Etikettarkiv: pinot noir

Snustorrt Salwey

Torrast runt Kaiserstuhl sägs det. Philipp bekräftar. Så är det. Salwey har gått ner 10  grader Öechsle de senaste årens skördar. Alkoholnivån blir därmed också lägre. Syran är helt enkelt A och O, vilket i det här varma området kräver tidigare skörd. Eller som ibland, en kombination av en tidig skörd med en senare för att optimera smakämnen och syranivå i vinet.

Weingut Salwey winery in Oberrotweil, Kaiserstuhl

Konrad Salwey var en av de tre anledningar till vår resa till Pfalz och Baden tidigt i våras. Vi träffade honom tillsammans med Monika Dapprich från Siegriest i Pfalz och Robert Schätzle från Schloss Neuweier i norra Baden i uppställningen av tyska VDP-producenter på Sommelierernas Dag i Göteborg i början av året.

Konrad Salway, Weingut SalwayMed en årsproduktion om cirka 300.000 flaskor tillhör Weingut Salwey de större producenterna runt Kaiserstuhl i södra Baden. Medlem i VDP sedan 1926.  Släkten Salwey har vinodlaranor i Kaiserstuhl sedan mitten av 1800-talet, men det var först 1950 som det nuvarande vineriet i Oberrotweil startades av Benno Salwey. Konrad är tredje generationen och tog över efter sin fars Wolf-Dietrichs bortgång 2011.

Nu blev det inte något glatt återseende med Konrad Salwey. Han låg i sjuksängen, men Philipp Hettich som jobbar i källaren under skörden, har en hand med i blandningen av vinerna och tar en stor del försäljningsjobbet, tog emot och guidade runt i vineriet i Oberrotweil.

Philipp Hettich at Weingut Salwey-58

I fatkällaren får vi också en pratstund med Sandi Benzarti som kom till Salwey för 33 år sedan. Mekanikern från Tunisien som blev cellarmaster med ansvar för alla viner som ligger på fat i källarna. Och destillermaster. För här görs inte enbart vin, utan även lite starkare varor.

Men den här lite kyliga marsdagen är det faten med Spätburgunder som kräver uppmärksamhet. Luftfuktigheten är hög i källartunneln som byggdes så sent 1997, men innehållet i faten dunstar ändå. Till källaränglarnas förlustelse svävar hela 1000 liter per år ut från faten. Det blir till att toppa upp dem varje vecka. En dags jobb varje gång.

Sandi Benzarti at Weingut Salwey-0198

Weingut Salwey red wine cellar

Hos Salwey regerar två druvsorter med ca 80% av produktionen från de 40 hektaren, hälften vardera av Spätburgunder (Pinot Noir) och Grauburgunder (Pinot Gris). På tredje plats hittar vi Weissburgundern (Pinot Blanc) med 18% och sedan är det inte mer än två procent över till ytterligare några klassiska tyska sorter. Till de högre kvaliteterna används druvor från vulkanisk jordmån på västra Kaiserstuhl. Här är avkastningen lägre än på lössterasserna i Kaiserstuhls östra del.

Det kändes nästan lite befriande, efter de första överväldigande upplevelserna av superlånga vinlistor hos var och varannan producent, att kunna fokusera på tre druvsorter i tre kvaliteter; instegsvinet, gutswein, sedan ”RS” Reserve Salwey och på toppen grand cru-vinerna, Grosses Gewächs (GG) från olika lägen.

Salwey white wine

Salweys torra Grauburgunder gillar vi skarpt. Supertorrt, komplext, lätt och friskt bland de övre molntussarna i Grauburgunder/Pinot Gris-himlen konstaterade vi i förra inlägget.

Proverna från grand cru-lägena Eichberg respektive Henkenberg 2013, en vecka före buteljeringen befäste intrycket. Attraktiva, gomfyllande och slanka Grauburgunder, där en extra nerv i Eichberg förde fram den till favoritpositionen. Philipp ansåg att 2013 skulle komma att utvecklas än bättre med lagring, jämfört med 2012:orna. Vill gärna tillbaka och fylla bagaget.

