Återigen ett minne från förr. Hon dök upp en sen söndagskväll, halvdrucken men omgärdad av stor entusiasm från sina bärare. Hade några år på nacken, en gyllene blondin i sina bästa år. Utsökt i doft och smak. Rik, uttrycksfull och fint mogen. Bästa vita Bordeaux? Vild gissning innan vi fått se flaskan. Tji fick vi. Denna tjusiga slottsfru var skapad av Chenin Blanc. På etiketten stod det Château Yvonne.
Allt sedan den där kvällen har vi längtat efter att få träffa Yvonne igen. Hon har skymtat förbi på avstånd, nämnd i text men aldrig inom räckhåll i flytande form. Tom Stevenson (2005) höjer egendomen till en av de bästa i Saumur-Champigny för rött vin. I André Dominés Vin (2008) lyfts det vita upp som ett av de bästa och en icke aktuell vinmakare nämns. Det har hänt saker på ”slottet”.
När våra vänner besökte egendomen i början av 2000-talet ägdes den av ett par. Historien berättar att detta par flyttade till Loire och fick lust att göra vin. Först bara för eget bruk. En liten plätt med vinstockar införskaffades. De första försöken var lyckosamma och verksamheten utökades. 1996 anges som startåret för verksamheten. Paret ska ha hetat Yvonne and Jean-Francois Lameunière. Här hittar vi alltså urprunget till namnet på det nya vinet; Château Yvonne.
Skördetider är osäkra tider för kringresande vinofiler. Skulle vi få en träff eller inte? Vi hade redan för några veckor sedan bokat ett möte, men bekräftelsen innehöll också en reservation. Skörden skulle vara i antågande och mötet kunde ställas in med kort varsel. Nu hade vi den åttonde oktober. Vi kom den korta biten från Sourdais i Chinon, och där var man ju igång. Men inget sms. Inget telefonsamtal. Hoppet levde när vi letade oss fram till Parnay och rue Antoine Cristal.
Hur skulle det se ut? Namnet anspelade ju på en slottsliknande byggnad. Där kommer stenmuren. Skylten. Stiliserade energiskt dansande(?) figurer. Vi hade kommit rätt. Nej, knappast ett slott. En gårdsplan, ett hus, maskiner, tankar. Vi anar hektiska tider. Ut från huset kommer en kvinna. Vi förklarar vårt ärende och det bokade mötet. Hon tror hennes man är i vinkällaren. Vi följer henne upp mot berget.
Provningsrummet är vackert. Den där rustikt eleganta stilen, lite typ ”shabby-chic”. Det är här man kan få lite slottssalsvibbar. Byggt med berget som inre väggar. Högt i tak. Ljus som strilar in från glastaket. Frodig grönska väller ner över den skrovliga tuffen. En vacker öppen spis. Gatstenssatt golv. Lockande mörka hål in i berget visar att det finns källare innanför.
Även här vibrerar det av förberedelser. Fullt av väntande barriquer i provningsrummet, en del fortfarande inslagna i skyddande transportplast. Och där på bordet. Äntligen Château Yvonne i flytande form inom räckhåll. Tre öppnade flaskor mörkt röda.
Det är nu vi får beskedet. Tyvärr inget besök. Skörden ska starta imorgon. Besvärligt läge i vingårdarna på grund av säsongens dåliga väder. Jakt på ytterligare ett sorteringsbord. Beklagar. Är själv inte involverad i vinproduktionen och har två små barn att ta hand om hemma. Kan vi komma tillbaka en annan gång?
Och där står vi. 190 mil hemifrån. Flaskorna bara ett par meter bort, så nära målet. Vem vet när vi kan komma hit igen. Desperationen nära. Nej, vi kan bara inte åka härifrån tomhänta. Må så vara att vi inte får lära oss så mycket om egendomen och vinerna som vi önskat. Men vi bara måste få med oss lite hem. Minnet av det fantastiska Chenin Blanc-vinet far genom våra huvuden. Darrande röst, knackig franska. Skulle vi möjligen kunna få köpa lite vin? Och kanske till och med prova lite, bara lite granna… Kort väntan. Jakande svar. Vi pustar ut och går lättade tillbaka ner till gården där barnen väntar.
Château Yvonne ägs sedan 2006 av den unge Mathieu Vallée. Ingenjören som till sist ändå inte kunde motstå att vandra i samma fotspår som sin far. Han sägs ha lärt sig vinmakningskonsten av sin bror, Gerald Vallée på Domaine de la Cotelleraie. Idag består Château Yvonne av 10 hektar, utspridda på 27 parceller i tre byar. Odlingen är certifierat ekologisk.
De tre röda flaskorna med AOC Saumur Champigny på etiketterna står på ett improviserat provningsbord ute på gården. Vi frågar efter vårt hyllade vinminne, den vita Château Yvonne. Slutsåld är beskedet. Lätt besvikelse. Men den går över snabbt.
Vi tittar på varandra över det första glaset med mörkt, tätt rött vin. En mer internationell stil än vi stött på tidigare, men mer angenäma 13% i alkohol. Fruktigt, koncentrerat i ordets bästa betydelse. Wow! Det visar sig vara tre exceptionella Cabernet Franc-viner.
Château Yvonne ”L’Île Quatre Sous” 2011. Stor bärig doft. Fylligt, välbalanserat med frisk syra och matchande sammetslena tanniner. Lätt stalliga toner. Bra längd. Vi tror oss ana fat, men får besked om att det här, ”slottets” enklare vin, enbart är uppfostrat på betongtank. Underbart! Gott nu! avslutas noteringen.
Château Yvonne ”La Folie” 2011. Medelstor, lite återhållen doft med Bx-vibbar. Fruktigt, fat, örtiga toner. Fylligt, välbalanserat med frisk syra och mjuka uttalade tanniner. Ett komplext, omfamnade grepp om gommen. Lång fin eftersmak. Här har vi barrique-uppfostran, mellan sex till tolv månader. Gott nu, men det här vill vi spara.
Château Yvonne 2010. Uttalad doft med fruktig karaktär och väl integrerade fat. Björnbär och färska örter. Ypperligt balanserat med utsökt koncentration. Fylligt, friskt och markerade lena tanniner. Komplext, röda, lite söta bär, örtiga toner, fat. Lång eftersmak. Utsökt! Även detta har lagrats på fat, längre tid än det föregående. Ett vin för källaren, om man klarar av att hålla sig bort förstås. Det lockar redan nu.
Order placeras och expedieras. Vi lastar in och tackar för att vi fick lite tid. En biltur bland vinfälten ovanför avslutar vårt besök i byn Parnay. Undrar var Château Yvonnes små parceller ligger? Kanske vi får reda på det när vi kommer tillbaka. För det måste vi. Vi har fått smak på den röda Yvonnes alla tre uttryck, men den blonda Yvonne gäckar oss fortfarande.
Ljuva Druvor 