Etikettarkiv: muscadet

Château de Briacé – bland hästar och vinrankor

”Har vi kört fel?” Vi stack in näsan genom den stora grinden. Framför oss låg ena kortsidan på en stor, vit modern byggnad. Inte det gamla slott vi förväntade oss. Vänder och kör ut till vägen igen.

Men det var ju in genom den här grinden som skylten Muscadétour pekade. Ett par bilar kör förbi och svänger in. Vi hänger på. På andra sidan byggnaden en stor parkering. Och där, knappt hundra meter bort, där låg det. Ett litet slott. Vi var rätt. Det är söndagen den 6 oktober och på Château de Briacé ska det vara öppet hus i parken och provning av viner under temat ”de la vigne au verre” – från vinrankan till glaset.

Vi promenerar fram till det vattenomgärdade slottet. Gillar den ålderdomliga fasaden och det lilla tornet som verkar hämtat ur sagornas värld. Som gjort för elaka häxor som vill spärra in vackra prinsessor. Så vibrerar näsvingarna till. Stalldoft? Inte precis det vi förknippar med Muscadet. Men det har inget med vin att göra. Det visar sig vara en hästhoppningstävling i parken. Vi viker istället runt hörnet på slottet och siktar en liten grupp med glas i händerna. Några euro byter ägare och snart är även vi utrustade med glas.

Château de Briacé är gammalt. Slottet har anor från den tidiga medeltiden, men sedan 1957 är området omvandlat en gymnasieskola med internat. Därav den stora vita byggnaden vi först stötte på. Här finns bland annat utbildningar i vitikultur och oenologi.

Vår lilla grupp blir omhändertagna av Simon Castagnet och Isabelle David, lärare i vitikultur. Med glasen i händerna troppar vi ut i vingården. Här är skörden av druvan Melon de Bourgogne, alltså Muscadet, precis avklarad. Det är svensk sommarvärme och vi njuter. Simon stannar till här och var. Visar och berättar.

Det är bara vi som kommer långväga ifrån, så det blir mest på franska. Oh, önskar kunskaperna vore lite bättre. Men förstår sammanhangen och kombinerat med lite frågor och svar på engelska har vi ett par trevliga timmar. Och vinerna talar ju för sig själv.

Har ni funderat över varför en riktigt bra flaska Muscadet inte kostar så mycket? Ja dels spelar väl trendfaktorn roll. Trots att det är ett utmärkt vin, är det inte speciellt inne. Inga stora påslag för ursprung och varumärke alltså. Marken lär inte heller vara så dyr. I vingården spelar den gängse använda maskinskörden en stor roll. Simon berättar att det kostar ca 1500 € per hektar att skörda för hand mot 450 € för maskinskörd. Detta trots att priset för en skördare ligger runt 150.000 €. Å andra sidan hinner den med ca 60 hektar under skördeperioden, därför kan normalt tre odlare dela på en skördemaskin.

Vi tittar på rankorna, hur skördemaskinen gått fram och bara lämnat stjälkarna kvar. Vi tittar på jorden. Översta jordlagret är en blandning av sand och silt (sable et limons) och under finns skiffer (schiste). Vi tittar på hur man håller på att plantera buskar kring vingården för att öka mångfalden av nyttiga småkryp.

Château de Briacé tillämpar ”viticulture raisonné”, alltså metoder för en hållbar produktion från ranka till flaska, och är medlemmar i Terra Vitis. I vingården samlar man in information och övervakar för att med hjälp av datamodeller se om det finns risk för utveckling av sjukdomar. Man experimenterar bland annat också med olika grödor mellan vinraderna. Det visar sig att olika växter, och metoder att sköta dem, ger olika effekt olika år beroende på väderförhållanden, mängden nederbörd etc.

Nä, nu är det väl dags för lite vin? Vi stannar till ute i vingården. Ur en kylbox plockar Simon fram två av slottets Muscadet-viner och en alkoholfri, kolsyrad druvjuice. Vi hoppar över den senare.

