Etikettarkiv: Quinta do Vale Meão

Mjau igen, Meandro

Första försäljningsdagens eftermiddag siktar vi direkt mot monopolbutikens nyhetshylla. Välfyllt, förutom ett enda gapande svart hål. Bara hylletiketten avslöjar att det var precis där som ett antal flaskor Meandro 2013 befunnit sig vid öppningsdags. Naturligtvis var det just dessa vi hade i sikte. Inget napp då, men skam den som ger sig. Några dagar senare är målet uppfyllt.

Meandro 2013

När vi 2014 besökte portugisiska Douro och gården med namnet som inbitna kattälskare inte kan tolka annat än som ett härligt mjau, Quinta do Vale Meão, då hade vinet i de aktuella flaskorna bara hunnit en liten bit in i sin vila på barriquer av fransk ek från Allier. Banan i vineriet hade påbörjats på traditionellt sätt hösten innan, i lagares.

Quinta do Vale Meão winery lagares

I fyra timmar, ja det är i alla fall vad produktbladet säger oss, trampar ett barfotat gäng fram och tillbaka i den grunda granitbassängen för att med fotsulorna skonsamt krossa skalen på varje omgång plockade druvor. Därefter jäsning på ståltank och sedan alltså de små franska faten, begagnade sådana med en till två tidigare fyllningar. Buteljerat i juni 2015. Och nu, i juli 2016, tillgängligt i det tillfälliga släppet på monopolet.

Meandro Quinta do Vale Meâo

Flaskan pryds av den otroliga 180-graders meanderböj som floden Douro gör runt Quinta do Vale Meãos ägor. Intressant är att i markerna innanför kröken finns tack vare en förkastningsspricka inte bara skiffer, den vanliga jordmånen i Douro, utan även granit respektive en alluvial jordmån med kalksten.

Quinta do Vale Meão vineyards and valley view

Douro river outside of Quinta do Vale Meão

Som så ofta i Douro är Meandro en blandning av en rad olika druvor: Touriga Nacional 35%, Tinta Franca 34%, Tinta Roriz 20%, Tinta Barocca 6%, Tinto Cão 3% och Sousão 2%. Faktum är att det dock inte är frågan om en ”field blend”. När quintan fick planteras om i samband med ett dammbygge på 1970-talet valde man sortrena odlingar istället för det gamla traditionella där olika sorter blandades i samma fält i riskreduceringssyfte. Här har varje sort vinifierats för sig och sedan blandats.

En annan intressant detalj är Quinta do Vale Meãos Bordeaux-inspirerande produktlinje. Här görs ett rött förstavin som bär egendomens namn, alltså Quinta do Vale Meão, och ett andravin, Meandro. (Därutöver finns i sortimentet en ren Touriga Nacional, en vit Meandro, samt, naturligtvis, underbart portvin.)

Men kom till saken nu då, undrar den otålige, hur är Meandro 2013? Okej, som önskas, ska sluta gå som katten kring den omtalade heta gröten, här kommer provningsnoteringen:

Meandro 2013

Blåröd tät färg mot purpur. Varm doft med inledande försiktiga blommiga noter innan den mörka, mogna nästan lite syltiga fruktigheten tar över med björnbär i framsätet. Drag åt fikon och tobak inflikar Han, medan undertecknad framhåller att de försiktiga fint integrerade faten. I gommen bra balanserad, fyllig med frisk syra och markerade men sammetsmjuka tanniner. Lång varm eftersmak med slånbär, björn- och blåbär samt syrliga röda bär, fatnoter, sötkryddighet kompletterat med lite torkade lagerblad.
Det här är barnsligt gott i bra instegsklass. Varmt och rikt fruktigt, men samtidigt med en klädsam återhållsamhet och fast ryggrad. Vi gillar fruktigheten och kommer inte ligga på flaskorna någon längre tid utan avnjuta det närmaste året.

