maränger kom till senare, men det är just dessa som är pricken över i:et.

På midsommaraftonens tidiga morgon, iväg tidigt till butiken för att inte bli utan de läckra bären. Lite lat letade jag rätt på hyllan med maränger. Stod och höll i påsen och läste att det nu var ännu mer innehåll i den. Och vi som äter maränger så sällan. Inte ska den stora påsen med, i min smak, lite väl torra maränger få stå och skräpa i hyllan hemma. En extra äggkartong fick istället ta plats i korgen.

Hemma bakades för första gången på många, många år maränger. Tänk vad lätt egentligen. Äggvitor, lite vinäger och strösocker. Klicka ut på plåten och grädda så de fortfarande är lite, lite krämiga inuti.

Röran gjordes à la minute. Några jordgubbar mixades med socker till en sås. Bitar av jordgubbar tillsammans med marängbitar, vispgrädde och jordgubbsåsen. Försiktig omrörning. Smarrigt!

Repris dagen därpå. Den här gången utan jordgubbssåsen, men med lite limeskal i vispgrädden. Tyckte det blev mindre sött och ännu godare. Så får det bli hädanefter.

Vad fanns då i glaset? Jo, vi fortsatte med huvudrättens vin. Efter rekommendation var gräddfilen till matjessillen utbytt mot brynt smör. Då passar nämligen ett glas Gewurztraminer från Alsace alldeles utmärkt till sillen.

Denna Gustave Lorentz Gewurztraminer Réserve, med sina rosentoner, lilla kryddighet och aningen honungssötma, passade också riktigt bra till vår Eton Mess, speciellt reprisvarianten. Läckert fräscht!

Årets midsommarsnaps, vårbrodden med lilla söta kolatonen, gjorde sig förresten både till sillen och efterrätten. Gewurztraminer och vårbrodd – ja det gick, men kanske en lite märklig kombination.