Weissburgundern är också fin. Henkenberg GG Weissburgunder 2012 målar upp med gula frukter, smörighet och blommiga toner. Fyller gommen fint med bra syra, spänning och nerv. Läckert från vulkanjorden som toppats löss och kalkhaltig lera.

Salwey white wine

Fram till 2007 var Salweys vinifiering traditionell med avstjälkning, mycket klar juice och snabb jäsning. 2008 lade Konrad om taktiken för samtliga viner, samtidigt (inga försiktiga provsatser här inte). Idag gäller avstjälkning av druvorna och sedan ca 24 timmars maceration, långsam pressning och ingen sedimentering eller klarning av musten. Jäsning med den naturliga jästen. Sedan till fat. Battonnage eller ej? Beror på årgången. Och i så fall oftast endast fram till att den malolaktiska jäsningen startar, vilket den oftast gör av sig själv. Malo görs på alla viner, vita som röda.

2003 var sista året Konrads far använde små barriquer för de vita vinerna. Det blev för kraftfullt. Idag gäller större ekfat. De äldsta har 40 år på nacken, de nyaste bara några få. Träet kommer från Kaiserstuhl, men gjort av tunnbindare i Bourgogne. Alla viner får 12 månader på fat.

”Generellt sett är Kaiserstuhl mer influerat av Bourgogne än Alsace,” underströk Philipp. Användningen av fat är ett exempel, de torrare vinerna ett annat, för att inte glömma beundran av den burgundiska stilen. Detta trots att Alsace bara ligger ett stenkast bort, på andra sidan Rhen.

Salwey Spätburgunder wine

Vi går över till rött. Philipp förklarar att filosofin för Spätburgundern är göra den fruktig och mjuk med tydlig svalklimatskaraktär. Instegsvinet Salwey Spätburgunder 2012 från lössjord är mycket riktigt lätt och mjukt, riktigt torrt med tilltalande jordgubbar och rabarber i frukten. Flaskan vi öppnade igår har utvecklat toner av kompost och grönsaker. Druvtypiskt, enklare, lättillgängligt för konsumtion i närtid. Gott till vår grillade fredagsburgare.

Salwey RS Spätburgunder 2012 har sitt ursprung i tre grand cru-vingårdar nära Oberrotweil med vulkanisk jordmån; Kirchberg, Henkenberg och Eichberg. 30% ny ek. Här är frukten mörkare och jordgubbarna blandas med moreller. Tanninerna är markerade och finkorniga. Fin balans, koncentration, textur. Struktur med ryggrad. Gillar!

Vi hoppar upp till grand cru-nivån som alltid lagras på nya små barriquer. Först ut är Henkenberg GG Spätburgunder 2012 som Philipp kategoriserar som ”entry level GG” med en optimal lagringstid på fem till sex år. Doften är komplex med fat och frukt, kompost och kryddighet. I munnen koncentrerad mogen frukt och sträva tanniner. Mycket välbalanserat och utmärkt struktur. Läckert!

Kirchberg GG Spätburgunder 2012 är ”best of the best” och Philipp anser att det bör lagras tio år, med potential upp till 20. Doften skvallrar om ungdom med mycket röd frukt och fat. Tanninerna är finkorniga och koncentrationen stor. Eftersmaken känns evighetslång. Rent, ungt, utsökt, att gömma och glömma många år.

Weingut Salwey

Snustorrt Salwey? Ja det stämmer, både i vitt och rött. Torrt och gott. Ett besök i vineriet i Oberrotweil är att rekommendera för den som har vägarna runt Kaiserstuhl.