Quinta do Vale Meão. Luisa Olazabal and Francisco Javier de Olazabal

Den som vill läsa mer om skumpiga bilturer, charmören Fransisco och historien bakom familjen Olazabals vingård rekommenderas att klicka vidare in på Ljuva Druvor och inlägget Quinta do Vale Meão; hissnande på historiska hektar.

Annonser

Quinta do Vale Meão; del 2 – vinportfölj med vit nyhet

Vi har sköljt dammet ur struparna och släckt törsten ur omtänksamt tillhandahållna vattenflaskor. Äntligen dags att prova Quinta do Vale Meãos viner. Förväntningarna är högt ställda efter den inledande rundturen (att läsa om här). Och vi vet ju sedan tidigare att egendomen och dess viner är mycket väl ansedda i den internationella vinvärlden. Francisco Olazabal, sonen i huset som står för vinmakningen, har så också fått utnämningen årets vinmakare i Portugal för några år sedan.

Quinta do Vale Meão Meandro white 2013

Först i uppställningen en omärkt flaska, vars innehåll är aningen grumligt. Vad kan detta var för något? Jo,  ett helt nytt vin. Ett vitt  som liksom sin framgångsrike bror ska få namnet Meandro2013 är gjort på Arinto, Rabigato och ”lite annat”. Köpta druvor från gamla vinstockar på hög höjd inte långt från quintan. Enkel vinifikation, ståltank. Resultatet?
Gröngul färg, ej helt klar (filtrering ännu ej gjord). Ung, uttalad mycket fruktig, fräsch doft. Lite grönaktigt vegetativ, gröna äpplen, kvitten och ett sting ananas. Medelfylligt med fräsch syra och lång fruktig eftersmak där ett uns fruktsötma förför gommen.
Vinet vinner vårt gillande; mycket fräscht med fin doftpalett och rund gomkänsla.

Meandro do Vale Meão 2011I glas nummer två, husets ”andravin”, den röda Meandro do Vale Meão 2011. Här har vi en blandning på Touriga Nacional, Tinta Roriz och Touriga Franca (20-30 procent av vardera), plus en skvätt Tinto Cão och Tinta Barroca. Vilat på gamla franska fat (2:a/3:e fyllning).
Blåröd, relativt tät. Utvecklad fruktig doft av både mörka och röda bär. Diskreta fattoner. Medelfylligt, med fin fräsch syra och sammetsrunda, markerade tanniner. Bra eftersmak med begynnande komplexitet.
S
trukturen är på plats och frukten fint förpackad; ett bra vin. (Till vår förvåning konstaterar vi hemmavid att vinet numera ligger i beställningssortimentet; SB nr 2558, 139 kr juni 2014.)

Monte Meão Touriga Nacional 2011Monte Meão Touriga Nacional 2011 står på tur i det tredje glaset. En så kallad ”special edition” som i denna utgåva omfattar ca 3000 flaskor.
Monte Meão, som är det ursprungliga namnet på platsen för quintan, är samlingsnamnet för experimentserier av endruveviner. En druva, från en jordmån, det är konceptet. I den här flaskan är det Touriga Nacional som regerar i ensamt majestät, efter att först ha fått vila en tid på gamla fat.
Blåröd. En smula återhållen doft präglad av strama fruktiga, bäriga toner kryddad av en liten blommighet. Knappt medelfyllig, med välbalanserad fräsch syra och markerade tanniner. Fruktig lång eftersmak.
Fräscht, elegant som vi gärna skulle lägga undan något år.

SQuinta do Vale Meão 2011å dags för ”förstavinet” Quinta do Vale Meão 2011. Touriga Nacional och Touriga Franca från gamla vinstockar. Lagrat på franska fat, 80% nya, i syfte att endast förhöja vinets egna smaker och inte ge någon stark fatkaraktär. 
Blåröd färg, med hög intensitet. Ung till utvecklad, medelstor doft. Fruktig med björnbär, plommon och lingon insvept i en fin blommighet. Fylligt med fräsch syra och sammetsrunda tydliga tanniner och fint koncentrerad bärighet. Mycket lång eftersmak.
Det här är kvalitet ut i fingerspetsarna. Utsökt balanserat, fokuserat och elegant. Något att gömma och glömma i källaren några år.
”Spara i åtminstone fem år,” kommenterar Luisa Olazabal. ”Men bara ett enda år kommer göra mycket för vinet. Fast egentligen bör det sparas mer än tio år. 2001:an är riktigt bra nu.”

