”Har vi kört fel?” Vi stack in näsan genom den stora grinden. Framför oss låg ena kortsidan på en stor, vit modern byggnad. Inte det gamla slott vi förväntade oss. Vänder och kör ut till vägen igen.
Men det var ju in genom den här grinden som skylten Muscadétour pekade. Ett par bilar kör förbi och svänger in. Vi hänger på. På andra sidan byggnaden en stor parkering. Och där, knappt hundra meter bort, där låg det. Ett litet slott. Vi var rätt. Det är söndagen den 6 oktober och på Château de Briacé ska det vara öppet hus i parken och provning av viner under temat ”de la vigne au verre” – från vinrankan till glaset.
Vi promenerar fram till det vattenomgärdade slottet. Gillar den ålderdomliga fasaden och det lilla tornet som verkar hämtat ur sagornas värld. Som gjort för elaka häxor som vill spärra in vackra prinsessor. Så vibrerar näsvingarna till. Stalldoft? Inte precis det vi förknippar med Muscadet. Men det har inget med vin att göra. Det visar sig vara en hästhoppningstävling i parken. Vi viker istället runt hörnet på slottet och siktar en liten grupp med glas i händerna. Några euro byter ägare och snart är även vi utrustade med glas.
Château de Briacé är gammalt. Slottet har anor från den tidiga medeltiden, men sedan 1957 är området omvandlat en gymnasieskola med internat. Därav den stora vita byggnaden vi först stötte på. Här finns bland annat utbildningar i vitikultur och oenologi.
Vår lilla grupp blir omhändertagna av Simon Castagnet och Isabelle David, lärare i vitikultur. Med glasen i händerna troppar vi ut i vingården. Här är skörden av druvan Melon de Bourgogne, alltså Muscadet, precis avklarad. Det är svensk sommarvärme och vi njuter. Simon stannar till här och var. Visar och berättar.
Det är bara vi som kommer långväga ifrån, så det blir mest på franska. Oh, önskar kunskaperna vore lite bättre. Men förstår sammanhangen och kombinerat med lite frågor och svar på engelska har vi ett par trevliga timmar. Och vinerna talar ju för sig själv.
Har ni funderat över varför en riktigt bra flaska Muscadet inte kostar så mycket? Ja dels spelar väl trendfaktorn roll. Trots att det är ett utmärkt vin, är det inte speciellt inne. Inga stora påslag för ursprung och varumärke alltså. Marken lär inte heller vara så dyr. I vingården spelar den gängse använda maskinskörden en stor roll. Simon berättar att det kostar ca 1500 € per hektar att skörda för hand mot 450 € för maskinskörd. Detta trots att priset för en skördare ligger runt 150.000 €. Å andra sidan hinner den med ca 60 hektar under skördeperioden, därför kan normalt tre odlare dela på en skördemaskin.
Vi tittar på rankorna, hur skördemaskinen gått fram och bara lämnat stjälkarna kvar. Vi tittar på jorden. Översta jordlagret är en blandning av sand och silt (sable et limons) och under finns skiffer (schiste). Vi tittar på hur man håller på att plantera buskar kring vingården för att öka mångfalden av nyttiga småkryp.
Château de Briacé tillämpar ”viticulture raisonné”, alltså metoder för en hållbar produktion från ranka till flaska, och är medlemmar i Terra Vitis. I vingården samlar man in information och övervakar för att med hjälp av datamodeller se om det finns risk för utveckling av sjukdomar. Man experimenterar bland annat också med olika grödor mellan vinraderna. Det visar sig att olika växter, och metoder att sköta dem, ger olika effekt olika år beroende på väderförhållanden, mängden nederbörd etc.
Nä, nu är det väl dags för lite vin? Vi stannar till ute i vingården. Ur en kylbox plockar Simon fram två av slottets Muscadet-viner och en alkoholfri, kolsyrad druvjuice. Vi hoppar över den senare.
Château de Briacé Muscadet Sèvre et Maine Sur Lie 2012 har legat på sin fällning i tank 6-12 månader. Här tillåts ett skördeuttag upp till 55 hl/ha. Alkoholhalten får vara max 12%. Vinet känns ungt med eleganta ambitioner. Vi hittar fruktiga toner av aprikos, gula äpplen, en försiktig blommig ton och inslag av våt sten. Fyllighet och syra ligger på medel. Rent och fräscht med fin tyngd i munnen och bra längd med mineral och citrus. Ett bra vin.