Länk till Weingut Salweys hemsida

Tidigare på Ljuva druvor om Salwey:  Salwey in Grauburgunder Heaven …
… och om vår resa i Pfalz och Baden: Kaiserstuhl weekend och Vinvägsintryck från Pfalz och Baden.

Ett gudomligt bud

På bilden ser det ut som lite smuts på linsen, några ynkliga grå prickar mot den disiga himlen. Den där eftermiddagen i mars var de en del i ett närmast magiskt landskap. Vi stod på toppen av Kleine Kalmit och tittade ut över det böljande landskapet. Motljus av glittrande sol. Glas med Siegrist Kalmit Pinot Noir i våra händer. Smutsfläckarna rör sig sakta. De är många, skärmflygarna runt toppen på berget i Pfalzskogen. Stilla tystnad, krispig luft och ljuvligt vin. Det kändes som lyckans gudar svävade över kullen.

View from Kalmit

Troligen är vår association till lyckans gudar inte så konstig. Vi är nu på toppen av Ilbesheimer Kalmit i tyska Pfalz, men för en liten stund sedan var vi i Weingut Siegrists vineri i grannbyn Leinsweiler.

I vineriets entré står den grekiske guden Hermes och hälsar besökare välkomna. Siegrists är inte bara passionerade när det gäller vin, de älskar också det vackra. Ibland deltar konstnärer i deras arrangemang. Hermes kom till Siegrist vid ett sådant tillfälle och han valde att stanna.

”Vi ser vin som en meddelande från vinmakaren till världen, precis som Hermes är gudarnas budbärare,” förklarar Monika Dapprich som välkomnade oss till Weingut Siegrist. ”Hermes har blivit vår logo, ni möter honom på alla våra viner.”

Hermes

Vi började med att prova Siegrists vita viner, en utforskning i fyra nivåer av elegans, Siegrist signum. Nu tar vi oss an den röda sidan. När Thomas Siegrist startade för 40 år sedan deklarerade han tidigt att han ville satsa på de röda vinerna. Den äldre generationen avrådde, men han han trotsade dem. Vi är glada för det.

Thomas Siegrist blev en pionjär, inspirerad av resor runt världen och inte minst Bourgogne. Han omvandlade idéer till realitet: seriösa röda viner, vinifiering med barriquer och ekologisk vinodling. Visioner och kvalitetsambitioner är idag verklighet och bärs vidare av nästa generation, Thomas dotter Kerstin och hennes man Bruno Schimpf, Weingut Siegrists ”cellarmaster”.

Thomas reser fortfarande runt jorden för att lära och få inspiration. Han reser med sina vänner, vinmakare från södra Pfalz. De kallar sig ”Fünf Freunde”, de Fem Vännerna: Becker i Schweigen, Münzberg i Godramstein, Rebholz i Siebeldingen, Siegrist i Leinsweiler och Wehrheim i Birkweiler. Alla är de också VDP-medlemmar. De inspirerar och lär av varandra och ibland gör de vin tillsammans. Vinerna ”Amici V” är cuvéer av vin från var och en av de fem vännerna.

Thomas Siegrist
Thomas Siegrist

Röda viner utgör idag ungefär 30% av Siegrist produktion. Pinot Noir är huvuddruvan, men också andra sorter som Cabernet Sauvignon, Dornfelder och Merlot växer i vingårdarna. Vi fokuserar på deras Pinot Noir. Utsökta viner där olika jordmåner ger olika uttryck.

Södra Pfalz har många jordmåner från olika åldrar. Inte konstigt eftersom området är en utlöpare av Vogeserna i Alsace, också kända för mängden jordmåner. Här i Pfalz kan man på en kilometer först hitta lera, därefter lössjord och sedan kalkhaltig märgel. Fascinerande.

Siegrists 15 hektar vingårdar är fördelade på 70(!) lotter. Inte något ovanligt i den här regionen. De mycket små lotterna är resultatet av arvslagarna, precis som i Bourgogne. Om bonden hade tre söner, då delades jorden mellan dem, och så vidare, i generationer.