Vi avslutar provningen med Quinta do Vale Meão Vintage Port 2011. Alltså från det år som rent generellt höjts till skyarna av bransch oQuinta do Vale Meão Vintage Port 2011ch kännare.
2011:an är den åttonde årgången som deklarerats av Vale Meãu (tidigare år är 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2007 och 2008).
Blårödsvart, mycket tät. Stor doft, ung-utvecklad, komplex, mycket fruktig med plommon, svarta vinbär, sylt och kryddiga inslag av kanel. Fyllig, med fräsch syra och uttalade tanniner och behaglig, återhållen sötma från elegant kompott av röda och blå bär. Lång, lång sötfruktig eftersmak med markerade tanniner.
Packat med smaker och alkoholen fint integrerad. Rikt, tätt, koncentrerat.
Tystnaden sänker sig över rummet, kontemplativt. Begreppet vinupplevelse lyfter så att säga till en ny dimension.
(I beställningssortimentet på  SB med nr 77191, 431 kr, dock just nu markerad som tillfälligt slutsåld, juni 2014.)

Ja. vi kan sammanfatta med ett par meão, meão. Som katter runt mjölkfatet slicka vi oss belåtet om munnen och spinna förnöjsamt.

Förväntningarna har infriats. Men vi har tyvärr ett tåg att passa och det kommer inte vänta på oss. Vi tackar och tar motvilligt adjö av Luisa och Francisco.

När vi kommer tillbaka nästa gång hoppas vi få se ett nytt provningsrum på quintan. Det gamla huset, en bit upp i backen där olivoljan pressades förr i världen, renoveras just nu för fullt.

 

Quinta do Vale Meão Vineyards and the old olive house

 

 

Quinta do Vale Meão; hissnande på historiska hektar

Jeepen studsar fram och far nedför den branta, smala grusvägen. Hissnande fort känns det som. Antagligen knappt mer än 5 km i timman. Det är varmt, lite trångt i baksätet och än mysigare på bänkarna längst bak. Men vad gör det när stämningen är på topp?

”Har ni det bra därbak?”, hojtar någon. ”Jajamensan,” låter det samstämmiga svaret tillbaka. Det pratas och skrattas. I magen känns det nästan som berg- och dalbana på Liseberg. ”Någon som får ont i rumpan?” Hysteriska skratt tillbaka. Det här är inte vad vi förväntade oss när vi kom hit; det är så mycket bättre. Att uppleva Douro på riktigt nära håll. Det är kul. Det går bara inte att sluta skratta.

I framsätet, med säker hand på ratten, en riktig charmör.  Det är inte första gången han kör nedför den här slingriga vägen. Utsikten däruppifrån är bedårande vacker, över egendomens vingårdar, genom dalen där Dourofloden slingrar i sitt meanderlopp. På kanten av kullen ligger det lilla vita kapellet vi besökt. Dona Antónias vackra kapell, som var det allra första vår värd renoverade efter att ha blivit ensam ägare till egendomen.

Tidigare på eftermiddagen var det Francisco Javier de Olazabals dotter, Luisa Olazabal, som välkomnat oss till Douro Superior och Quinta do Vale Meão.  Egendomen med det kattassocierande namnet är med sina 220 hektar vingårdar imponerande stor.  Så är även byggnaderna; byggda av rejäla granitblock som transporterats hit långväga ifrån.

