Wine & Soul, själfull sötma av tawny-klass

Lite sött efter maten? Gudagott kan det vara. Ibland bara ett litet glas för sig själv, ibland med en efterrätt till. Det fina med att välja en tawny port är att den kan sparas i kylen flera veckor. Inga problem att välja en helflaska alltså. Det fina med att välja just Wine & Souls tioåriga tawny är att man får ett vin som är fräscht fruktigt som få bland sina gelikar. Bör provas!

Wine & Soul Tawny Porto 10 years old. Siffran 1 på korken står för att det är den första buteljeringen som Wine & Soul gjort av just det här vinet.

Vinet har sitt ursprung i Cima Corgo, den del av portugisiska Dourodalen som anses bäst för druvor destinerade till portvin, närmare bestämt dalen Vale de Mendiz, strax utanför den lilla, lilla staden Pinhão. Det var här som Sandra Tavares da Silva och Jorge Serôdio Borges startade sitt gemensamma företag Wine & Soul 2001.

Den har en vackert rödgnistrande djup bärnstensfärg, Wine & Souls Porto Tawny 10 years. I nosen slås man av den härliga fruktigheten: mörka bär, björnbär, katrinplommon och torkade fikon. Därtill nötter, karamell och muscovadosocker. I gommen fräsch behagfull sötma och koncentrerade smaker som känns igen från doften. Mycket lång eftersmak med söt frukt och mandelmassa. Så läckert. Vi njuter det i ensamt majestät eller till söt frukt, till exempel jordgubbar med vanlijyoughurt eller bara fint klyftade jordgubbar och nektariner tillsammans med ugnsbakade biskvier av mandelmassa [1].

Vinet är en ”field blend”, ett 30-tal olika inhemska druvsorter samplanterade i vingården. Klasarna handplockas och läggs hela i lagares, stora grunda granitkar, där de fottrampas. Efter jäsning mognar vinet under lång tid i 630 liters fat av portugisisk kastanj. Klassificeringen ”10 years” säger att det lagrats i 10 år (genomsnittlig ålder för ingående fat i buteljeringen). Fast i själva verket har det legat mer än 15 år i Wine & Souls källare. ”Varför längre än vad som krävs,” frågade vi när vi träffades. Svaret från Jorge var helt enkelt ”för att göra ett bättre vin”.

Paret bakom Wine & Soul, Sandra Tavares da Silva och Jorge Serôdio Borges.

Jo, det här är ett utmärkt vin. Själfullt, koncentrerat och fruktigt som få tawnys. Färdiglagrat och klart att dricka, bara att först kyla lite. Öppnad flaska kan sparas i kylen flera veckor. En given gäst i vinälskarens glas.

Den goda nyheten är att det är enkelt tillgängligt via SBs beställningssortiment, art.nr 76213, 290 kr (juli 2016). Importör är Handpicked Wines Sweden AB.

Vi besökte Quinta do Passadouro och Wine & Soul i portugisiska Dourodalen i maj 2014, läs mer:

• Lunch med Sandra & Jorge.
• Quinta do Passadouro; ett vitt, tre röda och två port.
• Wine & Soul; fint vin med fläckar.
• Stilren portglasetikett.

[1] Tack Lotta Lundgren (Tio lektioner i matlagning, 2013) för världens enklaste efterrätt med mandelbiskvier: Skär mycket tunna skivor av mandelmassa på rulle och grädda i 200 grader ca 8 min på bakplåtspappersklädd plåt. Servera med färsk frukt på tallriken och portvin i glaset! 🙂

Annons

Från Graham’s och Porto. Ett häfte, ett liv, en tid.

Ett litet häfte dök upp ur högen med vinpapper. Ganska tunt, knappt 40 sidor, enkelt spiralbundet, men i elegant mörkblått omslag med guldtext: ”A Life in the Port Trade by James Symington” [1]. Ett minne från Graham’s i Porto och ett besök för nästan precis ett år sedan.

Jag kunde inte låta bli utan läste berättelsen igen. Korta nedslag i historien, kryddade av anekdoter från familjen Symingtons liv i och utanför portvinsvärlden. Tidslinjen löper över 100 år, från bakgrunden till varför James Symingtons farfar Andrew Symington kom till Porto 1882 fram till James egen pensionering i slutet av 1990-talet. Spännvidden är stor, från den atlantfarande grodan till marknadsansträngningar för att bredda portvinsmarknaden, speciellt till USA. Lättsam läsning som lockar fram trevliga minnen från besöket i Porto.

Angenämt är också minnet av att besöka Graham’s lodge och restauranten Vinum en vacker söndag i maj. Det vänliga och trevliga bemötandet från alla i personalen, från guide (jo, vi gick en allmän visning här) till bar-, restaurang- och butikspersonal. Den avspända miljön. Utsikten över Douro, Porto och Gaia. Maten som var förstklassig. De utmärkta vinerna, port- likväl som bordsviner.

Här finns mer än port. Vi provade bra vitt, men det var det röda Dourovinet som knep hjärtat. Toppvinet Chryseia är sanslöst bra. Vi imponerades också av Altano, Quinta do Ataíde 2010 Reserva med sin fina struktur och täthet mellan smakmolekylerna: kryddigt, lagerblad, mörka bär, körbär, fat och så en blommig touch. Uttrycksfullt. Efter lunchen stannade vi till i butiken och lät en flaska få en av de starkt begränsade platserna i resväskan hem.