”Ibland har vi inte mer än tre rader. Om du har tio, så är du kung,” säger Monika Dapprich. ”Naturligtvis blir det mycket logistik och ibland går till och med våra lärlingar vilse. På den goda sidan har vi riskspridningen, till exempel om det skulle bli hagel.”

Pinot Noir in barrique Siegrist cellarSiegrist filosofi för vinmakning beskrivs som baserad i tradition med tillägg av modern teknologi. Druvor och must hanteras försiktigt. Varsam pressning, ingen pumpning. Öppen jäsning av de röda som brukar få 18 månader i små fat, barriquer, oftast utan omdragning.

Resultatet då? Ja, det är ett kliv rakt in i Pinot-himlen.

Mellankvalitetens Concretus Pinot Noir 2011 är gjord av druvor från kalksten. Ljuvliga aromer av skogsgolv, kompost, röda bär och välintegrerade fat. Bra textur och finkorniga tanniner. Siegrist signum elegans vilar över vinet. Ett mycket bra vin, och ett mycket prisvärt vin.

Vi går sedan direkt på grand cru och ett vin med rötterna i Leinsweiler Sonnenberg med sin kalkhaltiga jord.  Sonnenberg Pinot Noir Grosses Gewächs 2008 ger en hint om hur ljuvligt dessa viner kommer att åldras. Det har ett långt liv framför sig.

En sniff och en sipp av Sonnenberg och vi dyker ner i en djup klar källa av multifasetterad finess. Den delikata komplexiteten, texturen, sammetstanninerna. Den perfekta balansen, klarheten, elegansen. Helt säkert en av de bästa Pinoter vi har provat.

Siegriest wines

Men, Lössriedel Pinot Noir 2009 visar sig bli en stark konkurrent till Sonnenberg. Monika förklarar att druvorna kommer från en speciell klon av Pinot Noir med små druvor som ger ett kraftfullt, extraktrikt vin. Den djupa lössjorden bidrar med en läcker krämighet.

Vi nästan mållösa. Delikata, kompexa Pinot-aromer kryddade av en lätt touch rostade fat. Fruktigt med exakt syra. Och den där krämiga texturen och sammetstanninerna… Anteckningsboken säger ”you are in heaven”. Förförd av gudarna.

Vi skulle kunna ha suttit i provningsrummet och mediterat över vinerna i timmar, men det är dags att fortsätta. Vi ska åka och se några av vingårdarna tillsammans med Thomas och Monika. Först till Leinsweiler Sonnenberg och sedan till grannbyn Ilbesheim och vingården på kullen Kleine Kalmit.

View from the grand cru Sonnenberg to the Kleine Kalmit with its white chapel.
Utsikt från grand cru-läget Sonnenberg bort mot kullen Kleine Kalmit med sitt lilla kapell, den vita pricken på toppen av kullen.

Utsikten är vacker från Kleine Kalmit. Den glittrande solen genom den disiga himlen. Skärmflygarna på himlen. Det lilla vita kapellet. Vingårdar runt oss, rad efter rad av vinstockar. Här, på toppen av Kalmit, provar vi den sista av Pinot Noirerna.

Kalmit 2011 är ung och vacker. Vinet är en smula kallt, eftermiddagen har trots solen blivit lite kylig. Men vi värmer glasen med händerna och kan känna vinets harmoni och energi.

Inga noteringar tagna. Endast ren och skär njutning. Även så, kan vi inte missa det otvetydiga budskapet från vinmakaren och gudarna: det här är själva essensen av elegans.

Siegrist Kalmit Pinot Noir 2011

Skickar gudarna tårfyllda meddelanden? To be continued…

Du läste den svenska versionen av ”Ett bud från gudarna” först på Ljuva Druvor. Alla poster på Ljuva Druvor om vårt besök hos Weingut Siegrist i mars 2015:

Länk till Weingut Siegrist hemsida och Facebook.