Quinta do Vale Meão levererade i många år högklassiga druvor till portvinshuset Ferreira i Vila Nova de Gaia. Men quintan är också känd för att ha varit ursprung till det röda vinet Barca Velha. Ett ikonvin som för första gången satte Portugal på den icke-förstärkta fine wine-kartan. Det skapades av Franciscos svärfar på 1950-talet, men historien tar sin början långt tidigare.

Det var 1877 som Dona Antónia Adelaide Ferreira köpte landområdet av kommunen Vila Nova de Foz Cõa. Dona Antónia var redan tidigare den största landägaren i Douro och djupt engagerad i vinindustrin. Här såg hon en möjlighet att bygga en mönstervingård från grunden. Trots att området vid den tiden faktiskt låg utanför den godkända regionen för odling av druvor till portvin (att druvor från området ändå användes, såg man tydligen genom fingrarna på). Men marken låg orörd i hela tio år. Varför? Jo, hon väntade tålmodigt på bättre kommunikationer.

Douro superior var vid den här tiden den mest otillgängliga delen av Portugal. Det var ett rent äventyr att ta sig hit från Porto. Det mest komfortabla och säkraste sättet var med båt uppför Dourofloden. Men starka strömmar och strida forsar gjorde att det blev en resa på hela tolv dagar. Att försöka sig på att färdas på land, på hästryggen, var inte att rekommendera. Banditer härjade i området titt som tätt.

Pocinho railway stationNär järnvägen nådde hit, då nådde även civilisationen fram. Tolv dagar på båt ersattes av en fem timmar lång järnvägsresa. Kanske hade Dona Antónia ett finger med i spelet när det gällde järnvägen också. Stationen Pocinho ligger nära quintan och Dona Antónia var en inflytelserik och kompromisslös dam.

Under åtta år, 1887 till 1895, byggdes hela egendomen upp. Vingårdar anlades på den tidigare obrukade, buskiga marken. Vägar byggdes. Vineri, bostadshus och kapell likaså. Två kapell för att vara korrekt. Ett vid boningshuset och så det uppe på kullen vi just besökt. Fast det sistnämnda tyckte hon egentligen var helt onödigt. Ett kapell räckte väl mer än nog. Därav inskriptionen på kapellets stenplatta; a pedido de, på begäran av, Antonio J Claro da Fonseca, som var hennes förvaltare.

Quinta do Vale Meão chapel sign

Fyra generationer senare är ägandet av Quinta do Vale Meão spritt på ett 30-tal släktingar. Men det verkar inte vara någon av släktingarna som har den riktigt rätta känslan för egendomen. Ingen besöker den regelbundet, igen bryr sig. Ingen, förutom en enda person; vår chaufför Francisco Javier de Olazabal. Här finns ett hjärta som klappar för Quinta do Vale Meão.

Sedan barnsben har Francisco älskat att komma till quintan. Från 70-talet och framåt var han också ansvarig för skötseln av egendomen, då som en del av hans arbete inom familjeföretaget, portvinshuset Ferreira. Sakta men säkert ökar Francisco sitt aktieinnehav, genom arv och genom köp. 1994 går barndomsdrömmen till slut i uppfyllelse. Quinta do Vale Meão är hans.

De första åren fortsätter Francisco att jobba för Ferreira, nu ägt av Sogrape, och även sälja egendomens druvor till dem. Men så tar han beslutet att stiga av jobbet i ledningen för Ferreira och ägna all sin energi åt Vale Meão.

”Jag var 60 år 1998 och ville göra något för mig själv istället för att jobba för andra, investera all min energi här,” förklarar Francisco. ”Jag visste att druvorna hade stor potential. Ferreira gjorde bra vin av mina druvor.”

”Min son, Francisco, som är utbildad vinmakare, ville inte göra något annat än att jobba med vin. Min egen karriär var inom vinbranschen. Tillsammans blev vi ett starkt par.”

1999 släpps den första årgången från Quinta do Vale Meão. Succén lät inte vänta på sig. Hårt jobb gav resultat. Druvorna till Barca Velha kommer däremot inte längre härifrån. De bästa druvorna används istället till egendomens eget prestigevin, som med stolthet bär namnet Quinta do Vale Meão.