Château de Briacé Muscadet Sèvre et Maine Sur Lie 2012 har legat på sin fällning i tank 6-12 månader. Här tillåts ett skördeuttag upp till 55 hl/ha. Alkoholhalten får vara max 12%. Vinet känns ungt med eleganta ambitioner. Vi hittar fruktiga toner av aprikos, gula äpplen, en försiktig blommig ton och inslag av våt sten. Fyllighet och syra ligger på medel. Rent och fräscht med fin tyngd i munnen och bra längd med mineral och citrus. Ett bra vin.

Château de Briacé Muscadet Goulaine 2009 ligger minst 18 månader på fällningen, för denna årgång gäller 24 månader på ståltank. För att sätta området Goulaine på etiketten ska uttaget bara vara 45 hl/ha. Här tillåts max 12,5% alkohol. En ”tjock” uttrycksfull doft av mogen frukt, med klara blommiga och kryddiga inslag. Drygt medelfylligt med tjock härlig känsla, medelsyra. Mogen frukt med ett stänk honung. Lång fin kryddig eftersmak där den mogna frukten går igen. Utrycksfullt, rikt med härlig tyngd. Återigen ett bra vin, detta med mer fyllighet, kraft och komplexitet än det första.

Muscadet Sèvre et Maine begåvades 2011 med tre kommunala appellationer; Clisson, Le Pallet och Gorges. Dessa har striktare regler med lägre skördeuttag (45 hl/ha jämfört med 55 hl/ha för ”sous-régional”, alltså Muscadet och Muscadet Sèvre-et-Mains, och 65 hl/ha för övriga områden), vinstockarna ska vara minst sex år gamla och druvorna ska kunna ge ett vin med minst 11% alkohol. Chaptalisering är alltså inte tillåten. Dessutom ska vinet lagras längre på jästfällningen, ofta upp till 36 månader eller mer. Däremot kan man inte sätta ”sur lie” på etiketten. Varför då, det har ju lagrats på jästfällningen? Jo här säger regelverket att en ”sur lie” ska buteljeras mellan 1 mars – 30 november året efter skörd.

Det andra vinet vi provade kom från Goulaine. Det är alltså inte bland de tre utnämnda kommunerna som specificeras på de franska myndigheternas hemsidor. Men en erkänt god terroir är det. På nätet kan man läsa att det troligen ligger i pipeline för godkännande. De högre kraven för de kommunala appellationerna tillämpas i vilket fall som helst redan.

Det var svårt att lämna den goa sommarvärmen, men dags att gå in i vineriet. Här jäser musten för fullt i betongtankar nedsänkta i golvet, täckta enbart av ett ”snubbelskydd” i trä. Temperaturkontrollerade till 18-20 grader genom ett kylelement som hängs ner i tanken. Tillsatt jäst, olika beroende på del av vingården som druvorna kommer ifrån. 10-15 dagar är normal jästid. I år har man på grund av det extremt dåliga vädret varit tvungen att chaptalisera den vanliga Muscadeten, något som inte krävdes i fjol.

BriaceViner-55Dags att prova fler viner, nu under vinmakaren Jacques Brelets ledning. Förutom Muscadet görs ett flertal vita, röda och mousserande. Vi provade viner på Pinot Gris, Chardonnay och ett rött på 60% Merlot och 40% Cabernet Franc som lagrats 2 år på gamla fat. Genomgående god kvalitet.

Det avslutande vinet var en helt ny upplevelse. Ett mousserande gjort enligt ”méthod ancestrale” alltså det urgamla sättet att göra halvtorra, lätt bubblande viner. Den typ som fransmännen kallar ”mousseux”. Metoden innebär att musten helt enkelt buteljeras innan allt socker omvandlats till alkohol. Jäsningen fortsätter i buteljen och bubblorna skapas genom koldioxiden från den första jäsningen (till skillnaden från den traditionella metoden där bubblorna skapas genom en andra jäsning på flaska).

Mademoiselle de Briacé är en demi-sec, gjord på Gamay, med 8,5% alkohol. Doften är återhållen men smaken fräsch med tutti-frutti och hallon. Lite sockerdrickskänsla. Varför inte till jordgubbar och glass? Kul att smaka.

Vi tackar för oss i vinkällaren. Ansluter istället till publiken vid hästhoppningen för en  god macka späckad av rilette. Så härligt gott i solen. Här skulle man kunna sitta och njuta hela dagen, men det är dags att åka vidare. Vi tar våra glas och promenerar tillbaka genom parken till bilen.