Château de Briacé Muscadet Goulaine 2009 ligger minst 18 månader på fällningen, för denna årgång gäller 24 månader på ståltank. För att sätta området Goulaine på etiketten ska uttaget bara vara 45 hl/ha. Här tillåts max 12,5% alkohol. En ”tjock” uttrycksfull doft av mogen frukt, med klara blommiga och kryddiga inslag. Drygt medelfylligt med tjock härlig känsla, medelsyra. Mogen frukt med ett stänk honung. Lång fin kryddig eftersmak där den mogna frukten går igen. Utrycksfullt, rikt med härlig tyngd. Återigen ett bra vin, detta med mer fyllighet, kraft och komplexitet än det första.
Muscadet Sèvre et Maine begåvades 2011 med tre kommunala appellationer; Clisson, Le Pallet och Gorges. Dessa har striktare regler med lägre skördeuttag (45 hl/ha jämfört med 55 hl/ha för ”sous-régional”, alltså Muscadet och Muscadet Sèvre-et-Mains, och 65 hl/ha för övriga områden), vinstockarna ska vara minst sex år gamla och druvorna ska kunna ge ett vin med minst 11% alkohol. Chaptalisering är alltså inte tillåten. Dessutom ska vinet lagras längre på jästfällningen, ofta upp till 36 månader eller mer. Däremot kan man inte sätta ”sur lie” på etiketten. Varför då, det har ju lagrats på jästfällningen? Jo här säger regelverket att en ”sur lie” ska buteljeras mellan 1 mars – 30 november året efter skörd.
Det andra vinet vi provade kom från Goulaine. Det är alltså inte bland de tre utnämnda kommunerna som specificeras på de franska myndigheternas hemsidor. Men en erkänt god terroir är det. På nätet kan man läsa att det troligen ligger i pipeline för godkännande. De högre kraven för de kommunala appellationerna tillämpas i vilket fall som helst redan.
Det var svårt att lämna den goa sommarvärmen, men dags att gå in i vineriet. Här jäser musten för fullt i betongtankar nedsänkta i golvet, täckta enbart av ett ”snubbelskydd” i trä. Temperaturkontrollerade till 18-20 grader genom ett kylelement som hängs ner i tanken. Tillsatt jäst, olika beroende på del av vingården som druvorna kommer ifrån. 10-15 dagar är normal jästid. I år har man på grund av det extremt dåliga vädret varit tvungen att chaptalisera den vanliga Muscadeten, något som inte krävdes i fjol.
Dags att prova fler viner, nu under vinmakaren Jacques Brelets ledning. Förutom Muscadet görs ett flertal vita, röda och mousserande. Vi provade viner på Pinot Gris, Chardonnay och ett rött på 60% Merlot och 40% Cabernet Franc som lagrats 2 år på gamla fat. Genomgående god kvalitet.
Det avslutande vinet var en helt ny upplevelse. Ett mousserande gjort enligt ”méthod ancestrale” alltså det urgamla sättet att göra halvtorra, lätt bubblande viner. Den typ som fransmännen kallar ”mousseux”. Metoden innebär att musten helt enkelt buteljeras innan allt socker omvandlats till alkohol. Jäsningen fortsätter i buteljen och bubblorna skapas genom koldioxiden från den första jäsningen (till skillnaden från den traditionella metoden där bubblorna skapas genom en andra jäsning på flaska).
Mademoiselle de Briacé är en demi-sec, gjord på Gamay, med 8,5% alkohol. Doften är återhållen men smaken fräsch med tutti-frutti och hallon. Lite sockerdrickskänsla. Varför inte till jordgubbar och glass? Kul att smaka.
Vi tackar för oss i vinkällaren. Ansluter istället till publiken vid hästhoppningen för en god macka späckad av rilette. Så härligt gott i solen. Här skulle man kunna sitta och njuta hela dagen, men det är dags att åka vidare. Vi tar våra glas och promenerar tillbaka genom parken till bilen.
Ljuva Druvor 