Ett ”andravin” produceras också. Mycket välkänt i Sverige. Meandro har tagit svenskarna med storm och säljer stort.

När förutsättningarna är de rätta släpps också små utgåvor, närmast experimentserier av endruveviner under etiketten Monte Meão.  Och naturligtvis, får man väl säga, görs här goda år ett portvin, Quinta do Vale Meão Vintage Port.

Idag är Francisco Javier de Olazabal ordförande i det familjeägda företaget. Sonen, som alltså även han bär namnet Francisco, står för vinmakningen medan dottern Luisa jobbar med marknadsföring och försäljning.

Det stora vineriet i granit byggdes redan under Dona Antónias tid. ”Då var våra lagares stora som simbassänger,” berättar Luisa Olazabal. ”Under Ferreiras tid användes de inte och var när vi tog över var de fulla av olika saker.”

”Min bror Francisco tyckte att det var en god idé att börja använda dem igen. Så när vi renoverade vineriet renoverade vi även våra lagares och bantade samtidigt storleken till hälften. De överblivna granitblocken kunde användas när vi byggde ut anläggningen. Och de mindre lagares passar oss mycket bättre. Druvorna från de olika lotterna vinifieras alltid separat.”

På 1970-talet gjordes en stor omplantering av quintan. Då hade en del vinfält översvämmats när en damm, Valeira, byggdes i Dourofloden. Quintan fick ersättning från staten och den investerades i omplanteringen. Ett resultat av detta är att vinfälten är sortrena, alltså en druvsort per lott. Annars är det ju inte ovanligt med gamla samplanteringar av olika druvsorter i Douro.

”På 70-talet visste man inte så mycket om de olika druvsorterna,” berättar Luisa. ”Men en farbror på min mammas sida höll på med en studie och han rekommenderade min far att plantera Touriga Nacional. Det är en sort vi tror mycket på, med låg avkastning och hög kvalitet på druvorna.”

En stor del av vinstockarna på egendomen är därför Touriga Nacional, närmare 45 procent.  Även Touriga Franca och Tinta Roriz står för stora andelar med ca 20 respektive 25 procent. Andra traditionella sorter är representerade med några procent vardera; Tinta Amarela, Tinta Barroca, Tinto Cão, Sousão samt också några ”övriga”. Ja, Portugal är ju känd för sina hundratals inhemska druvsorter.

Vi har avslutat rundturen i vineriet när Luisa frågar om  vi har lust med en liten utflykt; ”Visst vill ni väl åka upp till kapellet och se utsikten över quintan? ”Jo, naturligtvis vill vi det. Luisa går för att hämta chaufförer och vi träffar hennes charmerande far.

Quinta do Vale Meão, Luisa Olazabal and Francisco Javier de Olazabal

”Vet ni, jag älskar Sverige,” förklarar Fransisco Javier de Olazabal direkt när vi möts. ”När jag var liten läste jag Selma Lagerlöfs bok om Nils Holgerssons underbara resa. Jag kommer ihåg en ö som kallades Gotland, som ser ut som kroppen på en fjäril.”

”Jag kommer också ihåg att man för att klara geografiprovet var man tvungen att kunna namnet på de vatten som omger Danmark.” Och så rabblar han och skrattar glatt; ”Kattegatt, Skagerack, Stora Bält, Lilla Bält och Sund.”

Fransisco kan verkligen förföra en vinälskare. Charmerande engagemang,  stor kunskap och utsökta viner. Man faller pladask. Har denne man verkligen redan fyllt 75 år?

Vi packar in oss in bilarna. Fransiscos jeep och en svart Volvo. Upp bär det för den branta, skumpiga och slitna, nästan vita grusvägen. Vi parkerar uppe vid kapellet som quintans grundare, Dona Antónia, byggde. Utsikten är betagande. Dourofloden slingrar sig fram genom dalen, från öst till väst. Fransisco pekar bort mot bergen i slutet av dalen.