BriaceGlas-7850

Annons

Muscadet – en tur i räkans tecken

Räkor_131023

Väskustsk pinfärsk räka, det är något speciellt det. Fångad, kokad med rätta saltmängden och snabbt kyld (det sistnämnda, det är viktigt det). Och inte långt efter koket landad i hamn, hemburen och uppäten. Då äter vi helst räkan som den är i ensamt majestät. På sin höjd tillsammans med en brödbit täckt av ett tunt lager hemgjord majonäs. Mer behövs inte. Förutom något i glaset då.

Muscadet har med tiden blivit ett av de få viner vi tycker passar riktigt bra till den salta räkan när den serveras naturell, utan avledande tillbehör. Passar bra till? Ja, det är väl lite av en underdrift. Vi ska väl snarare säga att kombinationen sitter som en smäck. Att Muscadeten dessutom är en ypperlig följeslagare till musslorna och ostronen, och även fungerar till de andra havskrypen; krabba, havskräfta och hummer, det minskar ju inte precis vårt intresse för detta vin.

Melon de Bourgogne, så heter druvan bakom Muscadet-vinet (skrivit om tidigare här). Ja, den kallas ju också Muscadet. Alltså samma namn som ursprunget AOP Muscadet och det mindre AOP Muscadet Sèvre-et-Maine. Det senare i den gyllene triangeln runt floderna Sèvre och Maine och med tillägget ”sur lie” i de fall vinet vilat på jästfällningen. Fler druvor odlas i området, men det var Melon vi var intresserade av. Hur ser vingårdarna ut här i räkvinets hemtrakter?

Så när tillfället kom att dra iväg till Frankrike under några höstdagar väcktes tanken att besöka vinets uppväxtplats. Visserligen är det långt, ca 200 mil till huvudorten Nantes nästan vid Atlantkusten. Men, men, några mil mer eller mindre, vad gör det? När vi dessutom upptäckte att det pågick något slags vinarrangemang helgen vi skulle komma ner, då var saken avgjord. Vi skulle börja vår resa i Muscadet och sedan följa Loirefloden österut.

Inte Loire, men väl bifloden Sèvre där den flyter förbi Vertou, en förort till Nantes.
Inte Loire, men väl bifloden Sèvre där den flyter förbi Vertou, en förort till Nantes.

Les Muscadétours, så hette evenemanget, som i år genomfördes för andra gången efter premiären 2012. Det handlade inte bara om vin utan inkluderade även olika kulturella begivenheter. Aktiviteterna pågick fredag till söndag 4-6 oktober, men vår tidplan medgav ankomst först lördag kväll. Vad gjorde väl det tyckte vi? Vi hade ju hela söndagen. Dock visade det sig att utbudet av aktiviteter inte var lika stort den här dagen. Söndag är söndag, en ledig dag.

Maison du Muscadet i Vallet. Inga öppna dörrar denna söndag.
Maison du Muscadet i Vallet. Inga öppna dörrar denna söndag.

Ett par besök fanns i alla fall på programmet för vår tour i räkans tecken. Château de Briacé, som inte bara är en vingård utan också en stor skola, samt det i Sverige välkända Château Cléray.

Alltså, vi damp ner i Vertou, strax utanför Nantes, sen eftermiddag lördagen den 5 oktober. Och sedan var det dags att börja utforska vinlandet Muscadet Sèvre-et-Maine…

Vingårdar i Muscadet Sèvre-et-Maine.
Vingårdar i Muscadet Sèvre-et-Maine.

Muscadet och musselsoppa

Ett av vinerna från vår Muscadetprovning har vi kunnat njuta av i en riktigt klassisk kombination – musselsoppa med muscadet.

Vi gör oftast musselsoppan med fint hackad scharlottenlök, fänkål och lite vitlök. Mycket vitt vin och en skvätt vispgrädde. Så också denna kväll.

I glaset, från Gadais Père et Fils, La Grande Réserve du Moulin 2010, Muscadet Sèvre et Maine Sur Lie.

Suverän kombination!