Häftet med James Symingtons berättelse låg där på en hylla i butiken. För dig som tycker om känna vingslagen genom vinhistorien, hoppas jag det finns kvar något exemplar. För ett besök i Porto och på Graham’s Vinum rekommenderas som ni förstår varmt.

Viner på hemmaplan? Ja, till sommaren kan vi rekommendera att ha den enkla, men smaskigt goda rubyn Graham’s Six Grapes Reserve Port (SB 8045) på lut. Till osten, chokladkakan eller bara ett glas för sig självt när sötsugen efter maten sätter in. Port klarar av att leverera även i kyliga svenska sommarkvällar.

[1] A life in the Port Trade by James Symington. Published by The Symington Family, Oporto, Portugal, 2007. 

 

Porto, backar och bubbel

Sorlet utanför hotellet på Rua do Almada i Porto når upp till vårt rum på andra våningen. Det är varmt och de franska balkongdörrarna står på glänt. Luftkonditioneringen väser stilla och ackompanjerar glada, festande röster på väg mot nästa bar. Sopbilar och varutransporter tar över i arla morgontimmen. Det känns bra. Staden Porto lever, dygnet runt.

Porto fascinerar. Vi står utanför järnvägsstationen São Bento efter att beundrat dess azulejos. De vita och blå kakelplattorna har här målat upp vackra motiv från historiens värld. Drar upp kartan. Jo, vi föredrar fortfarande pappersvarianten. Oslagbart att kunna vika ut och sekundsnabbt få både detalj och överblick.

Nu tittar vi på kartan och på gatorna som går åt alla håll. Uppåt, nedåt, snett åt sidan. Här krävs en stund för att orientera sig. Kartbladets papper är platt. Verklighetens Porto lutar, lutar åt alla håll.

Backar, backar, backar. Stigningen från Douro och torget i världsarvsklassade stadsdelen Ribeira, upp till tjusiga Avenida dos Aliados är betydande. Men kullarna går också på tvärsen. Det är bara att välja. Antingen bättrar vi med automatik på kondisen eller så blir det till att flanera i sakta mak. Backar, backar, backar.

Bebyggelsen väcker också intresse. Många vackra gamla hus. Men tjusiga, renoverade står här sida vid sida med rena ruckel. Övergivna av sina ägare under ekonomiskt mörka tider. Delvis taklösa, fönsterlösa, ibland till och med vägglösa. Öppna för väder och vind. Intagna av ogräs. Stenen och murbrukets dekadens.

Synen av en telefonkiosk ger upphov till kommentarer. Tänk, så utrotade de är ur vår svenska vardag. Nu vi ställer oss och begapar den regnbågsfärgade kiosken med matta utanför. Lyfter mobilen och knäpper av. Snart vänjer vi oss. Det finns gott om dem i Porto. Även om rött fortsättningsvis är den förhärskande färgen.

Det var den hjälpsamme portieren, som direkt räckte över kartan till oss. Vi behövde inte ens fråga. Först nyckel, sedan karta. Han vecklade upp den och ritade snabbt två markeringar.

”Här hittar ni den berömda bokhandeln, Livraria Lello. Här ligger Clérigos-kyrkan där ni gå upp i det gamla tornet, underbar utsikt.” ”Ett glas vin, var kan vi få det här i närheten?” frågar vi. Så landade lika snabbt en tredje ring på kartan. ”Cafe Guarany, runt hörnet på Avenida dos Allados.”

Så sitter vi här vår första kväll i Porto. I ena glaset en fräsch Vinho Verde. Han föredrar bubbel. Portugisiskt bubbel? Ingen stor vara i Sverige. Ingen stor vara överhuvudtaget. Espumante. Método Clássico eller Método Tradicional. Så udda att det knappt nämns i vinlitteraturen. Men ändå, vi stöter på några trevliga bekantskaper under resan.

Terras do Demo Brut 2012. DOC Tàvora-Varosa, ett mycket litet distrikt, inklämt mellan Douro i norr och Dão i söder, med odlingar på hög höjd. 100% Malvasia Fina, traditionell metod, från kooperativet i Távora. 
Aromatiska toner, fruktighet och mineralitet. Lätt, torrt med frisk syra och fin mousse. I gommen gula äpplen, relativt kort längd. Enkelt, lätt och svalkande i den varma majkvällen.

Senare provar vi också ett mousserande från en av Portugals allt fler unga, kvinnliga vinmakare, Filipa Pato.

3B Brut Nature. En rosé, traditionell metod. De tre b:na syftar på druvorna Baga och Bical samt ursprunget Bairrada. Flaskan deklarerar också Sem Dosagem. Sem Maquilhagem – ”utan dosage, utan make-up”.
Lätt brödigt, med liten grönaktig ton och mycket bärig; Hallon, med stort H. Torrt, friskt med lätt mousse och bra längd. Som en uppfriskande hallonsoda med karaktär. Numret större än föregående.

Det ska bli mer bubbel. När vi första kvällen i Régua besöker utmärkta vinbaren och restaurangen Castas e Pratos och frågar efter mousserande, då rekommenderas vi en Vértice Cuvée Brut. Vi nickar glatt åt förslaget. En försmak är ju alltid roligt. För Celso Pereira, han ska vi ju träffa imorgon.