Quinta do Vale Meão vineyards and valley view

”Det går en förkastningsspricka här genom dalen. På grund av den har vi  faktiskt just här en större risk för jordskalv än i det annars så jordbävningssäkra norra Portugal. Men mest intressant är att den gett oss tre olika jordmåner på quintan.”

Här finns alltså inte bara den skiffer som nästan helt dominerar Douro-området, utan också granitjord och en alluvial jordmån med kalksten och stora runda stenar. Francisco jämför den senare med Châteauneuf-du-Papes stentäckta marker. Att ha tre olika jordmåner ser han som en stor fördel. Genom att göra en cuvée från olika jordmåner får vinet en större komplexitet.

Douro flyter i sitt meanderlopp stilla genom dalen. Att ett av quintans vin fått namnet Meandro är lätt att förstå. En riktigt ordentlig meanderbåge ser vi efter att i sakta mak promenerat en bit genom skogen, till gränsen för quintans mark. Här gör floden en 180-graderssväng och ringar in marken som om den vore en halvö.

Douro river outside of Quinta do Vale MeãoGränsen till Quinta do Vale Meãos marker går precis mitt här uppe på kullen. Francisco pekar på den branta sluttningen ner mot floden; ”Ni kan förstå varför Dona Antonia inte ville ha den där marken. Här skulle det inte gå att plantera vinstockar, alldeles för brant och stenigt.”

Vi vandrar tillbaka, beundrar utsikten igen och tittar på korkekarna. De gamla, som bränts av den sista stora skogsbranden för 20 år sedan, och de unga. Sida vid sida. Snart möts vi av jeepen som Francisco, den omtänksamme, hämtat. Det är varmt. Vi packar in oss och far under skratt och tjut ner till vineriet igen. Det här besöket kommer vi aldrig att glömma.

I provningsrummet är det laddat med vattenflaskor. Precis vad en törstande vinälskare behöver efter en äventyrlig jeeputflykt. Precis vad som behövs för att skölja gommen. För nu är det dags att prova Quinta do Vale Meãos viner.

Provningsnoteringar följer i nästa inlägg

 

Quinta do Vale Meão. Luisa Olazabal and Francisco Javier de Olazabal

This post is available in English on my blog ”Lovely Wine Grapes”.

 

Septembernyheter

Tre favoriter utkristalliserade sig när vi provade några av september månads nyheter i den lägre prisklassen. Den snabba sammanfattning av dessa tre är: Bra och lättklunkat av välkänd druva. Varmt och bestämt på trendig druva. Läckert på intressant druvblandning för den nyfikne.

NyheterSeptember_20130903_201709_w

Künstler Pinot Noir Tradition 2011 är ”bra på den välkända druvan”. Från tyska Rheingau men med ett stänk av nya världen-känsla genom den insmickrande söta frukten. Tankarna går osökt västerut. Trots sina unga år väl utvecklad med begynnande mognad. Det är inte ofta man får en så här bra Pinot noir till vardagspriset 99 kr. Ett fynd tycker vi. Druvorna kommer från Weingut Künstlers vingårdar i Hochheim am Main. Lagrat 14 månader på fransk ek. Gott att dricka nu.

Uttalad fruktig doft av saftiga jordgubbar och rabarber med tydlig fatkaraktär och animaliska mognadstoner kryddat med en smula väldoftande kompost. Medelfylligt med bra syra och avrundade tanniner. Fatig och fruktig smak som avslutas i en fin jordgubbssyltig eftersmak. Lättdrucket med fina nyanser och bra karaktär som passar både soffan och till tallriken.