 

View from Kleine Kalmit a magic afternoon in March.

Giftigt om våren – lite fjärsing, å så Pinot

Giftig som en huggorm. Slank som en vidja. Läcker som få. Okänd av många, fastän så vanlig i västkustböljan den blå. Men bara för en kort, kort period. Det är då de invigda sticker in huvudet hos fiskhandlar’n och frågar; ”Har du nå’n fjärsing idag?

Ja, den kommer i mängd om våren. De första brukar siktas i mitten av maj. Stimmen håller sig sedan kvar fram emot midsommartid. Men när den väl bestämt sig för att dra vidare, då försvinner fjärsingen snabbt. Sista firren brukar ha sagt tack och adjöss inom en vecka från det att de första gett sig av. Vart tar de vägen? Det är höljt i dunkel. Så berättar han, vår fiskhandlare.

Fjärsing, skimrande vacker skrud men med rysligt gift i taggarna bakom huvudet.

Själva håller vi oss gärna på behörigt avstånd, tills filén är rensad och klar. Speciellt från gifttaggarna i fenan bakom huvudet. Tittar istället fascinerat på när han, fiskhandlar’n vår, med vant grepp fiskar upp ena liten en, sätter en kniv i huvudet och med den andra raskt skär av en fin filé. Vi, vi nöjer med att fråga hur fisket varit i år.

De är oftast ganska små, så det går åt några filéer. Det tar en stund. Den här gången var några ganska stora, fem fiskar blir nog bra till oss två.

Vår fjärsing får behålla sitt vackra turkosbrunskimrande skinn på. Vi serverar den i årets version stekt tillsammans med kapris, mjälla rödbetor och ett stomp på potatis- och jordärtskocka. Fisken är läcker stekt och tillbehören med sina avmätta söta toner balanserar perfekt. Kaprisen matchar fint med liten sälta.

Fjärsing och Pinot

Receptet är superenkelt. Stek fjärsingfiléerna snabbt på båda sidor i smör, i en gjutjärnspanna som hettats upp rejält innan filéerna landar i den. Stompet består av några färska potatisar som kokats ihop med ett par jordärtskockor och sedan försiktigt stompats med lite mjölk och en liten klick smör. Hela lunchen färdig på en halvtimme.

I glaset en Pinot Noir, en mogen Beaune Premier Cru 2001 från Louis Jadot. Bruntonad, genomsynlig. Mogen, uttalad doft med höstlöv, mycket läder, lite animaliska och stalliga toner, torkad frukt och fat. Lätt i gommen, frisk syra och rejält avrundad garvsyra, men med en lite uttorkad känsla. Medellång eftersmak med tonvikt på en kryddighet, torkad frukt och läder. Doften lovade lite mer än vad smaken klarade av att stå upp till. Allt hög tid att dricka.

En flaska kvar i källaren. Framflyttning till priohyllan ombesörjd.

Louis Jadot Beaune Premier Cru 2001

 

I gott sällskap – färserad lammstek och tysk pinot

”Du borde skriva om påskens ovanligt lyckade lammstek,” säger han. Jag håller till en början bara med om det sistnämnda. Lammstek brukar bli bra, men just den här varianten kändes ny och fräsch och, just det, ovanligt lyckad. Invänder dock att receptet kom från senaste numret av ICA Buffé.

”Nej, det blev inte så. Grundtemat naturligtvis, men vi ändrade både i recept och tillbehör,” får jag till svar.  Så trots avsaknad av bild på den ovanligt lyckade, viker jag mig. Inte minst tack vare den likaledes lyckade vinkombinationen. Tysk Pinot Noir satt som hand i handsken till den färserade lammsteken.

Fylld lammstek
Inspirationskällan, ICA Buffés färsfyllda lammstek (nr 4-2014) med rostad potatissallad, kronärtskockscrème och salivagremolata. För den som föredrar originalreceptet, finns länk här.