Muscadet – melonen från Bourgogne

Första gången jag intresserade mig för druvan Melon de Bourgogne var för snart 20 år sedan. Vi provade oss då igenom Systembolagets utbud av viner från Loire, från Atlantkust i väster till de inre östra delarna. Provningsrutten började alltså i Muscadet i Nantais-området, med dess lätta viner som passar så bra till skaldjur.

Det blev en hel del Muscadet tiden därefter. Till räkor. Till lättare fiskrätter. Och till musslor. Sedan kom andra områden in på repertoaren. Till skaldjuren dök istället alltsom oftast upp en Chablis eller en Sancerre. Muscadeten förvisades till att bli ett exempel på vin gjort ”sur lie” som snarast pliktskyldigt provades som en del i översikten av franska vita viner.

Så tidigt i våras dök en Muscadet upp på Systemet. Munskänkarnas vinjournal gav det ett bra betyg för prisklassen och utnämnde det till ett perfekt ostronvin. Vi instämde i lovsången och gav det utmärkelsen ”sommarens räkvin”. Intresset för Muscadet var därmed återuppväckt.

Melon de Bourgogne, eller bara Melon, är druvan bakom Muscadetvinerna. Den enda godkända. Och antagligen mer känd under just namnet Muscadet. Jag fascinerades av namnet redan för 20 år sedan. Melon de Bourgogne, alltså översatt från franskan som ”melon från Bourgogne”. Varför melon? Var druvorna speciellt stora? Eller skulle vinet dofta melon?

Melon kom till Loire från Bourgogne redan på medeltiden, då man vet att den var planerad i Anjou. Sin stora utbredning fick den dock först efter den förskräckliga frostvintern 1709. I Nantais dog nästan alla vinstockar och Melon fick ersätta många av de tidigare planteringarna. Inte ett så konstigt val eftersom sorten är härdig mot kyla och dessutom ger en bra avkastning. Skulle de första knopparna skadas av en sen vårfrost, kan även den andra generationen av knoppar ge druvor. Sin dominerade ställning i Nantais erhöll Melon på 1800-talet, då holländska handlare efterfrågade stora volymer neutrala vita viner som kunde användas till destillering.

Idag vet vi genom DNA-analys att Melon har Pinot och Heunisch Weiss (även känd som Gouais blanc) som föräldrar. Den senare är en fransk druva som var vanlig under medeltiden. Men redan på 1500-talet började den på myndigheternas order att bytas ut mot bättre sorter eftersom man tyckte att vinet höll en medioker kvalitet. Det intressanta med Heunisch Weiss är istället att den är pappa till ett flertal moderna druvsorter. Vad sägs om Gamay? Eller den ädla Chardonnay? Inte illa av en gammal bonddräng.

Tillbaka till melonerna. Hur ser den här gröna druvan ut? Små till medelstora druvor. Nehe, då kan det ju inte vara storleken som gett den namnet. Doft och smak då?

Jancis Robinson beskriver i boken Druvor och viner, Melon som blindprovarens skräck på grund av den neutrala karaktären. Men lite citrus, mineral och svaga äppletoner, ibland till och med lite sälta, kan man hitta. Det är lätt och fräscht, med mer syra än frukt. När den lagras ”sur lie” blir resultatet en ökad fyllighet, en lätt spritsighet och små jästtoner.

Näsa och gom var därför riktigt inställda på att leta efter melontoner, när vi nyligen provade ett antal Muscadeter. Kanske aningen honungsmelon i ett av vinerna, men kanske inbillade jag mig eftersom jag så gärna ville hitta det. Doften försvann lika fort som den kom.

Den nya favoriten från i våras höll i provningen ställningen som gott och prisvärt räkfavoritvin. En utmärkelse som validerats under sommarens räkfester.

Vinet är Château du Cléray, Muscadet Sèvre et Maine sur lie (nr 2185, 62 kr), från producenten Pierre-Jean Sauvion. Årgången är nu 2011, jämfört med vårens 2010.

Doften friskt fruktig med citrus, mineral, gula äpplen och aningen jästton. Smaken frisk med bra frukt, relativt fyllig och en lätt spritsig känsla. Hygglig eftersmak med citrus och lite anis.

Men frågan återstår. Varifrån kommer melonerna?