El Castro de Valtuille 2010 från Bodegas Vinedos Castro Ventosa (119 kr) föll oss också i smaken. Vi är i Bierzo, i det nordvästra hörnet av Spanien, närmare bestämt i Castilla y Léon. Här har den trendiga druvan Mencía sin främsta hemvist och Raúl Perez har omvandlat frukten till ett varmt och bestämda vin med bra karaktär. Här har musten både fått jäsa på små franska barriquer, av varierande ålder mellan ett till fem år, och sedan lagrats på desamma i tio månader. Bra nu, men kan sparas några år.

En tät blåröd färg möter oss. Doften är medelstor, utvecklad, lite blyg i starten. Här finns skogsbär, moreller och kryddiga toner av örter och kryddpeppar samt ett stråk av gummi. Det är välbalanserat, med bra koncentration. Fylligt, frisk syra och en rejäl dos tanniner. I smaken dominerar kryddigheten tillsammans med fat och mörka bär. God längd. Varmt, stramt och strävt, ett vin som talar om var glaset ska stå – inget mes här inte.

Sist, men inte minst (en halv poäng högre än de två föregående) tar vi vespan till norra Italien. La Vespa 2010 (119 kr) kommer från distriktet Monferrato. Monferrato!? Che? Ja, det är väl inte det distrikt som vi oftast hör talas om i Piemonte. Men här ligger det, omfattar ungefär samma område som Barbera d’Asti, men tillåter många druvor.

Det som är riktigt intressant i detta vin, speciellt för samlaren av ovanliga druvsorter, är Albarossa. En italiensk korsning från 1938 av Barbera och Chatus, som är en riktigt gammal druva. Chatus är också känd under synonymen Nebbiolo di Dronero, vilket antagligen var anledningen till att Albarossas ”fader” Giovanni Dalmasso, hävdade att korsningen var just Barbera x Nebbiolo. Dagens DNA-teknik har dock visat att så inte är fallet.

Albarossa ger druvor med tjockt mörkt skal som får bra sockerhalt och syra. Vinerna blir färg- och tanninrika. Den totala arealen Albarossa var år 2000 endast ca 10 ha i hela Italien, vilket troligen växt lite till idag. En kuriosa är att Albarossa, enligt Robinson’s Wine Grapes, endast har en synonym – Incrocio Dalmasso XV/31 – till skillnad från de flesta andra italienska druvor som stoltserar med en uppsjö av alias.

Producent av La Vespa är Michele Chiarlo, som har nyplanterat Albarosso i Piemonte och även gör ett druvrent Albarossa-vin under namnet Montald. I La Vespa får Albarossa samsas med 50% Barbera och 20% Shiraz.

Tät blåröd färg. Stor, utvecklad och mångfasetterad doft; aromatiskt, blommigt av viol. En nypa örter och lite vanilj över fat och mörka bär, björnbär och blåbär samt en matsked medicin. Fylligt med en bra attack av friska syra kombinerat med rejäla tanniner. Mörka bär och fat dominerar smaken. Bra längd med peppriga inslag. Doftsymfonin starkaste kortet, i gommen vill vi dela den italienska fruktsyra med något krämigt från tallriken. Karaktärsfullt som kan lagras några år.

Det var trion i topp det. Den uppmärksamme noterade även en flaska Crasto Superior 2011 (139 kr) på bilden. Jodå, det gillade vi det också, även om det alltså hamnade precis utanför pallplatsen i denna provning. Från portugisika Douro, på druvorna Touriga nacional, Touriga franca, Tinta roriz och Sousào. Ett generöst vin i bra kostym, smakrikt med portvinskänsla, kanske på grund av eldigheten. Vi gillade de utvecklade tonerna av halvtorkade blåbär, plommon, russin, romerska bågar och fat. Smaken fyllig, med balanserad bra syra och lätt avrundade tanniner. Kraftfullt kryddigt, där dofterna också återfanns i smaken. Bra längd. Kan sparas något år. Men om vi bara skulle få välja en portugis att rekommendera från Douro i denna prisklass just nu, måste det dock bli utmärkta Meandro 2011 från Quinta do Vale Meão (också 139 kr), ett vin som funnit i standardsortimentet en längre tid.