Lammstek (till 4 pers, drygt)
250 gr lammfärs blandas med salt och peppar samt ca 2 msk vardera av färsk hackad rosmarin och timjan. Tillsätt 1 äggula samt saft och rivet skal från en halv lime och blanda väl.
Vik ut en benfri lammstek på dryga kilot. Skär försiktigt där så behövs för att få ett plant köttstycke. Salta, peppra och stick in några små vitlöksklyftor i köttet. Bred sedan ut lammfärsfyllningen, rulla ihop och knyt upp steken med steksnöre. Salta och peppra utanpå.
Sätt in i 125 grader varm ugn och stek tills innertemperaturen ligger på 60 grader (vilket tog ca 1,5 timme). Låt vila ca 20 minuter innan den skärs upp i ganska tunna skivor.

Servera lammsteken med örtig rödvinsky (se nedan), potatis- och palsternacksstomp samt sallad. Vår sallad blev matig med haricots verts, rädisor, gul paprika, tomat och mixad sallad samt en väl inarbetad vinägrettdressing med fransk senap.

Örtig rödvinssky
Rör ihop ett örtsmör på 50 gr riktigt smör, ca 2 msk färsk finhackad rosmarin, ca 2 msk färsk finhackad timjan, 1 tsk tomatpuré samt 1 pressad vitlöksklyfta. Ställ kallt.
Koka ihop 1,5 dl rödvin, 2 dl vatten, 1 msk koncentrerad kalvfond och en nypa strösocker tills ca 3 dl återstår. Tillsätt sedan ca 0,5 dl sky från lammsteken. Smaka av med lite flytande honung.
Blanda i örtsmöret i den varma skyn och servera genast utan uppkok.

Künstler Pinot Noir Tradition 2011I glaset
Vi valde ett vårlätt vin till påsklammet. Künstler Pinot Noir Tradition 2011 lanserades i september förra året och väckte redan då vårt gillande (läs här). Ett prisvärt Pinot-alternativ som får oss att snarare tänka på Nya än Gamla världen.
Nu matchade vinets bäriga lätta fruktsötma och friska syra fint motsvarande smaker i potatis- och palsternackstompen och rödvinsskyn. Mycket gott helt enkelt.

Tack till ICA Buffé för grundrecept och inspiration!

Septembernyheter

Tre favoriter utkristalliserade sig när vi provade några av september månads nyheter i den lägre prisklassen. Den snabba sammanfattning av dessa tre är: Bra och lättklunkat av välkänd druva. Varmt och bestämt på trendig druva. Läckert på intressant druvblandning för den nyfikne.

NyheterSeptember_20130903_201709_w

Künstler Pinot Noir Tradition 2011 är ”bra på den välkända druvan”. Från tyska Rheingau men med ett stänk av nya världen-känsla genom den insmickrande söta frukten. Tankarna går osökt västerut. Trots sina unga år väl utvecklad med begynnande mognad. Det är inte ofta man får en så här bra Pinot noir till vardagspriset 99 kr. Ett fynd tycker vi. Druvorna kommer från Weingut Künstlers vingårdar i Hochheim am Main. Lagrat 14 månader på fransk ek. Gott att dricka nu.

Uttalad fruktig doft av saftiga jordgubbar och rabarber med tydlig fatkaraktär och animaliska mognadstoner kryddat med en smula väldoftande kompost. Medelfylligt med bra syra och avrundade tanniner. Fatig och fruktig smak som avslutas i en fin jordgubbssyltig eftersmak. Lättdrucket med fina nyanser och bra karaktär som passar både soffan och till tallriken.

El Castro de Valtuille 2010 från Bodegas Vinedos Castro Ventosa (119 kr) föll oss också i smaken. Vi är i Bierzo, i det nordvästra hörnet av Spanien, närmare bestämt i Castilla y Léon. Här har den trendiga druvan Mencía sin främsta hemvist och Raúl Perez har omvandlat frukten till ett varmt och bestämda vin med bra karaktär. Här har musten både fått jäsa på små franska barriquer, av varierande ålder mellan ett till fem år, och sedan lagrats på desamma i tio månader. Bra nu, men kan sparas några år.

En tät blåröd färg möter oss. Doften är medelstor, utvecklad, lite blyg i starten. Här finns skogsbär, moreller och kryddiga toner av örter och kryddpeppar samt ett stråk av gummi. Det är välbalanserat, med bra koncentration. Fylligt, frisk syra och en rejäl dos tanniner. I smaken dominerar kryddigheten tillsammans med fat och mörka bär. God längd. Varmt, stramt och strävt, ett vin som talar om var glaset ska stå – inget mes här inte.

Sist, men inte minst (en halv poäng högre än de två föregående) tar vi vespan till norra Italien. La Vespa 2010 (119 kr) kommer från distriktet Monferrato. Monferrato!? Che? Ja, det är väl inte det distrikt som vi oftast hör talas om i Piemonte. Men här ligger det, omfattar ungefär samma område som Barbera d’Asti, men tillåter många druvor.

Det som är riktigt intressant i detta vin, speciellt för samlaren av ovanliga druvsorter, är Albarossa. En italiensk korsning från 1938 av Barbera och Chatus, som är en riktigt gammal druva. Chatus är också känd under synonymen Nebbiolo di Dronero, vilket antagligen var anledningen till att Albarossas ”fader” Giovanni Dalmasso, hävdade att korsningen var just Barbera x Nebbiolo. Dagens DNA-teknik har dock visat att så inte är fallet.

Albarossa ger druvor med tjockt mörkt skal som får bra sockerhalt och syra. Vinerna blir färg- och tanninrika. Den totala arealen Albarossa var år 2000 endast ca 10 ha i hela Italien, vilket troligen växt lite till idag. En kuriosa är att Albarossa, enligt Robinson’s Wine Grapes, endast har en synonym – Incrocio Dalmasso XV/31 – till skillnad från de flesta andra italienska druvor som stoltserar med en uppsjö av alias.

Producent av La Vespa är Michele Chiarlo, som har nyplanterat Albarosso i Piemonte och även gör ett druvrent Albarossa-vin under namnet Montald. I La Vespa får Albarossa samsas med 50% Barbera och 20% Shiraz.

Tät blåröd färg. Stor, utvecklad och mångfasetterad doft; aromatiskt, blommigt av viol. En nypa örter och lite vanilj över fat och mörka bär, björnbär och blåbär samt en matsked medicin. Fylligt med en bra attack av friska syra kombinerat med rejäla tanniner. Mörka bär och fat dominerar smaken. Bra längd med peppriga inslag. Doftsymfonin starkaste kortet, i gommen vill vi dela den italienska fruktsyra med något krämigt från tallriken. Karaktärsfullt som kan lagras några år.

Det var trion i topp det. Den uppmärksamme noterade även en flaska Crasto Superior 2011 (139 kr) på bilden. Jodå, det gillade vi det också, även om det alltså hamnade precis utanför pallplatsen i denna provning. Från portugisika Douro, på druvorna Touriga nacional, Touriga franca, Tinta roriz och Sousào. Ett generöst vin i bra kostym, smakrikt med portvinskänsla, kanske på grund av eldigheten. Vi gillade de utvecklade tonerna av halvtorkade blåbär, plommon, russin, romerska bågar och fat. Smaken fyllig, med balanserad bra syra och lätt avrundade tanniner. Kraftfullt kryddigt, där dofterna också återfanns i smaken. Bra längd. Kan sparas något år. Men om vi bara skulle få välja en portugis att rekommendera från Douro i denna prisklass just nu, måste det dock bli utmärkta Meandro 2011 från Quinta do Vale Meão (också 139 kr), ett vin som funnit i standardsortimentet en längre tid.